Kategori: Okategoriserade

Träning

Jäklar! Nu har jag försovit mig! Klockan är halv ett och jag som skulle träna klockan elva! Paniken kom i kroppen men hann bara stanna en kort sekund innan jag kom på att det bara var en dröm. Puh, vilken tur! Typiskt att drömma något sådant här när det är första gången för en ny tränare… 😂

Sofia, som jag har fått så bra hjälp av under det senaste året, är höggravid och har knappt några träningstillfällen alls fram tills dess att bebisen skall komma och efter det vet jag inte riktigt hur det blir med träningar heller. Tanken på en ersättare har funnits med mig under flera månader och härom veckan gjorde jag slag i saken och frågade Yvonne2 (Yvonne1 är tränaren i centrerad ridning) om hon kan hjälpa mig, vilket hon glädjande nog kan. Sagt och gjort, bokade tid och nu var det dags. Du kanske undrar varför jag frågade just Yvonne2? Det finns flera anledningar till det, men en är att jag redan för flera år sedan var imponerad över hur hon red sina hästar – i mina ögon på ett föredömligt sätt. En annan anledning är att hon tränar några av mina vänner och att de är supernöjda! 🙂

Som vanligt när man träffar en ny tränare så blir det en del snack innan man kommer igång, och så även den här dagen. Intressant snack om halskotpelare, ridning i allmänhet och vad jag vill med min ridning. Yvonne har inte sett Mackan på flera år och hon tyckte att han har biffat till sig sedan sist, och det var roligt att höra. Han måste ha varit riktigt pinnig sist hon såg honom… 😉

Jag började rida och Yvonne ringade ganska snabbt in det jag behöver arbeta mer med:

  • Hitta svikten i knän och anklar samt öka trycket i vänster fot. (Exakt samma som Yvonne1 har pratat med mig om och som jag faktiskt har tränat på men behöver förbättra ytterligare.)
  • Vara helt still i händerna och framför allt i vänsterhanden (vilket Yvonne1 också har varit på mig om).
  • Rida mer för inner skänkel. (Inner skänkel mot ytter tygel.)

Nästa gång ska vi arbeta mer med galoppen, framför allt i höger varv, för att få Mackan att lägga mer vikt på ytter bak istället för inner fram.

Nu har jag på Yvonnes inrådan tagit fram Ridhandboken 1 & Ridhandboken 2 för att läsa dem igen – med andra ögon. Sist jag läste dem hade jag min förra syn på ridning och nu skall jag läsa med mina nya erfarenheter och min nya syn på ridningen och det skall bli intressant och se om jag läser dem på ett nytt sätt. De senaste veckorna har jag gått och varit lite sugen på att ha en bra bok att läsa och nu löste det sig automatiskt. 🙂 Att det inte blev en skönlitterär bok är det säkert några som skrattar åt nu…  de som känner mig väl. 😉

Min upplevelse är att Yvonne1, Yvonne2 och Sofia har samma grundtänk och jag är glad över att ha hittat tre tränare som tänker så lika och som vanligt ser jag fram emot kommande träningar! 🙂 Om några dagar skall jag träna för Yvonne1 och om 14 dagar blir det träning för Yvonne2 igen. 😀

 

Ridhandböcker

 

Älskade Ferdinand

Med siktet inställt tävling så lärde jag mig LA1 i början av året för att kunna rida det på en av Ligårdens programridningar med Britt Hammar. Dagen före programridningen fick jag ett meddelande om att Mackan var varm och lite tjock i vänster bak när han skulle ut på morgonen, och jag valde då att ställa in programridningen för säkerhets skull. Det tog några dagar innan både värme och svullnad försvann och sammanlagt fick han vila från arbete under en veckas tid. Hellre ge lite extra tid än att skynda. 🙂 Men innan den ofrivilliga vilan så hann jag rida igenom programmet och upptäckte då till min fasa att jag hamnade i mina gamla mönster så fort jag red upp på medellinjen. Skänkla, skänkla, skänkla, ratta, ratta, ratta… Jag missade helt att göra halt och förhållningar med hjälp av sätesbromsen och min andning! Har faktiskt tidigare tyckt att jag har fått rätt bra koll på min kropp: andning, långa ben, avslappning mm. Men ack vad jag bedrog mig. Faktum är att jag blev lite förskräckt över hur lätt det var att hamna i gamla invanda mönster igen och jag ställde frågan till mig själv om jag är redo för tävling – och då tävling med en annan typ av ridning än tidigare. Det första svaret blev NEJ, men när jag tänkte efter så ändrade jag mig till JA. Som vanligt pratade jag med några i stallet om mina tankar och då fick jag tipset om att bara fokusera på max tre saker när jag skulle rida programmet. Bra tänkt där! Härom sommaren var jag placerad på ett par tävlingar och då hade jag fokus på att förbereda Mackan och ut med tuttarna. Det gick ju bra! Inför programridningen den här gången hade jag bestämt mig för att fokusera på:

  • Förbereda Mackan (inför varje rörelse).
  • Andas.
  • Ha långa ben och slappna av.

Nu är jag anmäld till Ligårdens nästa programridning och hoppas kunna vara med då för att se om det gör någon skillnad att ha några fokusområden och skita i resten. 😉 Poängen är inte det viktiga i det här läget, utan jag vill kunna rida programmet på samma sätt jag rider i vardagen nu för tiden. Det skall bli kul att testa!

I lördags var det träning för Sofia igen och inledningsvis fick jag bara tänka lydnadsträning i och med att föregående ekipage skulle lämna oss ensamma i manegen och jag vet att Mackan  börjar fjanta sig då. Hans fjanteri gör att jag spänner mig lite och då är spiralen igång: Jag blir spänd – han reagerar – jag spänner mig ännu mer – han spänner sig ännu mer och så vidare. Men i och med att Sofia planterade begreppet lydnadsträning i skritten så kom jag snabbt till ett annat fokus och så gjorde även min häst. 🙂 Tack för tipset, Sofia! ❤

Mackan la in turbotrycket direkt för ovanlighetens skull och jag fick växla ner till tvåans växel istället för att låta honom fräsa runt på fyran. 🙂 Lite ovanligt att han har sådant tryck, för oftast brukar han vara lite som tjuren Ferdinand: Vad skall arbete vara bra för? Jag kan väl få ta det lite lugnt och lukta på blommorna istället… I och med att han var så pigg på att fräsa runt så fick jag fokusera på att dämpa hans framfart och hålla den lägre växeln så länge jag önskade. Jag fick rida en bit innanför spåret och tänka mig elstaket på båda sidorna för att rida rakt fram, och så länge det var hyfsat tempo så var det inte särskilt svårt, men när jag skulle ta ner tempot så blev det lite svårare att hålla en rak linje. Så nyttigt! Jag fick rida rakt upp på meddellinjen ett par gånger och rida en 8-volt i trav vid X. I den korta galoppen plockade jag fram CR-Yvonnes uttryck att ”smeta ut skinkorna i sadeln” för att få rätta känslan. 🙂 Vi hann även stämma av lite förvänd galopp innan det var dags att avsluta i lättridning och pratade med Sofia om hur mycket jag skall stretcha Mackan i traven och hon tycker att jag inte bör lägga ner honom särskilt lågt. Så bra! Lite lagom är bäst för hans del med tanke på hur han är byggd. 😉

Sammantaget gick träningen riktigt bra – inte minst med tanke på att det var ett bra tag sedan vi tränade senast. Sofia sa att jag är på rätt väg i min ridning och att Mackan har  utvecklat sin överlinje sedan sist. Kul! Vi är inte färdiga ännu, men vi är helt klart på rätt väg min älskade häst och jag. ❤

Ferdinand

Markbommar

I våras hade vi ett mål, jag och Heléne i stallet. Vi skulle rida en Pay & Jump till sommaren och lade upp träningen därefter och vi skaffade oss till och med en coach. 😉 Coach Emelie. Emelie kämpade tappert med oss under våren och anpassade övningarna efter vårt mål och efter ett tag så satte vi personliga rekord med hela 75 cm i hinderhöjd. Fräckt! Det var lagom fräckt att hoppa 75 cm i dressyrsadel – särskilt med mina kassa höftleder och muskler i ljumskarna. Efter den träningen blev det ett lite längre uppehåll från bommar och hinder för att mina ljumskar skulle få en chans att återhämta sig, men i samma veva så fick jag problem med en muskel i rumpan och hamstrings på höger sida också. Inte alls kul. 😦 Det tog typ hela sommaren innan jag kunde börja rida som vanligt igen och målet med Pay & Jump frös inne.

Nu har vi tagit nya tag och anlitar återigen coach Emelie med jämna mellanrum, men våra personliga rekord känns ganska avlägsna just nu… Nu är det bommar på marken igen. 😉 Faktum är att jag är ganska tacksam för det eftersom jag är rädd om mina höftleder, så innan jag har en hoppsadel där jag kan vara lite mer flexibel så lär Mackan få gå på marken. 🙂 Det är nyttigt att arbeta bommar på marken också – har jag hört. 😉 Både tempo och lydnad har förbättrats och jag upplever att jag har koll på Mackan (för det mesta), vilket innebär sansad galopp både före och efter bom.

Just den här träningen innebar travbommar på medellinjen och det var viktigt att vi hade rätt tempo och att vi kom rakt på hela serien. Gick så där med det… OK, det var första övningen så jag får skylla på att vi inte riktigt hade ”kommit igång”. 😉 (Brydde mig inte ens om att ta med det i filmen…) Därefter var det travbommar i hörnet, galoppbommar i varje språng över medellinjen och galoppbommar med ett språng emellan bommarna, också över medellinjen fast vid C. Maken kom och filmade eftersom jag tycker att det är roligt med film och jag har bantat ner materialet för att kunna dela med mig av det här:

Ok, ok, ok… jag fattar att det är trist att titta på några tanter som rider runt, runt i en manege, men tänk på utvecklingen som kommer! Från bommar på marken till en Pay & Jump till sommaren. Det du! 😉

Vi kämpar på och gör det bästa vi kan i det här läget och jag är fullt medveten om att det finns mycket som vi kunde gjort bättre. Men jag är skitnöjd med att vi i alla fall försöker!

Mål?

När jag satt och slöscrollade på FB i går så läste jag ett inlägg som bland annat innehöll följande: ”Vad har du för mål för året och hur ser din plan för hållbar och presterande häst ut?” Oj! Det det där med mål har jag ju alldeles tappat bort… Jag har hela tiden tänkt att det vore kul om jag kan göra några starter med början i april-maj. Men hur i jösse namn skall jag bli redo för det? Funkar det att bara flumma runt så som jag har gjort hela det här året? Tror inte det. Citatet fick mig att ta tag i mig själv och göra en plan, och det resulterade bland annat i att jag startade Youtube och letade upp några trevliga ekipage som red LA:1. För jag tänker nämligen testa att rida på kort bana 2018. Det blir säkert riktigt bra i och med att det händer något hela tiden – alltså inga längre sträckor där jag kan glömma av mina halvhalter. 😉

Senast i går stod jag på stallgången och sa att jag inte hade några planer på att vara med på programridningarna vi har med jämna mellanrum på Ligården, men nu är jag i alla fall anmäld till 9 januari och skall rida LA:1. 😂 Precis så funkar jag. Får jag en idé så är jag väldigt snabb på att genomföra den också – och ibland går det lite väl fort. Som när jag härom dagen beställde en dyr TENS-apparat i syftet att få bukt med smärtorna i mina höftleder… Det tog typ fyra minuter utan någon direkt betänketid innan jag tryckte på ”Order”. Ca fyra minuter efter det att jag hade lagt min order så fick jag ett tips i en FB-grupp om något som hette FAI-fix och nu har jag lagt mååååånga timmar på att sätta mig in i vad det kan göra för mig. Undrar om det är OK att returnera TENS-apparaten utan att ens öppna den? Jag har redan börjat göra några av de övningar som finns med i programmet och jag kan berätta för dig att jag fick en rätt go träningsvärk i rumpan – i muskler som jag knappt visste att jag hade. 😉 Tyvärr får jag inte blåsa på med träning varje dag, så jag får hålla mig till att bara träna varannan dag. 🙂 Jobbigt att vänta när man är ivrig att få resultat. 😂

Åter till mål och planer för 2018. Vilka planer har du? Personligen är jag övertygad om att man ska ha mål och delmål, för annars är det lätt att det inte händer något alls. Ingen progression what so ever. I och med att jag anmälde mig till programridningen så får jag börja med att rida olika delar ur programmet och försöka sätta ihop dem till en helhet. Borde inte vara några problem även om det finns vissa delar som vi inte har haft fokus på under 2017, som till exempel det där med inridning i galopp för att göra halt. Om jag bara använder min kropp på det sätt som jag har tränat på under det här året så bör Mackan vara bärig hela vägen in i halten och inte dyka ner i underlaget med näsan. 🙂 Det känns så kul att faktiskt ha påbörjat en plan!

Det svåraste i citatet är ”hur ser din plan för hållbar och presterande häst ut?” OJ! Skall jag ha en plan för det också? Eller räcker det att träna på som tidigare? 😬 Får nog stämma av det med någon… någon som är bra på det. Jag brukar lulla omkring i manegen med en för dagen uppsatt plan, men saknar en långsiktig plan. Misstänker att jag måste höja ribban lite också för att utveckla min hästs kondition och muskler ytterligare, men kan behöva hjälp att bolla tankar för ett lämpligt upplägg. Om målet är att rida mina MsvC på minst 62% så funkar det nog inte att rida planlöst och hoppas på det bästa? Jag har i dagsläget två tränare (Sofia och Yvonne) som garanterat kan hjälpa mig om jag bara berättar för dem om mina planer. Beträffande ”hållbar häst” så har jag god hjälp av Viveca (som är den som står för det jag har citerat) på Svensk Hästrehab och Emelie på Hästen i Fokus. Mackan får behandlingar regelbundet och det får jag väl anse vara ett sätt att arbeta för att ha en i alla fall hållbar häst? 😉 Då återstår bara det där med ”presterande”…

Jag ser fram emot ett roligt och givande 2018! Vilka är dina mål?

IMG_3426

 

Föreläsning med Andy Swärd.

Distriktets ungdomssektion (DUS) ordnade en föreläsning med Andy Swärd och eftersom jag har sett Andy på bl a Ponnyakuten och Ryttareliten så var jag inte särskilt sen att anmäla mig. 😉 Tidigare har jag gått kurs i mental träning för Karin Öljemark och jag har läst en bok som heter Det sitter i huvudet (Michael Södermalm) och jag har blivit riktigt intresserad av hur vi kan påverka våra prestationer bara genom att tänka rätt. Nedanstående baseras på mina egna anteckningar och jag har inte fått med allt som Andy pratade om och jag är inte heller helt säker på att jag har uppfattat allt helt korrekt. (Inlägget är mer som ett minnesinlägg för egen del – precis som med mycket annat jag skriver.)

Andy berättade ganska tidigt i föreläsningen att vi genetiskt sett har kroppar som är 300 000 år gamla – i all fall gällande hur vi reagerar i olika situationer. Andy pratade också om Det förändrade tillståndet (DFT), ett tillstånd vi hamnar i just på grund av våra 300 000 år gamla kroppar/gener, och att det är viktigt att vi försöker analysera vad som händer i DFT-situationen och arbeta utifrån det. Vi utsätts alla för en väldigt hög stressnivå varje dygn och det är viktigt att vi försöker hålla nere den nivån så gott det går. Han menar att på tävling är det 85% mentalt tillstånd och 15% fysiskt som spelar in, vilket gör att jag bara blir ännu mer intresserad av att kunna förbättra min mentala prestation på/inför en tävling. 🙂 För att minska eventuella motgångar, som kan påverka den mentala delen, så är det bra att ha en plan eftersom alla små motgångar sänker prestationen. Om jag förbereder mig på alla eventuella saker som kan gå fel så är jag förberedd på det ”värsta” och då blir det lättare att komma förbi problemen och fokusera på det jag ska.

Det som händer under DFT är:

  • Motoriken försämras.
  • Beslutsförmågan försämras.
  • Hörseln försämras.
  • Balansen försämras.
  • Syn, smak- och luktsinnen försämras.
  • Våra grundegenskaper förstärks. (T ex att fyrkantig person blir ännu mer fyrkantig.)
  • Kortisolnivåerna höjs.

Alla de här punkterna, och några till, bidrar till att vi går in i ”Flightmode”, en fysisk och mental kollaps där blodet går till torson och där adrenalinnivån ökar.

Ett antal personer i publiken utsattes för ett stresstest, där de fick arbeta med en uppgift samtidigt som Andy spelade hög musik, visslade, gav nya uppgifter och instruktioner. När stresstesten var över fick deltagarna mäta temperaturen i fingrarna och anteckna den på samma papper som uppgiften fanns. Andy berättade att man genom att ta tre djupa andetag (alternativt meditera för att lära sig att andas för avslappning) kan påverka DFT och minimera risken för att det negativa under DFT påverkar oss i någon större utsträckning. Vid ett tillfälle fick vi sluta ögonen och andas under tiden som Andy guidade oss genom avslappningen och efter avslappningen fick deltagarna i stresstesten återigen mäta temperaturen i fingrarna och skriva ner resultatet. Vilken skillnad! På några av deltagarna skiljde det 5° – lägst temperatur under stress och högst efter avslappningen.

För att vara väl förberedd kan jag göra en plan för hur jag skall rida ett visst program – när jag skall göra vad och när jag kan lägga lite tid på att andas. Det är viktigt att jag därefter har samma upplägg varje gång, för på sikt automatiseras allt och prestationen bör bli bättre i och med det. Ju bättre förberedd man är (på allt) desto bättre! 🙂

Andy visade FokusProfilen för oss och där fanns det fyra olika profiler:

  • En blå profil, integrator, som har ett må-bra-fokus.
  • En grön profil, utvecklare, som har fokus på utveckling, förändring och innovation mm.
  • En grå profil med grundarfokus. Där är det full kontroll på läget som gäller – alltså kontrollfreak.
  • En röd profil med resultatfokus. Korta puckar, det är här och nu som gäller och man vill ha omedelbart synliga resultat. En riktig tävlingsmänniska…

Vi har alla drag av samtliga fyra profiler, men det är oftast en profil som man har mer av. Om vi är medvetna om våra olika styrkor och svagheter och pratar med eventuella medhjälpare om hur vi vill att upplägget skall vara på en tävling så ökar förutsättningarna för att det skall bli bra – för alla. (T ex grå profil kan få grå uppgifter.)

Jag tog några bilder på GameAgenda, PreAction, InreDialog och KA3, men de kommer jag inte att gå närmare in på här.

Dagens insikter var i alla fall att:

  • Andas!
  • Träna på att vara i nuet.
  • Vara ärlig (mot mig själv?).
  • Stämma av. Who am I?
  • Våga jobba med grundegenskaperna (färgerna).
  • GameAgenda, PreAction, KA3.
  • Lägga fokus på det jag kan påverka – inget annat.
  • Omge mig med positiva intryck och kompetenser.
  • GE! GSHTGP – Good Shit Happens To Good People.

Avslutningsvis måste jag påpeka hur oerhört underhållande Andy var! Han är inte bara bra på sin profession – han är en stå-upp-komiker också! Det blev riktigt många skratt under timmarna som föreläsningen pågick och jag är säker på att alla som var där fick mängder med bra tankar med sig hem. Helt värt varenda minut! Så får du chansen att lyssna på Andy vid något tillfälle så gör det! 🙂 Hittade den här länken som kanske kan vara bra! 🙂

Andy

 

220-56=164 : 114.8-147.6

Jaha, då var det dags för lite tömkörning igen – det var ju typ bara tre år sedan sist… I och med att jag har arbetat Mackan på linan enligt en mix av Art2Ride och equibodybalance så har tömmarna fått ligga på hyllan ett bra tag. Men NU var det dags att plocka fram dem igen eftersom Sofia gärna ville se hur Mackan fixar skänkelvikningar på töm. Flera i stallet har fått fin hjälp av Sofia med tömkörningen så jag tackade ju inte nej till det – även om det är väldigt roligt att rida. 😉 Allt som kan hjälpa mig och Mackan är välkommet!

”Brukar du spänna in honom?” frågade Sofia, och på det svarade jag att jag aldrig spänner in min häst i en fixerad form och att jag är väldigt försiktig i och med att han har pålagringar i halskotpelaren. ”Vi sätter en rak yttertöm och en ledande innertöm” blev svaret. Sofia satte fast tömmarna och sa till mig att följa fyrkantsspåret. Va? Skall JAG tömköra? Jag trodde att du skulle göra det… Jag har ju glömt det mesta… OK, bara att bita ihop och lyda. 😉 Rakt fram var instruktionen – inga konstigheter – övergångar mellan skritt och halt. Japp, det här går ju som smort! 🙂 ”Gör en liten volt och kom ut på spåret igen.” Absolut! Meeeeen… varför vänder hästen inte in på volten?? Han går ju som en banan fast rakt fram!? Vad gör jag för fel??  Med lite hjälp av Sofia så kunde jag till slut göra några volter utan att Mackan fortsatte i bananform och efter en liten stund hörde jag ”Nu kan du börja flytta honom sidvärts, och om du går in på kvartslinjen så kan du flytta honom ut till spåret.” Hjälp! Hur var det nu man gjorde det…?? OK, jag försöker… Yes – det gick ju ganska bra. 🙂 Trots att det var längesedan sist så fanns lite känsla av hur jag skulle göra kvar i kroppen. Puh! ”Nu kan du försöka göra samma sak fast i trav!” What? Jag kan ju knappt göra det i skritt! Ok, bara att lyda igen… ”Trava!” Mackan är oftast lydig på röstkommandon så han började trava och jag försökte hänga med. Hjälp! Fasen vilket knöligt underlag! Kanske inte stallskorna var världens bästa skor att jogga runt i manegen med… ÅÅÅhhhh! Det här var ju riktigt jobbigt… Varför var det tvunget att ta traven i dag?? Kunde det inte räckt med skritt?? 😉 Fixade käckt någon fråga till Sofia så att jag kunde få lite andrum under tiden vi pratade, men sedan blev det trav och lättare jogg igen. Eller lättare och lättare – det beror på vem du frågar. 😉 Frågar du Sofia så var det absolut lättare jogg för min del, men om du frågar mig så blir svaret att det inte var så himla lätt att jogga runt på knöligt underlag med urdålig kondis. 😉 Jäklar! Nu fick jag in tömmarna mellan benen! Nu blev det riktigt jobbigt att springa! Hur sjutton skall jag hålla dem så att de inte fladdrar in mellan låren igen…?

Det är verkligen en konst att tömköra! Att hålla reda på tömmarna samtidigt som man skall hålla i en pisk och ha kontroll på både sig själv och hästen – inte helt plättlätt! Jag beundrar verkligen alla som kan konsten att tömköra. Att få hästen dansa fram med lätta hjälper och med en lätt kontakt i munnen. Fräckt! Så bra vill jag också bli! 🙂 Men först måst jag nog jobba på konditionen… 

fitness-training-311490_1280

Jag är väldigt nöjd med att ingen filmade när jag tömkörde Mackan. 🙂 Hur det än såg ut så lyckades jag få till några okej sidvärtsrörelser även i traven och jag är nöjd med hur både Mackan och jag skötte oss. Sofia sa dessutom att det märktes att jag hade tömkört förut, även om det var länge sedan sist. Tack för det! 🙂 Vi avslutade träningen med att Mackan fick ta lite galopp också, och jag var så nöjd med att han faktiskt höll sig på mattan och inte brallade så som han ibland har gjort tidigare. Det finns hopp! 🙂

Summering av vad jag skall tänka på:

  • Lägga upp tömmarna mellan fingrarna så att jag alltid släpper ut ”översta lagret”.
  • Positionen.
  • Använda min energi för att öka och minska tempo och göra halvhalter.
  • Sakta av till skritt och göra rörelsen i skritt om den inte blir som jag tänkt mig i traven.
  • Stöd på yttertömmen.

Det var säkerligen andra saker också som jag skall tänka på, men i och med att jag har haft hjärnan fullproppad med mina högskolestudier så har jag säkert glömt hälften… Men när jag tömkör nästa gång så kommer jag säkert ihåg lite mer. 🙂

”Klappa katten.”

Fjärilar i magen. Ingen skön känsla alls – speciellt inte om de infinner sig på förmiddagen när det jag eventuellt behöver oroa mig för inträffar på eftermiddagen. Oroa sig för vadå? Jo, att ”nya” dragbilen inte fungerade som den skulle och att det skulle att hända något när jag var ute och körde min häst. Hemska tanke! Värsta scenariot var att dragkroken skulle släppa och att både transport och häst skulle försvinna ut i terrängen på egen hand. Jeep Cherokee byttes mot BMW X3 i lördags och jag har inte hunnit vänja mig vid min nya bil ännu, men det är ju så det är när man byter bil. Det tar ett tag. Bara det där med att backa med transporten… Med Jeepen kunde jag backa utan några som helst problem och jag kände mig alltid trygg i det, men nu har jag en bil med ett lite annorlunda rattutslag m.m. och jag fick göra om backningen flera gånger innan ekipaget stod där jag ville för att kunna lasta. Puh!

Med fjärilarna kvar i magen styrde jag kosan mot Yvonne och Dalåbergs gård för att träna CR. Bilen rullar fint med transporten bakom… Känns rätt bra. Undrar hur bilen fixar uppförsbacken på motorvägspåfarten? Fjärilarna fladdrade vidare i magen. Blinkade höger och körde upp på påfarten, tryckte lite mer på gasen och konstaterade att det inte var några som helst problem för bilen att komma upp i hastighet med en tung transport bakom. Så skönt! Till och med motorns temperaturmätare ser normal ut. Sakta men säkert flög fjärilarna iväg och när jag hade konstaterat att dragkroken faktiskt höll så kunde jag lättad köra vidare och vi kom fram precis som planerat. 🙂

Hos Yvonne fick jag börja med skritta lite samtidigt som vi pratade om vad som hade hänt sedan sist och jag förklarade för henne hur jag upplevde min nya erfarenhet av att rida skänkelvikningar utan att flytta Mackan undan för sporren och vad som var svårt med det. Yvonne konstaterade samtidigt att jag var mer följsam i mitt bäcken och det är jag såååå nöjd med, för som jag har jobbat med det… 😉 Efter en liten stund fick jag jogga igång Mackan och istället för att sätta mig tungt på rumpan i sadeln så skulle jag ”klappa katten”, det vill säga smyga ner rumpan i sadeln och visuellt tänka att lätt stryka rumpan mot sadeln. Målet är ju att få upp ryggen och då kanske det inte är så käckt att trycka ner den med en tung rumpa… 😉 Jag skulle också vara med Mackan i rörelsen framåt genom att aningens luta överlivet framåt och om jag skulle samla honom så skulle jag räta upp mig. Yvonne visade mig också hur jag skulle använda mina vrister och knän som stötdämpare, vilket jag också tar med mig hem i läxa. Av någon anledning låser jag mina knän och tappar svikten, men det skall det bli ändring på. 😉

I galoppen fick jag tänka att jag skulle ”måla strecket” med Mackans mule på den tänkta vägen – precis som man målar strecken på en fotbollsplan med en mojäng på hjul. Kul bildlig jämförelse som i min värld passar mig bättre än att bara få det förklarat med ord. 🙂 För att måla vägen i västervarvet så skulle jag ställa Mackan inåt och hålla innertygeln stilla i en position och låta Mackan söka sig till bettet med kvarvarande stöd på yttertygeln. (Vänster hand har sedan många år varit min akilleshäl och jag vet inte om det beror på att jag är vänsterhänt eller om det lever kvar från tiden då Mackan satt helt fast i vänster sida, men oavsett vad det beror på så får jag jobba vidare för att komma tillrätta med den.) I vänstervarvet fick jag fortsätta tänka ”vända med ytter och putta rumpan” vilket innebär att jag skall använda ytterlåret för att vända och innerskänkeln för att få ut Mackans rumpa.

Hemma har jag tränat på att samla Mackan lite genom att arbeta med andningen och sätesbromsen, vilket innebär att jag förutom andningen har spänt rumpan. Nu fick jag samla galoppen genom att arbeta med andningen, understödja med skänkeln samtidigt som jag skulle ”smeta ut” skinkorna i sadeln. Inga problem att göra det med mina skinkor… Alltså mjuk och följsam i samlingen – hem och träna på det också. 😉

Summa summarum tycker Yvonne att jag är helt på rätt väg. Underbart att höra för en som arbetar hårt med läxan! 🙂 Dock upplever jag när jag tränar CR att jag blir så fokuserad på min egen kropp och vad jag skall göra så att jag lite ”glömmer av” att rida: halvlånga tyglar, lite lufsigt tempo mm. Målsättningen för min del är att jag skall kunna automatisera allt det här så att jag kan använda kroppen och rida samtidigt. 😉

När jag skulle åka hem så hade det hunnit bli mörkt, men som tur var hade regnet upphört. Fjärilarna i magen kom aldrig tillbaka och det var skönt att de höll sig borta. Det var mycket trafik på motorvägen men resan hem gick trots trafiken bra – inte en enda långtradare kom för nära. 🙂 När jag kom hem och öppnade frontdörren in till Mackan så tyckte jag att det kändes lite annorlunda än vad det brukar. Då såg jag! Den översta luckan bak var inte stängd! Oj! Glömde jag stänga den? Mackan såg ut precis som vanligt men av spånet och halmen att döma så hade det varit halv storm i transporten… Halv storm i transporten, mörker, långtradare, bilar och tunnlar med ljus i och ändå stod Mackan som ett ljus hela vägen hem. Underbara häst! ❤

Träning med och utan häst.

Varför slappa i soffan när det finns annat att göra? Funderar ibland på hur livet utan häst hade sett ut för min del och inser snabbt att jag nog inte vill ha ett sådant liv. 🙂 Dock finns det knappt någon tid alls för något annat… Den här dagen var inget undantag.

För att inte få kaos i hjärnan och tappa både tid och rum så gjorde jag i vanlig ordning en lista med allt som skulle göras (och jag börjar alltid med att skriva bakifrån):

  • 9.30 Åka till affären och handla.
  • 10.30 Dammsuga, fixa för kvällen, packa träningskläder och byta om till stallkläder.
  • 11.15 Åka till stallet.
  • 11.30 Putsa stövlarna och tränset.
  • 12.00 Mocka mm
  • 12.30 Ta in Mackan.
  • 13.00 Borsta mm.
  • 13.50 Gå ner till manegen för att rida fram.
  • 14.15-15.00 Träning med Mackan.
  • Skritta av, ta hand om hästen och all utrustning.
  • 16.00 Ryttarträning i manegen.
  • 17.15 Fixa det sista med Mackan innan jag åker hem.
  • 18.00 Fixa pajdeg, duscha och förbereda för gästerna.
  • 18.30 Gäster kommer.

Ja, du fattar. Finns inte mycket utrymme över att gå i affärer och umgås med andra än de i stallet. 😉 Ok, varje helg ser väl inte ut så här men ganska ofta är helgerna fullspäckade med olika saker som skall göras.

Träningen med Mackan innebar en fortsättning på arbetet med skänkelvikningar som vi påbörjade i måndags och jag kan lätt säga att det tar tid att bli av med gamla vanor. Först fick jag göra några skänkelvikningar i skritt och Sofia började nog fundera på huruvida Mackan svarade på förstärkande pet med ridspöet, så hon gjorde en check genom att peta på honom för att se hur han reagerade. Han reagerade typ inte alls till en början… Efter några gånger så började han fatta vad det var vi vad ute efter och då började han flytta på benen – men bogarna hängde inte riktigt med och högerbogen var den som var mest svår att komma åt. När Mackan hade fattat grejen så övergick jag till att göra skänkelvikningar i trav och därefter i galopp. Inledningsvis fick jag arbeta med att rida in parallellt med spåret, men då jag fick lite svårt att få koll på bogarna så övergick vi till att först rida in på tänkt väg, d v s rakt in på diagonalen, och därefter flytta undan för skänkeln. Samtidigt som jag gjorde det så skulle jag ”lyfta” och krama på yttertygeln för att visa vägen samtidigt som jag skulle ha långa ben och andas. Puh! Inte helt lätt! Många försök blev det… Nästa gång skall Sofia få arbeta honom på töm och det skall bli kul eftersom det var längesedan han gick på töm.

Efter träningen med Mackan så var det snabbt upp till stallet för att förbereda nästa aktivitet: ryttarträning. Vi var fem stycken ryttare som fick drygt en timmas drillning i manegen – jobbigt värre! Det var många jobbiga övningar som ”russian twist” (typ som båten i yoga fast med paddlingsinslag), ”barhäng” med gummisnodd, kettlebellswing, tricepsträning med vikt, utfall med vikt och rotation m fl. Träningen var uppbyggd som cirkelträning och vi körde två varv innan vi var färdiga. Efter två varv var mina muskler i axlar och triceps helt möra! Herrejössen! Jag var helt övertygad om att jag inte skulle kunna lyfta vinglaset till munnen på kvällen… Beträffande min egen kropp så kan jag konstatera att jag är stel i bröstryggen, är urkass på att göra armhävningar och helt värdelös på att sitta på huk. Hahahaha! Det kan bara bli bättre! Nu vet jag vad jag måste arbeta vidare med för att bli ännu smidigare och fit.

(Bilden är tagen av Sofia Alfredsson)

Ryttarträning

På kvällen var vi några som träffades hemma hos mig för att äta och prata och mycket hästprat blev det. 😉

Skänkelvikning – hur svårt kan det vara?

”Hur har det gått sedan sist?” frågar Sofia och jag svarar glatt ”Det har gått bra! Jag har fortsatt att träna på att få mer aktivitet i Mackan genom att lätta på skänkarna och visa mitt spö, vilket har gått riktigt bra. Jag har dessutom försökt att rida skänkelvikningar utan att ha ett konstant tryck med skänkeln och sporren, men det har inte gått riktigt lika bra…”  Sofia nappar snabbt på det genom ett ”då tittar vi närmare på det i dag.” 🙂

Jag kommer fram i trav, stämmer av med halvhalter då och då samtidigt som jag konstaterar för mig själv att jag faktiskt har gjort framsteg där – med andningen alltså. 😉 Och genom andningen har jag även gjort framsteg med halvhalterna. Kul! Mackan travar käckt vidare med bra energi och jag får ganska snabbt börja med skänkelvikningar med instruktionen att ta mina tyglar i enhandsfattning, ha mitt spö i andra handen, innerhanden, och använda det om han inte flyttar för ett lätt skänkeltryck. ”Långa ben, höfterna i rörelseriktningen, tänka skänkelvikning och rida skänkelvikning.” Ungefär så lät instruktionen.  Lättare sagt än gjort, faktiskt. Långa ben, långa ben… Jäklar där åkte innerbenet upp! Långa ben, långa ben… Jäklar! Där åkte benet upp igen! Hur svårt kan det vara på en skala att hålla koll på sin kropp?! Det där benet som åker upp för att med kraft trycka Mackan åt sidan har gjort det så många gånger att det sitter i ryggmärgen, och jag misstänker att det krävs enträget tränande på att ha låååååånga ben för att ersätta benen som åker upp ideligen. 😉

När jag skulle ha tyglarna i en hand och mitt spö i andra handen så drog Mackan iväg. Hahaha! Det är ju så jag har gjort ibland under de senaste två veckorna! Inte undra på att han tror att det är full fart framåt som gäller i det läget! Inte lätt att vara häst med en matte som introducerar massa nya konstiga saker… 😉

Jag fick rida skänkelvikningar först in till kvartslinjen några gånger, därefter in till medellinjen några gånger och avslutningsvis hela diagonalen. Ibland kom jag ihåg att ha långa ben, tänka skänkelvikning och rida skänkelvikning. Inte plättlätt att göra det samtidigt som jag krigade med mina gamla inrotade vanor.

Sofia avslutade med att ge mig beröm för att jag på 14 dagar har lyckats att få Mackan så mycket mer energisk med bibehållen (och till och med förbättrad) form. Mer energi, lättare framdel och en riktigt fin form! Underbara ord för mig som håller på att lära om. ❤

För närvarande befinner jag mig inte i den guppande båten längre… Upplever att jag är på väg upp uppåt igen. 😀

bumpy-road

Underbara häst!

Yes! I dag skall jag rida! 😀 Känner mig som en lycklig ridskoleunge som vanligtvis bara rider en gång i veckan och lääääängtar till veckas ridning. Skillnaden är att jag faktiskt har en alldeles egen häst och jag är överlycklig – även efter 10 år tillsammans. Alltid lika roligt att komma till stallet och få träffa min älskade häst. ❤

Frågan är vad jag skall träna på idag? Tror att det får bli lite samma som sist – centrerad ridning och att få igång motorn på Mackan a la Sofia… Kul! På med sadel och träns och därefter en kort promenad ner till manegen. Ja, lite musik får det bli i dag, CD’n med Tom Jones som ligger i stereons CD-spelare funkar fint. Ett par varv till fots och därefter uppsittning. Herre jävlar! Har mina höftleder stelnat till alldeles efter bara två dagar utan ridning? Det gör satans ont och jag kan inte sitta rakt upp i sadeln, så jag måste luta mig lite framåt för att undvika den värsta smärtan. Stå nu still, lilla Mackan… Hej och hå… För att lossa höftlederna måste jag släppa stigbyglarna och släppa ner benen så långt jag kan. Duktig häst som står helt still… Dingla lite med vänster ben, dingla lite med höger ben, svänga fram och tillbaka med vänster ben, svänga fram och tillbaka med höger ben, svänga med höger och vänster ben samtidigt. Så där! Nu känns det så pass bra så att jag kan klara av att skritta iväg och börja värma upp min häst inför dagens ridpass.

Lite mösig inledning och lika bra att börja med Sofia-tipsen med en gång: ut med skänklarna samtidigt som jag visar mitt spö. Hahaha! Underbara häst! Jag behöver bara påbörja och vips så marscherar Mackan iväg med raska steg. 😀 Långa tyglar, långa ben och en följsam sits. Inte spänna, bara gunga med, inte spänna, bara gunga med. Dags att upprepa instruktionen för att Mackan skall gå framåt och vips så gör han det igen. Helt fantastiskt! 😀 Det roliga är att jag förmodligen har tagit lite i manen för att inte hamna i bakvikt om han drar iväg så nu räcker det med att jag pillar lite i manen för att han skall öka tempot. 😀 Blir full i skratt över hur vaken han är och vilka initiativ han tar utan att jag måste tjata på honom med skänklarna. Han måste tro att han har hamnat i himmelriket!

Övergår till trav och gör likadant där. Samma reaktion och samma glädje! Med hjälp av andningen och sätesbromsen kan jag göra halvhalter utan att ens ta i munnen på min häst och det känns så bra. Dock är det svårare att lätta på skänklarna genom att lyfta ut benen i traven, men det funkar – frågan är bara hur det ser ut… 😉 Efter lite trav gör jag samma sak även i galopp. Gasar på genom att lätta på skänklarna, behöver knappt visa mitt spö, bromsar upp genom att spänna till i bålen. Jäklar! Nu glömde jag att andas in och ”hålla andan” – får göra det strax. Galopp, galopp, galopp. Gas och broms, lite dragläge, andas, slappna av, öppna gångjärnen i höftlederna, gasa lite till, hålla andan en millisekund för att få till en halvhalt, stilla lätta händer, sträcka på ryggen, boosta med skänkeln, hålla andan en millisekund, boosta, hålla andan, boosta – och YES där blev det skritt. Faktiskt utan att ha behövt bromsa överhuvudtaget med händerna. Fräckt!

Fortsätter att rida på samma sätt och älskar varenda sekund. Glädjen över att sitta på min fina häst som lyssnar så uppmärksamt på mina hjälper är enorm. ❤ Här sitter jag och rider med långa ben, utan sporrar och på en häst som arbetar i friskt tempo. Underbart! Varför inte passa på att klämma in några skänkelvikningar i trav samt även lite öppna? Oj, oj, oj… det här måste jag träna mer på… I alla fall om jag skall fixa det på tävling… 

Avslutar med att trava i en låg form på en 8-volt och slås av hur lösgjord och trevlig min häst känns. Alla spänningar som tidigare funnits och alla skevheter verkar som bortblåsta – nu är det lätt som en plätt att få hästen att spåra i både trav och galopp. 😀

Åh, vad jag längtar tills nästa gång jag skall få rida! ❤

Mackan spanar