Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bokade träning en fredag eftermiddag.. Jag som alltid är dödstrött på fredagarna. Gjort är gjort och det var bara att bita ihop.
Skrittade fram Mackan lite extra länge i dag i och med gårdagens ansträngande uteritt och hann dessutom jogga honom före det att Ammie kom. Började direkt med att ställa krav på formen och aktiviteten – inget slöridande här inte! ”Du skall ha hans rumpa till vänster om dig”, ”in med bogen”, ”han får inte stå på dina fötter, eller?” är bland annat sådant jag får höra. Vissa uttryck är nya för mig och då måste jag fråga vad hon menar. Jag fick höra att jag måste vara tydligare med att säga till honom vad jag tycker i vissa lägen, för annars kommer det aldrig att bli bättre. T ex i höger varv i galoppen så slänger han in rumpan innanför spåret och då skall jag korrigera det med att rida mer på yttertygeln för att få in bogen och jag skall tydligt tala om för honom med innerskänkeln att jag inte accepterar att han står emot min skänkel. Ammie liknade det vid att jag förmodligen hade sagt till honom ordentligt om han hade ställt sig på min högerfot, och att jag skall reagera på nästan samma sätt i ridningen. Det där är lite av min akilleshäl… Jag är lite för diplomatisk för det mesta. Ofta blir det ”jaha, du tänker så, då kan vi väl kanske göra det istället” som jag säger till hästen (och till människor). När jag red som Ammie sa så blev det riktigt bra och nu är det upp till mig att försöka hålla det så. Skall bara komma ihåg alla nya saker som jag skall hålla reda på – det blir inte lätt. Inte ens nu när jag sitter och skriver kan jag komma på alla instruktioner som jag fick. Jag minns att jag skall rida mer öppna i galoppen för att stärka honom, och jag skall stretcha högerbogen även i ridningen. Jag skall använda skänkeln längre fram, för jag vill gärna dra bak den. Korsande tygeltag kan jag arbeta med när jag tränar, men inte på tävling. ”När vi tränar kan vi göra (nästan) vad vi vill.” I öppnan skall jag stödja tyglarna mot halsen på honom, höja ytterhanden något och lägga den över innerhanden, vilket då innebär att jag korsar tyglarna (om jag kommer ihåg det rätt…). Energin är oerhört viktig och jag kan gärna peppa honom både med skänklar och röst för att ge honom lite adrenalin. Skall också komma ihåg att behålla energin även i övergångarna till skritt.
När jag väl får till det så blir det en härlig känsla! I örat hör jag Ammie som säger ”fiiiiin häst”, ”duktigt där”, ”fin sida”, ”bra ridet”, ”där har du en MSVB-form” mm. I dag sa hon också ”där du tror att du är ridmässigt – det har du passerat för länge sedan”. Hmmmm.. Det är nog bara att inse att jag är nog bättre på det här än jag tror och jag måste ha det tänket med mig i ridningen för att inte fastna i en medioker LB/LA-lunk. Dessutom sa Isabel, som jag har tränat för tidigare, att hon aldrig hade sett Mackan så bärig och i en sådan form. Kul! Det var visserligen ett tag sedan hon såg honom, men beröm är alltid trevligt.
Skall försöka träna en gång i veckan några gånger till så att jag kommer in i det här nya – skall bara ta en titt i plånboken först…
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60
dressyrbitchen 