Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Okoncentrerad häst

När klockan ringde i morse så hade jag väl egentligen ingen lust att vakna och att gå till jobbet efter dagen som var i går. Men, prikttrogen som jag är så masade jag mig upp ur sängen och tog min dagliga runda till stallet och matade hästarna. I love it! Nu har vi flyttat över hästarna till vinterhagarna och har på så vis snabbare utsläpp på mornarna. Ingen nackdel så här i början av vintermörkret.

Dagen på jobbet  blev lite över förväntan. Inga slagsmål och inga gamar. Dessutom är det ju snart lov för eleverna och då får även vi lärare lite tid att pusta ut, även om vi inte är lediga från arbete. Måndag till onsdag är det arbete..

Efter dagens arbete på skolan så snabbade jag mig ner till stallet för att göra allt det vanliga. Håkan var borta på kvällen och jag passade på att ta lite extra tid till Mackan. I dag fick han massage, långborstning och jättemycket mys innan det var dags att gå ut på gårdsplanen för lite arbete. I dag tränade vi på att ledas, backa samt att stå still. Det där med att stå still fixar Mackan riktigt bra, men att hänga med på framåt marsch, stopp och backa – det är inte riktigt lika bra. Han går med lite fördröjning, så att säga. Det tar lite tid innan kommandot når hjärnan och därefter verkar det som om han måste tänka efter innan det händer något. Dessutom är han väldigt okoncentrerad och kan rätt som det är börja titta åt ett helt annat håll. Jag arbetar för att han skall bli lite mer alert och snabbt fatta vad som gäller. Frågan är om det har med åldern att göra, eller om han bara är lite "fördröjd"? Jag hoppas att han vaknar till inom kort. När jag hade arbetat med honom i ca 20 minuter så kände jag att det räckte, för då verkade Mackan hjärntrött. Då fick han komma in i boxen för att vila och äta lite hö. Lite extra kliande och klappande fick det bli innan jag gick upp till huset för att fixa kvällsmat.

Jag ser fram emot veckan som kommer, för då kommer Martina och hennes pojkvän hem från skåne. Jag har inte sett henne på nästan två månader, så det kommer att bli en bamsekram när hon kommer hem. Har jag tur så kan jag få lite hjälp med att tömköra Mackan också. Martina har påbörjat en unghästkurs nere på Bollerup, och dessutom ridit in Madam – kanske kan hon komma med några råd och tips när hon är hemma.

Lev väl!

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 20

Eländig dag..

Drömde faktiskt om flygplan i natt också. Frågan är om det är någon föraning eller så.. I natt störtade vi visserligen inte, men det var massa andra knasigheter i drömmen. Hoppas bara inte att det är något föraning om något.

I morse kändes det som om jag låg 50 cm ner i madrassen när klockan ringde. Oerhört trött. Masade mig upp och in i duschen för att senare stå och tokglo in i en fattig garderob. Det är som min man säger: "Hästarna har fler täcken än vad du har kläder", och så är det nog. Frågan är bara när jag skall få ork och tid till att shoppa lite kul kläder. ibland har jag funderat på att anmäla mig till någon slags Make over, frågan är bara var. Tänk att få en ny frisyr, nya kläder och faktiskt en helt ny stil. Det vore underbart.

Amanda hade sovmorgon i dag så hon fixade utsläppet av hästarna. För mig är det lyx att kunna äta frukost i någorlunda lugn och ro för att därefter åka direkt till jobbet.  Jobbet ja.. I dag var det ingen särskilt rolig dag. Under första arbetspasset så blev det slagsmål mellan några killar i 9:an. Prata, prata och prata för att reda ut vad det var som hände och kolla vem det var som kände sig utsatt. När det var någorlunda klart så var det dags för ett slöjdpass med 6:orna (jag är slöjdlärare också.. i både hårda och mjuka material). 6:orna är väldigt positiva och kul att arbeta med, så det var ett bra pass. Efter lunchen så hade jag ytterligare ett slöjdpass, men nu med 7:orna. Vanligtvis så är de positiva och framåt, men dagens pass var allt annat än OK. Många hade ingen som helst förmåga att vare sig tänka själva eller att fråga en kompis. Detta innebär då att ca 7 personer vill ha min hjälp samtidigt – hela tiden, vilket är en omöjlighet. För länge sedan så var det en klok människa som sa "att arbeta som slöjdlärare är likvärdigt med att arbeta i julruschen – fast varje dag, året om". Precis så är det. Men i dag var det snäppet värre. Jag kände mig som en halvdöd fågel i gamars sällskap. Inte alls roligt. Det värsta är att eleverna bara kräver massa hela tiden. Det är inte så att de kan tänka sig att göra något själva för att förbättra situationen. Nu är det ju inte så att alla elever är som gamar, men det räcker att 75 % är det för att förpesta dagen.

När jag kom hem så möttes jag av 5 moppar som stod parkerade precis utanför ytterdörren. Inne i vardagsrummet satt Amanda och hennes kompisar och tittade på TV. Inte alls vad jag behövde. Jag kan bara tillägga att vårt hus är relativt litet och på bottenvåningen finns bara vardagsrum/allrum samt ett kök, vilket innebar att jag inte hade någon stans att få lite avskildhet. Det var lika bra att dra på sig stallkläderna och gå ner till stallet. 

I stallet var det bara Rebecca. Glad och positiv som vanligt. Även om hennes ponny är halt så ser hon dagen positivt. Skönt. Dessutom hade hon med sig Dajmgodis som hon bjöd på. Mums. Genast kändes dagen bättre. Lite Dajm, mockning och Mackan så var dagen räddad. I dag fixade Håkan maten och till den ett glas vin. Det känns som det finns en ljusning..

Lev väl!

 

Slitsamt!

Drömde i morse att jag var på ett flygplan som störtade. Märkligt nog var jag helcool och inte det minsta rädd. Frågan är hur jag skulle reagerat om det hade varit på riktigt? Tursamt nog så ringde väckarklockan i samma stund som jag i drömmen vaknade upp bland massor av människor som låg utspridda på marken. I drömmen var det min pappa som ringde och undrade om jag levde. Han hade nämligen hört på radion att planet hade störtat och att det var flera personer som var allvarligt skadade. Själv kände jag mig helt oskadd.

När jag väl fattade att det var dags att gå upp ur sängen så upptäckte jag hur oerhört trött jag var. Ingen vila, ingen ro. På med morgonrocken, stallskorna och stalljackan. Som vanligt var det lika mysigt att komma ner till stallet för att ge hästarna mat. Känslan av att möta dem på morgonen är mödan värd.

När vi efter egen frukost skulle släppa ut hästarna så upptäckte Amanda att Rebeccas ponny Mapi var blockhalt på vänster fram och dessutom var lite svullen över kotan. Det  var bara att ställa in honom igen och låta övriga hästar gå ut. Märkligt att han blev halt över natten. När jag tog in honom i går kväll så var han helt OK. Först tänkte jag på hovböld, men då borde han ju inte vara varm och svullen på benet. På kvällen i dag så kunde han stödja bra på benet, men markerade kraftigt när Rebecca sprang några steg med honom. Vi får avvakta tills i morgon och se hur han är då.

Amanda harvade paddocken i dag och jag passade på att kratta in vallarna som blir utmed spåret. Det var slitsamt! 120 meter fuktig sand är inte roligt att kratta. Efter helgens mockning hos Helen så kände jag av musklerna i ryggen efter bara en långsida. Till våren blir det nog att lägga på lite mer grus, fixa till staketet och lägga något som förhindrar att gruset drar sig ut ur paddocken.

I dag fixade Axel middagen – pytt i panna. Enkelt men gott.

Lev väl!

PS. På önskemål av Veronika så kommer här ett par bilder på Ebba och Berit.

Trött i hela kroppen.

Underbara söndag! Amanda matade hästarna i morse så att jag kunde sova till strax före 9.00. Det är inte ofta som jag får sovmorgon minsann. När klockan ringde så drog jag på mig ridbyxor och myströjor och gick ner till stallet för att släppa ut hästarna. Det är så himla mysigt när de möter mig med sitt lågmälda gnäggande – förmodligen trodde de att jag skulle ge dem mer mat.. Nu är det bara några dagar kvar innan vi släpper dem i vinterhagarna. Eken har börjat släppa sina ekollon och det är vild jakt från min sida så att hästarna inte skall sätta i sig för många ekollon var. Folk som går förbi undrar säkert vad vi håller på med – både jag och hästarna letar febrilt efter ekollon, och jag har blivit lite av en mästare att plocka många på väldigt kort tid.

I morse blev det inga scones, men väl rostat bröd med marmelad på. Jag älskar smaskiga mackor med sylt! Det blev ingen riktig långfrukost i dag eftersom Amanda skulle ner till Frillesås och rida Felix häst i dag igen. 

Under tiden som Amanda gjorde iordning Contessa så släppte jag ut de andra hästarna som står i Helens stall. Himla tur att jag tog mina gamla stallskor eftersom hagarna till stor del var blöta och leriga. När Amanda red så mockade jag sju boxar och fixade vatten till hästarna i hagarna. Jag fattar inte hur Helen orkar varje dag året om: inget vatten i stallet, lång väg till vattnet i hagarna, punka på skottkärrorna och grepar som är trasiga. Orka! I dag talade jag om för henne att om hon skall åka på tävling någon mer gång så får hon banne mig fixa skottkärrorna och grepen. Inte för att hon hade bett mig mocka, men ändå.. Om man skall överraska någon så underättar det om man inte behöver ta ut sig fullständigt för att knô skiten i skottkärran ut på dynghögen.

När vi kom hem från Helens stall så var det bara att ta itu med sitt eget. Håkan och jag fixade stolparna i vinterhagen så att den är redo för att ta emot hästarna. Skönt när det är gjort. Mockning och annat gick relativt snabbt, men sedan ringde Helen och berättade om dagens tävlingsresultat. När jag pratar med Helen eller Mackans uppfödare Eva så brukar det bli lååååånga samtal. Fördelen när de ringer under tiden som jag är i stallet är att då passar jag på att rensa ogräs på stallplanen under tiden. Nu börjar det bli riktigt fint kring stallet..

När stallet var fixat så hade Amanda pannkakorna klara. Gott! Mer socker och sylt.. Kan det vara så att jag håller på att bli sockerberoende? Jag hoppas inte det. 

Med många pannkakor i magen så var det dags för en promenad med våra korvar Ebba och Berit. Håkan har ont i ena knät och fixar inte promenaderna, så dem får vi andra turas om med.  I dag var det min tur. Med allt som jag gjort tidigare under dagen så blev hundpromenaden det som gjorde mig riktigt trött i kroppen. Ebba och Berit är inga vanliga hundar inte, de är två bestämda Basset Hounds. Sådana promenerar inte jättesnabbt och var tionde meter så vill de stanna och lukta på vad det nu kan vara. Förmodligen andra hundars kiss.. Så stundom måste jag släpa på två Bassets för att över huvud taget komma framåt. Inte roligt alls. Den stora njutningen är när man kommer hem igen. Eller så är det när vi går utmed havet och känner doften av hav och tång. Det är underbart. Nu har Håkan fixat köttfärspaj, så nu skall jag gå och äta.

Lev väl!

Tåskav i nya stallskorna

Underbara lördag morgon! Klockan ringde vid 7-tiden och det var bara att kravla sig upp ur sängen och gå ner till stallet för att ge hästarna mat. På vägen in tog jag svängen om brevlådan och hämtade in två dagars GP och post. Håkan och Axel var i skåne för att bl a hälsa på Martina på Bollerup och besöka Stapelbäddsparken så att Axel skulle kunna få köra lite skateboard. Det blev lyxmorgon i sängen med GP och Dr Phil på TV. Jag hann till och med somna om en kort stund innan det var dags att släppa ut hästarna.

När hästarna var ute så gick jag in och fixade kaffe och scones till mig och Amanda. Mums! Långfrukost tillsammans med dottern är inte så vanligt. Oftast så sover hon flera timmar längre än vad jag och Håkan gör, så då hinner man ju dö av svält om man skall vänta på henne. I dag var hon däremot uppe relativt tidigt eftersom hon skulle åka ner till Frillesås och rida kompisens häst när de var på tävling i Laholm. Tanken var att Amanda skulle rida i deras hage under tiden som jag mockade deras boxar, men det var så lerigt i hagen att det inte gick att rida där. Det fick bli en promenad tlll ridanläggningen som ligger ca 15 minuters raskt promenadavstånd. Första biten gick bra, men ganska snart kände jag en brännande känsla på högerfotens tår. Stålhättan skavde rakt in i tårna när jag gick, och det kändes inte alls bra. Det gick lite bättre när jag spände både tår, lår och skinkor när jag gick. Frågan är bara hur det såg ut? 🙂 När jag skulle fixa stallet här hemma så åkte de gamla skorna på. Underbara skor.

När kompisens stall och vårt eget stall var fixat så var det bara att ta itu med städningen här hemma. Kul, kul.. Faktum är att det är rätt skönt när det är avklarat.

Det är roligt att några av er har uppmärksammat mitt tidigare inlägg om bloggträff. Vem vet – det kanske kan bli av? Hippson hade ju en monter i Falsterbo i somras och den kanske kan utökas med en blogghörna eller ett bloggtält nästa sommar..

Lev väl!

 

Äntligen fredag!

Det är inte klokt vad veckorna går fort. Alldeles nyss var det måndag och nu är det fredag igen. Jag har hört att det betyder att man har roligt på jobbet – och det har jag (för det mesta). Den här veckan har varit relativt bra även om det har varit hysteriskt mycket att göra. Veckans höjdpunkt var nog när jag läste för mina 7:or sista passet i dag. Med rätt vald bok så satt de tysta som möss och lyssnade i hela 40 minuter! Jag hade tänkt att avsluta läsningen tidigare, men samtliga ville att jag skulle fortsätta läsa. Kul.

I dag åt jag faktiskt lunch i bamba, vilket jag inte brukar hinna med. Vanligtvis så är det snabbt ut till bilen, öppna en Naturdiet, ratta, gasa och dricka samtidigt för att hinna hem och ge hästarna lunch. Hur länge har jag inte funderat på en lösning som gör att jag inte behöver åka hem på lunchen? Hela sommaren fanns planerna på diverse lösningar, men tiden gick fort och rätt vad det är så var hösten här – och luncherna. Nu får jag nog vänta tills nästa sommar med att bygga/fixa något. För länge sedan så såg jag en lösning med automatiska grindar som gick på timer och öppnade sig vid lunchdax, men vad kostar inte sådana? Förmodligen är det billigare med bensin och Naturdiet i bilen..

Det här med Naturdiet kan faktiskt vara rätt OK under en period eftersom jag gärna vill tappa ett par kilo till. Jag har provat chokladsmak, som är riktigt god, smoothie med hallon och granatäpple (eller något sådant), som var god till en början med som gjorde mig kräkfärdig när jag hade druckit upp den. Sist när jag skulle handla så var chokladen slut och då köpte jag Kaffe macciato (?) som också var helt OK. Men det får nog bli choklad i fortsättningen eftersom jag bara ääälskar choklad. (Jag köpte faktiskt en bok med chokladrecept av pojken som var här och sålde jultidningar – frågan är bara om den är så bra för vikten..?)

I dag sken solen och det hade varit underbart med en uteritt, men av olika skäl så frågade jag faktiskt Amanda om hon ville rida med de andra tjejerna i stallet när de skulle ut. Givetvis så ville hon det. Fyra tjejer i åldrarna 12-15 år – gissa hur det låter när de kommer ridande. De hörs på långt håll. Som vanligt hade Mackan skött sig riktigt bra, faktiskt bättre än de andra tre tillsammans. Ponnysarnas sammanlagda ålder är 46 år, så de borde väl ha vett på att uppföra sig om man jämför med Mackan som nyss har blivit inriden. Om jag har tur så är det bra väder på söndag när jag skall rida.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Bloggträff?

I går satt jag och pratade lite extra med en elev i 9:an. Vi pratade om allt från gymnasieval till bloggning. Hon berättade då att hon bloggar på någon sorts design- eller modeblogg och att hon skulle åka på bloggträff i Stockholm nu till helgen. Det verkar faktiskt vara en rätt kul idé, tycker jag. Visserligen kryllar det av hästfolk här på hemmabygden, men det är aldrig fel att träffa lite nytt folk. En av mina kompisar bloggar på Sammetsmule och de brukar träffas regelbundet för att ha trevligt tillsammans. Nu är de visserligen långt ifrån så många som bloggarna på Hippson, men ändå.. Kanske en Falsterboträff för Hippsonbloggare?

Lev väl!

Mer intensitet än vanligt

Hade möte på jobbet på eftermiddagen och kom hem lite senare. Som vanligt hade jag  tajmat vädret rätt bra, för det var en underbar kväll med månsken och hög klar luft. Inte ett regnmoln i sikte. Först hade jag tänkt att longera Mackan, men när både Jossan och Rebecca dök upp samtidigt så ändrade jag min plan så att den innefattade 30 minuters ridning istället.

För att över huvud taget komma upp på min häst så var jag tvungen att ringa ner Amanda tilll stallet så att hon fick både hålla i och hålla emot. Hålla i Mackan och hålla emot när jag skulle sitta upp. För som vanligt så ville Mackan inte alls stå still vid uppsittning. Hur lång tid skall det ta för honom att fatta att han skall stå still?? Vi gör det här relativt ofta, men det är likandant varenda eviga gång? Finns det någon där ute i etern som har ett bra tips?

När jag kom ut i paddocken så hade Rebecca redan skrittat fram, och inte var det många minuter inte.. Eftersom jag inte vill hamna emellan staketet och Rebecca så gjorde vi lite omvändingar i ridreglerna i dag – jag red alltid innanför Rebecca. Jag skrittade fram ordentligt med både vändningar och halter innan jag började trava. I dag körde jag lite mer trav än vad jag har gjort tidigare, eftersom tanken är att få upp honom lite i kondition innan det är dags för vintervilan i december-januari. Han travar på riktigt bra, men ibland så slocknar han fullständigt och bara dör på spåret. Det blir några steg i skritt innan jag får fart på traven igen. 

När jag hade travat färdigt så var Rebecca redan klar. Jag fattar inte hur ungen hinner med: Skritta fram, trava och galoppera i båda varven samt skritta av på bara 20 minuter?! Alla gör vi olika.. I och med att Rebecca valde att gå in så ville jag inte rida själv i mörkret, så jag hoppade av och promenerade med Mackan i 10 minuter innan jag gick in med honom.

Förhoppningsvis så blir det uteritt på fredag och då är det lite bättre ställt med bjudningen för Mackans del. Såg just på nyheterna att det skulle vara en stor sol över västsverige på fredag, så det lär bli en skön tur med de andra i stallet. (Förhoppningsvis så kommer inte Amanda och ber om att få rida, för då har jag så svårt att säga nej..)

Lev väl!

 

 

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 30

Full rulle!

I dag fick Amanda den äran att rida Mackan. Visserligen SMS:ade hon till mig när jag var på SM och frågade om hon kunde rida ut på Mackan tillsammans med de andra tjejerna i stallet. Det passade mig bra eftersom jag förmodligen inte skulle vara hemma förrän tidig kväll och då kanske borde ägna några minuter åt min man istället för i stallet.

Amanda fick i uppdrag att trava och galoppera mer nu än tidigare för att bygga upp lite kondition på Mackan. Det hade gått jättebra, men som vanligt var det största kruxet att få honom att stå still när hon skulle sitta upp. Men med lite hjälp så hade det gått bra. Det roliga är att Mackan som endast är 3 år sköter sig bättre än övriga i sällskapet när de är ute och rider. De andra skyggar och trixar för minsta lilla, men inte Mackan inte. Han går fram som en bulldozer..

Jag fick lägga en stund på att förklara för ungdomarna i stallet att de också måste kolla så att hästarna har vatten i hagen – det är det nämligen ingen som gör, och det kan göra mig vansinnig ibland! Likaså är det knappt någon förutom jag som orkar sopa stallet ordentligt. Ungdomarna sopar i bästa fall bara där de har stått med sin ponny, vilket inte räcker. Det är mitt stall och det är bara att rätta in sig i ledet och hålla stallet rent och snyggt. Under vintertid så har jag på elementet i sadelkammaren och då måste man komma ihåg att stänga dörren till sadelkammaren efter sig, men det är det knappt heller någon som gör. Följdaktligen så har jag stängt av elementet. Vi får väl se hur det blir när de börjar frysa..  Det kan vara lite jobbigt att försöka få lite fason på ungdomarna i skolan, men att behöva köra samma stuk hemma, det har jag ingen lust med.

I morgon är det måndag..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

På Ponny-SM i Kungsbacka

Underbara helg! Ledig från jobbet och två dagar på ponny-SM i Kungsbacka, det är helg det. Städning, tvätt, matlagning mm lämnade jag helt åt sidan den här helgen för att åka med min kamrat Helen till Kungsbacka och besöka SM. Nu är det ju så att jag har världens mest underbara man som har fixat både städning, tvätt och mat både lördag och söndag. En stor KRAM till honom. Tack och lov att han har tålamod med mig och mitt stora intresse för det här med hästar och ridning.

Vi åkte in lagom för att kunna se 2:a kvalet för C-och D-ponny. Herregud vilka fina ponnys och duktiga ryttare! Fastän jag inte känner ungdomarna som rider så står jag där med gråten i halsen när det går bra för dem – nästan som om det vore mina egna barn.. De mest fantastiska var ju de som hade 0 fel med sig till finalen! Tala om god ridning! Även de som hade 4 och 8 fel med sig var väldigt duktiga, men det märktes faktiskt skillnade på både ponnys och ridning på dem som hade fler fel än så. Rätt ryttare gick till final, helt klart. Visst fanns det en och annan som hade otur, men på det stora hela så var det skillnad mellan ekipagen.

Lördagen hade jag ordnat så att Amanda fixade stallet åt mig, och jag kom hem lagom för att få ta del av Håkans matlagningskonst på hög nivå: Håkans egna Wallenbergare av lax och torskfilé, mandelpotatis och skirat, lite bränt, smör. Allt tillagat med kärlek enligt honom själv. Ett par glas vin till det och sedan lördagsmys framför TVn med crunchy ostbågar, Ahlgrens bilar och Polly gjorde kvällen fulländad.

I dag fixade jag stallet direkt efter hästutsläppet. Duschade kvickt och gjorde mig i ordning för ännu en dag på SM.  Vi kom till KRK lagom till finalen och kunde se både B-, C- och D-ponnys. Vilken dramatik! Hela läktaren var engagerad när vinnaren i B-ponny red omhoppningen. Vi stog alla med andan i halsen och nerverna på spänn. Vinnaren i C-ponny var hemmaryttar så jublet var högt när det blev klart att hon vann. D-ponny ryttaren som vann gjorde en jättefina ritter och var väl värd vinsten. Det är ju inte utan att man blir imponerad! 

Det som lägger mörka moln på annars så fina dagar är alla dess hundägare som tvunget måste släpa med sina hundar upp på läktaren. Det är väl helt OK med små hundar som man kan ha i knät, men när det kommer hundar av modell stor, med kamphundsutseende, så tycker jag att de kunde fixat någon som kunde passat hunden en sådan här dag. Även om hundarna är jättesnälla så finns det inte särskilt gott om plats på läktarna, och när en hund tar plats som någon annan kunde suttit på så blir jag lite irriterad. Dessutom finns det både barn och vuxna som tycker att det är obehagligt med stora hundar. Jag älskar hundar och har själv två stora hundar, men jag tar inte med dem på tävling. Min åsikt är att mina förmodligen har det bättre hemma än i trängseln på en läktare..

I dag fick jag äntligen tummen ur och köpte mig ett par nya stallskor. De hade dessutom 20% rabatt på all Mountain Horse  under helgen, vilket inte var till nackdel eftersom jag dessutom köpte ett träns till Mackan i fredags.. 

Lev väl!