Kategori: Skoning

Kort skoperiod den här gången, vilket var bra i och med att jag har upplevt att Mackan har varit lite stel i bakkärran och ömmat i trakterna bak.

Den senaste tiden har jag som vanligt fortsatt att nörda i det här med hovar och har bland annat läst flera artiklar av The equine documentalist och sett en superintressant film med samma hovslagare. I filmen pratar han med en veterinär om hovarnas betydelse för hela hästen. (Du kan se den här.) Jag har också sett en film där Dr Simon Curtis, engelsk aktad hovslagare, skor en häst med låga trakter och hur han hanterar dem på sikt. Superintressant! (Den hittar du här.) Det finns en föreläsning med en amerikansk hovslagare, Stephen O’Grady, som pratar om skillnaden mellan fram- och bakhovar och vilka problem man kan få om bakhovarna inte är korrekta. (Den föreläsningen hittar du här.) Sorgligt nog kunde jag checka av i princip allt när jag jämförde O’Gradys lista över problem med det jag ser och upplever hos Mackan. 😦

Man brukar ju säga ”utan hovar ingen häst” vilket stämmer till 100% – problemet är bara att det är så många veterinärer och hovslagare som inte verkar ha en aning om hur man ska åtgärda olika problem som uppstår. Ta min häst som ett exempel: Under flera år har jag frågat både veterinärer och hovslagare om Mackans benställning med både fram- och bakhovar in under magen, men ingen har haft ett svar på det. Inte förrän jag träffade Sören Stjärnås i augusti 2018. Svårigheten efter mötet med Sören har varit att hitta en hovslagare som skor enligt samma principer som honom men det verkar jag äntligen ha gjort. ❤ Sakta men säkert börjar Mackans benställning närma sig det vi eftersträvar – ”att stå med ett ben i varje hörn”.

Än så länge går Mackan utan kilsulor bak, men det var vara så att det blir nästa steg för att få till det där lilla sista som behövs. Kilsulor är egentligen inte optimalt eftersom de lätt kan öka trycket på trakterna, men om man har sulor med strålsupport och ett material som gör att sulan och strålen tar en del av vikten så kan trakterna få en möjlighet att växa. Dr Simon Curtis säger (i filmen) att det kan räcka med två skoperioder med kilsula och strålsupport för att läget ska förbättras, men det är som Mackans nuvarande hovslagare Simon säger: ”man måste se varje individ som ett fall och det är inte säkert att en skoning som passar en häst säkert passar en annan häst.” Sant. Men jag hoppas ändå att det kan passa Mackan. 😉

Efter den senaste skoningen för ett par dagar sedan så upplever jag att Mackan är lite rörligare i bakdelen och det ska bli spännande att se om det håller i sig. Håll tummarna!

Här myser Mackan med sin favorit Diva och jag försöker förtvivlat få honom att följa med mig in till stallet. ❤

Ha en riktigt fin vår!

 

Så jobbigt det är när man inte är nöjd. Jag var helt övertygad om att jag hade hittat en riktigt bra hovslagare för ett år sedan och det var makalöst skönt att kunna vila i det och släppa tankarna på hovar och hovslagare. Tills nu.

Första gången D skodde Mackan så såg det riktigt bra ut med en tillräckligt stor sko som gav bra stöd för hela hoven:

Men när jag i somras frågade varför det inte ser ut som vid första skoningen så fick jag en förklaring som jag köpte där och då. Ja, det är ju du som är utbildad hovslagare – inte jag. Tiden gick och jag tänkte att D säkert hade en bra plan, så jag släppte tanken på hovarna. Tills senaste skoningen i mitten av september då det såg ut så här dagen efter skoningen:

När jag skickade ett meddelande och frågade varför det såg ut som det gjorde så fick jag till svar: ”Mackan har varken väggar eller trakter och prio ett har varit att få honom behålla skorna på. Därför verkar och skor vi honom tätare för att ta ner tådelen och spara trakterna. Eftersom jag skor så tight är det viktigt med korta skoperioder. /…/ Jag hade gärna skott honom med större stöd i trakterna men eftersom det är sämre att han tappar en sko så måste jag balansera det. Han har stöd för sina trakter just nu. Men verkar jag honom i trakterna så kollapsar hela trakten.”

Den där sista meningen förstod jag inte riktigt. Det är väl ändå större risk om man sparar trakterna som de riskerar att bli understuckna och att de kollapsar? För att stämma av mina tankar tog jag kontakt med Sören och ställde frågan ”Finns det någon anledning / orsak till att man INTE kan verka en hov till strålens bredaste punkt? Svaret jag fick av hovslagaren var att trakterna kollapsar om han verkar längre bak.” Jag skickade med ovanstående bild (fast utan färgade streck). Svaret jag fick var ”Nej, man kan alltid verka till strålens bredaste punkt. Detta är fundamentalt. Ibland kan det bli nödvändigt att traktrikta skon för att få till det. Om man inte gör detta och låter trakten bli för lång så kolapsar trakterna och hela hoven. Tvärt om vad han säger! Skon ska täcka hoven under hela skoperioden. Det tror jag inte denna skoning klarar. /…/ Det ser inte godkänt ut tycker jag. Jag tror du ser detta eftersom du frågar.” (Självklart sa jag inte vem som hade skott Mackan.)

Nu började jakten igen. Jag hade riktigt tur att det är en riktigt kunnig hovslagare som skor en annan häst i stallet och som kunde tänka sig att sko Mackan när han ändå är på plats och skor den andra. Puh! (Just den här hovslagaren försökte jag få till Mackan redan förra sommaren, men då fanns det ingen möjlighet eftersom han är så uppbokad.)

Dagen före det att Mackan skulle få nya skor så kände jag mig som ett barn dagen före julafton – SÅ förväntansfull! 😀

När S kom för att sko så fick jag börja med att promenera med Mackan på gårdsplanen så att S kunde se hur Mackan satte ner sina hovar i marken och hur långt in han satte sina bakben mm. Han var rätt nöjd med det han såg och började plocka av skorna en efter en. Han konstaterade samtidigt att det var väldigt små hovar/skor på en sådan stor häst. Yes, det tycker jag med. Nu fick Mackan två storlekar större skor och S konstaterade också att Mackan har väldigt tunna sulor, framför allt fram, och valde därför att sätta på en soft lädersula på båda framhovarna. Misstänker att Mackan blev nöjd med det. 😉 Han berättade att jag får räkna med att det kommer ta ca tre skoningar innan hovarna ser ut som han vill ha dem, vilket är helt ok för min del. Eventuellt kommer han att göra ytterligare justeringar beroende på Mackan ser ut nästa gång han kommer, vilket är om ca sex veckor.

Så här såg ena framhoven ut när han var klar:

Jag är supernöjd! Hoppas att Mackan är det också. 😉 Nu har han fått lite större yta att stå på och en extra sula som hjälper hans egna tunna sula.

Fortsättning följer! 🙂

För ett tag sedan så var jag väldigt uppåt i och med att Mackan hade fått kilsulor bak för att bakbenen skulle komma aningens längre bak och på så vis avlasta senorna enligt Sören Stjärnås hovvårdsbok. Tanken var god, men med facit i hand så kanske det inte var världens bästa idé att låta någon annan sko enligt Sörens muntliga instruktioner. Efter första skoningen så såg det bra ut, men efter andra skoningen så anade jag att arbetet inte riktigt var utfört så som det var sagt. Vad gjorde jag då? Jo, jag återupptog jakten på en hovslagare som verkar ha samma tankar som Sören – inte helt lätt i och med att de flesta redan har en fast kundkrets och inte har utrymme för nya kunder.

Nu hoppas jag att jag har hittat en hovslagare som jag kan fortsätta med under många år framöver, för det är riktigt jobbigt att byta. Vissa tänker säkert att jag är dum i huvudet och ja, det kanske jag är. 😉

Så här såg Mackan ut efter fösta skoningen utförd av D:

Hovarna är verkade till strålens bredaste punkt och skon ligger längre bak än tidigare. Bra. Strålen utgör minst 2/3 av längden på undersidan. Bra. Mackans ben är inte längre så långt in under honom. Bra. 🙂

Man ser på bilden under till vänster att Mackan gärna står med bakbenen inunder sig eftersom skenbenen är allt annat än i lod… D plockade bort kilsulorna eftersom Mackans stråle och trakter hade påverkats av trycket, men med den nya verkningen så blev vinkeln bättre än vad den hade varit tidigare med kilsulan. Frågan är hur Mackans benställning hade blivit om han hade haft det här utgångsläget och fått en kilsula?

Som vanligt blev Mackan varm och lite öm i hovarna efter skoningen, men det är kanske inte så konstigt i och med att D fick korta in och ta lite mer för att få det ungefär som han ville ha det. När Mackan hade fått på sig alla skorna så var han lite extra öm i vänster fram och D trodde att det berodde på att en tåsöm satt lite tight, så han tog bort den. Tyvärr kvarstod värmen och ömheten, vilket i och för sig har hänt förut, men i dag när det hade gått nästan en vecka så borde ömheten ha lagt sig. D kom därför och tog av skon på vänster fram för att se om det kanske var så att det var en böld på gång och han hittade en liten böld i anslutning till ett gammalt sömhål. Förhoppningsvis var det bara den som har medfört att Mackan har varit lite varm och öm så pass många dagar. D satte en liten tuss gasbinda indränkt i sprit i hålrummet och slog på skon igen, så nu håller jag tummarna för att Mackan är bättre redan i morgon. (För den som undrar så har jag och D haft kontakt flera gånger under veckan som har gått.)

Nu längtar jag tills dess att Mackan är helt OK igen så att jag kan börja jobba honom med equiband, rida, träna och göra annat kul med honom. ❤

Snart är det dags för Mackan att få sina kilsulor bak och diverse andra korrigeringar enligt anvisningarna från hovslagare Sören Stjärnås. För den som inte har läst tidigare inlägg eller eventuellt följt mig på annat vis kan jag upplysa om att Mackan har stått inunder sig med både fram- och bakben under flera år och inte någon jag har träffat på har haft en förklaring till varför. Problemen började för ca 8 år sedan när jag upptäckte att ena trakten fram började bli understucken och hovslagarens svar var att ”det kan bli så”. Märkligt. Behöver jag säga att jag bytte hovslagare…

Mackan har träffat olika veterinärer, kiropraktorer, osteopater, massörer equieterapeuter m fl i olika sammanhang under årens lopp och knappt någon har egentligen tagit notis om hur hans benställning har varit. Om jag har frågat så har de bara kliat sig i huvudet. En hovslagare sa ”han kanske har ont någonstans” utan att egentligen ha en aning om lösningen. Häromdagen träffade jag Sören Stjärnås som var tämligen klar över varför Mackan står som han står och på tisdag är det som sagt var dags för korrigering. För att kunna följa hela processen och förhoppningsvis upplysa/informera om resultatet så tänker jag dokumentera före och efter varje skoning så att processen blir tydlig.

Kvalitén på Mackans hovar är så där just nu. Bara två veckor efter skoning av en inhoppare så ser det ut som om Mackan har gått i sju veckor och behöver skos om på direkten… På tisdag när han ska skos så har det gått tre veckor mellan skoningarna, vilket känns lite onödigt kort – men vad gör man inte för sin häst? Behöver jag säga att han som skodde sist inte får sko igen?

Hovslagaren som skulle egentligen skulle sko Mackan hann sko två gånger och sedan fick jag ett meddelande 17 minuter före tredje skoning att han fortfarande hade ont i ryggen, vilket jag inte hade en aning om. Han svarar inte på sms eller telefonsamtal… Behöver jag säga att jag inte orkar med en hovslagare som inte hör av sig?

I dag ser Mackans hovar ut så här:

Här ser man tydligt att han står lite inunder sig med frambenen. (Han har varit betydligt värre!)

 

Bakbenen där man tydligt ser att skenbenen absolut inte är i lodrät linje, vilket medför att Mackan försöker stå så att han får jämn belastning på tåsträckare och böjsenor. Här ska han få kilar som kommer att placera skenbenen på rätt ställe.

 

Närbild på bakhov som visar att hoven har blivit konvex:

Det kommer att ta lite tid innan hovarna har vuxit i sin nya ”kostym” men sedan är förhoppningen att både benställning och hovkvalitet kommer att förbättras.