Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Ryttarträning – höftleder

Efter en tids uppehåll med allt vad träning heter så har jag nu återupptagit träningen – om än i mindre omfattning. I somras körde jag på som tusan i princip varje dag men upplevde inte att jag fick den effekten som jag hade hoppats på, och då tappade jag motivationen. Tyvärr är det ju så att jag blir smärtsamt påmind om mina höftleder (cam&pincer) varenda gång jag sätter mig i sadeln, och så vill jag ju inte ha det. Just därför backade jag bandet och plockade fram några övningar som jag upplevde som väldigt bra förra vintern och började göra dem igen var och varannan dag. Tur var väl det, för nu känns det mycket bättre och i dag kunde jag sätta mig i sadeln utan att i princip känna någon smärta alls! Hoppfullt! 😀

De övningar jag gör nu är:

Höftlyft i trappan, vilket innebär att jag står på sidan i trappan med ena benet på nedersta trappsteget och låter det andra benet hänga utanför trappsteget. Därefter lyfter jag det hängande benet enbart genom att arbeta med höftleden i benet jag står på, och efter ett antal lyft så känns det i musklerna på baksidan av höftbenet. Jag räknar inte antalet gånger jag lyfter utan kör istället på tills dess att jag känner att musklerna har fått jobba. (Den här övningen finns det ingen instruktion på i och med att jag har ”hittat på” den själv.)

Gummiband strax ovanför knäna, vilket innebär att jag sitter på en stol och har ett dubbelt, kraftigt gummiband runt benen och försöker trycka ut benen så mycket det går. Riktigt jobbigt! Den här övningen gör jag 3-5 gånger och försöker hålla trycket utåt i ca 5 sekunder.

Stretch med pilatesboll, vilket innebär att jag ligger på golvet och försöker hitta vinklarna i höftleder och knäleder som påminner om vinklarna som jag har i dressyrsadeln. När jag har hittat ett bra läge så placerar jag pilatesbollen mellan knäna och försöker slappna av så gott det går. Inte skönt! Jag mellan att trycka ihop knäna och att vila, vilket gör att bollen hamnar längre och längre ner mot golvet och stretchen maximeras. Målsättningen är att jag ska kunna ligga kvar i maxläge ca 5 minuter, men än så länge så blir det endast ett par minuter och när jag ska ta mig därifrån så känner jag mig som en stel 90-åring. 😉

Jag har testat ett antal stretchövningar och kommit fram till att de flesta inte alls har någon direkt effekt på vissa adduktorer i och med att de måste stretchas med höftlederna i ett icke-flexat läge, men att stå på knä med benen brett isär funkar. I och med att jag har ett par trasiga/ärriga adduktorer som mer eller mindre är utan elasticitet så är det viktigt för mig att även få med dem i stretchen. 😉

Förutom ovanstående övningar så brukar jag även köra olika balansövningar + raktriktningsövningar på rulle för att bli en mer rakriktad och stabil ryttare, men ibland kan jag uppleva en viss stress över att man måste träna allsidigt för att ens kunna bli en bra ryttare – vad tänker ni?

Träning för Yvonne F A

Söndag och inte en sovmorgon så långt ögat kunde nå… Jag som älskar att ta det riktigt lugnt på helgerna. MEN i dag var det morgonfodring i stallet, utsläpp, stallmöte och träning med Mackan som stod på schemat och det var bara att gå upp när väckarklockan ringde vid 06.00. Faktum är att jag älskar både att ha sovmorgon och att vara i stallet på morgonen, så det gick egentligen ingen nöd på mig alls. 😉 Om det är något som jag saknar från tiden med gården så är det just att fodra hästarna morgon och kväll – det är ju (oftast) så fridfullt.

I dag var det lite extra spännande att rida i ridhuset i och med att det rätt som det var kanade massa snö på taket – något som Mackan också uppmärksammade. 😉 Fastän han tyckte att det var läskigt så måste jag säga att han skötte det riktigt bra. ❤ Glädjande nog verkar det som att den senaste tidens träning av mina höftleder har gjort susen, för i dag så kändes det riktigt bra när jag satte mig i sadeln. Tummen upp för det!

I och med att Yvonne inte hade haft träningar tidigare på Norrgården så var det flera som var nyfikna på vem Yvonne var och hur hennes träningar var, och publiken satt uppradad uppe på läktaren. 🙂 Nu var det inte bara jag som skulle träna i dag, för i så fall hade nog inte publikskaran varit riktigt så stor, för den som förmodligen lockade till sig publiken var en tjej i stallet som gärna ville testa att rida för Yvonne.

Den senaste tiden har jag haft extra fokus på att Mackan ska ”följa” högertygeln, vilket är riktigt skitsvårt, för ibland händer det att det blir att jag rider rakt in i sargen eller rakt in i ett hörn. Men som vanligt hade Yvonne facit på hur jag skulle göra:

komma ihåg att fråga om han är redo att gå fram (och inte vänta tills det är för sent).
i vänstervarvet ska jag ha en lätt kontakt med högertygeln för att han ska ”följa” den, och om det istället blir att han går alldeles för mycket åt höger så ska jag fortsätta på en volt åt höger tills dess att han verkligen följer högertygeln och är redo att gå fram. (När han gjorde det så fick jag känslan av att han ”gick som på räls” med ett bättre driv bakifrån – vet inte om det exakt blev så, men det kändes så.)

Det där med att hålla honom alert och redo att gå fram för minsta lilla impuls är inte helt plättlätt eftersom jag har fullt upp med att hålla reda på annat samtidigt. Men förhoppningsvis kommer även det att bli en rutin så småningom – vänsterhanden var i alla fall mycket bättre i dag! 😉

I galopparbetet fick jag växla mellan att samla och att rida fram och när det väl funkade (hyfsat) så blev det så mycket lättare. Då kunde jag samla upp honom (utan att använda händer) och bara be honom att ”vänta” genom att bli lite mer stilla i min kropp, och i det läget blev han nästintill självgående och jag kunde sitta där med ett stort leende. 😀

Jag har tidigare känt att Mackan under en kort period har varit mer 4-taktig i vänster galopp och Yvonne konstaterade i dag att det är höger bakben som han inte riktigt får med sig och att takten därför blir märklig. Jag fick rida lite innanför spåret och ställa honom lite utåt genom att be honom ”följa” högertygeln (?) och efter en liten stund så kändes det bättre. Eller hur var det? Hur var det nu hon sa…?

Frågan är hur lång tid det egentligen tar innan man lär sig rida någorlunda hyfsat?! 😉 En sak är i alla fall säker: Det är skitsvårt att lära sig rida!

images

Flytt

Jag börjar nästan känna mig som en riktig ”hoppjerka”, för om man räknar antalet stall som jag har haft häst i så börjar det bli ganska många:

Norvära, där vi hade familjens första ponny och min förra häst.
Paulssons, som låg på cykelavstånd. (Funkade i åtta veckor…)
Ideruds, som vi panikflyttade till från Paulssons. Där kompletterade vi skaran med C-ponnyn Appollo Silver.
Egen gård i Åsa. Där hade vi Nappe, Appollo, Katinka, Salna, Mackan, Madonna (foderhäst), Madam (foderhäst) och Acolla – fast inte alla samtidigt.
Asserdal. Dit flyttade vi när vi sålde gården och det var bara Mackan och Acolla kvar då.
Hallagärde. Flyttade dit Mackan och Acolla eftersom hästarna gick i flock där. Acolla flyttade med Martina till Skåne och stallades in där.
Ligården. Flyttade dit Mackan för att ingen på Hallagärde ville gå i samma vinterhage som honom, så han blev ändå ensam. Då var det närmare till Ligården än till Hallagärde.
Bäckagården. Mackan fick inflammation i halskotpelaren och jag behövde promenera i varierad terräng och den hittade jag där.
Gåsevadholm. Det var lite öde på Bäckagården och en ny dressyrinriktad verksamhet startades på Gåsevadholm.
Ligården igen. Mackan klarade inte av underlaget i Gåsevadholms manege så jag flyttade tillbaka till mina vänner på Ligården eftersom jag visste att det funkade.
Norrgården. Här står Mackan nu och här får han kompisar i hagen, långa dagar ute och det finns bra ridvägar inpå stallknuten.

Det finns ju både fördelar och nackdelar på varenda anläggning, och nu prioriterar jag Mackan före mig själv. Det känns angeläget för hans bästa att ha kompisar i hagen så att han kan få vara social och inte bara se hästar på håll. Det känns också viktigt att han får så mycket utetid som möjligt och inte går in bara för att. Jag är övertygad om att Mackan uppskattar våra uteritter som har skett ganska sporadiskt, men nu blir det lättillgängligt och därför tänker jag att det kommer att bli av minst 1-2 gånger i veckan. Det finns en 20×40-manege med bra underlag (gammal fiber som är kompletterad med mer sand) och det finns en stor gräsbana som får användas när vädret tillåter det. På somrarna brukar de ställa ut hinder på gräsbanan, vilket kan vara en utmaning för mig att ta mig an. 😉 Det finns även alla möjliga faciliteter som gör livet lättare: café, stor tvättmaskin, särskilt torkrum med två galgar till varje häst, manegen ligger kloss an med stallet, foderrum med rejält om utrymme för varje häst och en sadelkammare med ordentlig förvaring. Att anläggningen har direktkoppling till Securitas om det blir brand eller inbrott är ju inte heller en nackdel. 😉 Förhoppningsvis kommer vi att trivas riktigt bra på Norrgården och just nu finns det en box ledig om det är någon som är intresserad. 🙂

Ytterligare en fördel med den här flytten har varit att Mackan redan efter två dagar i den nya hagen var bra i magen. Han som har varit lös i magen med rinnande avföring de senaste 3-4 vinterhalvåren. Nu slipper han det och jag slipper att tvätta var och varannan dag. Typiskt nog hade jag precis köpt B-vitaminer strax före flytten… men de kommer väl till användning ändå. 😉

Nu har det gått en vecka sedan han bytte stall och det verkar som att han har landat fint på det nya stället. ❤

Träning för Yvonne F A

14 dagar sedan sist och jag har verkligen försökt att ”jobba bort” ticsen med att ta omtag av tyglarna i tid och otid, men fasen vad svårt det är! Jag har noterat att jag inte håller tummen på tygeln tillräckligt fast och i min iver att inte fastna med handen så släpper jag efter succesivt – trots att jag vet att man kan vara mjuk i handen även om man håller tummen ordentligt på tygeln.

För ovanlighetens skull så flöt allt på som jag hade planerat och jag hamnade inte i tidsnöd gällande framridningen. Puh! Mackan var riktigt positivt inställd i dag och var mycket mer framåt än vad han har varit de senaste dagarna. Kul! När jag skulle galoppera i lätt sits för att värma upp så drog han iväg som tusan på långsidorna – lite väl roligt tyckte jag och bad om en betydligt mer kontrollerad galopp. 😉

Sedan förra träningen har jag bland annat försökt att få Mackan att ”ta” högertygeln bättre, men tusan vad det är svårt! Dagens träning inleddes som vanligt med lite snack och därefter trav på volten i vänster varv och när jag inte skulle använda vänstertygeln så red jag rakt in i sargen. Hoppsan! Yvonne försökte förklara för mig hur hon får rida sin ena häst när hon rider för Per Waaler , vilket för min del innebär att jag ska rida Mackan på högertygeln och ”be” honom att följa den (utan att använda skänklarna för att vända). Ok, funkar rätt bra i högervarvet men i vänstervarv då?? Jag måste säga att det var riktigt svårt att göra samma sak i andra varvet även om jag fick rida på raka spår.

Vi repeterade (återigen) systemet Är du redo att gå framåt? som innebär att jag ger ett lätt och kort tryck med skänkeln för att stämma av om Mackan är redo att gå fram och om han inte svarar på den förfrågan så slår jag lite lätt med spöt på stöveln för att få hans uppmärksamhet. I bästa fall svarar han redan på första förfrågan, men om vare sig den eller spöt på stöveln har någon verkan så ska jag slå på stöveln igen (och om igen om det behövs). Det här gör att hästen så småningom svarar kvickt för skänkeln vid en första förfrågan och att spöt inte behöver användas så ofta. Det viktiga är att vara konsekvent – både med systemet och att ge beröm vid rätt tillfälle. Beröm ges när hästen svarar på första förfrågan och inte om man måste upprepa sig. Fasen! Nu gav jag beröm när han svarade på tredje förfrågan! Att det ska vara så jävla svårt att hålla reda på allt samtidigt!

Under kommande vecka ska jag försöka trimma vidare på det vi gick igenom i dag och för säkerhets skull bokade jag en ny träning redan om en vecka – allt för att inte hamna på ett sidospår som inte leder dit jag vill. 🙂

Träningarna är alltid lika givande och jag uppskattar de gånger då Yvonne har en liten stund över att snacka om det som känns aktuellt för dagen – båda gällande min ridning och annat som snurrar i mitt huvud. ❤ Ibland är det skönt att prata med någon likasinnad. 😉

Per Waaler:

per waaler

(Bilden ”lånade” jag från equitellus.com – gå gärna in och läs den tänkvärda texten.)

”Tandläkaren”

Jaha, första dagen på en ny termin och jag började med att avvika vid lunch för att köra Mackan till C-F på Kungsbacka Hästklinik för att göra en kontroll av tänderna och ta bort hakar och slipa vassa kanter. Som vanligt var jag tidsoptimist och lämnade jobbet 50 minuter före det att jag skulle vara på kliniken – och ja, jag fick rätt bråttom men hann fram precis före det att jag hade tid.

Men vad i h-vete? Hela parkeringen är ju full med transporter, människor och ponnies!? Kommer jag ens att kunna hitta en plats att parkera? Jag lyckades tråckla mig in på parkeringen och hittade en plats längst bort där jag parkerade hela ekipaget på sniskan för att inte blockera andra ekipage. Lämnade Mackan i transporten och gick in till expeditionen och såg då att det var världens kö! Vad i jösse namn är det frågan om?! Ställde mig i kön som den ordentliga människa jag är och efter en liten stund dök det upp en kvinna som jag känner sedan tidigare. Vi började prata och då fick jag reda på att det var ponnymätningar som orsakade detta ”kaos”. Alla som stod i kön gjorde det för att anmäla sig och få ett könummer, så jag gick förbi kön och meddelade att jag var på plats. 🙂 Inte för att det hjälpte så mycket…

Efter en långs stunds väntan fick jag gå och hämta min häst. Som vanligt var Mackan cool och verkade inte ta någon större notis om alla som var runt omkring, så det var bara för mig att sakta men säkert lotsa honom över parkeringen och in på kliniken. Älskade häst! ❤

Som vanligt var det inga större överraskningar i Mackans munhåla och rutinen är att slipa ner hakarna var 8:e-10:e månad, men inte mer än var 10:e sa C-F i dag eftersom de bakre hakarna hade börjat att orsaka en rodnad innanför översta kindtanden. När jag berättade att jag oftast rider utan nosgrimma så var C-F riktigt nöjd 😉 men när jag berättade att jag har beställt ett läderbett så var han mindre nöjd. Dock är jag beredd att prova för att se vad Mackan tycker om att ha läder i munnen istället för metall eller gummi. 🙂

Innan jag kunde åka hem så promenerade jag runt med Mackan en stund bland alla transporter och ponnies och då var det en kvinna som sa att det nog var tur att Mackan hade fått lugnande när det var så rörigt på parkeringen, men jag kunde käckt svara att det inte spelade någon roll – han är oftast lugn oavsett. 😉 1,5 timma senare och 2200kr fattigare så åkte jag från kliniken och om ca 9 månader så är det dags igen. 🙂

Äntligen träning!

Var i stallet i god tid så att jag skulle hinna mocka före det att det var dags att göra iordning Mackan för träning, men som vanligt hände något och tidsbristen var ett faktum. Mest troligt har jag fått lite rutin på det här med att ha bråttom eftersom jag bara blev 5 minuter efter i min tidsplan. 😉

Aj, aj, AJ! De satans motsträvig höftlederna påminde mig om att det var några dagar sedan som jag satt i sadeln och att jag inte har skött min egna fysiska träning så som jag borde. Inte bra. Vis av erfarenhet så har jag lärt mig att om jag bara sitter still i sadeln under några minuter så att muskler och höftleder får slappna av så kan jag oftast skritta iväg utan några vansinnessmärtor och efter en stunds ridning så känner jag oftast inte någon smärta alls – så även i dag.

När Yvonne FA kom så konstaterade hon att Mackan såg mycket bättre ut i sin överlinje och underlinje. ❤ Kul! 🙂 Det var ett antal veckor sedan hon såg honom senast och när det går lite tid mellan gångerna så syns ju skillnaden mer än om hon hade sett honom varje vecka. 😉 Faktum är att Mackan känns starkare och jag tycker också att överlinjen och hela rumpan håller på att få en bättre form – mest troligt tack vare arbetet med equibanden några dagar i veckan.

Dagens träning innebar bland annat att hitta en bra och lite mer samlad galopp redan från fattningen samt att övergångarna mellan gångarterna skulle göras med kvalitet. Yvonne anser att Mackan nu är så stark att han ska kunna arbeta mer samlat med bibehållen kvalitet i såväl galopp som i övergångar och det känns ju lovande. Det hade kanske varit lättare om piloten hade varit mer koordinerad och inte haft så många konstiga nervbanor kroppen som medför att olika kroppsdelar gör olika saker helt okontrollerat lite då och då… ”Vänsterhanden!”, ”vänsterhanden!” ”Ooops!” hörde jag Yvonne ropa. Ja jäklar, det var ju den där vänsterhanden – fokus på den måste jag ha tappat bort någon gång under julstöket. ”Ta inga omtag med vänsterhanden!” Va?? Omtag? Gör jag? Ja, men det gör jag ju! Och många gånger dessutom… Ok, bara att fokusera på att inte göra omtag då! Lättare tänkt än gjort. Så snart jag skulle fokusera på att verkligen inte ta omtag så glömde jag ju av allt det där andra som jag skulle göra, typ att rida, och då red jag nästintill rakt in i sargen. Övning ger färdighet sägs det ju och jag siktar på att öva som f-n tills nästa träning så att jag kan låta bli att ta omtag i tygeln och rida på som om jag aldrig hade gjort annat. 😉 Tänk om jag hade kunnat göra en ctrl-alt-delete och bara starta om hela systemet i kroppen. Hur najs hade inte det varit?

Att tänka på:

Ta inga omtag!
Få Mackan att ta bättre kontakt med högertygeln (och lätta i vänster).
Vara noga med att inte överarbeta galoppfattningarna och tänka halvhalt direkt för att uppnå en bättre samling.
Låt övergångarna ta tid. (Bättre att Mackan samlar sig några extra steg än att han dyker.)

Mer än så klarar jag nog inte av att ha i huvudet samtidigt…

Förhoppningsvis blir det träning igen om ca 14 dagar och då jäklar ska jag visa att jag har tränat på ”läxan”. 😀

En trött men nöjd Mackan efter dagens träning. ❤

Löshoppning

Under en lång tid så har det varit mest dressyrfolk i stallet och fokus har varit på att hålla underlaget i manegen jämnt och fint. 😉 Nu har det kommit några hoppryttare till stallet och i och med det så har det blivit lite mer fart och fläkt. Puh! 😀 Fördelen med hoppryttarna är att de gärna plockar fram bommar och hinder (och låter allt stå kvar), vilket gör att i alla fall jag gärna använder det som står framme. Dock hoppar vi inga höjder, jag och Mackan, men det är alltid roligt att kunna variera arbetet – även om det ibland bara blir trav över några bommar ett antal gånger.

Just den här dagen var det två hoppryttare som anordnade löshoppning och listan med anmälda deltagare blev rätt lång. Kul! 🙂 Mackan har nog inte löshoppat sedan han var unghäst – kanske att det var si så där 10 år sedan han löshoppade senast, men jag kan ha fel.

När jag promenerade ner med honom till manegen så gick han som vanligt med lite sänkt huvud och inte särskilt raskt, men när jag kom innanför sargen i manegen och han fick span på plastbanden, bommarna och hinderstöden – DÅ taggade han till. Han visste precis vad som var på gång! Hahahaha! 😀 Så roligt det var att se honom! 😀 Först gick jag ett par gånger med honom över hela serien när bommarna låg på marken och därefter höjdes hinderna till ca 60 cm. När jag släppte honom så drog han iväg i världens turbofart och ansvariga på plats tyckte att det var en bättre idé att höja lite så att han fick bromsa upp sig något. 🙂 För att inte ha hoppat på typ eeeeevigheter så måste jag säga att jag tyckte att han löste uppgiften riktigt bra och jag hoppas att det kan bli fler löshoppningar för hans del framöver.

Centerad ridning / vertikal balanserad ridning.

Äntligen var det dags för träning igen där det var fullt fokus på mig och min kropp – eller ja… mina kroppsdelar. För hur det än är, om man säger min kropp så kan ju andra inbilla sig att den hänger ihop, men det gör den ju egentligen inte. 😉 Fast bitarna börjar trots allt falla på plats sakta men säkert och jag befinner mig mer och mer ovanför rörelsecenter och det känns bra. 🙂 I dag fick jag låna en särskild tröja som verkligen visar hur man sitter och om man är rak eller inte. Kul! Jackan finns att köpa här!

jacka

(Bilden är lånad från hemsidan där jackorna finns att köpa.)

Yvonne konstaterade att Mackan fortfarande är roterad åt höger även om det inte är lika mycket som i början när vi träffades. I dag fick jag börja med att sakta ner farten rejält och rida ”en halv bakdelsvändning” riktigt långsamt så att Mackan skulle få flytta ett ben i taget utan att rusa iväg i vändningen. Övningen lära vara bra för att minska rotationen (men varför har jag faktiskt ingen koll på). Yvonne såg att Mackan inte flyttade ut höger fram så som han borde när jag vände åt höger och jag fick tips om att prata med behandlande terapeut om det för att se om det går att hjälpa musklerna på något vis.

Jag ska även fortsätta tänka på att placera mina skuldror i bakfickorna och i dag fick jag två riktigt bra tips av Yvonne:

håll tyglarna i vänster hand, släpp ner höger arm så att handen kommer bakom benet, vrid samtidigt ut tummen. Skuldran kommer då på plats! 🙂 Jag fick arbeta på liknande sätt även med vänsterarmen i och med att jag behöver arbeta med båda mina skuldror för att få dem på plats.
när jag kör bil så ska jag hålla i ratten med båda händerna, hyfsat högt upp, och försöka flytta skuldrorna utan få med axlarna. Inte helt plättlätt men med lite träning så ska det säkert gå bra. 😉

Det svåra var att lyckas behålla volten med tyglarna i en hand… 😀

I övergångarna kan jag gärna trampa till lite i vänster stigbygel för att sadeln ska ligga rakt över hästen – kanske dags att kolla den igen? Det var ju ett bra tag sedan jag gjorde det.

Nu är jag supertaggad på att träna vidare och för att komma ihåg allt så lär jag få skriva ut alla mina CR-inlägg från bloggen och läsa dem för att minnas. Jag vill också köpa mig en träningströja för att verkligen få koll på om jag är rak eller ej. 🙂

Ännu en ny hovslagare…

För ett tag sedan så var jag väldigt uppåt i och med att Mackan hade fått kilsulor bak för att bakbenen skulle komma aningens längre bak och på så vis avlasta senorna enligt Sören Stjärnås hovvårdsbok. Tanken var god, men med facit i hand så kanske det inte var världens bästa idé att låta någon annan sko enligt Sörens muntliga instruktioner. Efter första skoningen så såg det bra ut, men efter andra skoningen så anade jag att arbetet inte riktigt var utfört så som det var sagt. Vad gjorde jag då? Jo, jag återupptog jakten på en hovslagare som verkar ha samma tankar som Sören – inte helt lätt i och med att de flesta redan har en fast kundkrets och inte har utrymme för nya kunder.

Nu hoppas jag att jag har hittat en hovslagare som jag kan fortsätta med under många år framöver, för det är riktigt jobbigt att byta. Vissa tänker säkert att jag är dum i huvudet och ja, det kanske jag är. 😉

Så här såg Mackan ut efter fösta skoningen utförd av D:

Hovarna är verkade till strålens bredaste punkt och skon ligger längre bak än tidigare. Bra. Strålen utgör minst 2/3 av längden på undersidan. Bra. Mackans ben är inte längre så långt in under honom. Bra. 🙂

Man ser på bilden under till vänster att Mackan gärna står med bakbenen inunder sig eftersom skenbenen är allt annat än i lod… D plockade bort kilsulorna eftersom Mackans stråle och trakter hade påverkats av trycket, men med den nya verkningen så blev vinkeln bättre än vad den hade varit tidigare med kilsulan. Frågan är hur Mackans benställning hade blivit om han hade haft det här utgångsläget och fått en kilsula?

Som vanligt blev Mackan varm och lite öm i hovarna efter skoningen, men det är kanske inte så konstigt i och med att D fick korta in och ta lite mer för att få det ungefär som han ville ha det. När Mackan hade fått på sig alla skorna så var han lite extra öm i vänster fram och D trodde att det berodde på att en tåsöm satt lite tight, så han tog bort den. Tyvärr kvarstod värmen och ömheten, vilket i och för sig har hänt förut, men i dag när det hade gått nästan en vecka så borde ömheten ha lagt sig. D kom därför och tog av skon på vänster fram för att se om det kanske var så att det var en böld på gång och han hittade en liten böld i anslutning till ett gammalt sömhål. Förhoppningsvis var det bara den som har medfört att Mackan har varit lite varm och öm så pass många dagar. D satte en liten tuss gasbinda indränkt i sprit i hålrummet och slog på skon igen, så nu håller jag tummarna för att Mackan är bättre redan i morgon. (För den som undrar så har jag och D haft kontakt flera gånger under veckan som har gått.)

Nu längtar jag tills dess att Mackan är helt OK igen så att jag kan börja jobba honom med equiband, rida, träna och göra annat kul med honom. ❤

Centrerad ridning

I dag valde jag att rida på bett i och med att fokus ligger på mig och inte på hästens form när det är centrerad ridning. För att vara lite smidigare i sadeln så stretchade jag ganska ordentligt på stallgången och till en början protesterade mina höftleder men efter en liten stund började både leder och muskler ge med sig och bli lite samarbetsvilliga. 🙂

För att höftlederna skulle få ytterligare en chans att mjukas upp så värmde upp en liten stund i sadeln före det att träningen skulle börja. Om jag gör det så blir jag mer följsam i sadeln i och med att jag då inte har ont. Tack och lov fungerade strategin och jag kunde genomföra dagens träning utan att känna av någon smärta. 🙂

Jag fick börja med att trava under lättridning för att Yvonne J skulle se var jag befann mig för dagen och vad vi behövde ta tag i. Följande såg hon och följande fick jag arbeta med:

Högerskuldran ska in mot ryggraden – även i vänster varv, men då ska vänster skuldra kopplas på när det är böjt spår eller hörnpasseringar.
Båda skuldrorna ska in mot ryggraden och ”ner i fickorna”.
Överlivet ska flyttas aningens åt vänster för att minska Mackans högerrotation .
Dra in hakan lite för att på så vis få bort gamnacken.
Händerna ska upp och fram (för att även aktivera coremusklerna).

Ett av mina önskemål för dagen var att vi skulle arbeta lite med tempoväxlingar och övergångar genom att jag skulle använda kroppen istället för handen. Yvonne har gått igenom det tidigare med mig, men hur det än är så faller vissa delar bort och repetition behövs för. Övergångar och halvhalter gjorde jag genom att:

Tänka att Yvonne ”drog upp” håret på min hjässa och genom det även sträcka lite på ryggen (utan att svanka).
”Rulla upp” på sittbenen – eller tänka ”klykan” över sadeln.
Upp och framåt med handen. (Om jag minns rätt.)

Det är superviktigt med rätt tajming, för om det är en halvhalt jag vill ha så vill det till att jag inte dröjer kvar i min uppsträckta position eftersom Mackan då bryter av.

För att underlätta arbetet med skuldrorna så har jag fått i läxa att