Hopp och galopp!

Kastade mig från jobbet och på bussen för att hinna till stallet och rida ut innan det blev mörkt. Såååå skönt att kunna vara i stallet lite tidigare på dagen och då också ha sällskap av andra. Det är visserligen folk kvar i stallet på kvällarna relativt ofta, men inte alltid. 

Jag skrittade bort mot galoppbanan och tog höger mot golfklubben, och när vi kom en liten bit in på stigen i skogen så frös Mackan fast i marken. ”Hjälp!! Det är något på stigen som inte brukar vara där!!!” Fjantiga häst! Han fick stå och titta en liten stund innan vi kunde närma oss granarna som låg tvärs över stigen. Det var alldeles för mycket grenar och ris för att jag skulle våga gå över, så jag tänkte att jag skulle lösa det på ett bra sätt genom att ta mig över ett litet dike, runda granarna, och gå över diket ner på stigen igen. Mackan tänkte inte alls som jag. Han tänkte ”HOPPA RAKT IN I SKOGEN! KUL!” Det blev ett megahopp rakt in bland trädstammarna innan jag kunde runda granarna för att ta mig över diket igen. Då sa Mackan ”jag vägrar ta mig över det där diket igen…” och jag fick lägga rätt mycket tid på att övertala honom. Till slut tog han ett jättesprång över diket – tur att jag var beredd på det och hade ett ordentigt mantag. Vi lunkade vidare bort på stigen, genom geggan och vidare bort mot golfklubben. I slutet av stigen så var det någon som hade stängt bommen över vägen, så jag fick återigen övertala Mackan att ta sig genoom/över massa vatten och gegga. Även den här gången tog han ett jättesprång och tog några galoppsprång rakt upp på en liten bergknalle. Där uppe var det inte helt lätt att vända honom för att ta mig ner på andra sidan bommen eftersom det både var bergigt, brant och ett flertal träd omkring oss. Jag fick hålla tungan rätt i mun när jag kasade ner med Mackan för att ta mig över nästa vattenansamling. Där gick det tack och lov lite bättre.

Skrittade vägen bort och upp mot Fors. Travade och galopperade uppför backen tills dess att det var dags att bege mig in i skogen och vidare till den andra grusvägen. Riktigt bra träning! När jag kom ut på grusvägen så skrittade jag hela vägen ner till golfbanan för att där vända och galoppera hela vägen upp. Egentligen var tanken att bara galoppera halvvägs eftersom sista biten är rätt brant, men Mackan kändes så fräsch att jag lät honom galoppera på. Riktigt kul! Skrittade ner för backen igen och vidare tillbaka mot stallet. Den här gången var det lite lättare att passera granarna på stigen. 🙂

Avslutade som vanligt dagen med att stretcha Mackan efter konstens alla regler enligt anvisningar från Charlotta på Husaby Hästklinik.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa. Visa alla inlägg av dressyrbitchen