Gick halvt omkull i skogen.

Skrittade ut en sväng med Mackan för att kunna gå in i skogen och låta honom få jobba lite extra med att lyfta på sina ben och bygga bättre rumpmuskulatur. Skrittade bort till golfbanan och där hade de målat vita streck i kanten av banan samt tvärs över grusvägen, och DET tyckte Mackan var riktigt konstigt. Efter lite övertalning så kom vi förbi och över de vita strecken och kunde fortsätta vår vandring mot skogspartiet. På grusvägen passade jag på att träna lite på aktiva igångsättningar och lite extra bjudning i traven. Kul! När vi kom in i skogen så valde jag en väg som såg ut att kunna bjuda på lite extra benträning – ett djupt traktorspår med massa kvistar och grenar i. Rätt vad det var så blev Mackan rädd för något och skulle snabbt flytta sig åt vänster, men där var kanten (ca 70 cm) så han tappade fotfästet och hamnade halvt om halvt på sidan samtidigt som han kämpade att komma upp på fötterna igen. För ett ögonblick så tänkte jag ”nu går det käpprätt åt helvete”, men som tur var så fixade han på något sätt att få upp frambenen på den höga kanten och sprattla med bakbenen så att han kom på rätt köl och också kunde klättra upp med bakbenen på kanten. Han blev lite skärrad men lugnade snabbt ner sig så att vi kunde fortsätta hemåt. Dock inte i något mer traktorspår… 

När jag kom tillbaka till stallet så såg jag att hela magen, skapet och bakbenen var fulla av lera och bös. Tack och lov så verkade han inte ha fått några skador av händelsen. Risken i skogen är ju att det sticker upp en pinne som kan hamna lite illa, men det klarade han sig från. Tack ock lov! Skall nog välja en annan väg nästa gång. 😉

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s