Okategoriserade – Sida 2

Sitsanalys

Fick det här på messenger:

”/…/ Vi får hoppas på bra väder då vi måste vara ute

Jag återkommer här om du måste parkera ngn annanstans.

Vi håller på att bygga ut bakom ridhuset

Hör du inget kör du runt som vanligt

Syns sedan !”

Oj, oj, oj! Hur ska det här gå? UTE? Jag som aldrig rider i paddocken nu för tiden. Samtidigt som de bygger och bankar vid ridhuset?? Katastroftankarna snurrade runt i huvudet och jag såg mig själv skena omkring i paddocken på en häst som inte gick att få stopp på. Smärtan i ljuskarna som skulle uppstå ska vi bara inte prata om… Men någonstans fångade förnuftet mig och jag fick mata mig med många bra tankar och insåg, med viss tvekan, att jag skulle fixa det här. Jag har ju trots allt kunnat rida på framridningar ute tillsammans med massa andra ekipage och dessutom är ju Mackan ingen häst som bockar och brallar. Klart jag fixar det här! 🙂

Senare på eftermiddagen kom det här: ”Vi kan vara i ridhuset och du kan köra runt medsols som vanligt

” Behöver jag nämna att jag blev lättad? 😀

När jag kom fram till Dalåbergs Gård så hade Yvonne varit gullig och vattnat i manegen så att vi skulle kunna vara där inne. ❤ Tack Yvonne! <3<3 Vi började med den avsuttna sitsanalysen och Yvonne ville se mig stå rakt, både framifrån och bakifrån, sedan fick jag ”rida lätt” några gånger och även stå på ett ben och ”rida lätt”.

Efter det fick jag sätta mig på sadelbocken, med wellpapp under rumpan, och rulla lite fram och tillbaka med mitt bäcken för att det skulle bli avtryck. Yvonne bad mig lyfta ut ett ben i taget och det blev väldigt tydligt att det är stor skillnad mellan höger och vänster. Höger ben kunde jag lyfta ut på ett relativt enkelt sätt men vänster var betydligt svårare eftersom jag inte riktigt hittade rätt muskler som skulle sköta det jobbet. Hmmm… Jag fick lyfta ut häger arm rakt ut och därefter vänster arm rakt ut. Samma här. Höger fungerade bra men inte vänster. Hmmm… Yvonne höll sina fingrar på insidan av mina skuldror för att känna rörelsen och när jag ”tappade” styrkan i rörelsen. Analysen är att min högra sida är svagare vilket kan förklaras med att jag är vänsterhänt. Övningen blir att sitta/stå hemma och lyfta armarna, en i taget, rakt ut och förhoppningsvis kan det bidra till en bättre liksidighet. Yvonne noterade också att jag satte min ena fot aningens framför den andra när jag satte mig på bocken – inget som jag ens hade kunnat känna. Vilka hökögon! 😉

När jag klev av wellpappen så såg Yvonne att mitt vänstra sittben var aningens framför det högra, vilket faktiskt kan förklara varför Mackan så gärna vill gå in i högersväng när jag rider i höger varv – hela jag (eller i alla fall vissa delar av mig) signalerar ju det till honom (och med andra signaler försöker jag få honom att gå rakt fram). Det kan inte vara lätt att vara häst i det läget. 😉

När analysen var klar sadlade jag Mackan och satt upp. Konstaterade att det kändes rätt bra i kroppen och att det inte gjorde så särskilt ont i ljumskarna. Ok, jag hade preppat mig med värktablett, men bara EN. 😉 Förhoppningsvis gör den posturala träningen sitt till. 🙂 Vi pratade pubisben, bindor, stöd, längd på stigläder mm och hade det inte varit för att det är så satans oskönt att rida med en tjock binda mellan benen så hade jag gärna testat det och fortsatt med det om det hade fungerat. Kan man ha två par trosor med en binda mellan? Hahaha! Det hade kanske varit lösningen…

Yvonne och jag pratade också om svårigheten med att rida bettlös och att hästen gärna använder händerna som ett extra ben om den inte är tillräckligt skolad och stark att gå i en egen bärig form, så jag kommer fortsätta rida med bett och använda det bettlösa i vissa fall. Förhoppningsvis kanske vi kommer dithän att vi kan rida i en ändamålsenlig form på ett sidepull någon gång i framtiden i alla fall. 😉

Dagens träff innebar mycket analys och nästa vecka blir det mer ridning, vilket jag också ser fram emot. Alltid lika roligt! ❤

För att nörda ytterligare så svängde jag förbi sonen som arbetar på Bikeyard i Kungsbacka eftersom de har en sittplatta där man kan mäta avståndet mellan sittbenen. Väldigt intressant att konstatera att mitt vänstra sittben hamnade aningens framför det högra även om jag satte mig på plattan tre gånger. Hmmm… På torsdag ska jag till Saga på Gold EQ för uppföljning av min posturala träning, och eftersom Saga även är ryttare och dessutom studerar osteopati så finns det säkert många intressanta saker att prata om.

Vem har sagt att det är töntigt att vara nörd?! 😉

Svensk Hästrehab

Det var längesedan som Mackan fick en ordentlig genomgång av Viveca på Svensk Hästrehab, så nu var det äntligen dags. Jag tycker att han har känts fräsch men har ändå velat göra en check för säkerhets skull.

Den här gången lastade jag Mackan och åkte till Vivecas klinik i Bröndome – så fint det är där! Lugnt och stilla. Med dörren öppen så kunde Mackan stå och titta ut över ängarna under tiden som Viveca arbetade. Härligt! ❤

Viveca sa direkt att hon tyckte Mackan såg fin ut, och det är ju alltid roligt att höra. Det har ju tagit riktigt lång tid att få upp honom i hull och sätta en del muskler, men nu känns det inte helt avlägset att sätta dit även de där sista musklerna i rumpan. Backe upp för musklerna runt korset och backe ner för musklerna ovanför knäna. Bommar då och då är också bra. 🙂 När hon hade känt igenom honom så sa hon att han även kändes fin i muskulaturen och att det enda var en liiiiten spänning i ländryggen på vänster sida. Även om han kändes fin så fick han djupvågsmassage och akupunktur. Han njöt av att bara stå där och blicka ut över ängarna samtidigt som Viveca höll på med honom. 🙂

Förhoppningsvis kan han hålla sig fräsch ett tag och inte bralla runt i hagen så att han sträcker eller vrickar sig. 😉

Träning på bortaplan

Nu var det väldigt längesedan som jag tränade för Yvonne F A. Förra träningen fick jag avboka på grund av att jag hade så satans ont i musklerna kring min högra höftled, och det är ju ingen idé att betala drygt en halv tusenlapp om man inte kan tillgodogöra sig träningen fullt ut. I och med problemen med musklerna så har jag spenderat ca 3000kr på behandlingar med chock-waves, ultraljudsvågor och manuell terapi. Dyrt men nödvändigt. Tack och lov så gav eländet med sig och musklerna började fungera någorlunda normalt. För att inte hamna i samma situation igen så har jag återupptagit delar av den träning som jag tidigare har gjort för att stabilisera mina höftleder och jag har varit riktigt flitig med stretching (grodan och grensle över pilatesbollen), vilket också har gett positivt resultat. 🙂

Ganska ofta upplever jag att min häst tappar bjudningen i manegen och valde därför att åka iväg den här gången och träna på ett annat ställe några mil bort. När jag kom dit så var det flera människor där och de höll tydligen på att måla utsidan på manegen. Oj! Hoppas att Mackan kan hålla sig i skinnet så att det blir en bra träning… ”Hej! Vi håller på att måla lite på långsidan – fungerar det tror du? I annat fall hittar vi på något annat att göra under tiden som du rider.” Jag mig själv svara ”Absolut, det går säkert jättebra. Ni hör väl om jag skriker samtidigt som jag ramlar av i annat fall.” 😉 Jag kan ju inte vara en fegis och alltid ta det säkra före det osäkra.

Det är märkligt hur hjärnan fungerar. Bara för att jag visste att de skulle hålla på och greja utanför så kom jag på mig själv att spetsa öronen under framridningen för att eventuellt kunna höra dem, men i och med att jag vet vilka spratt hjärnan kan spela mig så försökte jag istället att medvetet fokusera på det jag faktiskt skulle göra: rida. Det var först under den senare delen av träningen som Mackan reagerade på att det hände något utanför, men bussig som han är så gjorde han inga större grejer av det. Däremot fick jag själv fånga mina tankar och försöka fokusera på själva ridningen. 😉

Dagens träning återupptog det som vi arbetade med sist – att ha rätt svängbalans så att Mackan inte faller in och lägger vikten på sitt intre framben. Jag fick rida med ett bättre grundtempo än vad jag brukar ha hemma och vara noga med att ställa frågan ”är du redo?” till Mackan betydligt oftare än på hemmaplan. Japp, högre grundtempo står på to-do-listan framöver. För att behålla rätt svängbalans så ska jag:

Ha kontakt på yttertygeln. (Tänka nästan som att Mackan ska vara utåtställd.)
Göra understödjande tygeltag på inner för att visa vägen.
Tänka bussvändning.

Det är viktigt att Mackan inte tappar bjudningen/självdör i vändningen, för då måste jag ställa frågan ”är du redo?” till honom igen. Likaså ska jag försöka få Mackan att inte dyka ner i formen utan istället gå med lite mer buret huvud.

Vad det gäller framåtdrivningen och fråga om han är redo så är det viktigt att jag är konsekvent. Ja, jag har hört det förut och jag vet hur viktigt det är att vara konsekvent, men gör ÄNDÅ inte rätt…

Lätt tryck med skänkeln. Svar framåt? Beröm i så fall.
Inget svar? Daska till med spöt EN gång på stöveln.
Ställ frågan igen. Svar?

Jag har tidigare tänkt att jag skulle uppnå en reaktion när jag har daskat med spöt på stöveln och när jag inte har fått det så har jag daskat till ett antal gånger. Gör om och gör rätt…

Det jag tar med mig från dagens träning är att:

Jag (mest troligt) har fattat hur jag ska göra. 😉
Jag fick till några bra vändningar. 🙂
Jag fick känna på en bitvis riktigt trevlig galopp. 🙂

När vi kom tillbaka till stallet så fick Mackan komma ut i hagen en stund innan det var dags för hästarna att komma in för dagen. Nu njuter han säkert eftersom han är populär hos de brunstiga damerna. 😉

Så här snygg blir man i håret efter ett svettigt ridpass. 🙂 På sätt och vis kan jag förstå alla kvinnliga ryttare som väljer att ha långt hår fastsatt som en tofs. 😉

Nu ska jag träna vidare på svängbalans och att vara konsekvent!

Bommar är kul!

Rida inne eller ute? Funkar de nya värktabletterna som läkaren skrev ut? Om de inte gör det så är det lättare att vara inom ramen för fyra väggar. Inne får det bli. Bara rida på platt mark? Det tycker Mackan säkert är tråkigt… Jag kan ju alltid släpa fram ett gäng bommar, det gillar han nog. Bommar får det bli.

Glädjande nog så verkar de nya värktabletterna fungera helt ok, till skillnad mot de vanliga Alvedon läkaren insisterade på att skriva ut för ett par månader sedan. Lätt smärta i ljumskarna inledningsvis av ridpasset, men efter en liten stund så kunde jag rida på utan större problem. 🙂 Ok, de är inte lika bra som makens Panocod men de får duga tills vidare.

Det blev ingen avancerad bomövning men den tjänade sitt syfte: Mackan fick lyfta på benen och han tyckte att det var roligt. ❤ Utmed ena långsidan placerade jag fem bommar för skritt och lite längre ner på samma långsida så placerade jag fyra bommar för trav, varav varannan var upphöjd. Började i ena varvet med att skritta över de fem, fatta galopp och galoppera utmed andra långsidan, bryta av till trav och trava över de fyra för att lite längre fram bryta av till skritt och börja om från början. Fungerade finfint! 🙂

När jag bytte varv så blev det fel galopp vid några tillfällen, vänster istället för höger. Hmmm… Sitter jag fel? Ger jag honom otydliga signaler? Har han ont? Gjorde för säkerhets skull några fattningar för att säkerställa att han faktiskt klarade att gå i höger galopp. 😉 Jag får be tränaren att titta på det när vi träffas i nästa vecka.

Nu är det VÅR på riktigt! Så härligt när marken torkar upp och solen skiner. ❤

Tömkörning med precision

Vad ska jag hitta på i dag då? Det blåser som tusan och det skallrar säkert i manegens väggar och då kommer Mackan att bli spänd eftersom jag tror att han ska vara det… Det får bli tömkörning i dag igen – fast i skritt, med precision, på en bana.

Jag släpade fram några bommar, ställde ut fyra konor och två sockerbitar enligt ett mönster som jag kom på i stunden. Det blev riktigt bra om jag får säga det själv. 😉

Tanken med bommarna var att jag skulle kunna gå över dem, ha dem som korridorer och vända mellan dem och rygga mellan dem. På medellinjen stod det sedan ett par konor som jag skulle gå igenom för att därefter gå rakt fram ett par meter, svänga ut på en liten volt runt en sockerbit. Först i ena varvet och därefter direkt upp på medellinjen någon meter för att sedan göra en volt i andra varvet. Ibland gjorde jag halt mellan konorna och ibland gjorde jag halt precis före det att jag gick in på volten. Efter volterna var det rakt upp på medellinjen för att gå igenom nästa par med konor.

Det blev att jag kombinerade ihop olika vägar på olika sätt allt eftersom i och med att det blev lite trist att göra samma sak om och om igen. 😉 Mackan var (oftast) med på noterna och när det inte blev som jag hade tänkt mig så berodde det snarare på att jag inte hade jämn kontakt i båda tömmarna, för när jag hade det så blev det verkligen precisionskörning. 🙂 Det funkar dessutom riktigt bra att tömköra honom på det bettlösa tränset!

I och med att det endast var skritt i dag så passade jag på att träna på att ha pisken i min högerhand, vilket också fungerade bra. Frågan är om det fungerar lika bra när det är trav och galopp som gäller? Nu börjar jag dessutom få lite kläm på hur jag ska hålla tömmarna – det är bara ibland som det blir lite trassel. 😉

Som sagt: övning ger färdighet! 🙂

Pee Wee – hoppfullt.

I går var Matilda från Rätt bett och fixade tänderna på en häst i stallet och jag passade på att konsultera henne gällande bett mm i och med att Mackan är så knepig med tungan. Hon tittade lite på de bett/träns som jag brukar rida på och konstaterade att betten var lagom långa men att jag kanske hade dem aningens för långt ner, så det är dags att höja upp dem ett hål igen. Vi pratade om hur Mackan gör med tungan och vid vilka tillfällen:

Så fort han får ett bett i munnen gapar han och drar upp tungan – även på stallgången.
Han gapar och joxar med tungan även om man inte tar i tygeln.
Om jag rider på bettlöst eller arbetar honom från marken i grimma så gapar han inte.
Ibland är han ”normal” i munnen och går med stängd mun – även om det bara är korta sekvenser.

Matilda konstaterade att Mackans framtänder är långa och har fel vinkel, så jag bestämde mig för att låta henne fixa hans tänder inom kort. Hon är återförsäljare för Trust-bett, men trodde inte att de har något bett som kan passa Mackan. Hon rekommenderade Fager-bett i och med att de lär vara tunnare än de flesta bett, men när jag läste om Fagers bett så visade det sig att de inte var så mycket tunnare än de bett jag har i dag. Jag kunde snabbt konstatera att ett av de tunnaste betten som finns på marknaden är Pee Wee och som jag har funderat på att köpa tidigare. Som tur är så är Svensk Ridsport i Kungsbacka återförsäljare så jag tog cykeln dit och köpte mig ett. 🙂

Åkte till stallet och var supernyfiken på hur Mackan skulle reagera på det nya bettet. Första intrycket var att han var riktigt nöjd även om han inledningsvis stod på stallgången och gapade, men ganska snart slutade han med det och såg nöjd ut. Inte heller gapade han när jag gick med honom för att lägga ut några travbommar och sätta ut några konor att rida runt. 🙂

Jag tycker att det fungerade väldigt bra att rida på bettet och jag försökte se huruvida Mackan gapade eller ej när jag red förbi speglarna och ganska ofta var munnen stängd. 🙂 Nu håller jag tummarna för att det här är ett bett som han kan trivas riktigt bra med! ❤

Köra bil utan ratt…

Ungefär så kändes det när jag inledde dagens tömkörningsträning för en kvinna som jag aldrig hade tränat för förut. Pinsamt. När jag har varit på egen hand i manegen med tömmarna i händerna så har jag ändå upplevt att jag har haft lite kontroll – i alla fall efter några gångers testande. 😉 För ett tag sedan var jag stolt när jag klarade av att göra ett varvbyte i trav, men det kändes avlägset i dag. Som inledning skulle jag ha Mackan på en liten fyrkant och vända ordentligt i hörnen och det gick så där kan jag väl säga. I början gick han lite som han ville och jag hade svårt att hålla honom på det tänkta spåret, men efter lite hjälp av coachen så fungerade det mycket bättre. 🙂 Räta upp honom med yttertömmen, släppa när han är rak, vända, räta upp igen, släppa… Snart har jag koll.

Som övning nummer två så skulle jag göra ungefär samma sak, fast denna gång över fyra bommar. Gick sådär inledningsvis… Titta på bommen, vänd, räta upp, titta på bommen, vänd, räta upp. JA! NU funkar det! När det var dags att göra samma övning i trav så var Mackan seg som kola och jag fick förflytta mig till en annan volt och sätta lite fart i honom. Han travade på riktigt bra och då blev det förflyttning ner till bommarna igen och denna gången gick det mycket bättre. Puh! Tack och lov för det. När det var dags för varvbyte så fick jag göra om proceduren med att låta honom hitta lite aktivitet och tempo på en volt utan bommar först. Nu har jag lite kläm på hur jag ska göra: titta på bommen, vänd, räta upp, titta på nästa bom. 🙂

Som avslutande övning fick Mackan trava över tre växelvis upphöjda bommar på ett rakt spår och jag fick vara noga med att ha honom rak efter bomserien innan jag vände tillbaka så att han kunde komma på bommarna igen. Faktum är att det kändes som att jag hade lite koll på läget när träningen var slut. Kul! 🙂

Älskade häst! ❤

Ringskor bak

När Simon började sko Mackan i höstas så trodde han att det skulle märkas skillnad på hovarna efter tre skoningar, men det har inte riktigt blivit samma resultat som han hade hoppats på. En av anledningarna till det är alla gånger att det är ”vinter” och att tillväxten inte är så stor. Hur som helst så har det ändå blivit en skillnad, och det är att Mackan ställer upp sig bättre nu än vad han har gjort tidigare. Om man har sett honom från sidan så har fram- och bakben nästan varit som ett V, men nu är frambenen på väg framåt och bakbenen är nästan på plats så att skenbenen blir lodräta. Inte helt, men nästan. Jag ser med spänning fram emot hur det kommer att bli på sikt! 🙂

Simon har inte velat göra för stora förändringar på en gång, men den här gången var det dags att hjälpa trakterna bak genom att svetsa på en brygga så att skon blev som en ringsko. Får se om åtgärden får den effekten som är önskvärd.

Tömkörning

Herregud så svårt det har varit att ha kontroll på dessa långa tömmar! Initialt har det sett rätt bra ut men när jag är klar så har tömmarna liknat mer ett skatbo än ett par lädertömmar. Att hålla reda på tömmarna har nog faktiskt varit det svåraste hittills… eller så har det svåraste varit när Mackan har gått in på en volt utan att jag (medvetet) har sagt att han ska göra det… eller nej… det svåraste kanske har varit att ta sig ut ur volten igen. 😉 Faktum är att det finns många svårigheter i konsten att tömköra på ett bra sätt.

För att ha fler sätt att arbeta Mackan på så har jag bestämt mig för att lära mig den ädla konsten att tömköra och i avsaknaden av en tränare/kurs så hittade jag Equitellus där jag för 45 kronor i månaden kan se flera filmer där Anders Eriksson beskriver vad man behöver och hur man gör. Nu har jag tittat på några av filmerna flera gånger och börjar få ett hum om hur jag ska hålla tömmarna och vilken position jag bör ha för olika ändamål. Så kul! 🙂 Förutom filmerna om tömkörning så finns det annat matnyttigt och intressant som man kan ta del av, vilket glädjer en nörd som mig. Mackan verkar verkligen uppskatta arbete på töm, vilket inte förvånar mig i och med att han slipper både bett i munnen och en heffaklump på ryggen. 😉

När jag har lärt mig grunderna så hoppas jag kunna få till träningar eller en kurs som tar mig vidare så att jag kan arbeta Mackan lite mer ”på riktigt” på töm, men än så länge har jag fullt upp med att hålla ordning på mina tömmar. 🙂

7C72D162-2032-47D3-9E26-AA3954CB0F8E 2

Äntligen träning igen!

”Har du några riktigt bra värktabletter?” frågade jag maken vid middagsbordet eftersom jag var riktigt trött på att känna av mina höftleder/adduktorer vid varje ridpass. ”Jag har några som jag fick när jag opererade ryggraden, testa dem. Ta två stycken en timma före din träning, det funkar nog.”

Skillnaden var obeskrivlig! Från att ha spänt mig i väntan på smärttopparna så kunde jag nu rida och vara riktigt med i rörelserna – så otroligt skönt för både mig och hästen. ❤ Om det var morgonens brallande i hagen eller om det var avsaknaden av mina spänningar som gjorde att Mackan var pigg och framåt vet jag faktiskt inte. Det jag vet är att skillnaden var enorm, så nu behöver jag bara hitta en läkare som kan skriva ut riktigt bra smärtstillande tabletter till mig så att jag alltid kan vara med i rörelserna. 😉 Frågan är var jag hittar någon sådan läkare? Senast jag träffade en läkare gällande smärtan i ljumskarna var för några år sedan och då sa han ”det är kroppens sätt att tala om för dig att du ska sluta rida”. Fuck you!

Ungefär ett år har gått sedan jag tränade för Yvonne F A senast. Det var före koliken, före frakturen och före inflammationen i vänster knä och nu äntligen var det dags för träning igen. Med ett så långt uppehåll så var det bara att backa tillbaka typ 18 steg… Den här träningens arbete fokuserades på att försöka få Mackan att lägga mer vikt på ytter istället för inner (fram). Då och då fick jag till det, men det krävs mycket tankeverksamhet från min sida OCH tajming. Fan, det där med tajming är svårt…

Helgen avslutades med en utflykt till Onsala ridvägar där Mackan och jag körde lite backträning. Gissa om det kändes mina ben?? 😀 Nästa gång tror jag att jag hellre sitter på Mackan och låter honom göra jobbet. 😉