Ny hovis (igen)…

Så jobbigt det är när man inte är nöjd. Jag var helt övertygad om att jag hade hittat en riktigt bra hovslagare för ett år sedan och det var makalöst skönt att kunna vila i det och släppa tankarna på hovar och hovslagare. Tills nu.

Första gången D skodde Mackan så såg det riktigt bra ut med en tillräckligt stor sko som gav bra stöd för hela hoven:

IMG_0723 2

Men när jag i somras frågade varför det inte ser ut som vid första skoningen så fick jag en förklaring som jag köpte där och då. Ja, det är ju du som är utbildad hovslagare – inte jag. Tiden gick och jag tänkte att D säkert hade en bra plan, så jag släppte tanken på hovarna. Tills senaste skoningen i mitten av september då det såg ut så här dagen efter skoningen:

IMG_1294

När jag skickade ett meddelande och frågade varför det såg ut som det gjorde så fick jag till svar: ”Mackan har varken väggar eller trakter och prio ett har varit att få honom behålla skorna på. Därför verkar och skor vi honom tätare för att ta ner tådelen och spara trakterna. Eftersom jag skor så tight är det viktigt med korta skoperioder. /…/ Jag hade gärna skott honom med större stöd i trakterna men eftersom det är sämre att han tappar en sko så måste jag balansera det. Han har stöd för sina trakter just nu. Men verkar jag honom i trakterna så kollapsar hela trakten.”

Den där sista meningen förstod jag inte riktigt. Det är väl ändå större risk om man sparar trakterna som de riskerar att bli understuckna och att de kollapsar? För att stämma av mina tankar tog jag kontakt med Sören och ställde frågan ”Finns det någon anledning / orsak till att man INTE kan verka en hov till strålens bredaste punkt? Svaret jag fick av hovslagaren var att trakterna kollapsar om han verkar längre bak.” Jag skickade med ovanstående bild (fast utan färgade streck). Svaret jag fick var ”Nej, man kan alltid verka till strålens bredaste punkt. Detta är fundamentalt. Ibland kan det bli nödvändigt att traktrikta skon för att få till det. Om man inte gör detta och låter trakten bli för lång så kolapsar trakterna och hela hoven. Tvärt om vad han säger! Skon ska täcka hoven under hela skoperioden. Det tror jag inte denna skoning klarar. /…/ Det ser inte godkänt ut tycker jag. Jag tror du ser detta eftersom du frågar.” (Självklart sa jag inte vem som hade skott Mackan.)

Nu började jakten igen. Jag hade riktigt tur att det är en riktigt kunnig hovslagare som skor en annan häst i stallet och som kunde tänka sig att sko Mackan när han ändå är på plats och skor den andra. Puh! (Just den här hovslagaren försökte jag få till Mackan redan förra sommaren, men då fanns det ingen möjlighet eftersom han är så uppbokad.)

Dagen före det att Mackan skulle få nya skor så kände jag mig som ett barn dagen före julafton – SÅ förväntansfull! 😀

När S kom för att sko så fick jag börja med att promenera med Mackan på gårdsplanen så att S kunde se hur Mackan satte ner sina hovar i marken och hur långt in han satte sina bakben mm. Han var rätt nöjd med det han såg och började plocka av skorna en efter en. Han konstaterade samtidigt att det var väldigt små hovar/skor på en sådan stor häst. Yes, det tycker jag med. Nu fick Mackan två storlekar större skor och S konstaterade också att Mackan har väldigt tunna sulor, framför allt fram, och valde därför att sätta på en soft lädersula på båda framhovarna. Misstänker att Mackan blev nöjd med det. 😉 Han berättade att jag får räkna med att det kommer ta ca tre skoningar innan hovarna ser ut som han vill ha dem, vilket är helt ok för min del. Eventuellt kommer han att göra ytterligare justeringar beroende på Mackan ser ut nästa gång han kommer, vilket är om ca sex veckor.

Så här såg ena framhoven ut när han var klar:

Jag är supernöjd! Hoppas att Mackan är det också. 😉 Nu har han fått lite större yta att stå på och en extra sula som hjälper hans egna tunna sula.

Fortsättning följer! 🙂

Behandlad

Senast jag skrev i bloggen var för tre veckor sedan när jag hade bokat en träning som inte blev en träning för att Mackan trampade fel och fick ont. Efter det gav jag honom en veckas ”vila” med enbart skrittpromenader och checkade sedan av om han var fräsch – det var han inte. Gav honom ytterligare en vecka och checkade återigen av om han var fräsch – det var han inte då heller. I det läget var det inget annat att göra än att boka en tid hos veterinären för att se vad/om det var något som var trasigt.

Åkte till Kungsbacka Hästklinik med Mackan och där pratade jag och veterinären först om hur fantastiskt bra det hade gått med frakturen som han hade i våras och så himla skönt att det läkte så bra. Alltid kul när veterinärerna också är lite glatt överraskade. 😉

Efter lite inledande prat och när jag hade gått och sprungit med Mackan så blev det ett sedvanligt böjprov = 0,5 grads hälta på vänster bak. Alltså det benet som han har visat att han har haft ont i, så det kom inte som någon överraskning direkt. Möjligen hade jag räknat med mer hälta än så efter ett böjprov, så 0.5 kändes ändå rätt bra. Vidare ut i deras nya manege för att visa Mackan på lina. Typiskt nog travade han på rätt bra och visade inte sin ”struttighet” och ojämnhet på samma sätt som hemmavid, men veterinären kunde ändå förstå vad jag menade när jag beskrev hans rörelsemönster så som det oftast är. Efter både trav och galopp på volten så skulle jag göra några övergångar mellan skritt och trav, vilket är en baggis med min väluppfostrade och lyhörda häst. 😉 Ok, han är väldigt lyhörd när jag arbetar honom från marken, men jag vet inte om jag kan stå för det där med väluppfostrad till 100%. 😀 ”Trava… Wooooh… trava… Wooooh…” MEN HALLÅ!!! VAD GÖR DU??? Du kan väl inte bara slänga dig ner och RULLA DIG?!?! Jo, det kunde du visst. Både jag och veterinären blev helt överraskade när Mackan på en millisekund slängde sig ner i deras nya underlag och njöt av att rulla runt. Oftast brukar han ju visa i alla fall några tecken på att han är på gång, men i dag hade jag inte en chans i världen att hindra honom. Alla fyra benen vek sig i princip samtidigt och därefter var rullningen ett faktum. Knäppa häst! Direkt efter ställde han sig upp, ruskade lite på sig och började trava igen: ”Japp, då kör vi lite trav igen” sa han. Knäppa häst!

De andra som besökte kliniken tittade lite åt vårt håll när jag kom in med min häst som var full av sand, men det bjuder jag på. 😉 Alltid roar det någon. 🙂

Mackan blev bedövad i vänster knä och jag fick sätta mig och vänta i ca 45 minuter innan det var dags att longera honom igen, och denna gången arbetade han mycket bättre och jämnare med bakbenen än första gången. Följden blev att han blev behandlad i båda sina knän. (Varför det blev i båda vet jag inte riktigt, men det får jag fråga nästa gång.)

Enligt veterinären ska Mackan skrittas fram tills nästa besök och det är helt ok att jag skrittar över bommar, går i backar som inte är branta samt att jag använder Equiband under tiden. Här är jag lite kluven… OM man har en inflammation någonstans så borde det väl vara VILA som är det bästa? Eller? Visst, skritt kan anses som vila men kanske inte om man har en pågående inflammation. Eller?

Förhoppningsvis svarar Mackan på behandlingen så att jag kan börja tänka framåt igen, men om det inte är på det viset så lär jag få tänka om.

På dagarna får Mackan gå i en stoooor hage och jag hoppas att han håller sig i skinnet för att undvika fler skador.

Om lite drygt en vecka är det dags för återbesök, så håll gärna tummarna för oss igen. ❤

 

Bakläxa.

För drygt en vecka sedan så sprang Mackan runt i boxen och lyckades sätta ena bakskon på sniskan och eftersom hovslagaren inte har jour 24-7 så bestämde jag mig för att försöka plocka av skon på egen hand. Sagt och gjort – hittade en bra film på Youtube som visade hur man bräcker av en sko. Youtube är fantastiskt! Det finns typ ALLT där! Trots att jag inte hade helt rätt verktyg så fick jag av skon rätt smidigt. I alla fall enligt mig själv… 😉

57762483956__EB652DE6-00AF-40DC-817E-6D22BE48939F

Vid ett flertal tillfällen så har Mackan halkat på stallgången eftersom sömmen var helt nerslitna, så jag bestämde mig efter några dagar för att ta av de andra tre skorna också. Hur svårt kan det vara? Åkte till Hööks och köpte en riktig tång och gav mig i kast med den andra bakskon. Inte helt plättlätt, men det gick… Insåg ganska snabbt att jag inte alls hade tekniken och styrkan (i benen) för att hålla på med sådant här, men eftersom jag hade börjat så var jag ju tvungen att fortsätta. 😉 Nu när frakturen håller på att läka så bra så kan jag ju inte låta hästen halka på stallgången och bryta något annat ben. Efter mycket möda så fick jag av två skor och hade bara den sista skon kvar – den som satt på samma ben som frakturen. Jäklar vad den skon satt! Eller så var det jag som var trött… Var tvungen att ta fram filmen på Youtube igen för att se hur man VERKLIGEN skulle göra, och tänk så mycket lättare det blev då. Efter 45 minuters slit, mjölksyra i benen och trötta handleder så skänkte jag en tanke till alla hårt arbetande hovslagare. Vilket fantastiskt jobb ni gör! ❤ Mackan undrade nog vad sjutton jag höll på med, men till slut kunde han gå utan att halka i alla fall. 😉

En vecka utan skor. Hur tokigt kan det vara? Svaret är: ganska tokigt. Även om Mackan har kunnat gå utan att ömma så har hovväggarna tagit stryk. Vilket de i och för sig gör annars också… till och med MED skor så går de sönder. När det nu var dags att sätta på skor igen så konstaterade Dan att det inte fanns några marginaler över huvud taget, men han lyckades ändå sätta sömmen så att det inte blev vare sig värme eller puls. Grymt bra! Förhoppningsvis sitter skorna där de ska tills nästa skoning och med tanke på att Mackan inte ska springa runt i hagen så är förhoppningen stor att de sitter kvar i alla fall i sex veckor.

När Dan var klar så frågade han om jag tränade magen på Mackan genom att trycka med fingrarna under buken. (Han tyckte nämligen att Mackan var lite ”hängig” i kroppen.) ”Jajamän, det gör jag. Varje dag.” svarade jag käckt och kände mig rätt duktig. ”Hur då?” frågade Dan. Han testade och fick ytterst lite reaktion från Mackan. ”Ungefär så där.” svarade jag. ”Det är alldeles för lite! Du måste kräva mer.” Hoppsan. Han gjorde om det och fick betydligt bättre reaktion. ”Så här ska det se ut!” OJ! Dan gick och ställde sig bakom Mackan. ”Gör du den här övningen också? frågade han samtidigt som han drog med fingrarna på varje sida om Mackans rumpa. ”Jajamän, det gör jag!” svarade jag lika käckt som tidigare. ”Han vinkar in sig alldeles för lite.” sa Dan. ”Så här ska det se ut!” OJ! Så mycket!? Dan fick Mackan att använda musklerna mycket mer!

Helt klart fick jag bakläxa på arbetet som jag har gjort under fem veckors boxvila, så nu blir det andra bullar framöver: 10 gånger i 10 sekunder under buken och 5 gånger fem sekunder på baken – och då med betydligt bättre insats från Mackans håll. 😉

Nu ska vi träna! 🙂

 

Ännu en ny hovslagare…

För ett tag sedan så var jag väldigt uppåt i och med att Mackan hade fått kilsulor bak för att bakbenen skulle komma aningens längre bak och på så vis avlasta senorna enligt Sören Stjärnås hovvårdsbok. Tanken var god, men med facit i hand så kanske det inte var världens bästa idé att låta någon annan sko enligt Sörens muntliga instruktioner. Efter första skoningen så såg det bra ut, men efter andra skoningen så anade jag att arbetet inte riktigt var utfört så som det var sagt. Vad gjorde jag då? Jo, jag återupptog jakten på en hovslagare som verkar ha samma tankar som Sören – inte helt lätt i och med att de flesta redan har en fast kundkrets och inte har utrymme för nya kunder.

Nu hoppas jag att jag har hittat en hovslagare som jag kan fortsätta med under många år framöver, för det är riktigt jobbigt att byta. Vissa tänker säkert att jag är dum i huvudet och ja, det kanske jag är. 😉

Så här såg Mackan ut efter fösta skoningen utförd av D:

Hovarna är verkade till strålens bredaste punkt och skon ligger längre bak än tidigare. Bra. Strålen utgör minst 2/3 av längden på undersidan. Bra. Mackans ben är inte längre så långt in under honom. Bra. 🙂

Man ser på bilden under till vänster att Mackan gärna står med bakbenen inunder sig eftersom skenbenen är allt annat än i lod… D plockade bort kilsulorna eftersom Mackans stråle och trakter hade påverkats av trycket, men med den nya verkningen så blev vinkeln bättre än vad den hade varit tidigare med kilsulan. Frågan är hur Mackans benställning hade blivit om han hade haft det här utgångsläget och fått en kilsula?

Som vanligt blev Mackan varm och lite öm i hovarna efter skoningen, men det är kanske inte så konstigt i och med att D fick korta in och ta lite mer för att få det ungefär som han ville ha det. När Mackan hade fått på sig alla skorna så var han lite extra öm i vänster fram och D trodde att det berodde på att en tåsöm satt lite tight, så han tog bort den. Tyvärr kvarstod värmen och ömheten, vilket i och för sig har hänt förut, men i dag när det hade gått nästan en vecka så borde ömheten ha lagt sig. D kom därför och tog av skon på vänster fram för att se om det kanske var så att det var en böld på gång och han hittade en liten böld i anslutning till ett gammalt sömhål. Förhoppningsvis var det bara den som har medfört att Mackan har varit lite varm och öm så pass många dagar. D satte en liten tuss gasbinda indränkt i sprit i hålrummet och slog på skon igen, så nu håller jag tummarna för att Mackan är bättre redan i morgon. (För den som undrar så har jag och D haft kontakt flera gånger under veckan som har gått.)

Nu längtar jag tills dess att Mackan är helt OK igen så att jag kan börja jobba honom med equiband, rida, träna och göra annat kul med honom. ❤

Efter 1:a skoningen

Nu är Mackan skodd av Johan D enligt Sörens rekommendationer och jag hoppas verkligen att Mackan tycker att det känns bra. Det tog ca två timmar från det att Johan kom tills dess att han åkte – lite lång tid, men det tog en bra stund att få till formen på kilsulorna som skulle sitta på bakhovarna. Förhoppningsvis kan han återanvända dem några gånger så att han slipper lägga lika mycket tid varje gång. 😉

Mackan har redan flyttat bak skenbenen på bakbenen och jag hoppas att han kommer att känna sig mer bekväm och hitta en ny position inom några dagar.

Framhovarna är inte justerade och Mackan står fortfarande med dem något bakom sig. Hoppas att det blir bättre över tid.

IMG_0625

Precis efter skoningen så såg han ut så här. Johan tycker att Mackan absolut kan gå sex veckor till nästa skoning och jag hoppas att han har rätt. 😉

Mest troligt har jag klantat till det ordentligt och raderat bilder från bloggen utan att egentligen förstå vad jag gjorde. Noterade inte att bilderna skulle försvinna ur mina inlägg om jag raderade dem från ”biblioteket” i WordPress, så jag lägger in bilderna i ett nytt inlägg med enbart dem.

Nu ser jag med spänning fram emot vad/om det kommer att hända något med Mackans spänningar runt korset och om han kan sätta lite mer muskler i bakkärran. 🙂

Fortsättning följer…

Hovarna före korrigering.

Snart är det dags för Mackan att få sina kilsulor bak och diverse andra korrigeringar enligt anvisningarna från hovslagare Sören Stjärnås. För den som inte har läst tidigare inlägg eller eventuellt följt mig på annat vis kan jag upplysa om att Mackan har stått inunder sig med både fram- och bakben under flera år och inte någon jag har träffat på har haft en förklaring till varför. Problemen började för ca 8 år sedan när jag upptäckte att ena trakten fram började bli understucken och hovslagarens svar var att ”det kan bli så”. Märkligt. Behöver jag säga att jag bytte hovslagare…

Mackan har träffat olika veterinärer, kiropraktorer, osteopater, massörer equieterapeuter m fl i olika sammanhang under årens lopp och knappt någon har egentligen tagit notis om hur hans benställning har varit. Om jag har frågat så har de bara kliat sig i huvudet. En hovslagare sa ”han kanske har ont någonstans” utan att egentligen ha en aning om lösningen. Häromdagen träffade jag Sören Stjärnås som var tämligen klar över varför Mackan står som han står och på tisdag är det som sagt var dags för korrigering. För att kunna följa hela processen och förhoppningsvis upplysa/informera om resultatet så tänker jag dokumentera före och efter varje skoning så att processen blir tydlig.

Kvalitén på Mackans hovar är så där just nu. Bara två veckor efter skoning av en inhoppare så ser det ut som om Mackan har gått i sju veckor och behöver skos om på direkten… På tisdag när han ska skos så har det gått tre veckor mellan skoningarna, vilket känns lite onödigt kort – men vad gör man inte för sin häst? Behöver jag säga att han som skodde sist inte får sko igen?

Hovslagaren som skulle egentligen skulle sko Mackan hann sko två gånger och sedan fick jag ett meddelande 17 minuter före tredje skoning att han fortfarande hade ont i ryggen, vilket jag inte hade en aning om. Han svarar inte på sms eller telefonsamtal… Behöver jag säga att jag inte orkar med en hovslagare som inte hör av sig?

I dag ser Mackans hovar ut så här:

IMG_0611

Här ser man tydligt att han står lite inunder sig med frambenen. (Han har varit betydligt värre!)

 

Bakbenen där man tydligt ser att skenbenen absolut inte är i lodrät linje, vilket medför att Mackan försöker stå så att han får jämn belastning på tåsträckare och böjsenor. Här ska han få kilar som kommer att placera skenbenen på rätt ställe.

IMG_0612

 

Närbild på bakhov som visar att hoven har blivit konvex:

IMG_0615

Det kommer att ta lite tid innan hovarna har vuxit i sin nya ”kostym” men sedan är förhoppningen att både benställning och hovkvalitet kommer att förbättras.

Vilken dag!

I dag var det mycket som stod på schemat:

  • Ta ut bädden ur Mackans box.
  • Skura boxfront och väggar – typ ”flyttstäda” boxen.
  • Lägga in ett lager med torv som ska ligga i botten på den nya bädden.
  • Träffa hovslagare Sören Stjärnås i Kungsbacka.

Som tur var så fick jag med mig sonen till stallet och på så vis kunde jag halvera tiden som det skulle ta att tömma boxen. Vi blev rejält svettiga båda två! Jösses som vi slet! När vi var klara så körde jag hem sonen och på vägen tillbaka till stallet så fick jag ett meddelande från Sören att han hade påbörjat resan till Kungsbacka. Så spännande att få träffa honom! Jag hann inte fixa något mer i stallet utan fokuserade mig på att komma iväg i tid för att få en chans att prata med Sören om Mackans hovar och benställning. Mackan har ju stått med både fram- och bakben inunder kroppen under flera år och vare sig hovslagare eller veterinärer har haft någon tanke om hur de ska kunna hjälpa Mackan att stå ”ordentligt”. Som tur är jag så är jag envis och vetgirig och dagens 60 minuter långa samtal med Sören gjorde att jag fick gott hopp. ❤

Jag är oerhört tacksam för att Sören tog sig tid att samtala med mig och även titta på min häst! ❤ Tyvärr har han ingen möjlighet att sko Mackan, men med hjälp av en annan hovslagare (som också var med en stund och tittade på Mackan) i dialog med Sören så kan vi nog korrigera det som behövs. Så spännande! Det är bara 14 dagar sedan Mackan fick skor, men båda höll med mig – det behövs en skoning ganska omgående. Om bara 5 dagar så kommer JD och skor Mackan enligt vissa av Sörens anvisningar och jag vet att det innebär kilsulor på båda bak samt några millimeters justering av trakterna på vissa hovar och lite annat. 😉

För den som är intresserad så finns det mycket att läsa i Sörens hovvårdsbok.

Full av energi, glädje och hopp så åkte jag tillbaka till stallet med Mackan för att fortsätta arbetet med att skura boxväggarna och fixa till en grund till en ny bädd, men som vanligt så fastnade jag i olika samtal för att berätta om mina tankar och upplevelsen av att ha fått nörda ordentligt i samtalet med Sören och Johan D.

Det tog flera timmar att fixa Mackans box, men vad gjorde det när jag var full av energi, förväntan, glädje och dessutom har semester… 😉 Målsättningen var att vara klar i stallet 20.00 och faktum är att jag var klar 19.55! 😀 Bra jobbat!

När jag kom hem så fick jag en förfrågan om att rida med i Frillesås div II-lag, och det gör jag ju gärna! Frillesås är min gamla hemklubb som jag var medlem i cirka 18 år och Onsala har ju inget lag i år så det var ju inget att tveka på. 😉 Det ska bli så roligt att träffa både gamla och nya vänner igen! ❤

Nu längtar jag faktiskt lite tills på tisdag när Mackan ska få en skoning enligt Sörens principer, men innan dess ska jag träna för Yvonne F A, träffa dotter med familj från Ystad och umgås med familjen. ❤

IMG_0526

Lääääätt kontakt!

I och med att Mackan trampade av sig en sko på träningen i söndags och att jag inte lyckades få tag i hovslagaren så har det fått bli några dagar utan ridning. Ja, det där med hovslagare är ju ett helt kapitel för sig… Efter två sms och ett intalat meddelande på hans telefonsvarare och fortfarande ingen kontakt så skickade jag ett sms till Kjell som tidigare har skott Mackan under flera år. Tror faktiskt att det bara tog 10 minuter innan jag hade ett svar, men oturligt nog hade han semester i två veckor. Bara att leta vidare. Hörde att en i stallet skulle sko sin häst senare i den här veckan och jag skickade ett sms till den hovslagaren också och fick ett positivt svar efter ca två timmar, och nu har Mackan skor på alla fyra. Toppen! Den äldre generationen hovslagare verkar ha koll på att det är viktigt att man återkopplar – även till mig som inte är kund. ❤

Trots 27 grader ute så trotsade jag värmen och red en stund inne i manegen. Dels för att känna på underlaget och dels för att paddocken är stenhård och dammig. Planen var att fortsätta arbetet med lätt kontakt i tygeln enligt teorin som Rien van der Schaft har och som Yvonne F A pratade om på den senaste träningen. (Läs gärna artikeln!) Yvonne berättade också för mig att det kan se rätt kasst ut när man håller på att skapa förtroendet för bettet – och JA, det gör det, men det får det vara värt. I dag var jag ensam i manegen så det var ingen som såg mig… 😉 Puh! Fast om jag minns det rätt så sa Yvonne ”man får sluta rida för andra och fokusera på sig själv istället”. Helt rätt! Så om det händelsevis är någon som ser mig rida och det ser väldigt skumt ut så finns det mest troligt en anledning. 😀 Faktum är att Mackan såg riktigt nöjd ut i dag och var mer stilla i munnen än vad han brukar vara. Tummen upp för det! För att verkligen kunna se hur han hanterade bettet så plockade jag bort nosgrimman i dag och blev glatt överraskad när jag såg att munnen oftast var stängd. OK, jag ställde inga större krav på honom mer än att han skulle gå framåt, men ändå. 😉

Samtidigt som jag skrittade med lätt kontakt så gjorde jag samma övning som min vän Lotta fick göra på träningen i centrerad ridning när jag var och tittade på: skritta långsamt och göra bakdelsvändning steg för steg för att arbeta med hästens rotation. Om det gjorde någon skillnad vet jag inte riktigt, men det får Yvonne J titta på i nästa vecka då det är dags för träning i CR för mig. 🙂

Hovar och hovslagare.

Första gången Mackan fick skor var som 3-åring, och då bara fram, och inför kvalitetsbedömningen som 4-åring fick han skor även bak. Redan på den tiden visade han att han hade känsliga hovar och vi testade att sko honom med några mjuka sulor som bara låg mellan skon och hoven. Underbart tyckte Mackan, men det tyckte inte hovslagaren… Sulorna var så mjuka att det var svårt för skon att sitta ordentligt och sömmen rörde sig alldeles för mycket, så sulorna fick vi sluta använda. Jag tror faktiskt inte att de finns på marknaden längre, vilket är helt förståeligt. Tiden gick och när Mackan var ca 5 år så noterade jag att trakterna på vänster fram började vara understuckna och tog upp det med dåvarande hovslagare (som vi hade haft under många år på flera av våra hästar och ponnys). ”Det kan bli så” var svaret jag fick. Inte det svaret jag ville ha och en dialog var inte heller på tal, så jag bytte hovslagare till en riktig Mäster som skodde Mackan under en period. Vet faktiskt inte om jag tyckte att Mackans hovar blev så mycket bättre av det och i och med att jag oftast fick lasta och åka till Mäster så blev det även lite meckigt. Bytte därför hovslagare igen. Den här gången anlitade jag en hovslagare som skodde en annan häst i stallet vars hovar såg riktigt fina ut och ägaren rekommenderade verkligen just den här hovslagaren. En hovslagare som älskade att prata hovar och skoning i största allmänhet – synd bara att han inte gillade att sko min häst… Till en början tog han med sig sin mentor när det var dags att sko Mackan och jag klagade inte eftersom jag fick två superduktiga hovslagare till priset av en. 😉 Efter några skoningar så frågade jag istället hovslagarens mentor om han kunde tänka sig att fortsätta sko Mackan, och det kunde han. Puh! Mentorn har efter det skott Mackan under flera år, men Mentorn börjar bli lite äldre och har funderingar på att trappa ner på verksamheten. Hjälp! För att inte bli stående utan hovslagare en vacker dag så började jag för ett tag sedan fundera på vem jag skulle våga låta sko min häst. Inte helt lätt i och med att många hovslagare redan har etablerade kundkretsar och inte har möjlighet att ta nya kunder, men jag bestämde mig för att anlita en kille som skodde Mackan några gånger för ett par år sedan. OK, det var en jäkla massa tappskor den perioden men det kan ju ha berott på att hagen var som den var… 😉 Efter första skoningen så såg Mackan rätt bra ut i fötterna, men i slutet av perioden efter andra skoningen så såg han inte klok ut!

Trakter v.fram

Hoven hade rejält understuckna trakter, framför allt på vänster fram, och skor som var alldeles för små! Hela den bakre delen av vänster framhov hängde i luften och saknade stöd. Jag mätte trakterna och de var ca 3 cm! När jag skickad bilderna till killen som hade skott Mackan och frågade om han hade någon plan så fick jag inget svar och jag har fortfarande inte hört något från honom…

Jakten på en värdig efterträdare till Mentorn började på riktigt och jag letade efter någon som hade både utbildning, erfarenhet och en pågående verksamhet. Min förra tränare rekommenderade mig om en relativt nyutexad hovslagare som skodde hennes hästar, och hon sa att han var både noggrann och duktig. Om hon tycker det så är det alla gånger så, för jag vet att hon är rätt petig (med det mesta). ;)<3 Jag kontaktade honom och han hade möjlighet att sko Mackan. Toppen! Jag måste erkänna att jag gick utanför min komfortzon rejält i och med att Mackan har lite knepiga hovar med tunna sulor och sköra hovväggar, men i och med att Mentorn har sagt att ”om man bara är noggrann så går det bra” så tänkte jag att jag måste testa och se om det fungerade. Efter första skoningen så såg det ut så här:

Det mesta av de understuckna trakterna verkades bort och en större sko sattes på så att trakterna skulle få mer stöd. Hovslagaren tyckte att Mackan hade ”lite speciella” hovar, men han blev tack och lov inte avskräckt från att sko igen. 🙂 Första perioden nu ska vara 6 veckor och vid nästa skoning får han utvärdera och bestämma hur långa perioderna behöver vara för att få rätsida på hovarna igen. Det bästa av allt – han har en uttalad plan!

Jag har googlat och nördat in mig ordentligt och när jag gjorde det så hittade jag följande bild på LadyElaine och det är hovslagare Sören Stjärnås som har den sidan. (Som jag förstår det så är Sören riktigt kompetent och därför kan jag ta till mig det som står där.) På bilden ser man tydligt placeringen av skon:

LadyElaine

Jag stötte också på en annan bra sida där hovslagare Gene Ovnicek skor olika hästar som av olika anledningar är halta. Superintressant! Han använder sig av en speciell platta med flyttbar kil som han fäster under hoven för att kunna utläsa vad som känns bra för hästen och anpassar skoningen därefter. Titta gärna på filmerna själv på HoofcareToday.

Jag älskar att vara nörd! 🙂

 

Ny hovslagare.

Den senaste tiden har Mackans hovar inte varit så roliga – som så många andras. Ordinarie hovslagare har haft/har semester och är dessutom på väg att dra ner på antalet hästar han skor. För några veckor sedan var det en annan hovslagare som skodde Mackan. Det såg bra ut det han gjorde och det hade eventuellt varit aktuellt att fortsätta med honom om det inte var för att fakturan var så hög: 1800 kr (inkl. moms och sulor). Det är en annan hovslagare som skor flera hästar i stallet och på dem gör han ett riktigt bra jobb och jag fick möjligheten att låta honom fixa en tappsko och en glappsko på Mackan. Han hade riktigt bra tankar om hur han skulle vilja göra med Mackans hovar och han hade möjlighet att sko Mackan även i fortsättningen – att det dessutom blir avsevärt billigare är bara en bonus.

I dag skodde han Mackan och nu har Mackan fått vanliga sulor på alla fyra (inte Propad som tidigare), sidokappor på tre hovar och en som är utan kappor. Anledningen till att Mackan får gå utan kappor är att hovväggen är så trasig och att sidokapporna riskerar att göra sönder dem ännu mer. Mackan har nu en lättare överrullning fram och skor som är utlagda en del och då främst bak. För att Mackan inte skall trampa av sig skorna så har jag varit och köpt boots till honom. Allra helst hade jag velat ha färgglada som är lätta att hitta i hagen, men de fanns inte i rätt storlek så det fick bli svarta. Sulorna är turkos så de är förhoppningsvis lätta att hitta tillsammans med skorna om han springer av sig dem.

Efter skoningen gick jag en promenad med Mackan och han verkade inte ömma alls i hovarna, vilket han ibland har gjort tidigare. Förhoppningsvis är det lika bra i morgon för då skall jag träna igen. 😀