Efter 1:a skoningen

Nu är Mackan skodd av Johan D enligt Sörens rekommendationer och jag hoppas verkligen att Mackan tycker att det känns bra. Det tog ca två timmar från det att Johan kom tills dess att han åkte – lite lång tid, men det tog en bra stund att få till formen på kilsulorna som skulle sitta på bakhovarna. Förhoppningsvis kan han återanvända dem några gånger så att han slipper lägga lika mycket tid varje gång. 😉

Mackan har redan flyttat bak skenbenen på bakbenen och jag hoppas att han kommer att känna sig mer bekväm och hitta en ny position inom några dagar.

Framhovarna är inte justerade och Mackan står fortfarande med dem något bakom sig. Hoppas att det blir bättre över tid.

IMG_0625

Precis efter skoningen så såg han ut så här. Johan tycker att Mackan absolut kan gå sex veckor till nästa skoning och jag hoppas att han har rätt. 😉

Mest troligt har jag klantat till det ordentligt och raderat bilder från bloggen utan att egentligen förstå vad jag gjorde. Noterade inte att bilderna skulle försvinna ur mina inlägg om jag raderade dem från ”biblioteket” i WordPress, så jag lägger in bilderna i ett nytt inlägg med enbart dem.

Nu ser jag med spänning fram emot vad/om det kommer att hända något med Mackans spänningar runt korset och om han kan sätta lite mer muskler i bakkärran. 🙂

Fortsättning följer…

Hovarna före korrigering.

Snart är det dags för Mackan att få sina kilsulor bak och diverse andra korrigeringar enligt anvisningarna från hovslagare Sören Stjärnås. För den som inte har läst tidigare inlägg eller eventuellt följt mig på annat vis kan jag upplysa om att Mackan har stått inunder sig med både fram- och bakben under flera år och inte någon jag har träffat på har haft en förklaring till varför. Problemen började för ca 8 år sedan när jag upptäckte att ena trakten fram började bli understucken och hovslagarens svar var att ”det kan bli så”. Märkligt. Behöver jag säga att jag bytte hovslagare…

Mackan har träffat olika veterinärer, kiropraktorer, osteopater, massörer equieterapeuter m fl i olika sammanhang under årens lopp och knappt någon har egentligen tagit notis om hur hans benställning har varit. Om jag har frågat så har de bara kliat sig i huvudet. En hovslagare sa ”han kanske har ont någonstans” utan att egentligen ha en aning om lösningen. Häromdagen träffade jag Sören Stjärnås som var tämligen klar över varför Mackan står som han står och på tisdag är det som sagt var dags för korrigering. För att kunna följa hela processen och förhoppningsvis upplysa/informera om resultatet så tänker jag dokumentera före och efter varje skoning så att processen blir tydlig.

Kvalitén på Mackans hovar är så där just nu. Bara två veckor efter skoning av en inhoppare så ser det ut som om Mackan har gått i sju veckor och behöver skos om på direkten… På tisdag när han ska skos så har det gått tre veckor mellan skoningarna, vilket känns lite onödigt kort – men vad gör man inte för sin häst? Behöver jag säga att han som skodde sist inte får sko igen?

Hovslagaren som skulle egentligen skulle sko Mackan hann sko två gånger och sedan fick jag ett meddelande 17 minuter före tredje skoning att han fortfarande hade ont i ryggen, vilket jag inte hade en aning om. Han svarar inte på sms eller telefonsamtal… Behöver jag säga att jag inte orkar med en hovslagare som inte hör av sig?

I dag ser Mackans hovar ut så här:

IMG_0611

Här ser man tydligt att han står lite inunder sig med frambenen. (Han har varit betydligt värre!)

 

Bakbenen där man tydligt ser att skenbenen absolut inte är i lodrät linje, vilket medför att Mackan försöker stå så att han får jämn belastning på tåsträckare och böjsenor. Här ska han få kilar som kommer att placera skenbenen på rätt ställe.

IMG_0612

 

Närbild på bakhov som visar att hoven har blivit konvex:

IMG_0615

Det kommer att ta lite tid innan hovarna har vuxit i sin nya ”kostym” men sedan är förhoppningen att både benställning och hovkvalitet kommer att förbättras.

Vilken dag!

I dag var det mycket som stod på schemat:

  • Ta ut bädden ur Mackans box.
  • Skura boxfront och väggar – typ ”flyttstäda” boxen.
  • Lägga in ett lager med torv som ska ligga i botten på den nya bädden.
  • Träffa hovslagare Sören Stjärnås i Kungsbacka.

Som tur var så fick jag med mig sonen till stallet och på så vis kunde jag halvera tiden som det skulle ta att tömma boxen. Vi blev rejält svettiga båda två! Jösses som vi slet! När vi var klara så körde jag hem sonen och på vägen tillbaka till stallet så fick jag ett meddelande från Sören att han hade påbörjat resan till Kungsbacka. Så spännande att få träffa honom! Jag hann inte fixa något mer i stallet utan fokuserade mig på att komma iväg i tid för att få en chans att prata med Sören om Mackans hovar och benställning. Mackan har ju stått med både fram- och bakben inunder kroppen under flera år och vare sig hovslagare eller veterinärer har haft någon tanke om hur de ska kunna hjälpa Mackan att stå ”ordentligt”. Som tur är jag så är jag envis och vetgirig och dagens 60 minuter långa samtal med Sören gjorde att jag fick gott hopp. ❤

Jag är oerhört tacksam för att Sören tog sig tid att samtala med mig och även titta på min häst! ❤ Tyvärr har han ingen möjlighet att sko Mackan, men med hjälp av en annan hovslagare (som också var med en stund och tittade på Mackan) i dialog med Sören så kan vi nog korrigera det som behövs. Så spännande! Det är bara 14 dagar sedan Mackan fick skor, men båda höll med mig – det behövs en skoning ganska omgående. Om bara 5 dagar så kommer JD och skor Mackan enligt vissa av Sörens anvisningar och jag vet att det innebär kilsulor på båda bak samt några millimeters justering av trakterna på vissa hovar och lite annat. 😉

För den som är intresserad så finns det mycket att läsa i Sörens hovvårdsbok.

Full av energi, glädje och hopp så åkte jag tillbaka till stallet med Mackan för att fortsätta arbetet med att skura boxväggarna och fixa till en grund till en ny bädd, men som vanligt så fastnade jag i olika samtal för att berätta om mina tankar och upplevelsen av att ha fått nörda ordentligt i samtalet med Sören och Johan D.

Det tog flera timmar att fixa Mackans box, men vad gjorde det när jag var full av energi, förväntan, glädje och dessutom har semester… 😉 Målsättningen var att vara klar i stallet 20.00 och faktum är att jag var klar 19.55! 😀 Bra jobbat!

När jag kom hem så fick jag en förfrågan om att rida med i Frillesås div II-lag, och det gör jag ju gärna! Frillesås är min gamla hemklubb som jag var medlem i cirka 18 år och Onsala har ju inget lag i år så det var ju inget att tveka på. 😉 Det ska bli så roligt att träffa både gamla och nya vänner igen! ❤

Nu längtar jag faktiskt lite tills på tisdag när Mackan ska få en skoning enligt Sörens principer, men innan dess ska jag träna för Yvonne F A, träffa dotter med familj från Ystad och umgås med familjen. ❤

IMG_0526

Lääääätt kontakt!

I och med att Mackan trampade av sig en sko på träningen i söndags och att jag inte lyckades få tag i hovslagaren så har det fått bli några dagar utan ridning. Ja, det där med hovslagare är ju ett helt kapitel för sig… Efter två sms och ett intalat meddelande på hans telefonsvarare och fortfarande ingen kontakt så skickade jag ett sms till Kjell som tidigare har skott Mackan under flera år. Tror faktiskt att det bara tog 10 minuter innan jag hade ett svar, men oturligt nog hade han semester i två veckor. Bara att leta vidare. Hörde att en i stallet skulle sko sin häst senare i den här veckan och jag skickade ett sms till den hovslagaren också och fick ett positivt svar efter ca två timmar, och nu har Mackan skor på alla fyra. Toppen! Den äldre generationen hovslagare verkar ha koll på att det är viktigt att man återkopplar – även till mig som inte är kund. ❤

Trots 27 grader ute så trotsade jag värmen och red en stund inne i manegen. Dels för att känna på underlaget och dels för att paddocken är stenhård och dammig. Planen var att fortsätta arbetet med lätt kontakt i tygeln enligt teorin som Rien van der Schaft har och som Yvonne F A pratade om på den senaste träningen. (Läs gärna artikeln!) Yvonne berättade också för mig att det kan se rätt kasst ut när man håller på att skapa förtroendet för bettet – och JA, det gör det, men det får det vara värt. I dag var jag ensam i manegen så det var ingen som såg mig… 😉 Puh! Fast om jag minns det rätt så sa Yvonne ”man får sluta rida för andra och fokusera på sig själv istället”. Helt rätt! Så om det händelsevis är någon som ser mig rida och det ser väldigt skumt ut så finns det mest troligt en anledning. 😀 Faktum är att Mackan såg riktigt nöjd ut i dag och var mer stilla i munnen än vad han brukar vara. Tummen upp för det! För att verkligen kunna se hur han hanterade bettet så plockade jag bort nosgrimman i dag och blev glatt överraskad när jag såg att munnen oftast var stängd. OK, jag ställde inga större krav på honom mer än att han skulle gå framåt, men ändå. 😉

Samtidigt som jag skrittade med lätt kontakt så gjorde jag samma övning som min vän Lotta fick göra på träningen i centrerad ridning när jag var och tittade på: skritta långsamt och göra bakdelsvändning steg för steg för att arbeta med hästens rotation. Om det gjorde någon skillnad vet jag inte riktigt, men det får Yvonne J titta på i nästa vecka då det är dags för träning i CR för mig. 🙂

Hovar och hovslagare.

Första gången Mackan fick skor var som 3-åring, och då bara fram, och inför kvalitetsbedömningen som 4-åring fick han skor även bak. Redan på den tiden visade han att han hade känsliga hovar och vi testade att sko honom med några mjuka sulor som bara låg mellan skon och hoven. Underbart tyckte Mackan, men det tyckte inte hovslagaren… Sulorna var så mjuka att det var svårt för skon att sitta ordentligt och sömmen rörde sig alldeles för mycket, så sulorna fick vi sluta använda. Jag tror faktiskt inte att de finns på marknaden längre, vilket är helt förståeligt. Tiden gick och när Mackan var ca 5 år så noterade jag att trakterna på vänster fram började vara understuckna och tog upp det med dåvarande hovslagare (som vi hade haft under många år på flera av våra hästar och ponnys). ”Det kan bli så” var svaret jag fick. Inte det svaret jag ville ha och en dialog var inte heller på tal, så jag bytte hovslagare till en riktig Mäster som skodde Mackan under en period. Vet faktiskt inte om jag tyckte att Mackans hovar blev så mycket bättre av det och i och med att jag oftast fick lasta och åka till Mäster så blev det även lite meckigt. Bytte därför hovslagare igen. Den här gången anlitade jag en hovslagare som skodde en annan häst i stallet vars hovar såg riktigt fina ut och ägaren rekommenderade verkligen just den här hovslagaren. En hovslagare som älskade att prata hovar och skoning i största allmänhet – synd bara att han inte gillade att sko min häst… Till en början tog han med sig sin mentor när det var dags att sko Mackan och jag klagade inte eftersom jag fick två superduktiga hovslagare till priset av en. 😉 Efter några skoningar så frågade jag istället hovslagarens mentor om han kunde tänka sig att fortsätta sko Mackan, och det kunde han. Puh! Mentorn har efter det skott Mackan under flera år, men Mentorn börjar bli lite äldre och har funderingar på att trappa ner på verksamheten. Hjälp! För att inte bli stående utan hovslagare en vacker dag så började jag för ett tag sedan fundera på vem jag skulle våga låta sko min häst. Inte helt lätt i och med att många hovslagare redan har etablerade kundkretsar och inte har möjlighet att ta nya kunder, men jag bestämde mig för att anlita en kille som skodde Mackan några gånger för ett par år sedan. OK, det var en jäkla massa tappskor den perioden men det kan ju ha berott på att hagen var som den var… 😉 Efter första skoningen så såg Mackan rätt bra ut i fötterna, men i slutet av perioden efter andra skoningen så såg han inte klok ut!

Trakter v.fram

Hoven hade rejält understuckna trakter, framför allt på vänster fram, och skor som var alldeles för små! Hela den bakre delen av vänster framhov hängde i luften och saknade stöd. Jag mätte trakterna och de var ca 3 cm! När jag skickad bilderna till killen som hade skott Mackan och frågade om han hade någon plan så fick jag inget svar och jag har fortfarande inte hört något från honom…

Jakten på en värdig efterträdare till Mentorn började på riktigt och jag letade efter någon som hade både utbildning, erfarenhet och en pågående verksamhet. Min förra tränare rekommenderade mig om en relativt nyutexad hovslagare som skodde hennes hästar, och hon sa att han var både noggrann och duktig. Om hon tycker det så är det alla gånger så, för jag vet att hon är rätt petig (med det mesta). ;)<3 Jag kontaktade honom och han hade möjlighet att sko Mackan. Toppen! Jag måste erkänna att jag gick utanför min komfortzon rejält i och med att Mackan har lite knepiga hovar med tunna sulor och sköra hovväggar, men i och med att Mentorn har sagt att ”om man bara är noggrann så går det bra” så tänkte jag att jag måste testa och se om det fungerade. Efter första skoningen så såg det ut så här:

Det mesta av de understuckna trakterna verkades bort och en större sko sattes på så att trakterna skulle få mer stöd. Hovslagaren tyckte att Mackan hade ”lite speciella” hovar, men han blev tack och lov inte avskräckt från att sko igen. 🙂 Första perioden nu ska vara 6 veckor och vid nästa skoning får han utvärdera och bestämma hur långa perioderna behöver vara för att få rätsida på hovarna igen. Det bästa av allt – han har en uttalad plan!

Jag har googlat och nördat in mig ordentligt och när jag gjorde det så hittade jag följande bild på LadyElaine och det är hovslagare Sören Stjärnås som har den sidan. (Som jag förstår det så är Sören riktigt kompetent och därför kan jag ta till mig det som står där.) På bilden ser man tydligt placeringen av skon:

LadyElaine

Jag stötte också på en annan bra sida där hovslagare Gene Ovnicek skor olika hästar som av olika anledningar är halta. Superintressant! Han använder sig av en speciell platta med flyttbar kil som han fäster under hoven för att kunna utläsa vad som känns bra för hästen och anpassar skoningen därefter. Titta gärna på filmerna själv på HoofcareToday.

Jag älskar att vara nörd! 🙂

 

Ny hovslagare.

Den senaste tiden har Mackans hovar inte varit så roliga – som så många andras. Ordinarie hovslagare har haft/har semester och är dessutom på väg att dra ner på antalet hästar han skor. För några veckor sedan var det en annan hovslagare som skodde Mackan. Det såg bra ut det han gjorde och det hade eventuellt varit aktuellt att fortsätta med honom om det inte var för att fakturan var så hög: 1800 kr (inkl. moms och sulor). Det är en annan hovslagare som skor flera hästar i stallet och på dem gör han ett riktigt bra jobb och jag fick möjligheten att låta honom fixa en tappsko och en glappsko på Mackan. Han hade riktigt bra tankar om hur han skulle vilja göra med Mackans hovar och han hade möjlighet att sko Mackan även i fortsättningen – att det dessutom blir avsevärt billigare är bara en bonus.

I dag skodde han Mackan och nu har Mackan fått vanliga sulor på alla fyra (inte Propad som tidigare), sidokappor på tre hovar och en som är utan kappor. Anledningen till att Mackan får gå utan kappor är att hovväggen är så trasig och att sidokapporna riskerar att göra sönder dem ännu mer. Mackan har nu en lättare överrullning fram och skor som är utlagda en del och då främst bak. För att Mackan inte skall trampa av sig skorna så har jag varit och köpt boots till honom. Allra helst hade jag velat ha färgglada som är lätta att hitta i hagen, men de fanns inte i rätt storlek så det fick bli svarta. Sulorna är turkos så de är förhoppningsvis lätta att hitta tillsammans med skorna om han springer av sig dem.

Efter skoningen gick jag en promenad med Mackan och han verkade inte ömma alls i hovarna, vilket han ibland har gjort tidigare. Förhoppningsvis är det lika bra i morgon för då skall jag träna igen. 😀

Elektroterapi

Helgens segling med min syster och hennes man var riktigt mysig! Första natten låg vi i naturhamn utanför Marstrand och andra natten låg vi i hamn på Nordön. Vi hade hoppats på en plats i Marstrands hamn i och med att vi skulle se Stefan Anderssons föreställning på Carlstens fästning på kvällen, men i och med att det var stora seglingar på Marstrand så var det kört – trots att vi stod först i kön. Det funkade riktigt bra att ligga på Nordön och ta bussen till Marstrand och vi låg riktigt bra i hamnen trots att det blåste rätt ordentligt.

Föreställningen med Stefan Andersson var riktigt bra och det var en speciell känsla att sitta på platsen och nästan känna andarna från de som hade suttit fängslade där. Mäktigt! Jag blev riktigt sugen på att låna böcker och läsa mer om fästningen och de som satt där, men de får bli när jag är klar med mina högskolestudier om 1,5 år. 🙂

Amanda och Jossan tog hand om Mackan när jag var iväg och Amanda hade vissa problem med att rida eftersom hennes vilda baby i magen inte alls tyckte om att befinna sig på hästryggen. 🙂 Skall bli spännande att se vem det är som gör entre i mitten av november.

Jag var riktigt ridsugen när jag kom till stallet efter minisemestern men Mackan hade varit ofin nog att fixa ett rejält glapp i ena framskon, så det blev ingen ridning för min del och för Mackans del blev det till att stå inne en dag i väntan på hovslagaren. Per som skodde senast var tyvärr i Stockholm och jobbade men jag hade turen att få dit en annan duktig kille som skor andra hästar i stallet. Så med ett par dagars fördröjning fick jag äntligen sitta upp i sadeln igen och för att mjukstarta mina ljumskar så skrittade jag ut i skogen. Så mysigt!

Det är dock INTE skönt att sitta i sadeln efter en veckas uppehåll från ridningen! Det allra bästa är om jag stretchar och rider varje dag, för då är det som om det finns en viss mjukhet kvar i muskler och leder. Nu har jag dessutom påbörjat en serie behandlingar med elektroterapi för att se om det hjälper. Emelie har tidigare behandlat Mackan med ström genom vissa muskler och om det funkar på honom så kanske det fungerar även på mig. (Emelie behandlar vanligtvis inte människor: Hästen i fokus.) Än så länge har jag bara fått en behandling och skall få ytterligare en nu till helgen och jag håller tummarna för att det hjälper på sikt. Nu ställer jag in siktet på höstens träningar och tävlingar med förhoppning om att jag är mjukare i mina adduktorer. 😉

 

Och där tog det stopp…

…fast förhoppningsvis bara tillfälligt. Hämtade Mackan i hagen i dag och hade planerat olika bomövningar i paddocken för att variera lite, men fick ställa tillbaka honom i hagen för att leta efter tappsko istället. Typiskt. Ordinarie hovslagare har semester och ”vikarien” kan komma tidigast på torsdag morgon. Blickade ut över den stora hagen där Mackan går tillsammans med kompisen Kalle och tänkte att jag säkert skulle få tillbringa resten av kvällen med att leta efter skon. Som tur var hittade jag den redan efter en liten stund och jag misstänker att det är så att jag har fått lite rutin på att veta var ungefär jag skall leta – även om det inte är ofta han har tappskor nu för tiden.

IMG_1952

När jag skurade Mackans hovar för att få bort leran så såg jag att strålen på hoven utan sko INTE såg rolig ut. 😦 Den var näst intill obefintlig och jag misstänker att Propad-sulan inte gör någon nytta alls då. Skall bli intressant att höra vad vikarierande hovslagare säger på torsdag – alltid bra med en second opinion. Förhoppningsvis kan Mackan fortsätta ha sulor i och med att han är rätt ömfotad och får svårt att gå ordentligt på vägarna och stigarna runt omkring stallet om han är utan sulor. 😦

Passade på att fotografera Mackans huvud i dag för att göra en jämförelse med hur han såg ut för två år sedan och det verkar som om det går åt rätt håll nu. Så här såg han ut för två år sedan och det var ingen som visste vad det berodde på. Veterinärerna tog hudprover, men de ansåg inte att det var någon större idé att ta leverprov.

Så här ser han ut i dag och det finns endast rester av hudskadorna kvar. Tack och lov!

Varje dag har han en UV-huva och heltäckande mulskydd på sig, så han ser ut som värsta alien, men det är det värt. 🙂 Om det mot förmodan blir värre igen så skall de kolla levern på honom sa C-F som är veterinär på Slöinge. Hoppas vi slipper det.

Han är i alla fall ganska snygg min ädle springare! När det här fotot togs härom veckan så fick han gå ut i grushagen en kort stund utan flugtäcke, alienhuva och mulskydd eftersom han skulle få hälsa på en liten shettis som han var sååååå intresserad av. Mackan har nog aldrig sett en så liten på så nära håll förr. När han hade hälsat så kunde jag ta in honom igen och fortsätta borsta, för då var han lugn igen.

IMG_1863

Istället för ridning över bommar så fick det bli lite ledarskapsövningar i manegen. Mackan tror nämligen emellanåt att det är han som bestämmer… Målet är att jag skall kunna rida över presenningar och annat jox utan minsta spänning i Mackan och allra helst skall han vara så lugn att inget utanför vår bubbla påverkar honom under ridningen – inte ens motorgräsklipparen på Gåsevadholm. 🙂

För egen del avslutade jag dagen med ett pass på Friskis&svettis utejympa. Vi var ett tappert gäng som låg och sprattlade i gräset trots hällregn vissa stunder och jag blev faktiskt lite full i skratt. Är man klok eller? 😀 Jag är i alla fall supernöjd med att jag kom i väg (på cykel!) och det gör faktiskt inte så mycket att vissa delar av magen och rumpan levde sitt eget dallrande liv i vissa hopp- och skuttövningar. 😉 Första dagen på semestern inleds på ett hälsofrämjande sätt: motion, nya tag med lågkolhydratkost och bara ett liiiitet glas vin. 😉

 

Skoning.

I går var Kjell hos Mackan och fixade nya skor, vilket jag tyckte passade bra i och med att Mackan fick kiropraktorbehandling i måndags och skulle ta det lugnt några dagar. När jag skulle ta in Mackan på kvällen så märkte jag att han ömmade väldigt och stapplade in till boxen. Typiskt! Kontaktade Kjell och förberedde honom på att han kanske skulle få åka ut igen dagen efter för att kontrollera om det var sömtryck eller något annat. Det har hänt vid något tillfälle tidigare att Mackan har fått tryck av söm, men det var säkert tre år sedan. Han har inga lätta hovar och Kjell säger att man måste vara riktigt försiktig, för om man tar det minsta lilla för mycket vid verkning så börjar Mackan blöda. För några år sedan ringde jag Kjell och frågade om min häst behövde en blodtransfusion eftersom det såg ut som om någon hade slaktat en gris på stallgången. 😉 Riktigt så illa var det inte, men jag tyckte att det var roligt att reta Kjell lite. 🙂

I stallet har vi världens bästa Idriz som jobbar hela dagarna och fixar och donar mest hela tiden. I morse ringde jag honom för att be honom kontrollera om Mackan fortfarande var öm i framhovarna – och det var han. Kjell fick åka ut och kolla, de sprang med Mackan men Kjell kunde inte se någon orenhet så vi bestämde att avvakta istället för att börja mecka med skor och hovar.  På kvällen när jag kom så upplevde jag inte att Mackan var öm, men jag tyckte att han gick lite annorlunda och liksom knixade med kotleder och karpalleder istället för att bara sätta ner hoven och rulla över. Får se vad det blir av det, men förhoppningen är att kunna rida lite lätt i morgon (på relativt mjukt underlag). I dag blev det en promenad med gräsätning istället för ridning. Så kan det bli när man har en känslig häst…