Veckan som har gått så har jag försökt ha fokus på det Kajsa och jag gick igenom på förra träningen och jag tycker nog att Mackan svarar rätt bra. Istället för att bryta av när han börjar dyka i galoppen så har jag lyft händerna och sagt ”upp”, och det fungerar över förväntan. Jag har också blivit mer medveten om mina skänklar och att jag lätt tjatar på Mackan genom att gnaga, men nu skall det bli ändring på det! Jag har också fokuserat mer på att låta Mackan ta ansvaret att bära sitt eget huvud och inte bli hängande i mina händer, och det börjar bli bättre och bättre. Misstänker att det inte är något som man bara ändrar över en natt…
I tisdags så tömkörde jag Mackan med snokremmen knäppt uppe på nosryggen så som Anders Eriksson visade och Mackan var mycket lugnare med tungan då. Jag satte ingen gramantöm utan hade en ledande innertöm och en ”vanlig” yttertöm fäst högt upp. På det stora hela gick tömkörningen riktigt bra och jag fick till en riktigt bra öppna på ena långsidan i vänster varv och skulle göra om det i höger varv, men oj så fel det blev. Istället för att gå in i en öppna så gick Mackan in på volt varje gång och jag gjorde mängder av försök innan jag insåg att jag måste nog börja rakt på spåret i skritt och utgå från det. Det blev faktiskt bättre, men långt ifrån så bra som i andra varvet. Skall försöka tömköra lite oftare nu när jag är bättre i mina fötter.
I går var det underbart väder och då blev det en uteritt för att få lite omväxling. Egentligen hade jag tänkt att åka iväg till bättre ridvägar, men äldsta dottern och hennes sambo kom från Ystad och hälsade på och då ville jag ju inte vara borta mer än nödvändigt.
I dag var det dags för Kajsa-träning igen. Jag började med att berätta lite om mina tankar och funderingar kring det här med nacken: är målsättningen att han skall gå så högt upp med nacken så att första nackkotan är högst? I så fall blir det ju värsta GrandPrix-formen! Eller kan jag placera honom lite längre ner men ändå ha honom lite ”öppen” i nacken. Det var det senare som gällde. Det viktiga är att jag förhindrar honom att dyka ner och krypa in med nosen bakom lodplan, och det allra bästa är om jag skiter i att fokusera på huvudet över huvud taget, utan istället fokuserar på bak- och mellandelen. Mackan skall börja använda sina bukmuskler mer, så då är vi två…
Jag berättade för Kajsa hur jag hade tänkt när jag har ridit de senaste två veckorna och därefter fick jag visa. Hon tyckte att det var stora framsteg, vilket jag blev glad över att få höra. Då märktes det ju i alla fall att jag hade tränat på läxan. Därefter fick jag arbeta Mackan i traven genom att korta stegen, ca 5-6 steg, öka steglängden (utan att släppa iväg hela hästen), ta tillbaka honom igen för att därefter bryta av till skritt. Därefter fick jag göra likadant i galoppen, men då ta ner honom till trav istället för till skritt. Jag skall tänka på att inte fastna i ytterhanden utan då och då göra en överstrykning (utan att själv falla fram). I höger varv så måste jag vara noggrann med ställningen och få honom runt innerskänkeln istället för att han faller inåt.
Det blev en hel del beröm i dag och jag ser redan fram emot nästa gång!
För övrigt tycker Kajsa att Mackan är lite väl tunn bak, vilket jag instämmer helt i. Det är ju lite av det jag har brottats med under en längre tid nu. Om jag blickar tillbaka så var han nog som mest rund efter den långa rehabiliteringen då vi promenerade i kuperad terräng i flera månader… Sadeln behöver sig en omgång. Det Kajsa ser är att den åker fram samt att den lättar något bak. Hon tycker att jag skall försöka få upp hela sadeln, men också höja den aningens bak. Så nu får jag ringa till Jeanette på stall Rustorp och beställa tid för en sadeljustering. Tur att det ingår i själva köpet…
Lev väl!
Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 80
dressyrbitchen 