Kategori: Okategoriserade

I natt sov jag inte bra alls. Släppte ut hästarna i går kväll utan att tänka på kommande regn och rusk. När jag hade lagt mig för att sova så vräkte regnet ner och jag bannade mig själv för att inte ha tänkt på min Ingamay-träning på morgonen. Lagom roligt att hämta in en blöt häst men desto mindre roligt att gå ut mitt i natten för att lägga på ett täcke. Jag bestämde mig för att gå upp extra tidigt morgonen efter och ev plocka in Mackan så att han kunde torka om det behövdes. Jag vaknade redan vid 5-tiden och lyssnade om det fortfarande regnade – det gjorde det inte. Därefter hade jag svårt att somna om och jag masade mig upp vid 6-tiden för att göra mig i ordning inför dagens träning.

Träningen gick bättre än sist även om jag inte hade fått till träningen hemma ordentligt. Med hjälp av Ingamay så gick det riktigt bra och jag fick till formen ordentligt emellanåt. Vi arbetade lite kort med galoppen också, och även där har jag en del att arbeta vidare på hemma. I dag fick jag tänka lite extra på min handställning och vara mer böjlig/rörlig i inner handled för att inte bli stum i handen. Det här med att arbeta parallellt med innerhand och innerskänkel är lite nytt tänk för mig. Jag har tidigare ridit utbildade hästar och då har det varit inner skänkel mot ytter tygel som har gällt. Nu gäller basic utbildning av Mackan och då är det parallella hjälper som gäller tills dess att han är befäst i det. Träningen kändes bra och jag var alldeles upprymd efteråt och har levt på den känslan hela dagen:)

Så snart vi kom hem med Mackan så kastade jag in alla grejer i sadelkammaren – Amanda fick ta hand om hästen – jag rusade in och gjorde mig i ordning för att kunna åka till Göteborg och skriva kontrakt på nya huset. Håkan och jag hann precis in till utsatt tid och nu har vi alltså skrivit kontrakt på ett hus i Kungsbacka. Spännande. På vägen hem från Göteborg stannade vi till vid ett ställe där de säljer kök – tala om att det finns fräcka lösningar! Både Håkan och jag är tankemässigt redan i det nya huset.. Hoppas bara att besiktning mm går bra så att vi verkligen flyttar in senare i höst. Passade på att kolla på ett par stallplatser också. Ett jättetrevligt ställe där det finns 30 hästar, manege, paddock och galoppbana. Jag tror att vi skulle kunna trivas riktigt bra där:)

Hej hopp!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

I morse hade jag en sådan där lyxmorgon som är så sällsynt: vaknade tidigt och ägnade en timma åt att ligga kvar i sängen och läsa i min bok. Jätteskönt. Vare sig Håkan eller jag kom ihåg när kvällens visning av gården skulle vara, så jag vågade inte ligga kvar i sängen för länge. På förmiddagen ringde Håkan och berättade att vi skall skriva papper på ”nya” huset nu i veckan. Egentligen skulle vi ha skrivit på torsdag förmiddan, men då har jag ju träning för Ingamay så det fungerade inte. Är det efterlängtad träning så är det. Håkan fick ringa tillbaka till mäklaren och ändra tiden:)

Dagens förmiddag skulle läggas i stallet och eftermiddagen skulle ägnad åt städning inför visningen. Min plan var att jag skulle vara klar i stallet vid 1-tiden, men som vanligt höll inte min plan. När jag tog in Mackan så såg jag hur oerhört lång hans man hade blivit – och det kan den ju inte vara när man skall åka och träna för Ingamay! Sagt och gjort – fram med trimkniven och därefter torterade jag Mackan med att rycka manen. Han bara hatar när jag rycker manen. Nu var den riktigt tjock och verkligen i behov av kapning och uttunning. Till en början så skakade han på hela halsen, gick fram och tillbaka i stallgången och ville inte alls vara med. Efter en stund så kapitulerade han och stod faktiskt helt still. Skönt. Som vanligt tog allt mycket längre tid än vad jag hade planerat men jag kunde ju inte skippa ridningen för det. När jag satt på Mackans rygg upptäckte jag till min fasa att han inte hade mycket till man kvar! Även om manen var fin och jämn så var han nästan hårlös på vissa ställen i mankammen. Han måste känna ungefär på samma sätt som jag när jag ”rycker” benen.. Stackars krake.

Dagens ridpass innebar fortsatt träning av det som vi gjorde hos Ingamay sist. Tyvärr gick det inte alls som jag hade hoppats på. Jag spände hela skulderpartiet och armarna, vilket innebar att Mackan också stretade av och till. Jag försökte verkligen att slappna av och tänka Ingamay men det gick inget vidare. Jag övergick då till att tänka och rida mer som jag gjort tidigare, med hjälp av Marie, och då kändes det bättre. Det är inte så att Ingamay och Marie tänker och instruerar olika, men jag har fått med mig olika saker att tänka på av dem. Det är tur att jag skall till Ingamay på torsdag, för då kan jag få ytterligare support i det jag skall göra. Istället för mig så fick Mackan Martina på ryggen. Hon har inte ridit honom på jättelänge och det såg riktigt bra ut. Hon la upp ett högre tempo och red honom verkligen fram till handen. Han fick ett energiskt steg, men tempot blev lite för högt och i det tappade han ryggen. Det var skönt för mig att sitta och titta på eftersom jag vare sig hade tålamod eller ork i dag.

När stallet var klart så var klockan mycket mer än planerat. Stress och jäkt! Fram med dammsugaren, sprayflaskan och torktrasan. Med lite hjälp av Martina och Axel så var vi klara med städningen några minuter före det att mäklaren skulle komma. In med ungarna i bilen för att försvinna från gården under tiden som visningen varade. Belöningen fick bli en stor mjukglass på Freeport i Kungsbacka:)

I morgon skall mäklaren ringa runt till de som har varit intresserade och det skall bli spännande att höra vad som händer.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Nu är livet lite upp och ner. Jag varvar mina stalltimmar med hysteriskt städande och fixande inför kommande visningar. I går morse förklarade jag för Axel (13 år) och Amanda (16 år) att de hade två val: 1. Vara hemma och hjälpa till, 2. Hålla sig borta hela dagen. Jag närmar mig gränsen för ett hysteriskt sammanbrott av att ha så mycket att göra och samtidigt se två ungar som sitter framför TVn med var sin bärbar dator i knät. Det riktigt kryper i kroppen. Tur att jag inte ser våld som en lösning.. Glädjande nog så stannade båda hemma och hjälpte till:)

I går högtryckstvättade jag stallet – både golv och mellanväggar, skrubbade galler med stålull, putsade och fejade i största allmänhet. Till min hjälp hade jag våra inackorderingar Jossan och Rebecca. På eftermiddagen kom Rebeccas pappa Michael och hjälpte till han också. Bussigt.

Egentligen skulle jag ha ridit sent i går kväll, men när jag fick reda på att tjejerna i stallet skulle rida efter mig, framåt 23-tiden,  så bestämde jag mig för att de fick rida istället för mig. Jag sköt fram min ridning till tidigt i morse. När jag gjorde mig klar för ridning så hade jag Ingamays ord i huvudet: ”man måste vara envis som tusan”. Skrittade fram länge på långa tyglar och tog därefter upp arbetet med att ställa, forma och få honom att gå undan för skänkeln. Precis som tidigare så fungerar det mycket bättre i vänster varv och lite sämre i höger. När jag som bäst höll på att få honom eftegiven i höger varv så hörde jag Ingamays röst i mitt huvud igen: ” se till att inte låsa fast ytterhanden”. När jag slappnade av så gjorde även hästen det. Stackars lilla häst. Här sitter jag och kräver saker av honom, så kan jag inte ens hålla reda på mig själv. Fy skäms. Egentligen skulle jag behöva någon som sitter intill paddocken varje dag och håller reda på mig..

Jag funderar faktiskt på att ev lämna bort Mackan under tiden som vi flyttar – när det nu blir? Då kan jag fokusera mig på flytten och på att hålla igång mitt arbete, samtidigt som Mackan utbildas. Det låter väl bra? Frågan är bara vem som har tid att ta sig an honom. Jag vill gärna att det skall vara någon som har erfarenheter och meriter i utbildning av unghästar – vilket jag inte har. Jag tror att det skulle underlätta för Mackan.

Nu sitter jag och slappar framför TVn, äter frukost och ser på Djurpolisen i Miami. Det är ingen bra kombination. Dels blir jag äcklad av döda och vanvårdade djur samtidigt som jag skall tugga i mig frukostmackan, dels blir jag så oerhört arg och ledsen över att folk kan behandla sina djur på det sättet. Fattar inte hur de tänker. Hur f-n kan man binda en hund i en kort kedja intill en husvägg mitt i sommarvärmen?! En av hundarna hade till och med kvävts av sin kedja och låg död i solen med flugor som kalasade på honom. Stackars hund. Även om det är jobbigt att se vissa avsnitt så är det desto roligare att se alla de djur som räddas och som får nya hem. Heja Djurpolisen!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Äntligen dags för Ingamay-träning. Jag hade en tidig tid, så väckarklockan ringde redan före sex. Trött. Smög mig upp för att inte väcka Håkan och Axel, fixade frukost och smög ner till stallet. Acke och Mackan låg och sov när jag kom ner och jag kände mig inte riktigt snäll när jag hämtade in Mackan. Acke ställde jag över till ponnysarna så att han inte skulle springa ihjäl sig när vi var borta. Jag hade bestämt med Amanda att vi skulle åka halv åtta, men hon dök inte upp. Sprang över gräsmattan och upp till hennes hus, knackade på dörren och möttes av en nyvaken tonåring. Hennes klocka hade inte ringt..

Vi kom fram i tid och jag hann rida fram en liten stund innan Ingamay kom. Det var första gången som hon träffade Mackan så jag fick börja med att berätta lite om vad vi har tränat på tidigare. Jag fick visa Mackan i skritt, trav och galopp innan det var dags att ta itu med dagens träning. Träningen innebar volter, volter och återigen volter. För att få igenom ställning och böjning så fick jag rida på volter och flytta undan honom för skänkeln. Herre jösses vad jag fick arbeta! Mackan är inte direkt självgående och det där som Kyra har skrivit i sin bok, att man skall rida som man åker sparkstötting, fungerar inte alls med den här hästen just nu. I varje steg fick jag arbeta med innerskänkeln och ställa honom. Arbeta! Det märks med en gång när jag missar i ridningen, för då blir Mackan stel och inte alls eftergiven. Det är som Ingamay sa: varje moment som görs är en form av inlärning – även det som blir fel. Därför är det oerhört viktigt att hamna rätt från början. Emellanåt så fick jag till det riktigt bra, men det är lång väg kvar. Nu blir det till att lägga extra tid på ridbanan och träna på läxan. Förhoppningsvis skall jag tillbaka till Ingamay till helgen.

När vi väl var klara så dröp både Mackan och jag av svett. Jag var tomatröd i ansiktet och skjortan var alldeles blöt på ryggen. Mackan var svettig från öron till svansrot och det droppade svett under hans mage. Vi svampade av honom innan vi lastade, och när vi kom hem så spolade jag av honom ordentligt med vattenslangen. Det tyckte han om. Om det finns någon nackdel med att åka och träna så är det nog att behöva ta hand om alla svettiga saker efteråt. Herre Gud – det känns som om man aldrig blir klar.. men det blir man, och när jag kom upp till huset så hade Amanda satt på kaffe. Det tyckte jag om. Kaffe och macka kändes som en bra belöning efter ett jobbigt ridpass. Längar redan tills nästa gång jag skall rida.

Lev väl!

PS. I dag eller i morgon läggs gården ut på Hemnet – så är du nyfiken kan du alltid titta. (Halland, Kungsbacka kommun, Åsa Jutegårdsväg.)

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60