Författare: dressyrbitchen

Vilken dag! Total förvirring på jobbet när det visade sig att vi hade lyckats sätta våra 8:or i klistret är det var inbokat NO-prov, redovisning och fotografering ungefär samtidigt. Men, så kan det bli på en skola som bara har varit igång ett läsår och som samtidigt kör ”schemalöst” med huvudsakligen arbetspass. Tur att vi är flexibla och kan lösa det mesta. Vi skulle behöva en logistiker som hjälpte oss under veckorna..

Efter jobbet så var det stallet som gällde. Jag mockade och fixade under tiden som Martina provred ett par av sadlarna som hon hade lånat med sig hem. Så snart hon hade ridit klart så var det dags för mig och Amanda att åka till Kungsbacka ridklubb för att titta på träningar som Markus Fuchs hade där. Jag var mest intresserad av unghästgruppen, men de andra var intressanta att titta på också. Amanda var säkert måttligt road, men när man skall hoppa själv så tycker jag att det kan vara lärorikt att titta på när andra tränar. Hon var därför mer eller mindre beordrad att åka med:) När man sitter på läktaren och hör Markus instruera ryttarna så blir vissa saker i ridningen så tydliga. Några ryttare fick t ex instruktionen att lätta i handen, och vips så gick ridningen mycket bättre. Egentligen så borde alla tränare ha headset på sig så att man som medföljande (och ryttare) tydligt hör vad som sägs. Vissa unghästar hade tydligen haft problem med vattenmattan kvällen innan och den här kvällen fick de fortsätta med att hoppa lågt på mattan. Det gick riktigt bra för samtliga. Glädjande nog så hoppar Mackan allt. I pausen så träffade jag Cecilia Konvalina som var där och skrev för Hippson, och vi hann byta några ord innan det var dags för henne att arbeta igen. Om det inte hade varit för Hippson-träffen i somras så hade vi aldrig känt igen varandra. Hoppas att det blir en Hippson-träff nästa sommar också – då med ännu fler bloggare:)

Hemma väntade väldigt sen middag och en mysbrasa.

Lev väl!

Hur trött kan man bli? När klockan ringde i morse så övervägde jag starkt att vända mig om och ”försova” mig, men plikttrogen som jag är så masade jag mig upp för att mata hästarna och göra mig i ordning inför dagens arbete.

Dagen på arbetet flöt på bra och på eftermiddagen kom Martina ner till slöjdsalen för att ändra om lite kläder som hon hade tröttnat på. När hon kom så höll jag på att avsluta ett pass med en grupp 4:or och när de fick höra att Martina var min dotter så utbrast de: ”Vad lika frisyrer ni har”, ”och lika näsor”, ”och lika ögon”. Riktigt kul att höra dem:) De kacklade som värsta hönsgänget – alla i mun på varandra. De är hur gulliga som helst:)

Senare på eftermiddagen så åkte Martina och jag till Granngården i Kungsbacka för att köpa torv och spån, och när vi ändå var där så passade vi på att köpa havre och protein också. Därefter åkte vi till Svensk Ridsport för att leta sadel till Acke. Vi hittade fyra stycken som vi lånade med hem. Det var två av dem som verkade ligga bra på honom och i morgon skall Martina rida i dem. Hon har tur om det är någon som passar, för det brukar oftast ta lite tid att hitta en bra sadel.

Mackan fick vila från ridning i dag eftersom jag hade lite annat att fixa med, men han har motionerat sig själv i hagen så jag har inget dåligt samvete för att jag inte red. När vi har flyttat så lär det bli ännu viktigare att hålla igång honom, för där kommer vi att ha modell större rasthage. Men å andra sidan så finns det en skrittmaskin där.. Även om det blev vila för Mackans del så fick han en rejäl massage, och det tycker han om.

Jag har fått flytta fram tidpunkten för byte till nya stallet eftersom de som har huset som vi skall flytta till inte är klara med tömningen av huset ännu. Planerad flytt var om en vecka, men nu lär det dröja minst tre veckor innan vi flyttar hästarna. Vi själva flyttar nog inte förrän i mitten av november.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

I dag var det alltså dags. Jag har bävat för den här dagen i och med att jag har varit orolig för att Titti skulle hitta något i Mackans knäled. Jag åkte till jobbet som vanligt men visste inte om jag kunde hitta någon som kunde ta min sista lektion så att jag kunde åka till kliniken och möta upp Martina och Mackan. Jag inledde morgonmötet med att vädja till mina kollegor och det var en vänlig själ som hade tid ledig och kunde hjälpa mig. Med en något ökad puls åkte jag bort till kliniken och var beredd på det värsta.

Titti började med att titta på Mackan i löpargången. Hon böjde alla fyra och  det såg bra ut. Därefter fick jag longera honom, först på hårt underlag och därefter på ett lite djupare och tyngre underlag. Även det såg bra ut. In på löpargången igen där Titti tog fram sin chiropraktorkudde och kände på både rygg, ländkotor och bäcken. En liten låsning i 3:e ländkotan var allt hon hittade. Hon stretchade och kände på vänster bak utan att hitta något som skulle vara tecken på skada. Skönt! Med den genomgången så fanns det ingen anledning att gå vidare med vare sig ultraljud eller röntgen. Som det verkar nu så är det bara att sätta igång och muskla honom ordentligt så att han klarar sig bra fortsättningsvis. Det finns ingen garanti för att det inte finns något i knät, men det märker vi i så fall när vi har fått igång honom och när belastningen ökar.

Frågan är bara hur jag skall lägga upp hösten – nu har ju hästen vilat rätt mycket.. Förmodligen blir det lite lightridning fram till flytten då han får vila helt en vecka eller två. Därefter sätter jag nog igång honom igen för att rida fram tills nästa korta vila som kanske blir i början av januari. Efter det så tar vi sikte på tävlingssäsongen och tränar för att förbereda oss så bra som möjligt:)

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Åkte iväg tidigt som attan i morse tillsammans med Amanda och Martina. Första start var klockan åtta och vi behövde vara på plats vid sjutiden. Förmiddagen löpte på utan större problem, det var några ryttare som fick lämna banan till fots men värre än så var det inte. Vissa ryttare red riktigt bra och gav sina ponnysar fina rundor, men några ryttare var inte så snälla mot sina ponnysar. En ryttare hade hela balansen i tyglarna och när till och med publiken skriker ”EFTERGIFT!!” – då är måttet rågat. Jag tyckte riktigt synd om den ponnyn eftersom den inte fick en ärlig chans att hoppa som den skulle, men ändå så var den så himla bussig och ställde upp. Om jag hade varit ponny i det läget så hade jag vägrat att hoppa och slängt av min ryttare.

Martina stod i sekretariatet och mötte några som inte hade vaccinerat sina ponnysar. När de fick reda på att de inte fick lasta ur så fick Martina höra ”Men, veterinären är ju på älgjakt..” och ”det är ju bara några dagar som har gått..” Märkligt att folk åker på tävling utan att ha den blekaste aning om vad som gäller enligt TR.

I andra klassen var det bedöming A:0, och en flicka och hennes familj kom fram till mig och frågade var hinder nummer 10 fanns. ”Det finns inget hinder nummer 10” blev mitt svar. ”Men hur gör man med omhoppningen då?” fick jag tillbaka. ”Det är ingen omhoppning nu, det är liksom både grund och omhoppning i samma veva. Kontrollera TR och se vad som gäller” blev mitt svar. Den lilla famijen såg alldeles förvånad ut. Hur kan det komma sig? Det var många som inte hade koll på de olika bedömningarna, men de är förmodligen ovana eftersom bedömningen A:0 inte brukar förekomma på den här nivån. Enligt banbyggaren så är det tidigast i LA på regional nivå – inte undra på att den lilla familjen såg förvånad ut. Men å andra sidan så borde man ha lite koll på olika bedömningar om man skall ut och tävla.

Dagen flöt på bra och när vi var klara så skulle hela banan flyttas bort. Jobbigt värre efter 11 timmars arbete.. Hur som helst så fick vi in allt och kunde så småningom åka hem. Jag är helt slut i hela kroppen och jag önskar att det vore helg ytterligare en dag..

Lev väl!