Kategori: Okategoriserade

Ja, ibland blir det liksom inte som man har tänkt sig. I går tänkte jag att jag minsann skulle åka på tävling på söndag eftersom jag behöver tid på banan för att få lite rutin. I dag hämtade jag bilen på verkstaden efter det att den hade fått nya bromsbelägg och på väg hem lös det en varningslampa som jag tidigare inte har sett. Märkligt. Frågan är vad det är? Enligt instruktionsboken så är den en allmän varning som kan betyda att det är fel på i princip vad som helst. Skumt. På tisdag skall den tillbaka till verkstaden för att byta något som har med handbromsen att göra och då får han se vad det är som i övrigt kan vara fel. Att då ge mig ut på vägarna med Mackan i transporten känns inte alls bra, så jag har faktiskt avanmält från söndagens tävling. Det gör faktiskt ingenting i och med att jag upplever att Mackan behöver lite mer styrka och att äldsta dottern med familj kommer på besök i helgen. 🙂

Planen är att träna vidare och anmäla mig till några tävlingar i slutet av sommaren. Tills dess blir det både styrke- och konditionsträning – både för mig och för Mackan.

Dagarna går fort och snart är det dags för semester. Det skall bli så skönt! Trots att jag arbetar extra på Sommarskolan 14 dagar så blir det nog ändå 6 veckors sammanhängande ledighet med möjlighet att göra lite av varje. Men innan dess så är det dags för några intensiva jobbveckor med betygsättning och resa till Stockholm med våra nior.

Den här jobbveckan har också varit intensiv men jag har ändå fokuserat på att hinna med stallet precis som vanligt. I måndags började jag rida i paddocken men förflyttade mig till manegen i och med att jag irriterade mig på en annan ryttare som ”går på” sin häst lite väl mycket med sitt ridspö. Att dra ihop hästen och banka på den med skänklarna samtidigt som man piskar den ser inte trevligt ut. Att dra ihop hästen och piska på den så att den börjar rygga och fortsätta piska den när den ryggar ser inte heller trevligt ut. Hästen måste vara alldeles förvirrad. Vad vill hon egentligen? Hästen går ju framåt och verkar göra så gott den kan. Hur som helst ser det inte ut som om någon av dem tycker att det är särskilt roligt. Eftersom jag vill att Mackan skall tycka arbetet är roligt och att jag erbjuder intressant arbete så att han vill befinna sig i samma bubbla som jag så lämnade jag paddocken. I min iver över att lyckas med ridpasset så var jag lite överambitiös och gjorde lite av varje istället för att fokusera på några få moment. Följden blev väl att inget blev direkt bra… men kul hade vi. 😉

Vis av måndagens ridpass så valde jag på tisdagen att fokusera på några få moment som till exempel övergångar och skänkelvikningar, vilket medförde att kvalitén i ridningen blev mycket bättre. Tur att jag lär mig någonting av mina misstag. 😉

I onsdags var det vila för Mackan och övertid på jobbet för min del. 11 timmars arbete med endast 20 minuters rast… Kanske inte att rekommendera, men så fick det bli. Elevernas arbete skall bedömas och betygen skall sättas.

I dag, torsdag, så var det dags för träning igen och då det var hoppning i paddocken så tränade jag inomhus i värmen. Som vanligt så hade jag gott om tid när jag kom till stallet men fick ont om tid till framridningen. Så typiskt. Jag började med att glatt berätta för Isabel att Mackan har känts mycket bättre i båda varven det sista och att jag knappt alls har behövt jobba för vändande hjälper. Och vad händer? Givetvis höll jag på att rida rakt in i sargen flera gånger… Så typiskt. Jag fick rida förvänd sluta i skritt – trav för att få in ytterbogen och det fungerade bra. Som vanligt var det nog övergångarna som räddade mig och som gjorde att jag så småningom fick en häst som spårade, var i balans och bjöd framåt. Så typiskt att den känslan skall infinna sig precis när det är dags att avsluta träningen – när det är som roligast. Fast å andra sidan skall man ju vara glad över att känslan infinner sig över huvud taget. Målsättningen är att komma till en lösgjord häst mycket tidigare, så som det var i höstas, men det tar nog lite tid innan vi är där igen. Nu skall vi dessutom fokusera på att bygga upp styrkan efter vårens icke-fungerande period.

På söndag skall jag rida en LA:3, men efter det blir det nog mest fokus på träning ett tag. Förhoppningsvis är vi på G igen i slutet av sommaren. 😀

Här hade jag tänkt att lägga en bild, men eftersom jag är så himla dåligt på att komma ihåg att använda kameran så blev det ingen bild. 😉

Äntligen kändes det som läge för att ta en träning för Isabel och checka av Mackans aktuella status. Det har ju gått ett antal veckor sedan sist… Minns faktiskt inte när det var, men det var i den vevan då Mackan kastade sig till höger och vänster och efter det har vi inte riktigt kommit på banan igen, Mackan och jag. De senaste två veckorna så har jag varvat promenader med lättare ridning och massage, vilket verkar ha gett resultat. I dag skulle det vara hoppträning ute och jag skulle rida i manegen, och för säkerhets skull bad jag om lite extra vatten på underlaget i manegen för att det skulle bli lite mer stabilt och det var både sladdat och vattnat rätt nyligen, vilket jag verkligen uppskattar.

Från att de senaste veckorna ha fått jobba rejält med spårningen i höger varv så fick jag jobba desto mer i vänster varv i dag. Ingen nackdel alls att han har bytt sida! 🙂 I vänster varv fick jag tänka nästan bakdelsvändning/piruett, fast i trav, för att få in framdelen på bakbenens spår. Efter en vinglig inledning så gick det bättre och bättre och Mackan kändes mycket stadigare än tidigare. Fick även ha samma tanke i galoppen och där var det mycket lättare att få in framdelen på samma spår. Jag skall ha en aktiv ytterskänkel lite längre fram och rakställd/aningens högerställd häst (emellanåt) samtidigt som jag arbetar med halvhalter de kommande ridpassen. I och med att jag gör så så bidrar det också till att Musklerna i halsen slappnar av på ett bra sätt. I dag var det en markant skillnad före och efter ridpasset, vilket är riktigt positivt.

Nu skall jag försöka komma tillbaka till mitt ”forna” jag, för i dag blev det lite väl skumpigt och okontrollerat då och då och så vill jag ju inte ha det!. 😉 Träning bokad även i nästa vecka! 😀

Vi är många som älskar hundar och som har hundar. Vissa av oss har hunden kärare än något annat i livet – en plats som möjligtvis delas av hästen man äger eller sköter. För många är hunden så kär så att man måste släpa med den överallt, som t ex till Falsterbo Horse Show och till stallet. För egen del skulle jag aldrig komma på tanken att ta med våra bjässar vare sig till Falsterbo eller till stallet. För det första så skulle de bara vara i vägen och för det andra så tänker jag att de har det bättre hemma med våra andra familjemedlemmar (OK, de ligger mest och sover så de märker nog ingen skillnad på vem som är hemma eller ej…)

Även om man har hundar i familjen så innebär inte det per automatik att man tycker det är ok att ha andras hundar i sin direkta närhet. Som när man ibland måste dela plats med världens största hund på läktaren i Falsterbo – nästan så att man måste ha den i knät. Ibland kan det vara att man måste klättra över den för att komma till rätt stol då den ligger vid sin ägares fötter, och det kan faktiskt räcka med att klättra över alla påsar med grejer som alla entusiaster har köpt samtidigt som man (läs ”jag”) slänger avundsjuka blickar och undrar vilket välbetalt jobb de måste ha som har råd att köpa allt det där.

Det är inte så att jag inte gillar hundar, för det gör jag. Men inte i alla lägen. En hund är en hund och det är människan som skall se till att hunden är stabil och trevlig. Om människan inte har den förmågan så blir det jobbigt. Väldigt jobbigt. Ett av mina absoluta favoritprogram är Mannen som talar med hundar (Cesar Millan). Han säger att han rehabiliterar hundar och tränar människor vilket jag tycker stämmer riktigt bra. Vissa människor är tyvärr otränade och man tror ofta att man gör hunden en tjänst när man daltar med den, vilket ofta leder till att man snabbt har en hund som tar över i olika sammanhang. Precis som det kan bli med en häst om man inte passar sig…

I vårt stall brukar det vara tre hundar. Ibland är de där en och en med sina ägare och ibland är de där samtidigt. En liten hund klarar av att gå utan koppel intill sin ägare och man märker knappt av den, en annan liten är alltid i koppel och den märker man knappt av heller och den tredje är en stor och trevlig hund som alltid är i koppel. Så långt inga problem. Men finns det en som är i koppel (för det mesta) och som man hör och ser i princip hela tiden. Riktigt jobbigt. Efter en dag på jobbet är en skällande hund det jag minst av allt vill höra i stallet och jag tror inte att hästarna heller vill höra det. Riktigt jobbigt. Samma hund roade sig härom dagen med att jaga Mackan och en annan häst i grushagarna. Samma hund har gjort utfall mot den fina lilla tysta väluppfostrade hunden som kan gå utan koppel. Samma hund har gjort utfall mot ett barn. Samma hund skrämmer hästar till höger och vänster. Samma hund skrämmer slag på stallkatten. Samma hund kom lös vid ett tillfälle och jagade stallkatten genom halva stallet och nästan mellan benen på en uppbunden häst. (Tur att det var en lugn häst.) Samma hund skäller typ varje dag i stallet och retar gallfeber på många av oss. Trots vissa pikar verkar budskapet inte gå hem.

Så alla ni som har hundar med i olika sammanhang – se till att de är lugna och trygga. Vet ni inte hur ni skall uppnå det så kontakta någon som kan hjälpa er. För stallfridens skull.

I dag var det min tur att sitta upp på Mackan och känna lite på traven, men innan dess promenerade jag i 20 minuter med honom en bit på den så kallade galoppbanan och efter det arbetade jag honom i skritten i ca 30 minuter. Han är lugn och fin och lyssnar rätt bra, med andra ord STOR skillnad mot hur det var för ett tag sedan. Skönt! Nu bryr han sig inte så mycket om de andra hästarna som är på ridbanan samtidigt, vilket han gjorde en period för ett tag sedan. Då kunde han hoppa och studsa bara det prasslade lite i vassen intill dammen.

Det blev inte mycket trav i dag men tillräckligt för att jag skulle få en känsla för hur han kändes. Mest på rakt spår, men även lite på stora volterna. Inga hyss, inga direkta spännigar, aningens lite stelare i höger varv men ändå STOR skillnad mot tidigare. Nu fortsätter jag arbetet med att få honom mjuk och fin i båda varven genom ridning, massage och stretching.

Det tar en jäkla tid med allt! Först skall så mycket som möjligt av vinterpälsen av, sedan skall halsen ”gungas” eller försiktigt ställas/böjas, efter det skall frambenen stretchas åt tre olika håll och roteras åt två olika håll. När jag har fixat det och dessutom sadlat min häst så är det dags att stretcha mig själv. Det tar också en stund och ibland känns det som om andra i stallet hinner både komma, rida och åka hem igen innan jag ens hinner sitta upp på min häst. Men, men… jag får i alla fall valuta för pengarna om man räknar i stalltid. 😀

Onsdags förra veckan så var jag på återbesök med Mackan hos Stefan och fick konstaterat att den skada som fanns i halsen veckan innan var mycket bättre, MEN att triceps på vänster sida inte var ok. Va? Fanns inte den skadan i så fall veckan innan och varför åtgärdades den i så fall inte? Eller hade skadan uppkommit akut nu? Ingen aning faktiskt. Jag lyssnade och ifrågasatte inte det jag fick höra, utan det var först när jag satt i bilen på väg hem som jag började fundera på vad som hade sagts. Rådet jag fick för kommande veckor var att promenera ytterligare en vecka, uppsutten skritt på rakt spår veckan efter, trav och galopp på rakt spår veckan efter det och först därefter kunde jag börja böja. Varför då? Faktum är att jag inte alls har samma plan. Tyvärr. Min första tanke var att ta det lugnt ett par dagar och därefter sitta upp och börja jobba Mackan i skritt med lösgörande arbete. Ganska så snart efter det så blir det lite trav och galopp och beroende på hur Mackan känns då så anpassar jag arbetet efter det. För säkerhets skull så har jag stämt av min plan med både Mackans massör och med min tränare, och de tycker att min plan är bra.

I fredags och lördags red jag honom i skritt och på söndagen fick han endast en kort promenad eftersom jag var både frusen och trött efter en dag i Laholm med laget. I dag fick Jossan rida i och med att jag arbetade sent och dessutom skulle hämta halm på kvällen och hon sa att han kändes lite stel i högervarvet men inte alls som tidigare, så förhoppningsvis är det på rätt väg. I morgon är det min tur att känna på lite trav och galopp. 🙂 Tills vidare fortsätter jag att massera halsen och stretcha båda frambenen/bogarna som jag har gjort tidigare. Håller tummarna för att han snart är bra!

Om tre veckor kommer Magnus Lindén till stallet för att kolla över både Mackan och ett par andra hästar – får se om han kan lägga någon pusselbit. Om Mackans problem kvarstår så blir det nog att kolla upp halskotpelaren igen för att se så att inte det har uppstått inflammation igen. Hemska tanke.