Inte alls bra… :(

För att hinna rida efter jobbet vid 19-tiden i går, så hade jag bett om hjälp med mockning och matfix. Var fast besluten om att orka genomföra ett ridpass med fokus på galopparbetet, men märkte genast att något inte stod rätt till med Mackan. Han verkade sinnesslö och hade mycket mat kvar i boxen trots att han hade stått inne i ca 1,5 timma, och så lång tid skall det inte ta att äta upp 2 kg hö… Först tänkte jag att det kanske bara var som jag inbillade mig och att det skulle gå över om han väl kom ut på ridbanan, men det gjorde det inte. Jag brydde mig inte ens om att sitta upp. Han stod med lite sänkt huvud och var ovillig att röra sig framåt. Skit också! Kolik? Feber? Nackkotorna? Tankarna flög runt i huvudet på mig. Gick tillbaka upp till stallet och sadlade av, hämtade transportskydden och satte på dem för att se om han skulle nervösbajsa – och det gjorde han. Ingen kolik vad det verkade som. Letade febrilt efter min febertermometer, men kom på att den mest troligt låg kvar hemma i ena stallskon i hallen – bara för att jag skulle komma ihåg att ta med den. Typiskt att jag tog joggingskorna i dag då. Som tur var så kom det några tjejer till stallet, varav den ena hade en termometer jag kunde låna. Tempade och konstaterade att han låg strax över 38°, och med den värmen som hade varit på dagen kunde det gott vara så att tempen hade gått upp något under dagen. Tog ut honom på gräset för att se om han ville röra sig och äta lite, och det ville han verkligen. Ja, inte röra sig då, men äta i alla fall. Han hetsåt alla grässtrån han kom åt, så aptiten var det inget fel på. Misstänkte starkt att han hade gjort något med nacken så att nerverna hade kommit i kläm igen. Jag kände liksom igen signalerna trots att de inte var så starka som när han skulle lägga sig ner på stallgången för drygt ett år sedan. F-n också! Det kan mycket väl vara så att han i sin iver att få bort någon fluga eller annat flygfä har slängt till med nacken och försatt sig i en dum situation – det är enda förklaringen jag kan ha. Dagarna innan har han ju gått riktigt bra i ridningen och dessutom varit riktigt pigg.

Jag fick lämna honom i stallet vid 21-tiden för att återvända vid 7-tiden i morse, och då för att ta tempen och lägga på ett insektstäcke. Får erkänna att jag var nervös när jag körde till stallet eftersom jag inte visste i vilket skick jag skulle hitta honom. Glädjande nog var han mycket piggare och han hade inte heller någon temp. Skönt. I och med att jag inte vet om det är nacken som spökar igen så skall jag ge honom några dagar ledigt för att utvärdera efter helgen. I morgon kommer kiropraktorn (som var inbokat sedan tidigare) och då kan han även ge Mackan en laserbehandling. På lördag åker jag till äldsta dottern i Malmö för att mysa och gå på Spanska Ridskolan, så det blir lagom att kolla statusen på Mackan på måndag. 

Funderar på att åka bort till veterinären och be dem ultraljuda halsen för att se så att det inte är inflammerat igen. Behöver kanske inte åka hela vägen till Husaby för det… Håll tummarna!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s