Skada – dressyrbitchen

Oturskille

I förra veckan blev hästarna avmaskade och skulle stå i grushage tre dagar före övergång till vinterhagen. Eftersom Mackan inte har några järnskor på sig så bestämde vi att han skulle få gå i en egen grushage bredvid sina kompisar och att jag skulle sätta på honom hans Equine Fusion boots för att skona hovarna. Anledningen till att han skulle gå själv var att jag hade förhoppningen om att bootsen skulle vara hela när de tre dagarna var till ända. 😉

Dag två, som var lördag, åkte jag ner till stallet för att fixa boxen, göra maten och klia lite på min häst före det att jag skulle åka hem och förbereda för kvällens gäster vi skulle ha hemma. När jag kom till stallet så stod Mackan lugnt och fint i grushagen och pillade i sig lite gräs och tittade på omgivningarna. Jag pratade lite med honom genom staketet och konstaterade att han hade det gott i solen.

De få sysslorna i stallet gick snabbt och tanken var att jag bara skulle gå ut och klia lite på min häst före det att jag åkte hem, men när jag gick mot grushagen såg jag att Mackan stod och ruskade på huvudet samt att han hade konstiga märken på kroppen och var allmänt stressad. I det ögonblicket insåg jag att stallets granne hade börjat klippa gräset med sin åkgräsklippare och att det smattrade och smällde något förfärligt emellanåt. Attans! Gräsklippning av den här sorten tillhör INTE Mackans favoriter… 😦

Jag hämtade in honom direkt och ställde honom i spolspiltan för att spola rent skrapsåren han hade på flera stället och insåg att Mackan måste ha halkat och gått omkull. Attans. Han hade skrapat sig på bogen, på frambenen, under ögat samt vid hasen på samma sida. 😦 Sköljde ordentligt med slangen och torkade försiktigt såren samtidigt som jag matade honom med äpplen och morötter.

När jag åkte hem lite senare så var jag inte så orolig över själva såren, utan mer över det faktum att han hade skakat på huvudet upprepade gånger under tiden. Han hade nämligen exakt samma beteende när han nerverna i kläm i halskotpelaren när vi provocerade den för ca tio år sedan och nu var jag orolig att han hade gjort illa halskotpelaren igen. 😦

Dagen efter var Mackan precis som vanligt, bortsett från skrapsåren. 😉 Nu hoppas jag att det bara var en tillfällig provokation av halskotpelaren och inte en ny skada. Jag vet ju att han har vissa pålagringar i halskotpelaren, men inte hur omfattande de är, och tiden får utvisa huruvida den är mer skadad eller ej.

Jämfört med tidigare elände han har varit med om (inflammation och pålagringar i halskotpelaren, 2 x kolik, allvarlig fraktur i ena underarmsbenet samt en foderstrupsförstoppning) så tänker jag att det här var en skada av det mindre slaget. 😉

Det var ingen hovböld.

Nu har det gått några dagar sedan jag kallade ut Distriktsveterinärerna för att se om det var en hovböld eller något annat som gjorde att Mackan var väldigt halt på vänster bak. De hittade ingenting som kunde förklara hans hälta och jag lät honom stå inne några dagar tills dess att han var ohalt. I går kväll gick han riktigt bra på hoven även utan mjuk padding under. Så himla skönt! 🙂 Så sent som i går kväll sa jag att det inte skulle förvåna mig om han har sparkat i väggen under natten och fått ont, men det var ingen i stallet som trodde mig. ”HAN gör väl aldrig någonting! Han är ju som en trygg farbror som bara står still…! Jo, jo… jag vet vad han är kapabel till, även om det inte händer så ofta nu för tiden. 😉

Idag fick jag nog förklaringen, och det är nog så att han har sparkat i väggen och fått rejält ont. Hovarna var inte renskrubbade när veterinärerna var här, så de missade det jag fick syn på idag när jag skrubbade hovarna med Hibiscrub – en sprucken tåvägg. Kan förstå att han har fått ont av den smällen och jag hoppas att han aldrig gör om det.

Förutom sprickan så ser man tydligt att den laterala sidan flyter ut, något som håller på att åtgärdas sakta men säkert. Den mediala sidan är samtidigt högre och vid första anblicken tänker man nog att den ska verkas ner, men det finns knappt något att verka. Så jag får försöka minska trycket på den laterala sidan så att den inte flyter ut ännu mer.

I morgon ska Mackan få gå ut i hagen med sina Equine Fusion på alla fyra hovarna och jag hoppas att han håller sig i skinnet så att bootsen inte går sönder. De är ju rätt dyra… 😉

Hovböld?

”Hej! Mackan är väldigt halt vänster bak går på tå. Har puls och varm hov antagligen en hovböld. Låter honom stå inne idag. 🙂 ”

Typiskt! Jag som tömkörde Mackan kvällen innan och var så nöjd att han travade på så käckt utan att det var några som helst avvikelser. Visserligen med sina Equine Fusion på alla fyra hovarna, men ändå. 😉 Tömkörde väldigt mycket i skritt, lite mer i trav och ytterst lite i galopp i cirka 60 minuter – allt för att hovarna ska få arbeta ordentligt nu när vädret är som det är och hästarna står still mestadelen av utetiden.

För säkerhets skull ringde jag ut Distriktsveterinärerna som fick titta och klämma på hoven. Mackan var rejält halt och ville helst inte sätta ner hoven över huvud taget, men med lite övertalning kunde han ta sig från boxen till spolspiltan. När veterinären klämde med visitertången i tån så reagerade Mackan, men inte när hon klämde i trakterna eller på andra ställen. Dennis, som arbetar i stallet, raspade hoven och skar lite för att veterinären skulle kunna se lite bättre. Ingen böld i sikte men det syntes lite blödningar på den mediala sidan av hoven och även i tån. Veterinären gjorde ett våtvarmt omslag på hoven och vi bestämde att vi skulle höras dagen efter, efter det att Emelie, som också arbetar i stallet, hade bildat sig en uppfattning om hur läget var.

”Han sätter ner foten idag men fortfarande halt” löd meddelandet jag fick av Emelie. OK, lite bättre alltså… När veterinären ringde mig så bestämde vi att jag skulle avvakta lite och om Mackan inte blir bättre inom ett par dagar så ska jag kontakta kliniken. Mackan fick stå inne under dagen och när jag kom till stallet på eftermiddagen så såg Mackan pigg och glad ut i sin box. Jag lät honom stå kvar i boxen under tiden jag borstade och gosade lite och såg då att han belastade benet bra på det mjuka underlaget och att han vilade omväxlande vänster och höger bakben, vilket ändå känns rätt bra.

Mest troligt blir det så att jag får sätta järnskor på honom igen och då blir det med 3D-printade sulor med strålsupport och DIM under och förhoppningsvis kan det göra att Mackan blir oöm. Min förhoppning har under lång tid varit att han i alla fall skulle kunna gå barfota i hagen och ha boots vid behov, men tyvärr är han så tunn i sulorna nu att jag inte ser något annat alternativ än att sko honom igen. Ibland får man helt enkelt välja mellan pest eller kolera och i det här fallet är det viktigaste att min häst inte har mer ont än nödvändigt.

Halt på vänster fram.

När Linda från Hästhälsa var och tittade på Mackan på måndagen för en vecka sedan så noterade jag att Mackan ställde ut vänster fram precis så som han har gjort tidigare när han har haft tryck på sulan. Linda sa att hon kunde ta av skorna redan där och då, men eftersom jag hade en tid att passa så valde jag att avvakta lite för att se om det gick över, vilket det inte gjorde.

På onsdagen kom därför en hovslagare (inte Mackans ordinarie) och plockade av skon på vänster fram för att se om hältan försvann. Han klämde med tången lite överallt på sulan utan att få någon reaktion, så det var bara att avvakta ytterligare för att se hur det skulle utveckla sig.

Mackan var inte särskilt öm så jag lät honom gå ut i hagen helt barfota på torsdagen, men i och med att han inte blev bättre så valde jag att sätta på en gummiboot på fredagen. Inte heller det gjorde att han blev bättre, så på lördagen raspade jag lite på hovväggarna och satte på HoofCast för att se om det blev bättre. Vilken fantastisk produkt HoofCast är! Ska nog ha några stycken i lager för säkerhets skull . 😉

På söndagen (i dag) så tyckte jag att Mackan gick mycket bättre, men vad det beror på vet jag inte. Han belastar vänster fram ordentligt och står inte längre med benet snett utåt framåt, så något har ju hänt. Stallägaren sa att han går rent när han går långsamt, men att han var oren när han fick lite bråttom. Misstänker att han fick bråttom i samband med att deras gröna traktor körde mellan hagarna eftersom han reagerar på den… När jag hämtade in honom från hagen så traskade han på riktigt bra i geggamojjan och jag såg ingen hälta på vägen till stallet heller. 🙂

På torsdag kommer Linda och plockar av skorna och då får vi se vad hon säger om hans hovar och hur vi går vidare. Det ska bli så spännande!

Från att ha varit helt nördig på skodda hovar så har jag nu ett nytt område att nörda ner mig i: oskodda hovar. 😀 Man lär så länge man lever!

PPID

I januari var jag hos veterinären med Mackan eftersom han inte åt så bra och då togs det även blodprover för att checka av hans allmänstatus. Blodprovet visade då att han hade förhöjda värden av ACTH i blodet, vilket indikerade att han eventuellt kunde ha PPID. Veterinären rådde mig att ta ett nytt prov till hösten och nu i slutet av september var det äntligen dags för ett nytt blodprov.

Jag har av vänner och bekanta fått reda på att omständigheterna runt provtagningen kan spela roll gällande vilka värden av ACTH som finns i blodet. Smärta och stress påverkar värdena och kan ge ett felaktigt provresultat (för höga värden). I och med att Mackan säkerligen var smärtpåverkad av både tandfraktur och foderinpackning när vi var på kliniken i januari så valde jag att ta ut en veterinär till stallet för provtagning den här gången. Allt för att få så korrekta värden som möjligt. 🙂

Glädjande nog visade proverna att Mackan ligger en bit under gränsvärdet och jag behöver inte längre tro att han har PPID. Så skönt! 🙂 Under åtta månader har jag gått och tänkt/trott att han har PPID och samtidigt hoppats att han inte har det och nu kan jag släppa den tanken. Dock har jag många andra tankar kring min hästs välbefinnande men det får bli i nya inlägg. 😉

Återbesök

I mitten av januari var jag hos veterinären med Mackan eftersom han i princip slutade äta grovfodret som fanns i förra stallet. Läs mer här: https://dressyrbitchen.com/2021/01/13/nu-ar-bollen-i-rullning/

Nu var det alltså dags för ett återbesök med koll av frakturen och glädjande nog såg det bra ut. Så skönt att det inte hade bildats en ny foderinpackning med inflammation som följd… Hakarna och vågbettet behövde som vanligt slipas ner och på ett ställe hade Mackan fått karies. Tydligen inget ovanligt med karies, så han fick bara lite flourlack (eller vad det var) på tanden med karies. Här och där hade det bildats lite tandsten, men det var inte heller särkilt mycket och lossnade lätt när Cecilia skrapade på tänderna. 🙂

Om ca åtta månader är det dags för en ny kontroll av hakar och vågbett.

Mackan fick huvan med vadderade öron på sig när vi åkte till kliniken. Förhoppningsvis gjorde den lite nytta. 😉

Bollen rullar vidare

I dag ringde veterinären om de blodprover som togs i förra veckan och på det stora hela så såg det riktigt bra ut, förutom på ett prov: det som mäter ACTH i blodet för att se om det föreligger PPID. Just nu ligger Mackan strax under gränsvärdet för vad som anses som PPID, men det är ändå mycket högre än vad de flesta ”friska” hästar har. Min tanke är att han mest troligt har PPID i och med att han ligger så högt nu, men veterinären tyckte inte att vi skulle göra något åt det nu utan istället ta ett nytt prov till hösten eftersom det oftast är då som värdena sticker iväg och är mest rättvisande.

Nästa steg nu är att sätta in magsårsmedicin för att se om Mackans aptit blir bättre och jag har stämt av med försäkringsbolaget (If) så att medicinen täcks av försäkringen även om ingen gastroskopi är gjord. Deras svar var att de ersätter mediciner för max 6000 kr per försäkringsår när självrisken är avdragen även utan gastroskopi. 🙂

Fortsättning följer…

Nu är bollen i rullning…

Under hösten har Mackan ätit väldigt dåligt med grovfoder och han har liksom inte haft någon större lust att äta. I tidigare inlägg har jag beskrivit hur han från en dag till en annan har ratat olika grovfoder och jag har då fått söka med ljus och lykta efter ett som han har velat äta. I dag var det dags att besöka veterinären på Kungsbacka Hästklinik för att förhoppningsvis få några svar. Är det tänderna som spökar? Har han magsår? PPID? Eller är det något annat? När jag ändå skulle dit så bokade jag in vaccination och borttagning av eventuell snoppsten (konkrement).

Eftersom veterinären inte har träffat Mackan tidigare så började vi med att prata om allt från mun/tänder till hans brist på muskler. Hon sa att hon hade läst journalen och att det fanns den hel del att läsa där, vilket kanske inte är så konstigt i och med att jag har haft honom i snart 14 år. 🙂 Mestadels har det varit tandvård för Mackans del på Kungsbacka hästklinik, men det var även där vi konstaterade hans allvarliga fraktur för snart två år sedan.

Veterinären började med att ta några blodprover (bl a för PPID) och därefter undersökte hon Mackans tänder. Hon tyckte att det såg ok ut på det stora hela och att hakarna inte var så stora (än). Bra. Däremot så började Mackan blöda i tandköttet långt in i munnen när hon var där och pillade, vilket tydde på en inflammation, och hon såg också att han hade en tandskada med en foderinpackning på samma ställe. 😦 Hon berättade att hästar med foderinpackning ibland föredrar ett mjukare/fuktigare grovfoder, vilket stämmer överens med Mackans val av grovfoder.

När Mackan ändå var sederad så passade hon på att kolla om det fanns någon snoppsten, och det gjorde det, men den här gången var det bara en liiiiten. 🙂 Förra gången var den så stor så att den knappt gick att få bort…

Nu är det bara att avvakta blodproverna och se vad de visar och om de inte visar på något anmärkningsvärt så är nästa steg att sätta in magsårsmedicin. I bästa fall svarar han bra på den, men om det inte blir någon skillnad på aptit, hull och muskler så kommer vi att göra en full utredning för att se om det finns något annat bakomliggande (t ex smärta) som kan påverka att han inte äter och sätter muskler som han borde.

Jag hoppas verkligen att Mackan sätter igång och äter ordentligt så att han kan utnyttja proteinet i maten till att bygga muskler istället för att använda proteinet till underhållsbehovet.

Återigen ber jag er hålla tummarna för att det här landar väl. ❤

Aningens trött häst i väntan på att få åka hem.

Foderstrupsförstoppning

Söndag och gott om tid. Vad kan vara bättre då än att lasta hästen och åka för att promenera i backig terräng? Hämtade Mackan i hagen, ställde in honom i boxen så att han skulle få äta lite innan det var dags att åka iväg, gick ut och kopplade på transporten och backade in den intill stallet. När jag kom in i stallet igen såg jag direkt att något inte stod rätt till. Mackan skrapade med hoven och ”krampade” i halsen upprepade gånger. Helvete! Foderstrupsförstoppning! Gick in till honom för att se om det gick att massera halsen och få bort stoppet, men det var ingen framgång alls. Tog det säkra före det osäkra och ringde jourhavande Distriktsveterinär som då var på väg till en annan sjuk häst, men som gav mig lite råd om hur jag skulle göra för att ev få proppen att släppa. Tyvärr hjälpte inget av det, så jag fick ringa igen, och efter en stund kom den efterlängtade röda bilen in på gårdsplanen. Det flödade saliv ur både näsborrar och mun på Mackan och han hade rejält ont. 😦

Mackan fick lugnande och kramplösande direkt i boxen och efter en kort stund förflyttade vi honom till spolspiltan i och med att det skulle bli en del slabbande med vatten. Som tur var så var Kjell, en av ägarna till stallet, hemma och gav en hjälpande hand. ❤ Veterinären förklarade väldigt pedagogiskt vad hon skulle göra och vad som skulle hända, vilket gjorde att både Kjell och jag var insatta och inte behövde undra eller förfäras av det som skedde.

Sonden var riktigt lång och när veterinären skulle mata ner den i halsen på Mackan så var det viktigt att han svalde vid rätt tidpunkt så att sonden skulle hamna i rätt strupe. Tack och lov så gjorde han det och arbetet med att mata ner sonden kunde fortgå. Stoppet satt rätt långt ner och veterinären fick använda rätt mycket vatten för att försöka lösa proppen. Ganska snart rann det ut vatten som var blandat med kraftfoder och då hoppades jag att problemet var löst, men det var det inte. Veterinären hade också förberett oss på att det kunde blöda rätt mycket om det var så att blodkärl gick sönder på grund av sonden, så när blodet började rinna så var vi trots omständigheterna lugna i det. Efter ytterligare ett antal liter vatten, en dos lugnande till och lite Metacam (när hon ändå höll på) så lyckades hon komma igenom proppen. Tack och lov! Från att ha vatten forsande ur både näsborrar och mun så stannade vattnet kvar och det tydde på att det gick vidare till magsäcken. Puh! Vilken pärs!

Nu är min förhoppning att det inte har kommit slemmigt smutsigt vatten i lungorna på Mackan, för då kan han få lunginflammation och för att ha koll honom så ska jag ta tempen varje kväll ett tag framöver. Om tempen stiger så kommer han att få antibiotika.

Inget kraftfoder på en vecka, gärna uppblött hö, hagvistelse som vanligt framöver, promenader/uppsutten skritt och fem dagar på Metacam. Nu håller jag tummar och tår för att det inte tillstöter komplikationer!

I dag, måndag, har jag fått hänga i stallet hela dagen för att ha koll på Mackan. Efter en natts fasta fick han lite hö och därefter äta lite gräs utanför stallet för att jag skulle se att han verkade ok. Veterinären sa att jag skulle ge honom några givor med uppblött hö under dagen och till min glädje så åt han faktiskt upp det. Han är ju lite ”kinkig” med maten och äter inte vad som helst, så det förvånar mig att han tuggade i sig det. Jag är även förvånad över att min icke matfixerade häst lyckades kasta i sig sitt kraftfoder så pass att han fick foderstrupsförstoppning – han som brukar vara mer intresserad av att titta ut genom fönstret än av att äta. 😉 Nu vet jag att risken finns och får vidta åtgärder för att det inte ska hända igen. Hemska tanke om det skulle göra det…

Efter att ha ätit lite så fick han gå ut i hagen med sin kompis PM. ❤

Halt häst och suverän hovslagare.

När jag hämtade Mackan i hagen i går kväll så märkte jag direkt att det var något med honom. Han stannade gång på gång och var väldigt ovillig att gå och när han gick så satte han ner vänster tå först. När jag ställde honom på stallgången så såg jag att han avlastade vänster framben.

Jag kunde inte känna någon större skillnad i värme på framhovarna och han var inte svullen någonstans. Hovböld? Hmmm… Tog in honom i manegen och lät honom trava några steg och såg då att han var ordentligt halt. Tusan också, jag som ska åka på mini-ridläger på söndag och vara bort några dagar…

I morse kontaktade jag hovslagare Simon för att höra om han kunde komma ner för att se om det var något hovrelaterat och det tog inte lång stund förrän Simon stod i stallet och tittade på min Mackans hov. Tusen tack för det! ❤ Simon plockade av skon och började klämma med visitertången, han kände och klämde även med fingrarna för att lokalisera var Mackan hade ont. Ganska snart upptäckte Simon att sulan var väldigt tunn och ömmade precis innanför hörnstödet på insidan hoven, men han trodde inte att det rörde sig om en hovböld. Han trodde snarare att det har samlats skit under lädersulan och som har legat och tryckt på Mackans redan tunna sula, vilket i sin tur har genererat typ en stengalla. För att avlasta punkten där Mackan ömmade så svetsade Simon på en platta på skons ena skänkel och skar ut motsvarande form ur lädersulan. På så vis slipper Mackan trycket och jag kan lättare hålla rent och se till att det inte samlas mer skit där. 🙂 Toppen!

Simon och jag bestämde att Mackan skulle få gå ut i hagen under dagen och att jag skulle höra av mig senare på kvällen för att rapportera hur Mackan hade svarat på åtgärderna. När Simon hade åkt så kände jag på Mackans hov igen och redan då kände jag att hoven inte var lika varm och att han inte hade kraftig puls längre. När jag släppte ut Mackan i hagen igen så travade han först iväg och övergick sedan till att galoppera vidare in i hagen. Utan hälta! Så jäkla skönt! 🙂

På kvällen när jag hämtade in Mackan så var han väldigt pigg och traskade på riktigt bra på vägen in till stallet, och han gick precis som han brukar, alltså utan att sätta i tån först. När jag ställde upp honom på stallgången så stod han riktigt bra och belastade benet precis som vanligt, jag kunde inte känna någon puls och hoven var avsevärt svalare än på förmiddagen. Underbart! 🙂

Tusen tack, bästa Simon för att du kunde komma så snabbt och dessutom fixa så att min häst inte behövde ha ont! ❤ Nu finns det hopp om att jag kan komma iväg på mitt lilla äventyr! 🙂