Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Älg i skogen?

För ett par veckor sedan promenerade jag med Mackan efter ridpasset och fick se en älg på ängen inte så långt ifrån vägen och för säkerhets skull så vände jag tillbaka snabbt som tusan för att inte älgen skulle få syn på oss. I dag när jag red ut så fick Mackan vittring på något och han blev alldeles paralyserad. Från att ha suttit på en avslappnad häst på lång tygel och med fin bjudning så satt jag plötsligt på en häst som var lika uppblåst som en heliumballong. Huvudet var högt upp i skyn och öronen var spetsade som två spjutspetsar, hästen var en halvmeter kortare och 50 cm högre än annars. Jösses! Mackan stod som fastfrusen i marken och stirrade rakt upp mot skogen. Det var nästan så att jag trodde att hans ögon skulle hoppa ut ur huvudet på honom. Rätt vad det var så började Mackan att rygga snabbt och jag kände att han allra helst ville vända helt om och dra iväg som en skadeskjuten iller. Men jag lät honom inte vända utan han fick istället stå kvar på stället i förhoppning om att han skulle slappna av och kunna gå förbi ”det farliga”. Han blåste ur lungorna några gånger och jag insåg att det inte var någon idé att pressa honom förbi det som var farligt. Älgen som jag såg för ett par veckor sedan var en ko och risken att det var samma älg nu, och då kanske med kalv, gjorde att jag valde att vända tillbaka. Mackan var hur spänd som helst men slappnade av något när vi närmade oss stallet. Så istället för att träna övergångar och tempoväxlingar ute i naturen så fick jag göra det i paddocken. Mackan jobbade bra och precis som på träningen i torsdags blev galoppfattningarna riktigt bra och i dag blev även avbrotten rätt bra. Dock upplever jag att han dyker något i galoppen så där jobbade jag lite extra med volter i olika storlekar för att stärka honom. 🙂

Det är lite synd att hästen måste vila då och då, för det är så himla roligt att rida!

 

Dressyrträning.

Äntligen dags för lite hjälp. Så behövligt för att komma rätt i ridningen igen. Förra veckan var ju lite si och så i och med att Mackan fick kiropraktorbehandling på måndagen och nya skor på onsdagen med lätt hälta som följd. Jag red fredag och lördag med varierat resultat. På söndagen red Jossan eftersom Onsala RF anordnade tävling och jag var funktionär hela dagen. Måndagen ägnades åt promenad och i tisdags red jag och det gick så där i och med att jag var väldigt ofokuserad. Anledningen till att jag var ofokuserad var att vi var tre i paddocken samtidigt, varav den ena hästen ”slog i sko” typ hela tiden och vid ett tillfälle var den bakom Mackan när det small till och följden blev att han ilade iväg som om han blev stucken av ett bi. Efter det försökte jag hålla mig ifrån den hästen och bara det var ett helt företag med följden att jag inte riktigt kunde fokusera ordentligt på min egen ridning. Så trött jag blir på mig själv! Fördelen är att jag nu kan se vissa mönster och i och med att jag ser dem så kan jag förhoppningsvis göra något åt dem.

På träningen i dag så var det andra hästar i paddocken också, men jag hade mina hörlurar med Isabels röst i så jag hade (oftast) fullt fokus på Isabel och min ridning. Tänk vilken skillnad det kan göra bara man kan stänga av omgivningen. Tror inte ens att eventuella änder i dammen skulle kunnat spela oss ett spratt i dag.

Till en början sköt Mackan ut högerbogen i vänstervarvet och flöt ut åt sidan, men när jag rättat in framdelen på bakdelens spår så gick det mycket bättre. I andra varvet var det nästan likadant och även där gick det bättre efter en stund. Vi arbetade med övergångar och det är helt otroligt vilken nytta de gör. Övergångarna i skritt-trav-skritt fungerade rätt bra men jag fick jobba lite med övergångarna galopp-trav. Trav-galopp var riktigt bra över lag, så fattningarna behövde jag inte lägga så mycket fokus på. Det är tajmingen när jag bryter av från galopp till trav som inte fungerar så bra. Jag tajmar ofta mindre bra och Mackan ”dyker” då lite. Jag fick jobba på att hålla igång bakbenen och korta upp honom samtidigt som jag skulle hitta exakt rätt tillfälle att bryta av. Inte alls lätt. Framför allt inte om man har en petig tränare, vilket jag verkligen uppskattar att jag har. När jag hade arbetat med rakriktningen och övergångarna så fick jag en riktigt trevlig häst att rida. Han var mjuk och följsam i varenda steg. Isabel sa att han fick en ”flott” trav och jag kände verkligen skillnad mot hur det var när jag började träningen. Så jäkla kul! Nu måste jag bara arbeta med den mentala delen också så att jag känner mig lika säker som jag gjorde i höstas när jag knep några placeringar. 🙂 Längtar redan till nästa träning!

images

”Skall du rida?”

”Skall du rida?” Den frågan får jag i princip varje dag i stallet och jag förstår egentligen inte varför folk vill veta om jag skall rida. Spelar det någon roll om jag skall rida eller inte? Förmodligen är det så att det är ett initiativ till kallprat, men ett ganska löjligt sådant.

Ett annat snack som kan irritera mig är när jag rider min häst och någon annan ryttare börjar diskutera sin häst och sin ridning med mig. Är jag ens intresserad? Nej. Om jag är intresserad så frågar jag. Oftast har jag fullt upp med min egen ridning och försöker få den så bra som möjligt – i den mån det går. 😉 Målsättningen är att jag och min häst skall hamna i samma bubbla, så låt mig rida i fred och stör mig inte.

Tips från ”coachen” undanber jag mig också, för om jag vill ha hjälp så frågar jag min tränare eftersom det är den enda i stallet som jag har som förebild. Vi andra försöker så gott det går med varierande resultat. 😉

Ibland tänker jag att det hade varit skönt att stå i ett litet stall med 6-8 hästar, men samtidigt är det faktiskt riktigt roligt med alla dessa olika människor. Jag kan komma på mig själv med att göra miner (när ingen ser) om det är så att jag hör något som jag tycker är riktigt löjligt. Precis som ett barn blir jag då. Kan tyvärr inte återge exempel här i rätt tonfall, för det är oftast tonfallet hos folk som får mig att reagera. Framför allt när man pratar med sin häst eller sin hund som om den vore ett spädbarn. Löjligt.

Nu skall jag ta tag i dagen och hoppas att jag träffar många roliga människor så att jag kan får gymnastisera mitt ansikte i dag med. 😉

Avmaskning.

För att inte avmaska i onödan så skickade vi in träckprov från flera hästar till Kolla masken. Mackan har varit nollad tidigare men nu hade han 60 EPG, vilket inte är mycket alls. Nya rekommendationer är att man odlar för stora blodmasken på alla träckprov som är över 0 EPG så det gjorde vi. Det märkliga är att de vid odlingen av just stora blodmasken slog ihop flera hästar från stallet till en grupp och då visade det sig att en individ visade postivt – men man kunde då inte säga vilken. Märkligt. Om man nu inte vill att man skall avmaska i onödan så är det väl väldigt viktigt att inte samköra träckproven (såvida hästarna inte går i samma hage)?! Jag funderade på att skicka en individuell odling på Mackan, men struntade i det eftersom det då kommer dröja avsevärt längre tid innan jag kan släppa honom i gräshagen, och det vill jag inte. Som jag förstår det så är det nu tre hästar som är avmaskade helt i onödan… Väldigt märkligt… och onödigt.

Skoning.

I går var Kjell hos Mackan och fixade nya skor, vilket jag tyckte passade bra i och med att Mackan fick kiropraktorbehandling i måndags och skulle ta det lugnt några dagar. När jag skulle ta in Mackan på kvällen så märkte jag att han ömmade väldigt och stapplade in till boxen. Typiskt! Kontaktade Kjell och förberedde honom på att han kanske skulle få åka ut igen dagen efter för att kontrollera om det var sömtryck eller något annat. Det har hänt vid något tillfälle tidigare att Mackan har fått tryck av söm, men det var säkert tre år sedan. Han har inga lätta hovar och Kjell säger att man måste vara riktigt försiktig, för om man tar det minsta lilla för mycket vid verkning så börjar Mackan blöda. För några år sedan ringde jag Kjell och frågade om min häst behövde en blodtransfusion eftersom det såg ut som om någon hade slaktat en gris på stallgången. 😉 Riktigt så illa var det inte, men jag tyckte att det var roligt att reta Kjell lite. 🙂

I stallet har vi världens bästa Idriz som jobbar hela dagarna och fixar och donar mest hela tiden. I morse ringde jag honom för att be honom kontrollera om Mackan fortfarande var öm i framhovarna – och det var han. Kjell fick åka ut och kolla, de sprang med Mackan men Kjell kunde inte se någon orenhet så vi bestämde att avvakta istället för att börja mecka med skor och hovar.  På kvällen när jag kom så upplevde jag inte att Mackan var öm, men jag tyckte att han gick lite annorlunda och liksom knixade med kotleder och karpalleder istället för att bara sätta ner hoven och rulla över. Får se vad det blir av det, men förhoppningen är att kunna rida lite lätt i morgon (på relativt mjukt underlag). I dag blev det en promenad med gräsätning istället för ridning. Så kan det bli när man har en känslig häst…

Kiropraktor Magnus på besök i stallet.

Mackans kiropraktor Magnus Lindén hade vägarna förbi stallet i dag och behandlade Mackan och två hästar till. Det var en del att fixa på Mackan men Magnus sa att han har behandlat Mackan flera gånger tidigare då det har varit betydligt värre ställt, så summa summarum var det ändå rätt ok i dag. De andra två hästarna behöver kollas igen om några veckor men jag kan vänta lite längre med Mackan.

Magnus noterade att det var mest att korrigera i Mackans bakdel i dag jämfört med tidigare, och det kan förklara mycket som jag har upplevt i ridningen tidigare i år. Alltid skönt när det finns en förklaring!

Nu blir det promenad ett par dagar och därefter kan jag mer eller mindre rida som vanligt.

Sämsta ever…

I går var det dags för årets första tävling och jag var tyvärr inte så förberedd som jag hade hoppats. Under senvintern har Mackan haft flera muskelspänningar och muskelskador, vilket har bidragit till att vi inte har kunnat träna på samma vis som tidigare. Två träningar hade jag i alla fall hunnit med före tävlingen, men formen och rörelserna har inte befästs efter uppehållet även om själva träningarna har gått bra.

Tävlingen var på Hermanstorp och jag valde att rida enbart en klass av förklarliga skäl – lagklassen i MsvC:1. Kanske inte bästa klassen att börja med efter ett uppehåll men i och med att klubben anmälde lag och inte har tillräckligt många ryttare att plocka in så tänkte jag att jag rider och gör så gott jag kan och med tanke på vårens hjärnspöken hos mig så är jag trots uselt resultat rätt nöjd:

  • Jag är nöjd med min häst som är så himla trevlig.
  • Jag är nöjd med att framridningen fungerade bra (trots att Mackan blev mötesskygg och kastade sig vid ett tillfälle).
  • Jag är nöjd för att att jag gjorde så gott jag kunde för dagen.
  • Jag är nöjd med att jag medvetet gjorde en felridning för att komma bättre in i nästa moment. (Även om det kostade mig många poäng.)

Framridningen gick som sagt bra och när det var min tur att komma in på banan så var både jag och Mackan avspända och enligt min upplevelse i samma bubbla. Red förbi domaren som satt i en transport relativt nära staketet utan problem och tänkte att jag skulle visa Mackan domaren även i andra varvet, men när jag passerade transporten så ställde domaren sig upp och Mackan kastade sig åt sidan. Ett par sekunder senare fick jag min startsignal. Där sprack min och Mackans gemensamma bubbla…

Inridningen var ok, första mellantraven var mesig (en 4:a med motiveringen ”knappt visad”), i hörnpasseringen före öppnan så blev Mackan rädd för något, hoppade till och tog ett par steg åt sidan. I det läget tänkte jag att det inte var någon idé att gå in i en öppna så jag valde istället att lägga en volt i hörnet för att därefter kunna göra en bättre öppna. Räknade med att det skulle kosta mig 2 poäng men att jag kanske skulle få bättre betalt på öppnan. Så fel jag hade! I protokollet står det: medveten felridning ‘första gången rörelsen påbörjas är det som bedöms!'” Min idé med volten kostade mig många poäng… 😦 Något jag aldrig kommer göra om. (Kan det vara så att domaren trodde att jag påbörjade höger öppna i ögonblicket Mackan flyttade sig för att han reagerade på något i hörnet? Förmodligen.) Eftersom första mellantraven var mesig så satsade jag lite mer i den andra och följden blev galoppinslag (ytterligare en 4:a). Skritten blev inte heller bra, ”Ej fyrtaktig (pass)” och där fick jag ytterligare två 4:or. Fick 11 st 6:or och en 5,5:a – men vad hjälper det när så många andra moment blev riktigt kassa? Faktum är att om jag hade anat att det skulle bli så illa, endast 49,149%, så hade jag valt att utgå. Allmänt intryck blev: ”Ganska flott häst men som för dagen inte alls verkar tillfreds går genomgående i en ostadig form och får dålig framåtbjudning. Blir ofta spänd med flera grova missar som följd, se ovan.”

Den första tanken jag fick när jag läste protokollet var att lägga ner allt vad tävling heter. Eller nej, faktum är att jag först tänkte börja samla på frimärken eller något annat istället, det vill säga byta hobby helt och hållet. Nu har jag sansat mig och känner mig inte längre nerkörd i skorna och har faktiskt bestämt mig för att ta mig an nya utmaningar, som t ex ett par LA-klasser inom kort. Tills dess hoppas jag att vi har trimmat ihop oss igen, Mackan och jag.

I love my horse! ❤

 

Träning för Isabel.

Torsdag och ledig dag. Så skönt. På fredag är det en lovdag så då är jag också ledig och efter det är det helg. Summa summarum fyra dagars ledighet. Skönt! Inte så att jag kommer ha massa tid över, men det är alltid trevligt att kunna göra lite som man vill.

I dag var det träning för Isabel igen och vi fortsatte arbetet med rakriktning som vi påbörjade förra veckan – det vill säga att flytta in framdelen på bakdelen och då framför allt i vänster varv. I höger varv fick jag tänka lite likadant i och med att jag höll på att hamna i staketet vid upprepade tillfällen. Märkligt. Första gången det blev så så sköt Mackan ut bogen och flöt iväg så att vi höll på att rida in i staketet. Andra gången tänkte jag ”inte in i staketet, inte in i staketet” och givetvis tittar jag på staketet OCH hamnar i samma situation igen. Typiskt. Jag vet ju att jag inte skall titta på staketet utan istället titta längre fram på spåret och när jag väl gör det så går det mycket bättre. Att jag aldrig lär mig!  I vänstervarvet fick jag arbeta med de vändande hjälperna och det var mycket lättare i galoppen än i traven – framför allt när jag tittade låååångt fram, dit jag skulle, så på den öppna delen av volten fick jag titta på A för att vända in Mackan på rätt spår och när det fungerade så kändes han riktigt bra. I slutet av ridpasset så gick han fiiiint och jag satt djupt i sadeln utan att det kändes jobbigt. Najs! Avslutade dagens aktivitet med att hänga av sadel och träns i stallet och sätta på repgrimman för att gå på en promenad med Mackan då han också fick äta gräs. Han är så himla rolig när han stannar för att äta ett par tuggor under tiden som jag fortsätter att gå, för att därefter trava ikapp mig för att återigen ta ett par tuggor. Så kan han hålla på hela tiden. 🙂 Tur att jag har drygt tre meter långt rep så att han hinner tugga när jag går, men det är ett himla jobb att se till så att han inte trampar på repet.

På söndag är det tävling och i dag passade jag på att putsa sadeln och smörja den eftersom det inte är så ofta som den får omvårdnad. I morgon skall jag fixa sommardäck på transporten och på lördag skall jag vara funktionär på ORF’s ponnydressyr för att därefter åka till stallet och förbereda Mackan för söndagens tävling. Dessemellan hoppas jag kunna umgås med maken och sonen – de tycker att jag likaväl kan bo i stallet eftersom jag nästan aldrig är hemma…

Träning för Isabel.

Äntligen kändes det som läge för att ta en träning för Isabel och checka av Mackans aktuella status. Det har ju gått ett antal veckor sedan sist… Minns faktiskt inte när det var, men det var i den vevan då Mackan kastade sig till höger och vänster och efter det har vi inte riktigt kommit på banan igen, Mackan och jag. De senaste två veckorna så har jag varvat promenader med lättare ridning och massage, vilket verkar ha gett resultat. I dag skulle det vara hoppträning ute och jag skulle rida i manegen, och för säkerhets skull bad jag om lite extra vatten på underlaget i manegen för att det skulle bli lite mer stabilt och det var både sladdat och vattnat rätt nyligen, vilket jag verkligen uppskattar.

Från att de senaste veckorna ha fått jobba rejält med spårningen i höger varv så fick jag jobba desto mer i vänster varv i dag. Ingen nackdel alls att han har bytt sida! 🙂 I vänster varv fick jag tänka nästan bakdelsvändning/piruett, fast i trav, för att få in framdelen på bakbenens spår. Efter en vinglig inledning så gick det bättre och bättre och Mackan kändes mycket stadigare än tidigare. Fick även ha samma tanke i galoppen och där var det mycket lättare att få in framdelen på samma spår. Jag skall ha en aktiv ytterskänkel lite längre fram och rakställd/aningens högerställd häst (emellanåt) samtidigt som jag arbetar med halvhalter de kommande ridpassen. I och med att jag gör så så bidrar det också till att Musklerna i halsen slappnar av på ett bra sätt. I dag var det en markant skillnad före och efter ridpasset, vilket är riktigt positivt.

Nu skall jag försöka komma tillbaka till mitt ”forna” jag, för i dag blev det lite väl skumpigt och okontrollerat då och då och så vill jag ju inte ha det!. 😉 Träning bokad även i nästa vecka! 😀

Hundar.

Vi är många som älskar hundar och som har hundar. Vissa av oss har hunden kärare än något annat i livet – en plats som möjligtvis delas av hästen man äger eller sköter. För många är hunden så kär så att man måste släpa med den överallt, som t ex till Falsterbo Horse Show och till stallet. För egen del skulle jag aldrig komma på tanken att ta med våra bjässar vare sig till Falsterbo eller till stallet. För det första så skulle de bara vara i vägen och för det andra så tänker jag att de har det bättre hemma med våra andra familjemedlemmar (OK, de ligger mest och sover så de märker nog ingen skillnad på vem som är hemma eller ej…)

Även om man har hundar i familjen så innebär inte det per automatik att man tycker det är ok att ha andras hundar i sin direkta närhet. Som när man ibland måste dela plats med världens största hund på läktaren i Falsterbo – nästan så att man måste ha den i knät. Ibland kan det vara att man måste klättra över den för att komma till rätt stol då den ligger vid sin ägares fötter, och det kan faktiskt räcka med att klättra över alla påsar med grejer som alla entusiaster har köpt samtidigt som man (läs ”jag”) slänger avundsjuka blickar och undrar vilket välbetalt jobb de måste ha som har råd att köpa allt det där.

Det är inte så att jag inte gillar hundar, för det gör jag. Men inte i alla lägen. En hund är en hund och det är människan som skall se till att hunden är stabil och trevlig. Om människan inte har den förmågan så blir det jobbigt. Väldigt jobbigt. Ett av mina absoluta favoritprogram är Mannen som talar med hundar (Cesar Millan). Han säger att han rehabiliterar hundar och tränar människor vilket jag tycker stämmer riktigt bra. Vissa människor är tyvärr otränade och man tror ofta att man gör hunden en tjänst när man daltar med den, vilket ofta leder till att man snabbt har en hund som tar över i olika sammanhang. Precis som det kan bli med en häst om man inte passar sig…

I vårt stall brukar det vara tre hundar. Ibland är de där en och en med sina ägare och ibland är de där samtidigt. En liten hund klarar av att gå utan koppel intill sin ägare och man märker knappt av den, en annan liten är alltid i koppel och den märker man knappt av heller och den tredje är en stor och trevlig hund som alltid är i koppel. Så långt inga problem. Men finns det en som är i koppel (för det mesta) och som man hör och ser i princip hela tiden. Riktigt jobbigt. Efter en dag på jobbet är en skällande hund det jag minst av allt vill höra i stallet och jag tror inte att hästarna heller vill höra det. Riktigt jobbigt. Samma hund roade sig härom dagen med att jaga Mackan och en annan häst i grushagarna. Samma hund har gjort utfall mot den fina lilla tysta väluppfostrade hunden som kan gå utan koppel. Samma hund har gjort utfall mot ett barn. Samma hund skrämmer hästar till höger och vänster. Samma hund skrämmer slag på stallkatten. Samma hund kom lös vid ett tillfälle och jagade stallkatten genom halva stallet och nästan mellan benen på en uppbunden häst. (Tur att det var en lugn häst.) Samma hund skäller typ varje dag i stallet och retar gallfeber på många av oss. Trots vissa pikar verkar budskapet inte gå hem.

Så alla ni som har hundar med i olika sammanhang – se till att de är lugna och trygga. Vet ni inte hur ni skall uppnå det så kontakta någon som kan hjälpa er. För stallfridens skull.Hundarna