Dressyr – Sida 3 – dressyrbitchen

Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

I dag var det dags för ytterligare en träning för Yvonne2 och den här gången var det fokus på att få inner framben att vara i luften aningens längre tid i galoppen än vad det brukar. Redan vid förra träningen för 14 dagar sedan sa Yvonne att vi skulle arbeta med det, så jag var väl förberedd på vad vi skulle träna på i dag. 🙂 Vid förra träningen sa hon att Mackan var lite för snabb med att dyka ner med inner framben i galoppen och lösningen på det fick jag i dag: hitta tajmingen med halvhalterna! Denna tajming… alltid denna tajming. Ja, ja… någon gång ska jag väl lära mig att hitta rätt tajming… med typ allt…

”Hemligheten” är att jag ska göra halvhalten när inner fram är i luften – i varje steg (än så länge eller alltid?). Inte helt plättlätt – som allt annat. Jag måste verkligen sitta och känna in exakt när och hur, för annars rider jag nog bara som jag brukar. Visst, det surrar en del i hjärnan för att poletten ska kunna trilla ner och ibland känns det som ett flipperspel i hjärnan: när man tror att poletten är på väg ner så inträffar något som gör att jag får börja om från början igen och försöka få poletten hela vägen ner. Då och då lyckades jag, men i ögonblicket så blev jag lite fundersam över exakt vad jag hade gjort för att lyckas. Är faktiskt inte helt säker på det nu heller…

Jag fick rida med omvänt tygeltag, dvs ha tyglarna över pekfingrarna som när jag tömkör. Fördelen med det är att man blir ”lättare” i handen och mer följsam än med vanligt tygeltag och för att inte ”mixtra” med vänsterhanden så är det här ett bra alternativ tills vidare.

Målsättningen var som sagt att få Mackan att sätta lite mer vikt bak, vara i luften aningens längre med inner fram samt att nacken skulle vara högsta punkten. Puh! Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

Att tänka på:

Ställningen (kombinerat med stilla vänsterhand) och tänka ”cykelstyre” för att släppa fram ytter.
Innerhöften aningens framåt.
Halvhalt, halvhalt, halvhalt…

Har för säkerhets skull bokat in en ny träning redan nästa helg, så nu vill det till att jag tränar på läxan. 😉

Mackan spanar

Mål?

När jag satt och slöscrollade på FB i går så läste jag ett inlägg som bland annat innehöll följande: ”Vad har du för mål för året och hur ser din plan för hållbar och presterande häst ut?” Oj! Det det där med mål har jag ju alldeles tappat bort… Jag har hela tiden tänkt att det vore kul om jag kan göra några starter med början i april-maj. Men hur i jösse namn skall jag bli redo för det? Funkar det att bara flumma runt så som jag har gjort hela det här året? Tror inte det. Citatet fick mig att ta tag i mig själv och göra en plan, och det resulterade bland annat i att jag startade Youtube och letade upp några trevliga ekipage som red LA:1. För jag tänker nämligen testa att rida på kort bana 2018. Det blir säkert riktigt bra i och med att det händer något hela tiden – alltså inga längre sträckor där jag kan glömma av mina halvhalter. 😉

Senast i går stod jag på stallgången och sa att jag inte hade några planer på att vara med på programridningarna vi har med jämna mellanrum på Ligården, men nu är jag i alla fall anmäld till 9 januari och skall rida LA:1. 😂 Precis så funkar jag. Får jag en idé så är jag väldigt snabb på att genomföra den också – och ibland går det lite väl fort. Som när jag härom dagen beställde en dyr TENS-apparat i syftet att få bukt med smärtorna i mina höftleder… Det tog typ fyra minuter utan någon direkt betänketid innan jag tryckte på ”Order”. Ca fyra minuter efter det att jag hade lagt min order så fick jag ett tips i en FB-grupp om något som hette FAI-fix och nu har jag lagt mååååånga timmar på att sätta mig in i vad det kan göra för mig. Undrar om det är OK att returnera TENS-apparaten utan att ens öppna den? Jag har redan börjat göra några av de övningar som finns med i programmet och jag kan berätta för dig att jag fick en rätt go träningsvärk i rumpan – i muskler som jag knappt visste att jag hade. 😉 Tyvärr får jag inte blåsa på med träning varje dag, så jag får hålla mig till att bara träna varannan dag. 🙂 Jobbigt att vänta när man är ivrig att få resultat. 😂

Åter till mål och planer för 2018. Vilka planer har du? Personligen är jag övertygad om att man ska ha mål och delmål, för annars är det lätt att det inte händer något alls. Ingen progression what so ever. I och med att jag anmälde mig till programridningen så får jag börja med att rida olika delar ur programmet och försöka sätta ihop dem till en helhet. Borde inte vara några problem även om det finns vissa delar som vi inte har haft fokus på under 2017, som till exempel det där med inridning i galopp för att göra halt. Om jag bara använder min kropp på det sätt som jag har tränat på under det här året så bör Mackan vara bärig hela vägen in i halten och inte dyka ner i underlaget med näsan. 🙂 Det känns så kul att faktiskt ha påbörjat en plan!

Det svåraste i citatet är ”hur ser din plan för hållbar och presterande häst ut?” OJ! Skall jag ha en plan för det också? Eller räcker det att träna på som tidigare? 😬 Får nog stämma av det med någon… någon som är bra på det. Jag brukar lulla omkring i manegen med en för dagen uppsatt plan, men saknar en långsiktig plan. Misstänker att jag måste höja ribban lite också för att utveckla min hästs kondition och muskler ytterligare, men kan behöva hjälp att bolla tankar för ett lämpligt upplägg. Om målet är att rida mina MsvC på minst 62% så funkar det nog inte att rida planlöst och hoppas på det bästa? Jag har i dagsläget två tränare (Sofia och Yvonne) som garanterat kan hjälpa mig om jag bara berättar för dem om mina planer. Beträffande ”hållbar häst” så har jag god hjälp av Viveca (som är den som står för det jag har citerat) på Svensk Hästrehab och Emelie på Hästen i Fokus. Mackan får behandlingar regelbundet och det får jag väl anse vara ett sätt att arbeta för att ha en i alla fall hållbar häst? 😉 Då återstår bara det där med ”presterande”…

Jag ser fram emot ett roligt och givande 2018! Vilka är dina mål?

Äntligen träning!

Det har gått ganska många veckor sedan förra träningen för Sofia (då jag tömkörde) men under dessa veckor har jag försökt att ”kämpa på” med en mix av centrerad ridning och ”vanlig” ridning. Mestadels har jag ridit utan sporrar, men ibland har jag använt mina korta ponny-sporrar för att få lite mer effekt i vissa rörelser. Dagarna utan sporrar har jag haft fokus på att rida framåt i ett friskt tempo och dagarna med sporrar har jag haft lite mer fokus på t ex skänkelvikningar. Fördelen med att ha ridit utan sporrar är att Mackan faktiskt (för det mesta) har jobbat på bra utan att jag har behövt driva i varenda steg med sporrarna och jag har jag varit riktigt nöjd med både hans och min insats på varje ridpass. Det är så jäkla kul!

Det känns som om jag har ägnat evigheter åt att arbeta enbart med grunderna och tävlingar har känts väääääldigt långt bort… tills i dag. 😉 Först måste jag berätta att jag i går bestämde mig för att använda mina långa sporrar – de som gör att jag kan ha kvar skänkeln och ge hjälper utan att dra upp hälen. Vilken skillnad! Nu har jag jobbat länge för att kunna ha låååånga ben utan att dra upp underskänkeln och faktum är att det har gett resultat. Nu kan jag rida utan att klämma i varje steg och jag kan låta Mackan gå framåt utan att jag hela tiden måste ge 42 olika signaler. OK, jag missar/är inte tillräckligt snabb ibland att ge signaler, men det får jag träna vidare på. 😉 Nu kan jag rida och tänka andas, sänk axlarna, smeta ut skinkorna i sadeln, andas, tänk på skänkeln… Om jag får säga det själv så upplever jag att det faktiskt har hänt något i min ridning. 😉 Nu skiter vi i Jante., tycker jag.. Jag upplever att jag kan sitta där med mina långa ben och använda sporren lite då och då – och då inte för att få mer fart i hästen utan för att påminna honom om att arbeta på rätt sätt. 🙂 OCH jag kan andas samtidigt! 😀

I dag på träningen fick jag arbeta med rakriktning på kvartslinjerna – först fick jag rida rakt fram på kvartslinjerna och därefter fick jag växla mellan att rida rakt fram på den ena och rida öppna på den andra, med en volt mellan linjerna och övningarna. Superbra för att att inte bli hängande på väggen! Först gjorde jag övningen i trav och därefter i galopp, och det var så himla kul i och med att det var rätt längesedan jag red skolor. Det bästa är att det kändes så bra! Mackan tuffade på i ett bra tempo och jag kunde (oftast) fokusera på att rida och inte bara på att driva. Från att ha befunnit mig på en riktig gräsrotsnivå under flera månader så kom hoppet om att kunna rida LA/MsvC igen tillbaka. Så kul! Det roligaste är nästan att Sofia verkar nöjd med allt som har hänt under tiden – att Mackan bröt av då och då i galoppen gjorde inte så mycket på det stora hela. Det vill ju till att jag är tillräckligt kvick i mina hjälper och ger en ny impuls före det att han hinner bryta av. Ja, ja… jag har aldrig varit känd för att vara särskilt kvick. 😉 Inte Mackan heller för den delen… 😀 Men det skall bli ändring på det!

Sofia var gullig och hade med sig en julklapp till Mackan. En tomte med hästgodis i. Tack säger Mackan! ❤ Tyvärr hade Mackan ingen till Sofia… men våra framsteg får väl bli istället för en julklapp. 😉

Julklapp

Nu lägger vi upp ribban ett par hål och tränar vidare på läxan och förhoppningsvis så blir jag klar med mina högskolestudier i mitten av januari och då lär jag ha mer energi och ork att skriva här. Bit ihop och ta en dag i taget… snart är jag klar… snart. Är faktiskt riktigt jäkla nöjd med den insatsen också i och med att jag jobbar heltid och pluggar halvtid på distans samtidigt som jag håller igång träningen med Mackan. Faktum är att jag är övertygad om att det är just ridningen som gör att jag orkar då det ger mig så mycket energi (trots att jag ibland är dödstrött). Hästar och ridning är underbart! ❤

”Klappa katten.”

Fjärilar i magen. Ingen skön känsla alls – speciellt inte om de infinner sig på förmiddagen när det jag eventuellt behöver oroa mig för inträffar på eftermiddagen. Oroa sig för vadå? Jo, att ”nya” dragbilen inte fungerade som den skulle och att det skulle att hända något när jag var ute och körde min häst. Hemska tanke! Värsta scenariot var att dragkroken skulle släppa och att både transport och häst skulle försvinna ut i terrängen på egen hand. Jeep Cherokee byttes mot BMW X3 i lördags och jag har inte hunnit vänja mig vid min nya bil ännu, men det är ju så det är när man byter bil. Det tar ett tag. Bara det där med att backa med transporten… Med Jeepen kunde jag backa utan några som helst problem och jag kände mig alltid trygg i det, men nu har jag en bil med ett lite annorlunda rattutslag m.m. och jag fick göra om backningen flera gånger innan ekipaget stod där jag ville för att kunna lasta. Puh!

Med fjärilarna kvar i magen styrde jag kosan mot Yvonne och Dalåbergs gård för att träna CR. Bilen rullar fint med transporten bakom… Känns rätt bra. Undrar hur bilen fixar uppförsbacken på motorvägspåfarten? Fjärilarna fladdrade vidare i magen. Blinkade höger och körde upp på påfarten, tryckte lite mer på gasen och konstaterade att det inte var några som helst problem för bilen att komma upp i hastighet med en tung transport bakom. Så skönt! Till och med motorns temperaturmätare ser normal ut. Sakta men säkert flög fjärilarna iväg och när jag hade konstaterat att dragkroken faktiskt höll så kunde jag lättad köra vidare och vi kom fram precis som planerat. 🙂

Hos Yvonne fick jag börja med skritta lite samtidigt som vi pratade om vad som hade hänt sedan sist och jag förklarade för henne hur jag upplevde min nya erfarenhet av att rida skänkelvikningar utan att flytta Mackan undan för sporren och vad som var svårt med det. Yvonne konstaterade samtidigt att jag var mer följsam i mitt bäcken och det är jag såååå nöjd med, för som jag har jobbat med det… 😉 Efter en liten stund fick jag jogga igång Mackan och istället för att sätta mig tungt på rumpan i sadeln så skulle jag ”klappa katten”, det vill säga smyga ner rumpan i sadeln och visuellt tänka att lätt stryka rumpan mot sadeln. Målet är ju att få upp ryggen och då kanske det inte är så käckt att trycka ner den med en tung rumpa… 😉 Jag skulle också vara med Mackan i rörelsen framåt genom att aningens luta överlivet framåt och om jag skulle samla honom så skulle jag räta upp mig. Yvonne visade mig också hur jag skulle använda mina vrister och knän som stötdämpare, vilket jag också tar med mig hem i läxa. Av någon anledning låser jag mina knän och tappar svikten, men det skall det bli ändring på. 😉

I galoppen fick jag tänka att jag skulle ”måla strecket” med Mackans mule på den tänkta vägen – precis som man målar strecken på en fotbollsplan med en mojäng på hjul. Kul bildlig jämförelse som i min värld passar mig bättre än att bara få det förklarat med ord. 🙂 För att måla vägen i västervarvet så skulle jag ställa Mackan inåt och hålla innertygeln stilla i en position och låta Mackan söka sig till bettet med kvarvarande stöd på yttertygeln. (Vänster hand har sedan många år varit min akilleshäl och jag vet inte om det beror på att jag är vänsterhänt eller om det lever kvar från tiden då Mackan satt helt fast i vänster sida, men oavsett vad det beror på så får jag jobba vidare för att komma tillrätta med den.) I vänstervarvet fick jag fortsätta tänka ”vända med ytter och putta rumpan” vilket innebär att jag skall använda ytterlåret för att vända och innerskänkeln för att få ut Mackans rumpa.

Hemma har jag tränat på att samla Mackan lite genom att arbeta med andningen och sätesbromsen, vilket innebär att jag förutom andningen har spänt rumpan. Nu fick jag samla galoppen genom att arbeta med andningen, understödja med skänkeln samtidigt som jag skulle ”smeta ut” skinkorna i sadeln. Inga problem att göra det med mina skinkor… Alltså mjuk och följsam i samlingen – hem och träna på det också. 😉

Summa summarum tycker Yvonne att jag är helt på rätt väg. Underbart att höra för en som arbetar hårt med läxan! 🙂 Dock upplever jag när jag tränar CR att jag blir så fokuserad på min egen kropp och vad jag skall göra så att jag lite ”glömmer av” att rida: halvlånga tyglar, lite lufsigt tempo mm. Målsättningen för min del är att jag skall kunna automatisera allt det här så att jag kan använda kroppen och rida samtidigt. 😉

När jag skulle åka hem så hade det hunnit bli mörkt, men som tur var hade regnet upphört. Fjärilarna i magen kom aldrig tillbaka och det var skönt att de höll sig borta. Det var mycket trafik på motorvägen men resan hem gick trots trafiken bra – inte en enda långtradare kom för nära. 🙂 När jag kom hem och öppnade frontdörren in till Mackan så tyckte jag att det kändes lite annorlunda än vad det brukar. Då såg jag! Den översta luckan bak var inte stängd! Oj! Glömde jag stänga den? Mackan såg ut precis som vanligt men av spånet och halmen att döma så hade det varit halv storm i transporten… Halv storm i transporten, mörker, långtradare, bilar och tunnlar med ljus i och ändå stod Mackan som ett ljus hela vägen hem. Underbara häst! ❤

Nu går det framåt!

Fy fasen vad det här är kul! För 14 dagar sedan så var jag och tränade centrerad ridning för Yvonne på Dalåbergs gård och sedan dess har jag tränat vidare på egen hand. Till min hjälp har jag haft alla de filmer som vännen Lotta skickade över till mig efter träningen. Om jag trycker in hörlurarna riktigt långt in i öronen och höjer volymen rejält så kan jag höra vilka instruktioner jag får av Yvonne på filmen. 😉 Superbra! På de här 14 dagarna har jag nog sett filmerna vid 4 olika tillfällen, och vid varje tillfälle blir det alltid något nytt som jag tar med mig i ridningen. Tror att jag alltid skall ha med mig någon underbar person som kan filma! ❤

I dag var det dags för träning med Sofia igen och jag försökte tänka CR även i det här sammanhanget – inte helt lätt men jag tror att jag fick med vissa delar trots att jag hade fullt upp med att rida och lyssna på Sofia. 😉 Det tar ju säkert ett tag innan allt är befäst och jag kan rida med CR-tänk utan att behöva tänka på vad jag gör och hur jag hanterar min kropp. 🙂 Jag började dagens träning med att berätta för Sofia att jag kommer till ridning snabbare nu än tidigare och att Mackan ”faller i form” utan att jag egentligen behöver göra så mycket, men att jag önskar lite mer tryck i honom. Många gånger upplever jag att han går lite med handbromsen i, även om jag scannat igenom min kropp och konstaterat att det inte finns några spänningar som har bromsat honom. Sofia berättade då för mig att jag kan göra följande:

Hålla ut mitt spö så att Mackan kan se det. Om det är svårt att hålla i tygeln samtidigt så kan jag ta enhandsfattning istället samt
lyfta ut mina skänklar från Mackans sidor och
lägga till både spö och skänklar samtidigt för att få en reaktion.

Det är viktigt att jag får den reaktion jag vill ha och att jag i det ögonblicket verkligen berömmer min häst när han svarar med att gå framåt ordentligt.

Efter att ha gjort detta några gånger så räckte det med att jag höll ut mitt spö och lättade på skänklarna för att han skulle gå framåt. Så fräckt! Jag fick avsluta dagens träning med att rida diagonaler med förlängda steg, vilket blev bra mycket lättare när Mackan hade lite mer motor. Nu vill det bara till att jag är konsekvent och gör det här till en rolig lek så att Mackan blir riktigt alert. 😉

Häromdagen konstaterade jag att centrerad ridning förmodligen är det bästa som har hänt mig ridmässigt. Visst, jag har haft många bra träningar tidigare och jag har upplevt att jag har haft koll på läget, men nu känns det som om pusselbitarna håller på att falla på plats på riktigt. Jag håller som bäst på att renodla min ridning för att inte ge 42 olika signaler till min häst samtidigt och jag är övertygad om att Mackan uppskattar det. I alla fall verkar det så. 😉

Längtar redan tills nästa träning – oavsett om det är CR med Yvonne eller ”vanlig” träning med Sofia. På något positivt vis är de kompatibla. 😉

breath

Arbetar vidare med att stärka överlinjen.

Mina tankar och ambitioner har vacklat hit och dit och för ett tag sedan hade jag funderingar på att anmäla mig till en Pay & ride men har nu tänkt om. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag vill – förutom att jag vill ha en stark och väl förberedd häst. Det är den enda anledningen som bidrar att jag funderar på att pausa allt vad traditionell dressyrträning och tävling heter tills vidare. Under en period tänkte jag ”alla andra kan ju träna och tävla, så varför skulle inte jag kunna det”, och i det läget var jag inne på att köra på lite som vanligt med träning och tävling och bara toppa med lite arbete på linan, typ Art2Ride eller equibodybalance. Men det lutar mer och mer åt att jag faktiskt skall grunda med ovanstående och toppa med lite vanlig dressyrträning. Precis som tidigare har jag suttit och tittat på filmer från Art2Ride och jag har fastnat för den här med Lisette och Timo då den visar mycket av den schvung och aktivitet som jag letar efter. (Det finns fler video critiques med dem.) Under tiden som jag har tittat på mängder av filmer så har jag blivit väldigt fundersam – vad är det jag skall sträva efter inledningsvis? Är det att få optimal stretch? Är det att få igång bakbenen och en bättre schvung? Säkerligen hänger det ihop, men vad skall jag sikta på så här i början? Nu har jag bestämt mig för att nöja mig med den stretch som Timo har i videoklippet, alltså mulen ungefär i höjd med karpalleden, och att få igång bakbenen ordentligt.

I och med att jag har haft, och fortfarande har, ont i korsryggen och skinkan på höger sida så har det passat bra att ha Mackan på linan oftare eftersom jag ändå inte har kunnat sitta i sadeln. Under den här tiden har vi gjort vissa framsteg (även om vi har långt kvar till Lisette och Timos nivå). 😉 Man få inte longera i ridhuset så jag ”ridgår” med min häst på linan, det vill säga att jag har linan halvvägs ut och går på ett lagom avstånd från honom och använder hela ytan i ridhuset istället för att fastna på en volt. Det blir både stora och små volter då och då, men inte flera varv varje gång. Det här arbetet sliter ju inte mer på underlaget än vad vanlig ridning gör. Jag har provat att vara i paddocken men där är det så många saker som distraherar honom och då tappar jag den avspändhet jag vill åt. Möjligtvis kan jag ”flytta ut” till paddocken när han har förstått hur det är jag vill att han skall arbeta.

Nu har jag testat att ha långa inspänningstyglar, chambon och helt utan, och det fungerar ungefär lika bra oavsett vad jag väljer att ha. I går avslutade jag med att ta bort inspänningstyglarna och fick då en bättre stretch och ett friare uttryck i hästen, så jag skall se om han är redo att vara utan.

Munnen och tungan är ett helt eget kapitel på min häst. Tyvärr. Han har alltid grejat med tungan – även före det att han fick bett i munnen första gången. Han drar upp tungan riktigt långt i munnen så att det knappt går att se den. Shit, nu kom jag på att jag har glömt att stretcha den… (Veterinären som fixar min hästs tänder har ibland fått ge två doser med lugnande för att det skall gå att ha lite koll på tungan.) Jag har nog testat de flesta bett men än så länge har jag inte hittat något som min häst riktigt trivs med. Många gånger under årens lopp har jag funderat på om joxet med tungan egentligen beror på något annat ”problem” i kroppen, men de gånger jag har ridit bettlöst så är han still i munnen och visar inga tendenser till att problemet skulle sitta någon annan stans i kroppen. Varför inte bara rida bettlöst då? Jo, för att det inte heller är bra i dagsläget eftersom min häst då arbetar helt fel och går som en älg emellanåt, vilket leder till att jag bara blir frustrerad. Målsättningen är att kunna rida bettlöst på samma sätt som många andra kan, men först måste jag nog bli lite bättre på att rida. 🙂 Det är inte så att ridkänslan blir sämre när han håller på och joxar med tungan, han är hur fin som helst i handen, men jag tror att det skapar vissa spänningar i hans käkar som inte kan vara bra för honom. Det finns säkert de som tror att jag sitter och rider med hård hand i och med att han gör som han gör med munnen och tungan, men faktum är att han gör likadant på stallgången när han får bettet i munnen eller när jag har honom på linan då det i princip inte finns något tryck alls i munnen på honom. Bettet kan hänga helt fritt i munnen på honom och han gapar ändå. Hur som helst är min förhoppning att arbetet med Art2Ride kan bidra till att min häst kan slappna av och ”acceptera” bettet istället för att gapa och dra upp tungan. Enligt Will & CO på Art2Ride så blir hästen bättre i munnen när den börjar arbeta mer korrekt över ryggen. (Jag undanber mig trista kommentarer från självutnämnda besserwissers på ovanstående då jag har kollat upp min häst ett antal gånger och dessutom får hans tänder fixade två gånger per år.)

Apropå det där med att arbeta över ryggen så har jag börjat bli mer och mer kritisk till i princip all ridning jag ser, vilket är lite trist på sätt och vis. Tidigare har jag beundrat många av ryttarna i världseliten men i dagsläget krymper skaran som jag beundrar. Alldeles för många hästar går med sänkt rygg och sprattlar med benen, och då många gånger i otakt. Jag blev glad när jag läste inlägget på Hippson och hoppas att fler och fler kommer till insikt om vad det är som egentligen bedöms. Härom dagen gick jag igenom bilder och filmer i min mobil och hittade då korta klipp från några av mina träningar för en del år sedan och blev lite förskräckt. Herregud! Då tyckte jag att det såg riktig bra ut men i dag ser jag att min häst gick med sänkt rygg och alldeles för hög nacke… Hur kunde jag tycka att det var så bra?? Visst, målsättningen var att försöka mig på samling, men i dag inser jag att min häst inte var redo för det, så därför börjar jag om och försöker bygga upp den styrka som behövs för att orka gå med bibehållen rygg i samlingen. 🙂

Just nu känns det som om jag befinner mig gropen med båten på bilden under (om jag skall se till mina utsatta mål att kunna kvala till MsvB) men det känns i alla fall som om jag har åror, så det är bara att ro på… 😉

bumpy-road

Träning

I dag har Mackan och jag tränat igen, fast inte centrerad ridning utan ”vanlig” träning. Sofia Alfredsson som är tränare, PT och dressyrdomare skall komma till Ligården ett antal gånger framöver och vi är ett gäng i stallet som passar på att träna då. Personligen tycker jag att det är ett plus att hon är domare eftersom hon då vet vad hon som domare vill se i olika rörelser och förhoppningsvis kommer det att hjälpa mig i min träning mot mina mål. Sofia är också duktig på tömkörning och ger lektioner även i det, så jag hoppar på det tåget också! 🙂

Det var första gången som Sofia såg mig och Mackan så det blev lite inledande snack innan jag kom igång. Jag fick därefter visa lite trav och hon konstaterade att min häst är väldigt taktmässig, vilket tydligen är både positivt och negativt. Jag har tidigare hört att det är positivt, men tydligen kan det vara svårt med t ex samling och vid en högre växel – inget som jag har märkt eller hört från någon annan tidigare. Det kan ju inte vara lätt att få en hel bild av ett ekipage direkt, så jag får väl visa henne hans register vid ett senare tillfälle. 😉

Jag fick rida på en stor volt och hålla mig från väggarna. Tänka 6-hörning och använda skänklar och vikthjälper för att hålla honom på rätt väg. Försökte koppla in min nyvunna kunskap i CR och använde överskänkeln istället för underskänkeln (med sporren) som vändande hjälp, vilket gick rätt bra faktiskt. 🙂 Efter några varv på volten så fick jag följa fyrkantsspåret och lägga till öppna på långsidorna – inte lysande inledningsvis men efter ett par vändor så blev det riktigt bra. Min upplevelse är att jag måste använda innerskänkeln rätt mycket för att hålla honom på spåret och Sofia sa att det kan vara så att det behövs nu, men att det på sikt inte kommer att behövas. Bra.

Så småningom fick jag övergå till galoppen och även där började jag på en volt runt Sofia. Jag fick öka och minska volten ett par gånger för att därefter följa fyrkantsspåret igen. På långsidorna fick jag flytta in Mackan sidvärts till kvartslinjen och därefter rida rakt fram några gånger. (Han är mycket rakare nu än vad han har varit på väldigt länge och jag upplever att jag inte behöver arbeta så himla mycket med rakriktningen varje ridpass längre. Skönt.) Efter arbetet på långsidorna fick jag gå in på en volt igen, denna gången en mindre volt, och ta båda tyglarna i innerhanden för att vända enbart med vikthjälper och skänklar. Intressant övning men inte helt lätt. På det stora hela gick det riktigt bra i båda varven, men i vänstervarvet fick jag passa ytterbogen så att Mackan inte flöt iväg. Tror faktiskt i det läget att jag helt glömde av det Yvonne pratade med mig om när jag tränade CR senast… Det är mycket att hålla reda på. Är faktiskt ganska säker på att jag glömde av att andas på rätt sätt också… DOCK slappnade jag av i mina ben och hade den berömda badbollen under rumpan i galoppen – okej då, kanske inte heeeela tiden, men nästan. 😉

badboll

Fick cred för min sits ❤ och att rida MsvC till hösten lär inte bli några problem (om inget oplanerat inträffar). Förhoppningsvis kommer jag ha en fräsch och frisk häst som jag kan fortsätta träna både CR och ”vanlig” dressyr med. Skall försöka få in lite bommar och studs på veckorna också. 😀

Den här bomserien har jag använt mig av vid några tillfällen och snart är det dags igen:

Nu ser jag fram emot nästa gång jag skall rida igen! Typ i morgon… 😉

I dag var det bra tryck!

I går var det träning i centrerad ridning och i dag var det programridning för Britt Hammar. Egentligen hade jag hoppats att någon skulle kunna ta min tid i dag eftersom jag inte är gjord av pengar och vill ha några kronor kvar i plånboken fram tills dess att lönen kommer in på kontot, men det blev tyvärr inte så. Så istället för att träna vidare på gårdagens CR så fick jag ställa om siktet till LA3.

I dag hade jag en plan. Som vanligt. Som så många andra gånger höll inte planen. I dag var planen att skritta fram ordentligt i paddocken innan jag skulle gå in i manegen, men precis när jag skulle sitta upp så fick jag span på en traktor med massa hösilagebalar på släp som svängde in på Livägen. OK, tänkte jag, jag väntar väl tills den har kört förbi. Den körde aldrig förbi – den svängde ner till manegen för att lasta av alla balar! Skit också! Mackan for omkring som en jäkla arabhingst i paddocken och i det ögonblicket bestämde jag mig för att INTE sitta upp ute, utan istället vänta tills jag hade kommit in. Mindre bra tajming att lasta av balar mitt under en programridningsträning tyckte jag… MEN bondens leverans av balar just i kväll var inget som var bestämt på förhand, utan han levererar tydligen lite när han vill. Ett tag verkade det som om han skulle vänta med att lasta av dem, men under tiden jag red fram så fick jag reda på att han skulle lasta av dem ändå. OK, bara att göra det bästa av situationen. 1, 2, 3, 4… 1, 2, 3, 4… 1, 2, 3, 4… Precis som tidigare hade jag god hjälp av att kunna fokusera genom att räkna i takt och försöka ha min häst i samma bubbla som jag själv befann mig i. Det fungerar så jäkla bra! Då och då hände det att jag skiftade fokus ut till traktorn men lika snabbt kunde jag kontrollera mig själv och hålla fokus på mitt uppdrag: att lotsa runt Mackan utan att han skulle bli spänd och reagera på traktorn. Rätt skönt att kunna plocka in mina kunskaper om vad den mentala delen kan göra för skillnad. 😀

mentaltra%cc%88ning

Efter en relativt kort framridning (utan att ha hunnit rida de programdelar jag ville förbereda Mackan på) så fick jag startsignal. Fokus, fokus, fokus! Jag fick jobba en del med min högerskänkel för att hålla Mackan på en rak linje eftersom traktorn höll på som bäst att lasta av balar utanför, men efter inridningen flöt det på riktigt bra. I dag var min häst en fin blandning mellan att vara spänd men ändå avslappnad och fokuserad – en riktig Ferrari! Det var underbart att sitta på (och kontrollera) all den energi som han bjöd på i dag! Mitt i allt så skulle jag ju ha tänkt på hur jag andades, men det glömde jag nog bort i samma sekund som jag fick startsignal. 😉 Det jag kom ihåg från gårdagens träning var i alla fall att försöka vara avslappnad, och det lyckades jag riktigt bra med. 🙂 Blev glatt överraskad över hur bra första mellantraven kändes och att jag faktiskt kunde sitta utan att skumpa ur sadeln. 🙂 Slappna av, slappna av, slappna av... Skänkelvikningarna kändes RIKTIGT bra och Mackan tvärade fint och bjöd i ett jämnt tempo. Så kul! I halvcirkeln fegade jag lite och släppte inte ut tyglarna riktigt lika mycket som jag brukar eftersom traktorn fortfarande höll på med balarna. Fegis! I galoppen kom jag ihåg att tänka på badbollen som Yvonne pratade om i går och genast satt jag bättre i sadeln. Efter första förvända galoppen kom jag att tänka på tjuren Ferdinands mamma! Känn bakbenen, känn bakbenen, känn bakbenen… Vaggande gång, vaggande gång, vaggande gång… Gunga med, gunga med, gunga med… Slappna av, slappna av, slappna av… Se kossan, se kossan, se kossan… 😉

335234122_77923d4d93_b

Hela uppvisningen kändes riktigt bra (med vissa små undantag) och efteråt fick jag flera spontana kommentarer om vilken enorm förändring som har skett. Britt sa att Mackan var mycket lättare i framdelen och att det verkligen märks att vi har tränat eftersom vi genomgående hade bättre kvalitet än vanligtvis. Hon tyckte också att jag var avslappnad i min ridning och att jag red med fokus och precision. Kul att höra! Ulla var också ”förvånad”, eller vad man nu kan kalla det, över hur bra Mackan gick i dag. Också kul! En annan besökande som inte har sett Mackan på länge sa att det var en ENORM skillnad mot tidigare. Också riktigt kul att höra! I dag var min häst min alldeles egna Ferrari och jag är så glad över att ha honom i mitt liv. ❤ Det är också otroligt roligt att samarbetet med Eppie i vinter har gett så bra resultat! Att jag faktiskt kunde plocka in lite avslappning från träningen i CR i går var ju också en bonus! Tack Yvonne! 🙂

Tränar mellantrav.

Sommar och semester. Alltid samma visa för min del: ”I sommar, då skall jag träna mycket och förbereda mig inför höstens tävlingar och jag skall göra så mycket roligt med min häst.” Känns det igen? Sommaren går och endast en bråkdel av det jag hade förhoppningar om har genomförts… Förklaringarna till varför det inte blev som det skulle är olika: tappskor, glappskor, utflykter med familjen mm. Nu är det snart dags för jobb igen med allt vad det innebär av rutiner och brist på tid. Men innan jag börjar jobba igen så skall jag försöka klämma in några träningar – helst två i veckan. Måste bara kolla NÄR jag börjar jobba igen… 😉

Förra veckan var det inplanerat träningar två dagar i rad, men på grund av en glappande sko på Mackan så fick dag nummer två ställas in och flyttas fram. Isabel var gullig och hade den träningen med mig i dag fast det är söndag. Tack! Båda träningarna har haft fokus på mellantraven utöver allt det där andra som Isabel är så noga med: takt, balans, spårning och övergångar. 😉 Förra gången fick jag rida skänkelvikning på den öppna delen av volten för att därefter trycka på Mackan i mellantrav några steg. Funkade så där, men det beror nog mest på mig själv och att jag är ovan vid övningen. Jag red också korta sekvenser med skänkelvikning och mellantrav på diagonalen, vilket jag har lättare för. Mellantraven funkade rätt bra i korta sekvenser så det finns hopp. 🙂

Dagens träning ville jag också ägna åt mellantraven eftersom det oftast är där poängen generellt sett är lägre på tävling. Isabel och jag fortsatte på samma sätt som i förra veckan, men i dag tränade jag mest på diagonalerna och TILL SLUT fick jag till det rätt bra. 😀 Det svåraste är att låta Mackan öka utan att begränsa honom och utan att han övergår till galopp. Jag fick en del bra tips av Isabel och förhoppningsvis är jag en lösning på spåret. Det är så himla kul!

Förhoppningsvis blir det träning på tisdag igen och på torsdag skall jag iväg och rida program på KRK. Kul! 🙂

Här har jag något att sträva mot och jag beundrar ryttarens stillhet i sitsen:

Fiiiin trav!

Det ser ljusare ut!

Fortsätter planen med att variera ridning på ridbanan med uteritter och det känns som om det verkligen gör nytta. Upplägget är att köra varannan dag på ridbanan och varannan i skogen och med en ”vilodag” efter tre till fyra dagars arbete. Mackan går nu i stor gräshage tillsammans med kompisen Kalle och de rör på sig en hel del i hagen (har jag hört) så han behöver inte ridas varje dag. Ibland har man ju liksom annat att göra också…

Arbetet på ridbanan känns mycket bättre då Mackan orkar mer och är mer liksidig nu än för ett antal veckor sedan. Jag får visserligen passa ytterbogen i början av passet, men efter hand så behövs inte det och det är ju ett framsteg i sig. Det är mycket som faller på plats nu igen. 🙂

Ridningen ute bjuder på riktigt varierad terräng – allt från grusväg till icke-stigar i granskogen där Mackan får lyfta ordentligt på benen och se var han sätter fötterna. Det enda jag hade önskat är att det funnits fler bra sträckor för trav och galopp, för i dagsläget blir det till att rida en relativt kort sträcka i t ex galopp, vända och rida tillbaka. Snart är det semester och då tänker jag att det kommer att bli mer tid över till att lasta Mackan och åka iväg till olika platser med bra terräng. Det ser både jag och Mackan fram emot! Det märks tydligt att han gillar att trampa runt i skogen, för när det är en stig som går in från grusvägen så tar han gärna eget initiativ för att gå in på den – även om det inte är den stigen jag har tänkt mig. 🙂

Framför allt upplever jag att bjudningen på ridbanan har blivit bättre efter det att jag har börjat varva ridningen på det här sättet. Ok, jag låter honom fräsa på lite i galopp under uppvärmningen också och det gör säkert sitt till, men han är plötsligt väldigt ”självgående” och det är superkul!

Pratade med Isabel om mina funderingar kring vinterperioden och hur jag skall göra för att inte hamna i samma situation som jag har gjort tidigare, det vill säga med en häst vars muskler som inte fixar att gå i ett djupare och tyngre underlag dag efter dag. Förhoppningsvis går det att lösa med stödbelysning i paddocken så att det går att rida där även bäcksvarta kvällar. Vi pratade bl a om att lägga ljusslingor på översta ribban i paddocken så att man tydligt kan se staketet – resten behöver man ju inte se, för det känner man ju. 😉 OM det blir den här lösningen så kommer det att vara julstämning hela vinterhalvåret! Underbart!