Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Back to basic: skritt

Träning bokad. En häst som i går var varm och lite tjock i vänster bak. Alternativ 1: ställa in träningen. Alternativ 2: träna i skritt. Valet föll på alternativ 2 eftersom jag fick följande svar när jag frågade Yvonne2 om jag kunde träna i skritt: ”Vill du skritta så löser jag det. Jag älskar skritt!”

Tänk att ett träningspass i skritt på lång tygel kan vara så givande! Verkligen back to basic! 🙂 Bara det där med att lägga till skänkeln växelvis i exakt rätt ögonblick är inte alls lätt. 😉 Jag har i min enfald trott att jag hade koll på det, men ack vad jag bedrog mig. När jag skulle säga ”vänster, höger, vänster, höger” när jag skulle lägga till skänkeln så visade det sig först att jag gjorde helt tvärt om. 😳 Varför det blev så nu vet jag inte, för så illa kan jag väl inte tänka mig att det har varit tidigare. När jag väl fick koll på vilken skänkel jag skulle använda så visade det sig att jag var aningens för sen med min hjälpgivning – jag skulle vara lite tidigare för att få en bättre effekt. Yvonne fick hjälpa mig ”vänster, höger, vänster, höger, vänster, höger”. Jäklar vad hon speedar! Jag hinner ju knappt med i den takten som hon säger… vänster, höger, vänster. Oj, nu blev det fel!

”Jag är så långsam” sa jag till Yvonne och blev full i skratt när jag fick svaret entusiastiskt levererat: ”Jaaa! Jag veeet!”. 😂😂😂 Undrar om hon hörde vad jag sa? 😂 Kanske gjorde hon det… 😉 I så fall så bjuder jag på det! 😂 Det var dagens roligaste!

Förutom att tajma växelvis drivning i skritten på ett bra sätt så ska jag tänka på att hänga med i höfterna ordentligt så att jag inte bromsar upp rörelsen. Gällande det så har jag Yvonne1’s (centrerad ridning) bild av Tjuren Ferdinands mammas gungande rörelser när hon går. 🙂 Jag har tränat rätt mycket det senaste året på att vara mer följsam i mitt bäcken och genom det har jag fått en bättre skritt hos min häst – och i dag blev den ännu bättre! Lång tygel, växelvis drivning i rätt ögonblick, följsam sits och händer som följer med framåt i rätt ögonblick utan att störa. Även om Yvonne sa att Mackan bara gick på 70% av sin kapacitet i skritten så kändes det ändå som om det var väldigt mycket bättre än när jag rider själv, så nu ska jag försöka bli lite snabbare och hitta rätt tajming på egen hand. 😉

Trots att jag skrittade i sammanlagt 70 minuter i dag så fixade mina höftleder det över förväntan! Den senaste veckan har jag inte haft orken att göra mina stärkande och lösgörande övningar för höftlederna, och det kan straffa sig tyvärr. Vet inte riktigt hur jag ska pussla ihop vardagen för att hinna och orka allt som jag vill göra, men det är väl bara att ta en dag i taget och göra det bästa av den. 😀

335234122_77923d4d93_b

Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

I dag var det dags för ytterligare en träning för Yvonne2 och den här gången var det fokus på att få inner framben att vara i luften aningens längre tid i galoppen än vad det brukar. Redan vid förra träningen för 14 dagar sedan sa Yvonne att vi skulle arbeta med det, så jag var väl förberedd på vad vi skulle träna på i dag. 🙂 Vid förra träningen sa hon att Mackan var lite för snabb med att dyka ner med inner framben i galoppen och lösningen på det fick jag i dag: hitta tajmingen med halvhalterna! Denna tajming… alltid denna tajming. Ja, ja… någon gång ska jag väl lära mig att hitta rätt tajming… med typ allt…

”Hemligheten” är att jag ska göra halvhalten när inner fram är i luften – i varje steg (än så länge eller alltid?). Inte helt plättlätt – som allt annat. Jag måste verkligen sitta och känna in exakt när och hur, för annars rider jag nog bara som jag brukar. Visst, det surrar en del i hjärnan för att poletten ska kunna trilla ner och ibland känns det som ett flipperspel i hjärnan: när man tror att poletten är på väg ner så inträffar något som gör att jag får börja om från början igen och försöka få poletten hela vägen ner. Då och då lyckades jag, men i ögonblicket så blev jag lite fundersam över exakt vad jag hade gjort för att lyckas. Är faktiskt inte helt säker på det nu heller…

Jag fick rida med omvänt tygeltag, dvs ha tyglarna över pekfingrarna som när jag tömkör. Fördelen med det är att man blir ”lättare” i handen och mer följsam än med vanligt tygeltag och för att inte ”mixtra” med vänsterhanden så är det här ett bra alternativ tills vidare.

Målsättningen var som sagt att få Mackan att sätta lite mer vikt bak, vara i luften aningens längre med inner fram samt att nacken skulle vara högsta punkten. Puh! Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

Att tänka på:

  • Ställningen (kombinerat med stilla vänsterhand) och tänka ”cykelstyre” för att släppa fram ytter.
  • Innerhöften aningens framåt.
  • Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

Har för säkerhets skull bokat in en ny träning redan nästa helg, så nu vill det till att jag tränar på läxan. 😉

Mackan spanar

 

Träning – centrerad ridning

Bzzzz… schchchchch… krzzzz… ???? rrrrrrr… vzxxzyzzzyzz… errrrrrooooorrrrrr… ??!! triaaaaalaaaaanderrrrrrrror… ?!!! bzzzzz !!!! Jäklar vad hjärnan fick arbeta i dag! Det är mycket att ta in när jag ska ha koll på (i princip) varenda kroppsdel, men med Yvonnes hjälp faller pusselbitarna på plats en efter en. Hoppas bara att jag hinner skapa en ny sorts muskelminne före det att musklerna förtvinar av ålderdom. 😉

I dag var det mycket prat om innerhjälper och ytterhjälper, sittben, skuldror, andning och rakriktning av både häst och ryttare. Puh! Skrittade länge för att känna av kroppen: Är alla delar på plats? 😉 Sitter jag rakt? Har jag långa ben? Andas jag? VAR andas jag? I bröstet eller med diafragman? Ja, just det! Det var ju så här jag skulle göra vid varje ridpass! Checka av de olika delarna för att känna vad som behöver korrigeras… 🙂 Efter kroppsgenomgången fick jag instruktioner om vilka delar jag behövde få på plats: vänsterhanden stilla vid mankammen, höger skuldra något tillbaka, innerskänkel som påminner hästen om att böja och använda magen, överdelen av ytterskänkeln som används i vändning – dock inte samtidigt som innerskänkeln, sitta rakt över hästen även om tyngdpunkten skall vara på inner sittben mm. Inte undra på att det sprakar i hjärnan emellanåt… 😉

I skritten fick jag också stämma av huruvida Mackan flyttade de olika kroppsdelarna när jag bad honom, och det var han inte helt med på från början, men att vända för ytter överskänkel fixade han bra (eftersom vi har tränat mycket på det). Jag skrittade också rakt fram och försökte flytta bakdelen växelvis åt vänster och åt höger. Till en början flyttade han typ hela kroppen istället för bara bakdelen, men efter några beställningar så blev det lättare. 🙂

Efter att ha skrittat en bra stund var det dags att göra en liten check även i traven och jag fick ställa mig upp i båda stigbyglarna för att känna om jag hade lika mycket tryck under båda fötterna. Lättridning, stå upp, lättridning, stå upp. 🙂

I traven fick jag rida med enhandsfattning på volten och i höger varvet fick jag ha tyglarna i högerhanden samtidigt som jag skulle hålla vänsterarmen rakt ut vzxxzyzzzyzz… och typ tänka att jag puttade något åt vänster för att rätta in bröstryggen på resten av ryggen. Bzzzz… schchchchch… krzzzz… ????  I vänstervarvet fick jag istället ha tyglarna i vänster hand och tänka skuldran bakåt under tiden som jag höll armen utmed sidan. rrrrrrr… vzxxzyzzzyzz…

Efter en stunds travande och försök att få min bröstrygg och skuldra på plats fick jag ta tyglarna med båda händerna igen för att rida med innerskänkeln (mot yttertygeln) och använda ytterhjälpen då och då för att vända. Inledningsvis gick det inte så bra errrrrrooooorrrrrr… ??!!, men efter några försök började kroppen samarbeta och vi kunde hålla oss på tänkt spår. 🙂 Förmodligen såg Yvonne att jag inte andades som jag skulle, för rätt vad det var fick jag instruktioner om att jag skulle andas vid C. Hahaha! Istället för att tänka på allt hela tiden så kan jag dela upp momenten och göra dem vid olika bokstäver som t ex att andas vid C, kolla skuldran vid H och så vidare. Toppentips! Ska bara komma ihåg det också… 😉 När jag skall träna in program så kan jag planera in att andas vid vissa bokstäver i programmet för att vara på den säkra sidan att andas och framför allt att andas rätt.

Vi avslutade med att rida på samma sätt i galoppen och när jag gör rätt – läs: använder min kropp på rätt sätt – så flyter allt på så mycket bättre. Innerskänkel, innerskänkel, innerskänkel, ytterskänkel, hästen ställd, stilla vänsterhand, inte leda, höger skuldra, långa ben, andaaaaas!… Bzzzz… schchchchch… krzzzz… ???? rrrrrrr… vzxxzyzzzyzz… errrrrrooooorrrrrr… ??!! triaaaaalaaaaanderrrrrrrror… ?!!! bzzzzz !!!! ❤

hjärnan

Träning

Jäklar! Nu har jag försovit mig! Klockan är halv ett och jag som skulle träna klockan elva! Paniken kom i kroppen men hann bara stanna en kort sekund innan jag kom på att det bara var en dröm. Puh, vilken tur! Typiskt att drömma något sådant här när det är första gången för en ny tränare… 😂

Sofia, som jag har fått så bra hjälp av under det senaste året, är höggravid och har knappt några träningstillfällen alls fram tills dess att bebisen skall komma och efter det vet jag inte riktigt hur det blir med träningar heller. Tanken på en ersättare har funnits med mig under flera månader och härom veckan gjorde jag slag i saken och frågade Yvonne2 (Yvonne1 är tränaren i centrerad ridning) om hon kan hjälpa mig, vilket hon glädjande nog kan. Sagt och gjort, bokade tid och nu var det dags. Du kanske undrar varför jag frågade just Yvonne2? Det finns flera anledningar till det, men en är att jag redan för flera år sedan var imponerad över hur hon red sina hästar – i mina ögon på ett föredömligt sätt. En annan anledning är att hon tränar några av mina vänner och att de är supernöjda! 🙂

Som vanligt när man träffar en ny tränare så blir det en del snack innan man kommer igång, och så även den här dagen. Intressant snack om halskotpelare, ridning i allmänhet och vad jag vill med min ridning. Yvonne har inte sett Mackan på flera år och hon tyckte att han har biffat till sig sedan sist, och det var roligt att höra. Han måste ha varit riktigt pinnig sist hon såg honom… 😉

Jag började rida och Yvonne ringade ganska snabbt in det jag behöver arbeta mer med:

  • Hitta svikten i knän och anklar samt öka trycket i vänster fot. (Exakt samma som Yvonne1 har pratat med mig om och som jag faktiskt har tränat på men behöver förbättra ytterligare.)
  • Vara helt still i händerna och framför allt i vänsterhanden (vilket Yvonne1 också har varit på mig om).
  • Rida mer för inner skänkel. (Inner skänkel mot ytter tygel.)

Nästa gång ska vi arbeta mer med galoppen, framför allt i höger varv, för att få Mackan att lägga mer vikt på ytter bak istället för inner fram.

Nu har jag på Yvonnes inrådan tagit fram Ridhandboken 1 & Ridhandboken 2 för att läsa dem igen – med andra ögon. Sist jag läste dem hade jag min förra syn på ridning och nu skall jag läsa med mina nya erfarenheter och min nya syn på ridningen och det skall bli intressant och se om jag läser dem på ett nytt sätt. De senaste veckorna har jag gått och varit lite sugen på att ha en bra bok att läsa och nu löste det sig automatiskt. 🙂 Att det inte blev en skönlitterär bok är det säkert några som skrattar åt nu…  de som känner mig väl. 😉

Min upplevelse är att Yvonne1, Yvonne2 och Sofia har samma grundtänk och jag är glad över att ha hittat tre tränare som tänker så lika och som vanligt ser jag fram emot kommande träningar! 🙂 Om några dagar skall jag träna för Yvonne1 och om 14 dagar blir det träning för Yvonne2 igen. 😀

 

Ridhandböcker

 

Programridning

”Catharina, varsågod att börja när du känner dig klar.” Shit… undrar om det funkar om jag börjar om typ 15 minuter? Framridningen blev ju inte riktigt som planerat… Lite trav i början av långsidan och galoppfattning vid E. Oj, oj, oj! Ligger bommen som markerar 40 meter redan här?! Dags att vända in! Bredsladd in på kortsidan och vinglig färd upp på medellinjen. Satan! Jag hör Britt säga ”du kan få göra om det där om du vill” och hör mig själv svara ”Ja tack det gör jag gärna!” Gör om och gör rätt, gör om och gör rätt… Ny inridning i galopp utan bredsladd men med travinslag. Rider vidare i trav efter halt och hälsning och har vid det laget mest troligt tappat det mesta av min plan som var:

  • Förbereda Mackan på kommande rörelser.
  • Slappna av och ha långa ben.
  • Andas.

Rider vidare i programmet med 10-meters volt, mellantrav på diagonalen och skänkelvikning. Gör samma rörelser spegelvänt och får hela tiden kämpa för att ha någorlunda kontroll på en för dagen väldigt laddad Mackan. I halvcirkeln där jag gradvis skall länga tygeln känner jag att jag inte riktigt vågar släppa taget och får ingen bra känsla, vilket inte är konstigt alls. Trav på kortsidan och ut på långsidan. Just det! Nu vid B skall jag ju in till X! Sväng, sväng, sväng… Någorlunda halt och aningens vinglig ryggning. Trav vidare till A. Yes, helt ok övergång! Men hallå! Kan du kanske skritta med lite mer aktivitet? Undrar just hur det här ser ut?… In på diagonalen i en skritt som inte belönas med några högre poäng och förbereder mig för en galoppfattning vid C. Ok, Mackan… är du beredd? NU! Va? Hallå! Det skall vara galopp här! Trycker till med sporrarna eftersom jag inte får någon som helst reaktion när jag ber om galopp. Mackan surnar till ordentligt och gör en helomvändning i typ 180°. Oj! Vad skall jag göra nu? Lika bra att göra om det… Skrittar ut till H och gör en ny fattning vid C. Galopp, galopp, galopp… Volt vid B. Nice, den blev ju rätt bra… Just det nu är det dags för volt tillbaka och förvänd galopp… Tusan också! Nu bröt han av! Ny fattning för att i alla fall galoppera lite där det i programmet skulle vara galopp. Ny fattning vid C, 10-meters volt och efter det halvt igenom följt av förvänd galopp. Nu var jag lite mer ”på” och lyckades behålla den förvända galoppen och rida hela rörelsen som den skulle vara. Trav vid H och ny galoppfattning vid C. OK, nu är det dags för mellangalopp på diagonalen… skall jag satsa eller fega? Endast den tveksamma tanken räcker för att Mackan skall bryta av till trav och jag får göra en ny galoppfattning som dessvärre blir i fel galopp… Oups! Trav vid K och vänd rätt upp vid A. Snart klar, snart klar, snart klar… NU är jag klar!

Ett nytt program för mig: LA1. Kort bana. En häst som redan när jag promenerade med honom i paddocken talade om för mig att han var laddad genom att blåsa upp sig, ”pipskrika” och fjanta sig. Hjärnspöken som skulle bekämpas samtidigt som jag red och skulle komma ihåg mitt program. Inte de allra bästa förutsättningarna. Poängen för dagen varierade från 4 till 8 och det med all rätt.

När jag efter programmet fick göra om vissa rörelser så flöt det på mycket bättre och jag var betydligt mer avslappnad och likaså min häst. Jag är fullständigt medveten om att det är jag och mina hjärnspöken som påverkar min häst. Ibland önskar jag att jag skulle kunna ta ett litet piller som kunde jaga bort alla hjärnspöken hos mig så att även min häst kunde få slappna av, men mig veterligen finns det inga sådana piller. Om du händelsevis skulle känna till något mirakelmedel så kan du väl skicka ett PM till mig. 😉

I ❤ my horse anyway! Everyday

!Poäng

 

Älskade Ferdinand

Med siktet inställt tävling så lärde jag mig LA1 i början av året för att kunna rida det på en av Ligårdens programridningar med Britt Hammar. Dagen före programridningen fick jag ett meddelande om att Mackan var varm och lite tjock i vänster bak när han skulle ut på morgonen, och jag valde då att ställa in programridningen för säkerhets skull. Det tog några dagar innan både värme och svullnad försvann och sammanlagt fick han vila från arbete under en veckas tid. Hellre ge lite extra tid än att skynda. 🙂 Men innan den ofrivilliga vilan så hann jag rida igenom programmet och upptäckte då till min fasa att jag hamnade i mina gamla mönster så fort jag red upp på medellinjen. Skänkla, skänkla, skänkla, ratta, ratta, ratta… Jag missade helt att göra halt och förhållningar med hjälp av sätesbromsen och min andning! Har faktiskt tidigare tyckt att jag har fått rätt bra koll på min kropp: andning, långa ben, avslappning mm. Men ack vad jag bedrog mig. Faktum är att jag blev lite förskräckt över hur lätt det var att hamna i gamla invanda mönster igen och jag ställde frågan till mig själv om jag är redo för tävling – och då tävling med en annan typ av ridning än tidigare. Det första svaret blev NEJ, men när jag tänkte efter så ändrade jag mig till JA. Som vanligt pratade jag med några i stallet om mina tankar och då fick jag tipset om att bara fokusera på max tre saker när jag skulle rida programmet. Bra tänkt där! Härom sommaren var jag placerad på ett par tävlingar och då hade jag fokus på att förbereda Mackan och ut med tuttarna. Det gick ju bra! Inför programridningen den här gången hade jag bestämt mig för att fokusera på:

  • Förbereda Mackan (inför varje rörelse).
  • Andas.
  • Ha långa ben och slappna av.

Nu är jag anmäld till Ligårdens nästa programridning och hoppas kunna vara med då för att se om det gör någon skillnad att ha några fokusområden och skita i resten. 😉 Poängen är inte det viktiga i det här läget, utan jag vill kunna rida programmet på samma sätt jag rider i vardagen nu för tiden. Det skall bli kul att testa!

I lördags var det träning för Sofia igen och inledningsvis fick jag bara tänka lydnadsträning i och med att föregående ekipage skulle lämna oss ensamma i manegen och jag vet att Mackan  börjar fjanta sig då. Hans fjanteri gör att jag spänner mig lite och då är spiralen igång: Jag blir spänd – han reagerar – jag spänner mig ännu mer – han spänner sig ännu mer och så vidare. Men i och med att Sofia planterade begreppet lydnadsträning i skritten så kom jag snabbt till ett annat fokus och så gjorde även min häst. 🙂 Tack för tipset, Sofia! ❤

Mackan la in turbotrycket direkt för ovanlighetens skull och jag fick växla ner till tvåans växel istället för att låta honom fräsa runt på fyran. 🙂 Lite ovanligt att han har sådant tryck, för oftast brukar han vara lite som tjuren Ferdinand: Vad skall arbete vara bra för? Jag kan väl få ta det lite lugnt och lukta på blommorna istället… I och med att han var så pigg på att fräsa runt så fick jag fokusera på att dämpa hans framfart och hålla den lägre växeln så länge jag önskade. Jag fick rida en bit innanför spåret och tänka mig elstaket på båda sidorna för att rida rakt fram, och så länge det var hyfsat tempo så var det inte särskilt svårt, men när jag skulle ta ner tempot så blev det lite svårare att hålla en rak linje. Så nyttigt! Jag fick rida rakt upp på meddellinjen ett par gånger och rida en 8-volt i trav vid X. I den korta galoppen plockade jag fram CR-Yvonnes uttryck att ”smeta ut skinkorna i sadeln” för att få rätta känslan. 🙂 Vi hann även stämma av lite förvänd galopp innan det var dags att avsluta i lättridning och pratade med Sofia om hur mycket jag skall stretcha Mackan i traven och hon tycker att jag inte bör lägga ner honom särskilt lågt. Så bra! Lite lagom är bäst för hans del med tanke på hur han är byggd. 😉

Sammantaget gick träningen riktigt bra – inte minst med tanke på att det var ett bra tag sedan vi tränade senast. Sofia sa att jag är på rätt väg i min ridning och att Mackan har  utvecklat sin överlinje sedan sist. Kul! Vi är inte färdiga ännu, men vi är helt klart på rätt väg min älskade häst och jag. ❤

Ferdinand

Markbommar

I våras hade vi ett mål, jag och Heléne i stallet. Vi skulle rida en Pay & Jump till sommaren och lade upp träningen därefter och vi skaffade oss till och med en coach. 😉 Coach Emelie. Emelie kämpade tappert med oss under våren och anpassade övningarna efter vårt mål och efter ett tag så satte vi personliga rekord med hela 75 cm i hinderhöjd. Fräckt! Det var lagom fräckt att hoppa 75 cm i dressyrsadel – särskilt med mina kassa höftleder och muskler i ljumskarna. Efter den träningen blev det ett lite längre uppehåll från bommar och hinder för att mina ljumskar skulle få en chans att återhämta sig, men i samma veva så fick jag problem med en muskel i rumpan och hamstrings på höger sida också. Inte alls kul. 😦 Det tog typ hela sommaren innan jag kunde börja rida som vanligt igen och målet med Pay & Jump frös inne.

Nu har vi tagit nya tag och anlitar återigen coach Emelie med jämna mellanrum, men våra personliga rekord känns ganska avlägsna just nu… Nu är det bommar på marken igen. 😉 Faktum är att jag är ganska tacksam för det eftersom jag är rädd om mina höftleder, så innan jag har en hoppsadel där jag kan vara lite mer flexibel så lär Mackan få gå på marken. 🙂 Det är nyttigt att arbeta bommar på marken också – har jag hört. 😉 Både tempo och lydnad har förbättrats och jag upplever att jag har koll på Mackan (för det mesta), vilket innebär sansad galopp både före och efter bom.

Just den här träningen innebar travbommar på medellinjen och det var viktigt att vi hade rätt tempo och att vi kom rakt på hela serien. Gick så där med det… OK, det var första övningen så jag får skylla på att vi inte riktigt hade ”kommit igång”. 😉 (Brydde mig inte ens om att ta med det i filmen…) Därefter var det travbommar i hörnet, galoppbommar i varje språng över medellinjen och galoppbommar med ett språng emellan bommarna, också över medellinjen fast vid C. Maken kom och filmade eftersom jag tycker att det är roligt med film och jag har bantat ner materialet för att kunna dela med mig av det här:

Ok, ok, ok… jag fattar att det är trist att titta på några tanter som rider runt, runt i en manege, men tänk på utvecklingen som kommer! Från bommar på marken till en Pay & Jump till sommaren. Det du! 😉

Vi kämpar på och gör det bästa vi kan i det här läget och jag är fullt medveten om att det finns mycket som vi kunde gjort bättre. Men jag är skitnöjd med att vi i alla fall försöker!

Mål?

När jag satt och slöscrollade på FB i går så läste jag ett inlägg som bland annat innehöll följande: ”Vad har du för mål för året och hur ser din plan för hållbar och presterande häst ut?” Oj! Det det där med mål har jag ju alldeles tappat bort… Jag har hela tiden tänkt att det vore kul om jag kan göra några starter med början i april-maj. Men hur i jösse namn skall jag bli redo för det? Funkar det att bara flumma runt så som jag har gjort hela det här året? Tror inte det. Citatet fick mig att ta tag i mig själv och göra en plan, och det resulterade bland annat i att jag startade Youtube och letade upp några trevliga ekipage som red LA:1. För jag tänker nämligen testa att rida på kort bana 2018. Det blir säkert riktigt bra i och med att det händer något hela tiden – alltså inga längre sträckor där jag kan glömma av mina halvhalter. 😉

Senast i går stod jag på stallgången och sa att jag inte hade några planer på att vara med på programridningarna vi har med jämna mellanrum på Ligården, men nu är jag i alla fall anmäld till 9 januari och skall rida LA:1. 😂 Precis så funkar jag. Får jag en idé så är jag väldigt snabb på att genomföra den också – och ibland går det lite väl fort. Som när jag härom dagen beställde en dyr TENS-apparat i syftet att få bukt med smärtorna i mina höftleder… Det tog typ fyra minuter utan någon direkt betänketid innan jag tryckte på ”Order”. Ca fyra minuter efter det att jag hade lagt min order så fick jag ett tips i en FB-grupp om något som hette FAI-fix och nu har jag lagt mååååånga timmar på att sätta mig in i vad det kan göra för mig. Undrar om det är OK att returnera TENS-apparaten utan att ens öppna den? Jag har redan börjat göra några av de övningar som finns med i programmet och jag kan berätta för dig att jag fick en rätt go träningsvärk i rumpan – i muskler som jag knappt visste att jag hade. 😉 Tyvärr får jag inte blåsa på med träning varje dag, så jag får hålla mig till att bara träna varannan dag. 🙂 Jobbigt att vänta när man är ivrig att få resultat. 😂

Åter till mål och planer för 2018. Vilka planer har du? Personligen är jag övertygad om att man ska ha mål och delmål, för annars är det lätt att det inte händer något alls. Ingen progression what so ever. I och med att jag anmälde mig till programridningen så får jag börja med att rida olika delar ur programmet och försöka sätta ihop dem till en helhet. Borde inte vara några problem även om det finns vissa delar som vi inte har haft fokus på under 2017, som till exempel det där med inridning i galopp för att göra halt. Om jag bara använder min kropp på det sätt som jag har tränat på under det här året så bör Mackan vara bärig hela vägen in i halten och inte dyka ner i underlaget med näsan. 🙂 Det känns så kul att faktiskt ha påbörjat en plan!

Det svåraste i citatet är ”hur ser din plan för hållbar och presterande häst ut?” OJ! Skall jag ha en plan för det också? Eller räcker det att träna på som tidigare? 😬 Får nog stämma av det med någon… någon som är bra på det. Jag brukar lulla omkring i manegen med en för dagen uppsatt plan, men saknar en långsiktig plan. Misstänker att jag måste höja ribban lite också för att utveckla min hästs kondition och muskler ytterligare, men kan behöva hjälp att bolla tankar för ett lämpligt upplägg. Om målet är att rida mina MsvC på minst 62% så funkar det nog inte att rida planlöst och hoppas på det bästa? Jag har i dagsläget två tränare (Sofia och Yvonne) som garanterat kan hjälpa mig om jag bara berättar för dem om mina planer. Beträffande ”hållbar häst” så har jag god hjälp av Viveca (som är den som står för det jag har citerat) på Svensk Hästrehab och Emelie på Hästen i Fokus. Mackan får behandlingar regelbundet och det får jag väl anse vara ett sätt att arbeta för att ha en i alla fall hållbar häst? 😉 Då återstår bara det där med ”presterande”…

Jag ser fram emot ett roligt och givande 2018! Vilka är dina mål?

IMG_3426

 

Behandling

För ett tag sedan var Viveca på Svensk hästrehab hos Mackan för att stämma av arbetet med equibodybalance som jag har gjort med Mackan, men den gången blev det inte riktigt som tänkt i och med att Viveca upptäckte att Mackan hade spänningar i ländrygg och rumpa. Så istället för en rörelsecheck så blev det behandling med djupvågor och nålar istället (men bättre det än att han hade fått gå med spänningar ett tag tills jag hade fått tummen ur och bett Emelie på Hästen i Fokus att göra en check). Efter den behandlingen tog jag det lite lugnare i några dagar men sedan har jag ridit på som vanligt – kanske lite mer framåt. 😉

Nu var det alltså dags att göra en uppföljning och glädjande nog var Mackan lite bättre men inte helt ok, så det blev ytterligare en behandling med djupvågor, nålar och TENS. Mackan är fantastiskt lugn vid alla typer av behandlingar och han har ju fått en del under årens lopp. Viveca sa att hon tycker att han är ”väldigt behaglig att behandla” och det är ju alltid kul när ens häst kan uppföra sig. 😉 Det är inte bara det att han är behaglig att behandla – han är väldigt mottaglig för behandling också och svarar riktig bra på det mesta. 🙂 Listan kan göras lång på alla behandlingar han har fått… men det är väl som Charlotta på Husaby Hästklinik sa: ”sådana här halshästar får man underhålla”. Och ja, Mackan har fått regelbundna behandlingar både före och efter inflammationen i halskotpelaren för några år sedan.

Jag funderar på att hyra/köpa en TENS-apparat för egen del om det nu är så att den även fungerar smärtlindrande. Jag har ju jäkligt ont när jag sätter mig i sadeln, när jag skall in och ut ur bilen mm och om jag bara kunde slippa smärtan så hade ju livet varit en baggis. 😉 Det är ju inte så att pålagringarna i höftlederna gör att jag inte kan sitta i sadeln, men det gör ju ont. Om jag på något sätt kan få bort smärtan så behöver jag ju inte genomgå en operation där de skall fräsa bort pålagringarna med allt vad det innebär. Viveca tipsade mig om ett ställe där man kan hyra en TENS-apparat och jag tror faktiskt att jag skall testa det innan jag bokar tid hos läkaren. Håll tummarna för att det funkar! Jag får väl ha TENS-apparaten i fickan och elektroderna fastklistrade i ridbyxorna under tiden som jag gör iordning hästen… Frågan är bara hur länge smärtlindringen sitter i? Jag hade TENS i ryggslutet vid en av mina förlossningar, men det är ju snart 25 år sedan, så det har jag glömt för länge sedan. Någon som vet?

Om ett par dagar är det Julafton och innan dess skall jag köpa lite julklappar, baka lite, plugga lite och bara njuta av att vara ledig.

God Jul och Gott Nytt År!

Häst och tomte

(Hittade den här fina bilden på http://burde.com/vart-sortiment/stationary/eva-meluish/)

Äntligen träning!

Det har gått ganska många veckor sedan förra träningen för Sofia (då jag tömkörde) men under dessa veckor har jag försökt att ”kämpa på” med en mix av centrerad ridning och ”vanlig” ridning. Mestadels har jag ridit utan sporrar, men ibland har jag använt mina korta ponny-sporrar för att få lite mer effekt i vissa rörelser. Dagarna utan sporrar har jag haft fokus på att rida framåt i ett friskt tempo och dagarna med sporrar har jag haft lite mer fokus på t ex skänkelvikningar. Fördelen med att ha ridit utan sporrar är att Mackan faktiskt (för det mesta) har jobbat på bra utan att jag har behövt driva i varenda steg med sporrarna och jag har jag varit riktigt nöjd med både hans och min insats på varje ridpass. Det är så jäkla kul!

Det känns som om jag har ägnat evigheter åt att arbeta enbart med grunderna och tävlingar har känts väääääldigt långt bort… tills i dag. 😉 Först måste jag berätta att jag i går bestämde mig för att använda mina långa sporrar – de som gör att jag kan ha kvar skänkeln och ge hjälper utan att dra upp hälen. Vilken skillnad! Nu har jag jobbat länge för att kunna ha låååånga ben utan att dra upp underskänkeln och faktum är att det har gett resultat. Nu kan jag rida utan att klämma i varje steg och jag kan låta Mackan gå framåt utan att jag hela tiden måste ge 42 olika signaler. OK, jag missar/är inte tillräckligt snabb ibland att ge signaler, men det får jag träna vidare på. 😉 Nu kan jag rida och tänka andas, sänk axlarna, smeta ut skinkorna i sadeln, andas, tänk på skänkeln… Om jag får säga det själv så upplever jag att det faktiskt har hänt något i min ridning. 😉 Nu skiter vi i Jante., tycker jag.. Jag upplever att jag kan sitta där med mina långa ben och använda sporren lite då och då – och då inte för att få mer fart i hästen utan för att påminna honom om att arbeta på rätt sätt. 🙂 OCH jag kan andas samtidigt! 😀

I dag på träningen fick jag arbeta med rakriktning på kvartslinjerna – först fick jag rida rakt fram på kvartslinjerna och därefter  fick jag växla mellan att rida rakt fram på den ena och rida öppna på den andra, med en volt mellan linjerna och övningarna. Superbra för att att inte bli hängande på väggen! Först gjorde jag övningen i trav och därefter i galopp, och det var så himla kul i och med att det var rätt längesedan jag red skolor. Det bästa är att det kändes så bra! Mackan tuffade på i ett bra tempo och jag kunde (oftast) fokusera på att rida och inte bara på att driva. Från att ha befunnit mig på en riktig gräsrotsnivå under flera månader så kom hoppet om att kunna rida LA/MsvC igen tillbaka. Så kul! Det roligaste är nästan att Sofia verkar nöjd med allt som har hänt under tiden – att Mackan bröt av då och då i galoppen gjorde inte så mycket på det stora hela. Det vill ju till att jag är tillräckligt kvick i mina hjälper och ger en ny impuls före det att han hinner bryta av. Ja, ja… jag har aldrig varit känd för att vara särskilt kvick. 😉 Inte Mackan heller för den delen… 😀 Men det skall bli ändring på det!

Sofia var gullig och hade med sig en julklapp till Mackan. En tomte med hästgodis i. Tack säger Mackan! ❤ Tyvärr hade Mackan ingen till Sofia… men våra framsteg får väl bli istället för en julklapp. 😉

Julklapp

Nu lägger vi upp ribban ett par hål och tränar vidare på läxan och förhoppningsvis så blir jag klar med mina högskolestudier i mitten av januari och då lär jag ha mer energi och ork att skriva här. Bit ihop och ta en dag i taget… snart är jag klar… snart. Är faktiskt riktigt jäkla nöjd med den insatsen också i och med att jag jobbar heltid och pluggar halvtid på distans samtidigt som jag håller igång träningen med Mackan. Faktum är att jag är övertygad om att det är just ridningen som gör att jag orkar då det ger mig så mycket energi (trots att jag ibland är dödstrött). Hästar och ridning är underbart! ❤