När jag hämtade Mackan i hagen i går kväll så märkte jag direkt att det var något med honom. Han stannade gång på gång och var väldigt ovillig att gå och när han gick så satte han ner vänster tå först. När jag ställde honom på stallgången så såg jag att han avlastade vänster framben.
Jag kunde inte känna någon större skillnad i värme på framhovarna och han var inte svullen någonstans. Hovböld? Hmmm… Tog in honom i manegen och lät honom trava några steg och såg då att han var ordentligt halt. Tusan också, jag som ska åka på mini-ridläger på söndag och vara bort några dagar…
I morse kontaktade jag hovslagare Simon för att höra om han kunde komma ner för att se om det var något hovrelaterat och det tog inte lång stund förrän Simon stod i stallet och tittade på min Mackans hov. Tusen tack för det! ❤ Simon plockade av skon och började klämma med visitertången, han kände och klämde även med fingrarna för att lokalisera var Mackan hade ont. Ganska snart upptäckte Simon att sulan var väldigt tunn och ömmade precis innanför hörnstödet på insidan hoven, men han trodde inte att det rörde sig om en hovböld. Han trodde snarare att det har samlats skit under lädersulan och som har legat och tryckt på Mackans redan tunna sula, vilket i sin tur har genererat typ en stengalla. För att avlasta punkten där Mackan ömmade så svetsade Simon på en platta på skons ena skänkel och skar ut motsvarande form ur lädersulan. På så vis slipper Mackan trycket och jag kan lättare hålla rent och se till att det inte samlas mer skit där. 🙂 Toppen!
Simon och jag bestämde att Mackan skulle få gå ut i hagen under dagen och att jag skulle höra av mig senare på kvällen för att rapportera hur Mackan hade svarat på åtgärderna. När Simon hade åkt så kände jag på Mackans hov igen och redan då kände jag att hoven inte var lika varm och att han inte hade kraftig puls längre. När jag släppte ut Mackan i hagen igen så travade han först iväg och övergick sedan till att galoppera vidare in i hagen. Utan hälta! Så jäkla skönt! 🙂
På kvällen när jag hämtade in Mackan så var han väldigt pigg och traskade på riktigt bra på vägen in till stallet, och han gick precis som han brukar, alltså utan att sätta i tån först. När jag ställde upp honom på stallgången så stod han riktigt bra och belastade benet precis som vanligt, jag kunde inte känna någon puls och hoven var avsevärt svalare än på förmiddagen. Underbart! 🙂
Tusen tack, bästa Simon för att du kunde komma så snabbt och dessutom fixa så att min häst inte behövde ha ont! ❤ Nu finns det hopp om att jag kan komma iväg på mitt lilla äventyr! 🙂