Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Vilken dag!

I dag var det mycket som stod på schemat:

Ta ut bädden ur Mackans box.
Skura boxfront och väggar – typ ”flyttstäda” boxen.
Lägga in ett lager med torv som ska ligga i botten på den nya bädden.
Träffa hovslagare Sören Stjärnås i Kungsbacka.

Som tur var så fick jag med mig sonen till stallet och på så vis kunde jag halvera tiden som det skulle ta att tömma boxen. Vi blev rejält svettiga båda två! Jösses som vi slet! När vi var klara så körde jag hem sonen och på vägen tillbaka till stallet så fick jag ett meddelande från Sören att han hade påbörjat resan till Kungsbacka. Så spännande att få träffa honom! Jag hann inte fixa något mer i stallet utan fokuserade mig på att komma iväg i tid för att få en chans att prata med Sören om Mackans hovar och benställning. Mackan har ju stått med både fram- och bakben inunder kroppen under flera år och vare sig hovslagare eller veterinärer har haft någon tanke om hur de ska kunna hjälpa Mackan att stå ”ordentligt”. Som tur är jag så är jag envis och vetgirig och dagens 60 minuter långa samtal med Sören gjorde att jag fick gott hopp. ❤

Jag är oerhört tacksam för att Sören tog sig tid att samtala med mig och även titta på min häst! ❤ Tyvärr har han ingen möjlighet att sko Mackan, men med hjälp av en annan hovslagare (som också var med en stund och tittade på Mackan) i dialog med Sören så kan vi nog korrigera det som behövs. Så spännande! Det är bara 14 dagar sedan Mackan fick skor, men båda höll med mig – det behövs en skoning ganska omgående. Om bara 5 dagar så kommer JD och skor Mackan enligt vissa av Sörens anvisningar och jag vet att det innebär kilsulor på båda bak samt några millimeters justering av trakterna på vissa hovar och lite annat. 😉

För den som är intresserad så finns det mycket att läsa i Sörens hovvårdsbok.

Full av energi, glädje och hopp så åkte jag tillbaka till stallet med Mackan för att fortsätta arbetet med att skura boxväggarna och fixa till en grund till en ny bädd, men som vanligt så fastnade jag i olika samtal för att berätta om mina tankar och upplevelsen av att ha fått nörda ordentligt i samtalet med Sören och Johan D.

Det tog flera timmar att fixa Mackans box, men vad gjorde det när jag var full av energi, förväntan, glädje och dessutom har semester… 😉 Målsättningen var att vara klar i stallet 20.00 och faktum är att jag var klar 19.55! 😀 Bra jobbat!

När jag kom hem så fick jag en förfrågan om att rida med i Frillesås div II-lag, och det gör jag ju gärna! Frillesås är min gamla hemklubb som jag var medlem i cirka 18 år och Onsala har ju inget lag i år så det var ju inget att tveka på. 😉 Det ska bli så roligt att träffa både gamla och nya vänner igen! ❤

Nu längtar jag faktiskt lite tills på tisdag när Mackan ska få en skoning enligt Sörens principer, men innan dess ska jag träna för Yvonne F A, träffa dotter med familj från Ystad och umgås med familjen. ❤

Centrerad ridning 10 – eller nåt…

”Kör sakta” stod det på en skylt vid början av grusvägen som går upp till Yvonne J. Sakta… allt är relativt... 😉 Sen som jag var så hade jag bara lust att gasa på så att gruset skulle spruta åt alla håll, men jag la faktiskt band på mig och följde anvisningarna. Varför åkte jag inte tidigare? Typiskt att vara tidsoptimist! Skynda, skynda, skynda. För att spara tid så bestämde jag mig för att rida med benskydden som redan satt på och lämna bootsen kvar på frambenen. Undrar om jag hinner gå på toa innan? Nej, det gör jag nog inte… hoppas att jag inte kissar på mig.

Som vanligt började Yvonne med att fråga hur allt stod till med oss så svarade jag som en svensk svarar: ”Jo tack, allt är bara bra”. 🙂 … bortsett från att jag har svårt att sitta i sadeln på grund av mina jäkla ljumskar och att blåsan håller på att spricka så är allt bra… 😉

Jag berättade för Yvonne att jag de senaste ridpassen har försökt att se om en väldigt lätt kontakt med Mackans mun kan förändra hans gapande och jox med tungan, och då svarade hon att det lät som en bra idé. Den här träningen skulle vi använda tiden till att analysera var jag befinner mig nu beträffande centrerad ridning. Det var en bra idé!

Jag skrittade och travade under tiden som Yvonne granskade min sits och min kropp och efter en liten stund kom utlåtandet: ”Vi behöver arbeta mer med att komma tillrätta med rotationen.” Sagt och gjort – det var bara att ta itu med kroppen – igen. 😉

Uppenbarligen hade jag missuppfattat en tidigare instruktion och tänkt på tjuren Ferdinands mammas gungande rumpa även i skritten och därför gungat med i höftlederna som bara tusan, men det är i traven jag ska tänka på Ferdinands mamma! I dag trillade poletten ner (tror jag i alla fall): Jag ska använda bålstabiliteten för att hålla mitt bäcken mer still (och kanske cykla baklänges i alla fall?) – vara still men ändå följsam. I och med att Mackan är högerroterad så sjunker mitt sittben ner på högersidan och just därför ska jag försöka att inte förstärka den rotationen genom att lägga ytterligare tyngd där. Istället ska jag tänka att höger sittben ska ”hänga lite i luften” samtidigt som jag ska räta upp mitt överliv så att jag inte viker mig i vänstersidan. Utöver sittbenen så ska jag även tänka på att dra tillbaka höger skuldra något för att inte följa med i rotationen.Puh! För övrigt ska jag använda skuldrorna på samma sätt som jag fick lära mig när Yvonne var på Ligården och hade träningar. Mitt i alla instruktioner så kom jag på mig själv att vara så koncentrerad på allt jag skulle hålla reda på att jag nästan glömde av att andas. Hahaha! Andas! Det som är så viktigt! 😉 Men Yvonne sa att det kan jag göra en annan gång… 😀

Yvonne sa även att jag kan gärna hänga en halsring på Mackan och hålla i den för att verkligen se till att vänsterhanden inte arbetar bakåt eller hittar på något annat märkligt. 😉

Vi pratade även lite om att jag upplever att jag inte känner vissa saker som t ex Mackans bakben ibland, men Yvonne tror att jag visst känner eftersom jag kan korrigera utan att hon har sagt något. Det är ju positivt! När jag tänker efter så tror jag nog att jag kan känna och analysera mycket, men det är i vissa situationer som jag kanske inte kan känna exakt vad som händer i/med Mackans kropp. 🙂

Summering:

Mer still med sätet (utan att bli låst).
”Häng” höger sittben i luften. (Kan öva genom att sitta med höger sittben utanför en stolskant.)
Dra tillbaka höger skuldra.
Fixa en halsring att hålla i då och då.

Behöver jag nämna att lättnaden var stor när jag kröp in i buskarna bakom transporten och lättade på trycket? 😉

Som grädde på moset den här dagen så åkte jag iväg för att titta på när min andra tränare, Yvonne F A, tränade för Per Waaler. Så himla intressant! Jag har läst om Per och hans tankar om hästar och planeten Zog och jag var även på en föreläsning på Chalmers för ca 1,5 år sedan för att bl a lyssna på Per, så mitt intresse för Pers inställning till hästar och ridning har funnits en tid. Det bästa är att Yvonne tränar för Per och att hon kan implementera en del av hans tankar även till mina träningar! ❤ 🙂

En riktig toppendag helt i hästens tecken! ❤

Skylt

Den här skylten hade vi på gården. Vet inte riktigt vilka maken syftade på när han tänkte på ”kärringar”… 😉

Lääääätt kontakt!

I och med att Mackan trampade av sig en sko på träningen i söndags och att jag inte lyckades få tag i hovslagaren så har det fått bli några dagar utan ridning. Ja, det där med hovslagare är ju ett helt kapitel för sig… Efter två sms och ett intalat meddelande på hans telefonsvarare och fortfarande ingen kontakt så skickade jag ett sms till Kjell som tidigare har skott Mackan under flera år. Tror faktiskt att det bara tog 10 minuter innan jag hade ett svar, men oturligt nog hade han semester i två veckor. Bara att leta vidare. Hörde att en i stallet skulle sko sin häst senare i den här veckan och jag skickade ett sms till den hovslagaren också och fick ett positivt svar efter ca två timmar, och nu har Mackan skor på alla fyra. Toppen! Den äldre generationen hovslagare verkar ha koll på att det är viktigt att man återkopplar – även till mig som inte är kund. ❤

Trots 27 grader ute så trotsade jag värmen och red en stund inne i manegen. Dels för att känna på underlaget och dels för att paddocken är stenhård och dammig. Planen var att fortsätta arbetet med lätt kontakt i tygeln enligt teorin som Rien van der Schaft har och som Yvonne F A pratade om på den senaste träningen. (Läs gärna artikeln!) Yvonne berättade också för mig att det kan se rätt kasst ut när man håller på att skapa förtroendet för bettet – och JA, det gör det, men det får det vara värt. I dag var jag ensam i manegen så det var ingen som såg mig… 😉 Puh! Fast om jag minns det rätt så sa Yvonne ”man får sluta rida för andra och fokusera på sig själv istället”. Helt rätt! Så om det händelsevis är någon som ser mig rida och det ser väldigt skumt ut så finns det mest troligt en anledning. 😀 Faktum är att Mackan såg riktigt nöjd ut i dag och var mer stilla i munnen än vad han brukar vara. Tummen upp för det! För att verkligen kunna se hur han hanterade bettet så plockade jag bort nosgrimman i dag och blev glatt överraskad när jag såg att munnen oftast var stängd. OK, jag ställde inga större krav på honom mer än att han skulle gå framåt, men ändå. 😉

Samtidigt som jag skrittade med lätt kontakt så gjorde jag samma övning som min vän Lotta fick göra på träningen i centrerad ridning när jag var och tittade på: skritta långsamt och göra bakdelsvändning steg för steg för att arbeta med hästens rotation. Om det gjorde någon skillnad vet jag inte riktigt, men det får Yvonne J titta på i nästa vecka då det är dags för träning i CR för mig. 🙂

Händerna, händerna… händerna!

I dag åkte Mackan och jag iväg för att testa att rida i ett annat ridhus en stunds bilfärd från stallet. Med vägbeskrivningen i kartappen och instruktioner från Yvonne F A om vad som gällde när jag kom fram så gav jag mig iväg i sommarvärmen. För säkerhets skull hade jag repeterat bogen in så sent som i går, för jag ville ju inte komma till träningen och inte ha gjort läxan. 😉

När vi kom in i manegen så undrade säkert Mackan var han hade hamnat eftersom det stod några hästar i sina boxar längst ner vid kortsidan och tittade på oss, och det fanns soffa och bord intill/nästan på ridbanan. Annorlunda och lite kul!

Strax efter det att jag hade börjat rida så snubblade Mackan till när han trampade av sig sin ena framsko. Typiskt. 😦 Första tanken var att det bara var att lasta och åka hem igen, men Yvonne tyckte att vi kunde se hur han reagerade eftersom jag kanske kunde skritta trots avsaknad av sko. Sagt och gjort, upp i sadeln igen och Mackan verkade inte bry sig över huvud taget över att han saknade en sko fram. Skönt! Underlaget var jämnt och mjukt vilket säkert underlättade för honom. Jag vet inte vad Yvonne hade för plan med dagens träning, men nu blev det i alla fall skritt och fokus på mina händer och min mellandel. 🙂

Framåt, framåt och återigen framåt med handen i skritten och tummarna uppåt. Jag måste följa med med handen och nästan vara överdrivet med för att Mackan ska lära sig att känna förtroendet för handen. Ganska ofta var jag inte med i rörelsen tillräckligt (även om jag trodde att jag var det) och i det läget var det bra att ha någon som stod på marken och noterade detta. 😉 Det är alltid viktigt att Mackan går framåt med bibehållen energi och att jag hänger med – både med händerna och i höfterna. Vi pratade om vikten av att kunna följa med i rörelsen, för jag har märkt att nu när jag har tränat på att vara följsam typ som i en 8:a / cykla baklänges så skrittar Mackan mycket bättre. Tidigare har han haft en tendens att passa i skritten och det då beroende på att jag har låst rörelsen genom att driva med sätet fram och tillbaka istället för att vara med i rörelsen.

När Mackan tenderade att hänga sig framåt på bettet så skulle jag inte ge efter med handen utan istället tala om för honom att han skulle skritta på istället för att fokusera på bettet. Jag ska istället avleda hans uppmärksamhet från bettet på något sätt för att säga ”Hallå! Nu ska vi arbeta och inte fokusera på att joxa med bettet!”

När jag hade skrittat ganska länge så testade jag att trava för att se om det gick utan sko och det fungerade förvånansvärt bra, så det blev lite trav under lättridning också. 🙂 Fortsatt fokus på lätt kontakt i handen och Yvonne berättade att man kan tänka sig att det ska vara en sådan lätt kontakt att man ska kunna hålla tygeln med enbart två fingrar i varje hand. Klart jag var tvungen att testa! Jag har ju alltid sagt att Sally Swifts fågelungar lätt hade överlevt i mina händer och det var inga problem att fortsätta traven när jag höll tygeln med två fingrar. 🙂

Sammanfattat:

Fram med handen ordentligt.
Tummarna uppåt.
Var följsam – i hand och mellandel.
”Väck” honom när han hänger sig framåt på bettet.

I dag blev det mest skritt och lite trav, men vad gör det? Det finns mycket att träna på även i skritt… 😉 Nu hoppas jag bara att jag får tag på hovslagaren så att han kan slå på skon igen. 🙂

Clinic & Equiband

Facebook är riktigt bra i många avseenden! För ett tag sedan dök det upp ett evenemang som jag hade missat om det inte vore för FB – en clinic med Viveca Ewards, Svensk Hästrehab, där hon skulle visa och berätta för oss hur systemen med banden fungerar. Vi som var där hade olika erfarenheter av Equiband och några har arbetat med banden ganska länge, några en kortare tid och några inte alls. Jag som har använt banden mer eller mindre regelbundet under en längre period och läst typ allt som står i Vivecas blogg fick inte så mycket nytt levererat, men det var intressant att se två olika hästar arbetas med banden för första gången och vilken skillnad det var utan och med band. 🙂

Jag började med banden i mars 2017 och då gick Mackan som en riktig kamel när Viveca skulle arbeta honom enligt Equibodybalance med magbandet på:

Anledningen till att jag tog kontakt med Viveca i mars 2017 var att jag hade börjat analysera varför jag hade så himla svårt att få en snygg överlinje på min häst. I samma veva bytte jag tränare och inriktning i min ridning, något jag verkligen inte ångrar. Istället för att ha fokus på tävling, dressyrprogram och en högre form så växlade jag tillsammans med Sofia Alfredsson ner till en lägre växel där vi fokuserade på att Mackan verkligen skulle få förutsättningar att arbeta på rätt sätt. Arbetet gav resultat ganska omgående! Med banden och träningarna för Sofia så började det hända något: halsmuskulaturen förändrades, och ryggen och länden började fyllas ut på ett annat sätt än tidigare. 🙂 Av någon anledning har jag dock svårt att aktivera honom så att han får en rund och go rumpa, men någonstans har jag börjat acceptera att det kanske är så han är skapad – lite som mig fast tvärt om – jag har en liten byst och en rejäl rumpa. Inte heller så lätt att påverka… 😉

Inspirerad av Vivecas clinic och det faktum att jag slarvat med min egen träning för höftlederna gjorde att jag arbetade Mackan med banden första dagen efter hans veckovila. Halv storm i en hyfsat dammig paddock var väl kanske inte de bästa förutsättningarna, men skam den som ger sig i första taget. Jag vet ju sedan tidigare att om jag bara är som vanligt och inte låtsas om att som händer runt omkring så bryr sig inte heller Mackan nämnvärt. Tyvärr har jag ingen film från hur han går med banden nu till skillnad från mars 2017, men det får jag fixa. Viveca var ute och undersökte honom för drygt en vecka sedan för att se om det finns någon förklaring till att han har snubblat oftare och att han har varit ovillig att bjuda framåt, och hon tog då även ner honom till paddocken för att se hur han rörde sig och hon konstaterade att något har i alla fall hänt. Vilken tur! 😉 Personligen upplever jag att han är mycket mer balanserad, även i ridningen. För ett år sedan såg han halt ut när jag arbetade Equibodybalace med honom, men det gör han verkligen inte nu. 🙂 (Beträffande snubbling och eventuella spänningar i kroppen så hittade hon inte någon direkt förklaring – för på det stora hela kändes han fin.)

Jag har i princip enbart arbetat med magbandet från marken under drygt ett år, men inspirerad från clinicen och av mina nuvarande tränare så ska jag även rida med magbandet då och då samt använda bakbandet mer frekvent.

Det är så roligt att arbeta med Mackan så här och faktum är att jag saknar inte tiden då fokus var på att hitta rätt inför kommande tävlingar, men visst vore det roligt att tävla och då på en häst som bär sig själv och med en ryttare på ryggen som har full koll på sin kropp. 🙂

Under min långa semester ska jag fokusera på min egen träning och på arbetet med att bygga upp Mackan ännu mer. Planen är att jag också ska komma iväg och rida på olika ställen så att vi får rejält med variation i arbetet. Vem vet? Vi kanske syns! 🙂

Centrerad ridning.

Sedan förra träningen har jag fokuserat extra mycket på att vända Mackan med hjälp av ytterlåret och ibland har det fungerat bra och ibland verkar han alldeles ha glömt av vad jag menar. Vid varje ridpass måste jag påminna honom och ibland behöver jag dutta till med spöet på bogen för att han ska bli påmind. Efter det så kan jag i regel lägga spöet åt sidan och bara använda låret. 🙂

På dagens träning var det fokus på mina skuldror och hur mycket jag kan påverka genom att använda dem rätt. Spännande! Jag fick utgå från ett neutralläge och därifrån dra bak dem, och den lilla rörelsen gjorde att det blev typ en förhållning. 😉 Det viktiga i det läget var att hålla kvar i tygeln med buren hand och bibehålla vinkeln i armbågen. Tillbaka till neutralläget. Nästa rörelse med skuldrorna var att flytta fram dem och på så vis skapa en eftergift och beroende på hur mycket jag följer med med handen så får jag olika mycket eftergift. Jag som alltid tidigare bara har sträckt fram armen!? Om jag dessutom flyttar fram skuldrorna så blir det ju lite extra framåt, vilket kan vara bra i vissa tävlingsmoment.

När jag red på volten så skulle jag dra bak min inre skuldra och genom att jag gjorde det så skapade jag också en ställning. Fräckt! Genom att använda skuldrorna på det här viset så är jag övertygad om att jag faktiskt kan bli ännu mer stilla med mina händer, och det är bra. Förutom skuldrorna så fick jag arbeta vidare med att använda ytter lår i växelvis kombination med inner skänkel. Vända för ytter, dutta med inner, vända för ytter, dutta med inner, flytta bak skänkeln aningens och påverka innerbakben… Yvonne berättade för mig att jag behöver arbeta med att ”trycka ut” inner bakben i och med att Mackan verkar vilja göra samma sak med bakbenen som med frambenen, eller som hon uttryckte det: ”han verkar vara en hel häst som har svårt att göra olika saker med framben och bakben.” Detta i sin tur kan förklara varför han oftast gör skänkelvikningarna så bra. 😉 När jag frågade vad jag kan göra för att påverka det här så fick jag svaret att t ex bommar och uteritt i skog och mark kan vara bra. Hmmm, vart ska jag åka då för att gå över stock och sten?

Summa summarum så kan jag konstatera att det är jäkligt svårt att ha koll på allt samtidigt! Skuldror, händer, ytterskänkel, innerskänkel, blicken, händer igen, skuldror… hjäääälp!

Efter träningen var vi några stycken som satt och pratade med Yvonne en stund och jag fick möjligheten att prata om skolorna med CR-glasögonen på, och jag hoppas och tror att poletten trillade ner. Jag fick också rekommendationen om att vara supernoga i ingången till rörelsen, för om den inte är bra så blir det svårt att ”fixa till” det senare. Hellre rida en bra ingång och bara rida några steg i t ex öppna för att därefter rakrikta och lägga en ny liten volt för att göra en ny ingång till rörelsen och så vidare. (Skillnaden mot ”traditionella” instruktioner är att jag ska lägga till/använda ytter lår när det behövs.)

Om en vecka är det träning för Yvonne FA och då är det upp till bevis beträffande bogen in! 😉

Mer av detta får det bli fortsättningsvis:

Lär om och lär rätt.

Tiden går vansinnigt fort och i dag var det redan dags för ytterligare en träning för Yvonne FA. Det var två veckor sedan förra träningen då jag fick avsluta passet med att rida galoppslutor och jag jag har tränat lite på läxan men i och med att jag blev osäker på hur rätt jag gjorde så backade jag lite och har mest tränat andra mer grundläggande ridning. Så när Yvonne frågade mig hur det hade gått med slutorna så sa jag precis som det var: att jag vill backa tillbaka lite och lära mig att rida skolorna rätt – på ett sätt där jag inte använder handen och sporren bara för att få till X antal spår.

”Yes”, sa Yvonne, ”då börjar vi i trav och lättriding”. Oj, det är ju jättesvårt… Jag förklarar för Yvonne att jag faktiskt tycker att det är svårare och då frågar hon vilket sittben jag sitter på när jag ska göra rörelsen i trav och lättridning. Sittben? Jag brukar ju inte göra rörelserna i lättridning ju eftersom det är svårt… 😉 Yvonne ger mig då tipset att byta sittben i rörelsen och faktiskt sitta på ”fel” ben.

Att tänka på:

Ordentlig hörnpassering.
Byt sittben.
Rid bogen in.
Avsluta rörelsen, rid rakt fram.
Byt till rätt sittben.

Det gör faktiskt skillnad att byta sittben även om jag fortfarande har lite svårt att göra det under lättridning, men övning ger väl färdighet så det är bara att träna vidare. 🙂

Om jag ska kunna rida galoppslutor och kunna göra fina byten så måste galoppen bli mer påverkbar. I dag fick jag rida på en mindre fyrkant i galopp och jag skulle vara noga med att rida bra hörnpasseringar i vändningarna. Hur var det nu jag skulle göra igen? Centrerad ridning… Bzzz… bzzz… dutta med inner och vända för ytter. Ja, just det! ”Stilla med händerna!” hör jag Yvonne ropa. ”Tummarna upp!” Men de är väl upp? Nähä. Inte tillräckligt, tydligen. ”Händerna!” ”Tänk tagen bakdel i hörnpasseringen.” Oj, oj, det blir mycket nu…

Att tänka på:

Ordentlig hörnpassering. (Dutta med inner och vända för ytter.)
Tänka tagen bakdel.
Stilla händer och tummarna upp.
Rida rakt fram till nästa tänkta hörn och upprepa proceduren.

När vändningarna blev bättre så fick jag instruktionen om att samla galoppen mer och när jag skulle göra det så bröt Mackan av till trav. Bajsnödig? Nähä, inte det… Nytt försök. Mackan bröt av till trav igen. Är han verkligen inte bajsnödig? Nähä, han vill inte bajsa nu heller… Nytt försök. Mackan bröt av till trav igen. Kissnödig? Inte det heller… ”Halvhalt… halvhalt… halvhalt… NU… NU… NU.” Tur att det finns en tränare till hands som kan påminna mig om vad jag ska göra… 😉 ”Ta det inte med handen – använd kroppen.” Självklart… Jag gör nog en lite volt… ”Ja! Bättre där!” En liten volt till, lite längre bort. ”Nu ska du göra det på rakt spår också!” Ja, det är ju den lilla detaljen… Halvhalt… halvhalt… halvhalt… Inte helt plättlätt. Yvonne och jag enades om att det får bli läxan tills nästa träning om 14 dagar och jag längtar redan till nästa ridpass.

Bogenin

Ridhandboken, del 2 Vidareutbildning för ryttare och häst, sid 49.

Bunketorp

Facebook är toppen! Senaste veckan har jag haft en stor längtan ut i skogen och ville ha sällskap. Vad gör man då? Jo, lägger en förfrågan på FB! Det tog bara några minuter tills dess att Sara mer eller mindre hade lovat bort sin mamma Beata för en uteritt. 🙂

Dagen efter min efterlysning var det dags att lasta Mackan och bege mig till Lindome för att parkera på golfklubbens parkering och möta upp Beata. Beata hade informerat mig om att turen skulle ta ca 1,5 timma och det lät ju alldeles lagom. Härligt med 1,5 timmas skritt i skogen. Redan när jag parkerade så började mina hjärnspöken ställa till oreda i huvudet på mig. Oj, så många bilar som kör förbi på vägen! Undrar just om Mackan kommer att reagera på alla som kör förbi i hög fart? Kommer jag ens att kunna sitta upp om blir rädd? Skärp dig nu för tusan! Slappna av och tänk att allt ordnar sig! Se bara till att ha låga tyglar… Sagt och gjort – det var bara att slappna av och låtsas som att läget var lugnt. Beatas häst var lugn som en filbunke och det är ju inte så konstigt – hon är ju van vid både det ena och det andra. Hon rids ofta i Bunketorp och har dessutom startat Huntingen i Falsterbo vid två tillfällen och vunnit en gång. En riktig stjärna! Tror att Mackan kände av hennes energi, för han blev också lugn som en filbunke. 😉

Vi skrittade iväg i kuperad terräng samtidigt som vi pratade om både ditt och datt och när vi hade ridit en stund så sa Beata ”ska vi trava lite här?” Självklart! Mackan tyckte genast att livet var toppen och att det bästa som fanns var att trava i Bunketorp. 🙂 Underbara häst! Det blev både skritt, trav och galopp under en ca två timmars tur i skogen med Beata denna fantastiska kväll. Känslan av att galoppera fram i skogen på min underbara häst som hade öronen spetsade framåt är obetalbar! Vi passerade golfbanan och golfare vid några tillfällen och med halvlånga tyglar var det inget problem. Inte ens golfbilarna var något problem med halvlånga tyglar. 😉 Tänk vilken skillnad det kan göra med halvlånga tyglar och en avslappnad ryttare… 😉

Båda hästarna var rejält svettiga när vi kom tillbaka till parkeringen och jag var både svettig och lycklig. Okej, det blev lite sent – 22.30 satte jag mig och åt lite kvällsmat, men det var det värt! Tack Beata för att du guidade mig runt i skogen. 🙂

Träning för Yvonne FA.

OM det hade varit barn på fyrhjulingar utanför manegen i dag så hade jag bett dem att dunsta, men som tur var så åkte alla barnen hem innan det var dags för mig att sitta upp. 😉

I dag höll jag mig till planen: rida fram på halvlånga tyglar, lång och låg, för att skapa avspändhet, göra övergångar med bibehållen aktivitet samt att få Mackan att vända för en lätt ytterhjälp. 🙂 Som vanligt pratade pratade jag och Yvonne en del inledningsvis och efter en stund så tänkte jag att det nog var bäst att aktivera Mackan så att han inte skulle bli en sengångare, så jag började att rida övergångar skritt-trav-skritt. Glädjande nog tyckte Yvonne att det såg bra ut och jag fick rätt mycket cred för det jag har tränat på. Kul! 🙂 Till och med vänsterhanden har blivit bättre! 😉

Jag berättade för Yvonne att jag för många år sedan hade som mål att kunna rida i hatt och frack, men att jag på senare år omvärderade målet till att kvala till MsvB. Men nu är jag inte riktigt säker på vad jag vill… Hatt och frack har jag släppt för länge sedan eftersom vare sig jag eller hästen kommer att kunna fixa det, och att kvala till MsvB är faktiskt inte det viktigaste i dagsläget (även om det hade varit roligt). Det viktigaste för mig i dagsläget är att lära mig att rida precis så som jag vill kunna rida. Precis som mina förebilder rider. Jag berättade för Yvonne att en sak vill jag i alla fall gärna lära mig: byten. Med min förra häst kom jag aldrig så långt som till byten och jag vet inte ens om hon var så pass utbildad att hon ens kunde det, men jag vet att vare sig Mackan eller jag har tränat på det tidigare. Visst, några byten har jag väl fått till, men man kan säker diskutera kvalitén på dem… Yvonne förklarade för mig att det är flera olika förutsättningar som måste finnas för att kunna göra bra byten och när jag trodde att vi var klara med dagens träning så fick jag börja arbeta med galoppslutor. 😉 Ett steg i rätt riktning! 🙂

Jaha, sluta var det… Hmm, det var ett tag sedan… och i galopp också… Jag gjorde några försök och tänkte nog att jag måste nog börja med något lättare för att få det här att fungera i och med att det inte blev bra, men med lite instruktioner från Yvonne så blev det genast bättre. ”Samla”, ”halvhalter”, ”låt innerhöften/hjälpen visa vägen”, ”ytterskänkeln ska endast finnas på plats” var några av de instruktioner jag fick. Egentligen skulle jag rida på kvartslinjen men jag frågade om jag kunde rida på spåret för att få sargen till hjälp och så fick det bli. Till en början tryckte jag alldeles för mycket med ytterskänkeln och tog alldeles för mycket i innertyglen, men efter några försök och med Yvonnes instruktioner så blev det mycket bättre. Att tänka på:

Samla galoppen före hörnpasseringen.
Göra en 10-meters volt före slutan.
Rida med innerskänkeln och låta den ”visa vägen”.
Lätta lite i ytter sittben.
Endast lägga an ytter skänkel (istället för att trycka in bakdelen).
Tänka halvhalter genom hela slutan.
Rida sluta – rakrikta – rida sluta igen.

Nu är det 14 dagar tills nästa gång vi träffas och då jäklar ska galoppslutan sitta som ett smäck! 😉

På bilden är det jag och min förra häst Salna i paddocken hemma på gården. ❤ Det lustiga är att Salna och Mackan är rätt så lika i teckningen – både bläsen och det vita på vänster bak har de gemensamt – men det är typ det enda de har gemensamt. 😉

Cattis&Salna

Brottningsmatch med hjärnspöken.

Lördag. Svängde in med bilen på grusparkeringen framför stallet och såg att trädgården var full av barn. Så bra att alla besökande barn hoppar på studsmattan. Att Mackan kan stå och titta på dem från hagen är bra miljöträning för honom. Hoppa nu riktigt mycket, alla barn, och skrik gärna riktigt högt också.

Jag fixade och donade i stallet samtidigt som jag funderade på hur jag skulle lägga upp dagens ridpass inför morgondagens träning med Yvonne FA. Övergångar är alltid bra… Och att rida in i skritten istället för att sakta av till skritt… Lite snabbare reaktioner måste jag också träna på, OCH att han ska vända lätt för min ytterskänkel… Japp. Så får det bli.

Började att skritta fram på lång tygel med avsikten att fortsätta uppvärmningen på lite halvlång tygel för att skapa förtroende och ett avspänt lugn. Men va fan!? Ska ungarna köra fyrhjuling precis utanför manegen när jag ska rida?? Flera barn körde runt på två små fyrhjulingar precis utanför manegens långsida och i och med att det är nät på översta halvan av väggen så går alla ljud rakt in till ridbanan. Lugn, bara lugn… vad var det U-C sa när vi hade kursen Säker häst…? Ta inte tyglarna, ta inte tyglarna, ta för guds skull inte tyglarna… Under tiden som gruset sprutade och barnen både tutade och ropade så hade jag en brutal brottningsmatch med mina hjärnspöken! Slappna av, andas, slappna av… Varje gång jag hörde att barnen sprutade grus så fick jag ge mina hjärnspöken en riktig smocka! Jag tror banne mig att jag vann matchen! Samtidigt som jag önskade att någon uppe ifrån huset skulle ropa ”det är dags för fika!” till barnen så tänkte jag att det var riktigt nyttigt för mig att de faktiskt körde omkring precis utanför. Det var bara när de frågade om de fick köra in i manegen som jag sa ”absolut inte!” 😉

Svettig och nöjd lämnade jag manegen och även om jag inte fick tränat på allt det där jag hade för avsikt att träna på så kändes det riktigt bra. 🙂 Nu ska jag bara försöka knocka alla hjärnspöken som jag har i mitt huvud, för jag vägrar låta dem få ett övertag.

Brottning