Över stock och sten.

Sedan ett tag tillbaka har jag funderat på om det går att rida i den lilla skogen som ligger i ena kanten av golfbanan och i dag gjorde jag slag i saken och red dit. Inte en golfare i sikte så långt ögat kunde nå, vilket var rätt bra ifall jag skulle råka rida på ”fel” ställe. Jag har ridit förbi skogen tidigare när jag har följt grusvägen som går över golfbanan och då har jag sett att det verkar vara en ok skog för att låta Mackan få lyfta lite extra på benen. När jag kom fram till skogen så följde jag en liten väg upp på kullen och där uppe var det som en liten kyrkogård omgärdad av en stenmur. Innanför murarna var det några gravstenar så jag höll mig utanför. Gjorde en liten vända utanför och gick tillbaka ner till grusvägen för att följa en annan stig, och då blev det genast bättre. Det var en liten stig som slingrade sig utmed skogskanten och efter en liten bit så klättrade vi upp på kullen och ner på andra sidan. Riktigt bra träning för Mackan! Lite svårt för mig i och med att han var riktigt pigg och låg på som ett ånglok för det mesta. Då och då försökte han busa lite genom att småbocka på stället. När vi kom ner på andra sidan kullen så följde jag grusvägen tillbaka bort mot stallet och fick hoppa över bäcken i dag igen. Kul tycker Mackan! 

I dag blev det mest skritt men med lite inslag av trav där grusvägen inbjöd till det. Nöjd över att ha överlevt så kom jag tillbaka till stallet efter ungefär 45 minuter och funderade samtidigt på om det faktiskt är så att jag har blivit fegare med åldern. Misstänker att det är så, men jag vägrar att låta mig stoppas av feghet så jag kommer fortsätta att rida ut och tänker att en dag så kanske vi kan skritta på långa tyglar och njuta av naturen.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 45

Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 50+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt - och som är etiskt försvarbart. De senaste två åren har jag tränat CR (centrerad ridning) och eftersom min CR-tränare även har gått kurser i VBR (vertikal balanserad ridning) så blir det en bra mix av dem. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Kontakta mig gärna om du har frågor! :)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s