Äntligen dags för kursen i mental träning, men först var det några timmars jobb och stallfix. Efter kursen så skulle jag och maken på 65-årsuppvaktning, så dagens schema var pressat och Mackan fick vila i dag också..
Vi var rätt många som var på kursen i mental träning för Karin Öljemark. Jag trodde nog att jag skulle känna igen en och annan, men det var bara Helene från stallet som jag kände. Alltid trevligt med nya människor (även om vi inte hade tid att bekanta oss med varandra). Vi fick börja med den sedvanliga presentationsrundan och vi skulle berätta om vad vi hade för häst och hur länge vi hade varit ett team. Dessutom skulle vi berätta om vi presterade bäst på träning eller tävling och det var intressant att höra hur olika det faktiskt är.
Karin pratade bl a om vilken komfortzon man har och hur man gör för att komma utanför den emellanåt och inse att man klarar av det. Vi pratade också om hästarnas komfortzon och hur man kan märka att de är på väg ut ur den. Vi fick diskutera parvis om hur man upplever det om det enbart är ”bättre” ryttare på framridningen/i ridhuset eller om det enbart är sämre ryttare. Hur påverkar det mig som ryttare? Vilka tankar dyker upp och vart leder tankarna mig? Till framgång? Eller till något annat?
Vi fick som hemuppgift att träna på att känna spänningsnivån i olika situationer och skapa en medvetenhet kring spänningen i kroppen. För att ändra spänningsnivån så kan det vara bra att använda sig av musik (så Mackan och jag skall köra lite partymusik när vi skall prestera på ett ridpass). Förutom att känna spänningsnivån så skall vi lyssna på någon sorts avslappningsövning. Först muskulär avslappning i ca 14 dagar och därefter mental avslappning. På sikt skall det leda till att vi kan använda oss av målprogrammering. Spännande!
Karin pratade rätt mycket om koncentration och den kommunikationsbubbla som häst och ryttare i bästa fall samtidigt befinner sig i under ett ridpass. Ibland lämnar ryttaren bubblan och ibland är det hästen som lämnar bubblan.. Det är viktigt att vi får hästen att vilja vara i samma bubbla, och det kan vi göra genom att skapa trygghet och ge mycket beröm. Vi måste sälja in bubblan till hästen så att den gärna befinner sig där. Hur mycket tid är jag och hästen i bubblan samtidigt? Varje ridpass så finns det saker som stjäl vår koncentration och jag skall ta reda på vad som stjäl min koncentration. Man måste försöka göra koncentrationen till en vana:
– Ha ögonkontroll
– Ha fungerande rutiner
– Dela in tävlingen i olika delar
– Mental förberedelse i bilder
– Bli medveten om grundspänningen (och kunna påverka den).
Jag skall föra dagbok över 3 saker som jag är nöjd med på ridpasset och 1 sak som jag vill förbättra. Jag skall också fundera på hur skall jag kunna förbättra?
Det var drygt tre timmars kurs som bara svischade förbi och jag förstår inte vart tiden tog vägen. Karin var riktigt bra på att förmedla det hon ville ha sagt och hon gjorde det på ett sätt som lockade fram många skratt. Underbart! Nästa kurstillfälle är i början av december och jag längtar redan tills dess, men först måste jag ju klara av mina hemläxor. Det där med avslappningsövningen blir nog svårast att klara av – jag har ju inte ens ro att sitta i ett varmt badkar en stund..
Lev väl!
dressyrbitchen 