Kategori: Dressyr

Centrerad ridning.

Sedan förra träningen har jag fokuserat extra mycket på att vända Mackan med hjälp av ytterlåret och ibland har det fungerat bra och ibland verkar han alldeles ha glömt av vad jag menar. Vid varje ridpass måste jag påminna honom och ibland behöver jag dutta till med spöet på bogen för att han ska bli påmind. Efter det så kan jag i regel lägga spöet åt sidan och bara använda låret. 🙂

På dagens träning var det fokus på mina skuldror och hur mycket jag kan påverka genom att använda dem rätt. Spännande! Jag fick utgå från ett neutralläge och därifrån dra bak dem, och den lilla rörelsen gjorde att det blev typ en förhållning. 😉 Det viktiga i det läget var att hålla kvar i tygeln med buren hand och bibehålla vinkeln i armbågen. Tillbaka till neutralläget. Nästa rörelse med skuldrorna var att flytta fram dem och på så vis skapa en eftergift och beroende på hur mycket jag följer med med handen så får jag olika mycket eftergift. Jag som alltid tidigare bara har sträckt fram armen!? Om jag dessutom flyttar fram skuldrorna så blir det ju lite extra framåt, vilket kan vara bra i vissa tävlingsmoment.

När jag red på volten så skulle jag dra bak min inre skuldra och genom att jag gjorde det så skapade jag också en ställning. Fräckt! Genom att använda skuldrorna på det här viset så är jag övertygad om att jag faktiskt kan bli ännu mer stilla med mina händer, och det är bra. Förutom skuldrorna så fick jag arbeta vidare med att använda ytter lår i växelvis kombination med inner skänkel. Vända för ytter, dutta med inner, vända för ytter, dutta med inner, flytta bak skänkeln aningens och påverka innerbakben… Yvonne berättade för mig att jag behöver arbeta med att ”trycka ut” inner bakben i och med att Mackan verkar vilja göra samma sak med bakbenen som med frambenen, eller som hon uttryckte det: ”han verkar vara en hel häst som har svårt att göra olika saker med framben och bakben.” Detta i sin tur kan förklara varför han oftast gör skänkelvikningarna så bra. 😉 När jag frågade vad jag kan göra för att påverka det här så fick jag svaret att t ex bommar och uteritt i skog och mark kan vara bra. Hmmm, vart ska jag åka då för att gå över stock och sten?

Summa summarum så kan jag konstatera att det är jäkligt svårt att ha koll på allt samtidigt! Skuldror, händer, ytterskänkel, innerskänkel, blicken, händer igen, skuldror… hjäääälp! 

Efter träningen var vi några stycken som satt och pratade med Yvonne en stund och jag fick möjligheten att prata om skolorna med CR-glasögonen på, och jag hoppas och tror att poletten trillade ner. Jag fick också rekommendationen om att vara supernoga i ingången till rörelsen, för om den inte är bra så blir det svårt att ”fixa till” det senare. Hellre rida en bra ingång och bara rida några steg i t ex öppna för att därefter rakrikta och lägga en ny liten volt för att göra en ny ingång till rörelsen och så vidare. (Skillnaden mot ”traditionella” instruktioner är att jag ska lägga till/använda ytter lår när det behövs.)

Om en vecka är det träning för Yvonne FA och då är det upp till bevis beträffande bogen in! 😉

Mer av detta får det bli fortsättningsvis:

IMG_2427

Träning för Yvonne FA.

OM det hade varit barn på fyrhjulingar utanför manegen i dag så hade jag bett dem att dunsta, men som tur var så åkte alla barnen hem innan det var dags för mig att sitta upp. 😉

I dag höll jag mig till planen: rida fram på halvlånga tyglar, lång och låg, för att skapa avspändhet, göra övergångar med bibehållen aktivitet samt att få Mackan att vända för en lätt ytterhjälp. 🙂 Som vanligt pratade pratade jag och Yvonne en del inledningsvis och efter en stund så tänkte jag att det nog var bäst att aktivera Mackan så att han inte skulle bli en sengångare, så jag började att rida övergångar skritt-trav-skritt. Glädjande nog tyckte Yvonne att det såg bra ut och jag fick rätt mycket cred för det jag har tränat på. Kul! 🙂 Till och med vänsterhanden har blivit bättre! 😉

Jag berättade för Yvonne att jag för många år sedan hade som mål att kunna rida i hatt och frack, men att jag på senare år omvärderade målet till att kvala till MsvB. Men nu är jag inte riktigt säker på vad jag vill… Hatt och frack har jag släppt för länge sedan eftersom vare sig jag eller hästen kommer att kunna fixa det, och att kvala till MsvB är faktiskt inte det viktigaste i dagsläget (även om det hade varit roligt). Det viktigaste för mig i dagsläget är att lära mig att rida precis så som jag vill kunna rida. Precis som mina förebilder rider. Jag berättade för Yvonne att en sak vill jag i alla fall gärna lära mig: byten. Med min förra häst kom jag aldrig så långt som till byten och jag vet inte ens om hon var så pass utbildad att hon ens kunde det, men jag vet att vare sig Mackan eller jag har tränat på det tidigare. Visst, några byten har jag väl fått till, men man kan säker diskutera kvalitén på dem… Yvonne förklarade för mig att det är flera olika förutsättningar som måste finnas för att kunna göra bra byten och när jag trodde att vi var klara med dagens träning så fick jag börja arbeta med galoppslutor. 😉 Ett steg i rätt riktning! 🙂

Jaha, sluta var det… Hmm, det var ett tag sedan… och i galopp också… Jag gjorde några försök och tänkte nog att jag måste nog börja med något lättare för att få det här att fungera i och med att det inte blev bra, men med lite instruktioner från Yvonne så blev det genast bättre. ”Samla”, ”halvhalter”, ”låt innerhöften/hjälpen visa vägen”, ”ytterskänkeln ska endast finnas på plats” var några av de instruktioner jag fick. Egentligen skulle jag rida på kvartslinjen men jag frågade om jag kunde rida på spåret för att få sargen till hjälp och så fick det bli. Till en början tryckte jag alldeles för mycket med ytterskänkeln och tog alldeles för mycket i innertyglen, men efter några försök och med Yvonnes instruktioner så blev det mycket bättre. Att tänka på:

  • Samla galoppen före hörnpasseringen.
  • Göra en 10-meters volt före slutan.
  • Rida med innerskänkeln och låta den ”visa vägen”.
  • Lätta lite i ytter sittben.
  • Endast lägga an ytter skänkel (istället för att trycka in bakdelen).
  • Tänka halvhalter genom hela slutan.
  • Rida sluta – rakrikta – rida sluta igen.

Nu är det 14 dagar tills nästa gång vi träffas och då jäklar ska galoppslutan sitta som ett smäck! 😉

På bilden är det jag och min förra häst Salna i paddocken hemma på gården. ❤ Det lustiga är att Salna och Mackan är rätt så lika i teckningen – både bläsen och det vita på vänster bak har de gemensamt – men det är typ det enda de har gemensamt. 😉

Cattis&Salna

Brottningsmatch med hjärnspöken.

Lördag. Svängde in med bilen på grusparkeringen framför stallet och såg att trädgården var full av barn. Så bra att alla besökande barn hoppar på studsmattan. Att Mackan kan stå och titta på dem från hagen är bra miljöträning för honom. Hoppa nu riktigt mycket, alla barn, och skrik gärna riktigt högt också. 

Jag fixade och donade i stallet samtidigt som jag funderade på hur jag skulle lägga upp dagens ridpass inför morgondagens träning med Yvonne FA. Övergångar är alltid bra… Och att rida in i skritten istället för att sakta av till skritt… Lite snabbare reaktioner måste jag också träna på, OCH att han ska vända lätt för min ytterskänkel… Japp. Så får det bli.

Började att skritta fram på lång tygel med avsikten att fortsätta uppvärmningen på lite halvlång tygel för att skapa förtroende och ett avspänt lugn. Men va fan!? Ska ungarna köra fyrhjuling precis utanför manegen när jag ska rida?? Flera barn körde runt på två små fyrhjulingar precis utanför manegens långsida och i och med att det är nät på översta halvan av väggen så går alla ljud rakt in till ridbanan. Lugn, bara lugn… vad var det U-C sa när vi hade kursen Säker häst…? Ta inte tyglarna, ta inte tyglarna, ta för guds skull inte tyglarna… Under tiden som gruset sprutade och barnen både tutade och ropade så hade jag en brutal brottningsmatch med mina hjärnspöken! Slappna av, andas, slappna av… Varje gång jag hörde att barnen sprutade grus så fick jag ge mina hjärnspöken en riktig smocka! Jag tror banne mig att jag vann matchen! Samtidigt som jag önskade att någon uppe ifrån huset skulle ropa ”det är dags för fika!” till barnen så tänkte jag att det var riktigt nyttigt för mig att de faktiskt körde omkring precis utanför. Det var bara när de frågade om de fick köra in i manegen som jag sa ”absolut inte!” 😉

Svettig och nöjd lämnade jag manegen och även om jag inte fick tränat på allt det där jag hade för avsikt att träna på så kändes det riktigt bra. 🙂 Nu ska jag bara försöka knocka alla hjärnspöken som jag har i mitt huvud, för jag vägrar låta dem få ett övertag.

Brottning

 

Back to basic: rida på en volt.

Ett steg fram och två steg tillbaka. Precis så kan det kännas ibland och jag tror att alla som håller på med ridsport har upplevt den känslan. För ett tag sedan lyckades jag få alla bitar på plats när jag red LA:3 på programridning, men det var då det. 😉 Nu har jag upplevt hur det känns att ha ett riktigt flyt på banan och fördelen är att jag nu vet att förmågan finns där – vi ska bara lyckas göra om det vid fler tillfällen. 😉

På den senaste tiden så har jag av någon anledning inte kunnat hålla voltspåret i vänster galopp ibland, och hela ekipaget har då drivit iväg åt rakt motsatt håll och jag var tvungen att stämma av mina hjälper med Yvonne1 i och med att det var längesedan jag hade samma problem. Så istället för att fortsätta ”klättra på stegen” så blev det back to basic: att träna vändande hjälper på volten. Yvonne förklarade för mig hur jag skulle tänka ding, ping, ping, ping, kling, katchung… och poletten i hjärnan åkte runt som en kula i ett flipperspel när jag skulle koppla ihop mina två instruktörers instruktioner. Till slut landade poletten i det som jag tidigare har tränat på i centrerad ridning: vända med ytterlåret, dutta med inner skänkel, vända med ytterlåret, dutta med inner skänkel – en hjälp i taget. Till en början fick jag vända i skritten, för som Yvonne sa ”om det inte fungerar i skritten så kan du inte förvänta dig att det ska fungera i galoppen”. Sant.

Jag vet inte varför jag har tappat bort/glömt av att göra vändningarna när jag värmer upp i skritt för att så småningom göra dem även i trav och galopp, men ett är säkert och det är att Mackan och jag egentligen vet hur vi ska göra – vi har bara tillfälligt glömt av det. 😉

I skritten fick jag rida på en kvadrat och göra 90°-vändningar i båda varven och jag måste bli mycket snabbare i mina reaktioner när Mackan inte gör det jag ber om. Låret – reaktion? – spö på bogen (om reaktion uteblir). Reaktionen ska komma direkt! När skritten fungerade så övergick jag så småningom till trav och galopp. I galoppen fick jag instruktionen att sitta ”rakt över hästen” och jäklar vilken skillnad det blev på galoppen! Lösningen på mitt problem för dagen var att sitta rakt över hästen, vända för ytter lår och dutta med inner skänkel långt fram (för att tala om för Mackan att han ska använda buken). Inledningsvis kan jag ha Mackan rakställd i och med att det blir lättare att vända då, men målet är att ha honom ställd med ”linjehjulet på spåret”. Tänk så mycket lättare det blir när man gör rätt! 😉

Om några veckor är det dags för CR igen och då jäklar ska jag kunna vända/rida på volt hur lätt som helst! 😀

Flipperspel

Tajming av halvhalter.

Ny hovslagare och väldigt ömma hovar efter skoningen. Det blev resultatet när jag gick utanför min komfortzon och lät stafettpinnen vandra vidare till en relativt nyutexad, ung och ”oförstörd” hovslagare. 😉 Konsekvensen av det blev att jag inte har ridit Mackan på 10 dagar och inte heller kunnat träna på det vi tränade på vid förra tillfället Yvonne var på Ligården. Nu är hovarna bra och jag kunde sitta upp och rida en stund i går för att i alla fall ha suttit på hästen före dagens träning. 🙂 Jösses vad ovant det kändes! Märkligt att jag kan känna mig som en nybörjare efter så kort tid utan ridning! Jag red in i sargen flera gånger men vet inte riktigt varför. Glömde jag att styra/svänga? Inte vet jag… Jag fick i alla fall skakat loss höftlederna på mig själv och bilda mig en uppfattning om Mackan var träningsbar igen – och det var han. 😀 Han verkade tycka att det var riktigt roligt att få trava och galoppera runt i manegen med en matte som inte hade så mycket kontroll för tillfället. 😉

Härom dagen fick vi nytt underlag i manegen och det är inte riktigt färdigbearbetat ännu, så därför fick jag känna var det var minst ojämnt och försöka rida där. Valet föll på att hålla mig på spåret och på den nedre volten och så fick det även bli större delen av dagens träning. I och med att Mackan inte har blivit riden så mycket samt att det var nytt underlag så valde jag att minimera tiden för uppvärmning, och det blev mest skritt, lite trav och lite galopp i ca 15-20 minuter innan Yvonne kom. Yvonne noterade direkt att Mackan inte såg ren ut i skritten, men jag vet att han tar olika långa steg med frambenen innan han är riktigt uppvärmd och så har det varit under många år. De som var inblandade på Husaby Hästklinik när han behandlades för inflammationen i halskotpelaren sa att det är mycket möjligt att han kommer att behålla den här rörelsestörningen även fortsättningsvis, och det har han – även om den oftast inte syns så tydligt nu för tiden.

I dag tränade jag på att hitta tajmingen för halvhalterna i trav och galopp, vilket inte är helt plättlätt. Förr har jag nog gjort halvhalter lite mer random, men jäklar vad bra det kommer att bli när jag kan göra dem då de har bäst effekt! Yvonne berättade också att en av hennes tränare har sagt att hästens främsta uppgift är att gå framåt och att den ska göra det så snart vi ber den om det – och då med lätta hjälper. Fullt rimligt. När Mackan joxar med bettet i munnen så stänger han av kommunikationen utåt och har allt fokus inåt och det som finns i hans mun. Oavsett om jag har lång tygel eller ej. Därför gjorde jag många övergångar för att se om han blev lite mer kommunikativ, och det tror jag nog att han blev. När jag travar på spåret och ber honom att länga stegen lite så tycker han att det är riktigt kul och gasar iväg som värsta sportbilen, och så även i dag. Om jag vill ha lite mer tryck i honom så är nog tempoväxlingar i trav eller galopp det bästa jag kan göra, för jag får nämligen inte alls samma effekt av att hoppa små hinder som att göra tempoväxlingar. 😀

Tiden gick fort, men som vanligt så var det väldigt givande och jag tar med mig några saker att tänka på fortsättningsvis:

  • Halvhalt i traven när jag står upp (i lättridning).
  • Halvhalt i galoppen när inner framben är i luften.
  • Vända med kroppen mer istället för med tygeln. (Ffa vänster galopp på volt.)

 

Nu hoppas jag att Mackan (och jag) håller oss fräscha så att vi kan träna och bli ännu bättre! ❤

Dagen till ära försökte vi göra oss lite extra fina! Mackan med vita skydd och jag med nya sporremmar som bättre matchar de nya fina stövlarna. 😉

Träning i nya stövlar

Efter succén på programridningen härom dagen så har jag inte riktigt lyckats få till samma flow igen – det var väl just den stunden som stjärnorna hade någon sorts formation och bringade tur för min del. 😉 Nej, riktigt så illa är det väl inte men faktum är att det är väldigt svårt att rida riktigt lika bra varje dag, men jag tränar på att kunna göra det.

Något som jag har märkt är riktigt skitsvårt är att rida utan ridstövlar! I går gick dragkedjan på en av mina stövlar käpprätt åt skogen och det gick inte att fixa till den – inte ens med lite våld. Hästen stod sadlad och klar på stallgången så det var bara att gilla läget och rida i mina stallskor. Oj, oj, oj, så vingligt! Bara för att det inte satt stövlar på benen så kändes det som om varenda led i hela kroppen var alldeles lealös, hela vägen från fotleden och upp till skallbasen. Jag som hade tänkt att slipa lite på formen inför dagens träning… Det fick bli ett lättare motionspass utan några som helst krav istället för finridning. 😉 Som tur var så hade jag köpt ett par nya Cavallo för X antal veckor sedan men som har blivit stående i hallen eftersom mina gamla är så sköna att rida i. Lite dumt att premiären i de nya stövlarna skulle bli just på en träning… Bortsett från att det var ovant att rida med dem så lät de emellanåt som en trumpetorkester när de gnisslade mot sadeln. 😀

Stövlar

Dagens träning innebar lite av varje men fokus var på att Mackan skulle ha motorn igång och bära sitt huvud med bett själv istället för att jag skulle hjälpa honom. Alltså inget fokus på var han hade sitt huvud. Jag fick lätta i handen och släppa ut tygeln ganska mycket för att vi skulle se när och om han slutade gapa. Det som är det svåra är att han gapar ibland och ibland inte, och det är svårt att se något mönster i det han gör. Han kan stå och gapa och joxa med tungan på stallgången i grimma men vara stilla i munnen vissa sekvenser under ridning. Jag misstänker att han blir stilla i munnen när han blir fokuserad på sin uppgift, men om han inte är det så tar bettet och tungan allt fokus och då blir han ganska okontaktbar. Förhoppningsvis kan jag hjälpa honom genom mitt ”nya” sätt att rida. 🙂

Sammanfattningsvis från träningen i dag:

  • Rida in i övergångarna.
  • Se till att det är aktiva övergångar. ”Rappare igångsättningar.”
  • Ge inte för mycket tygel (utan se istället till att han behåller formen).
  • Låta honom hitta balansen själv genom att han får gå med längre tygel utan att erbjuda honom ”extrabenet”.
  • Vara väldigt lätt i handen.

Min gulliga make filmade lite och jag satte ihop det till en liten träningsfilm – mest för att jag själv ska kunna gå tillbaka och lyssna, men även för att någon av er kanske kan tycka att det är kul att se vad vi gör. (Det går ju alltid att spola fram. 😉 )

 

 

Det tar sig!

”Catharina, var så god och rid när du känner dig redo.” Britt har redan ställt sig upp och eftersom jag har haft lyxen att ha 20 minuter på egen hand i manegen så känner jag mig väl förberedd (bortsett från att jag inte har ridit programmet på eeeevigheter). 😀

Galopp, galopp, galopp. Den här inridningen känns rätt ok, faktiskt. Galopp, galopp, galopp. Titta på C, rida hela vägen fram, rida hela vägen fram… NU gör vi halt! Halt, Mackan, halt! Woop, woop.. Oj, det blev nog lite väl många travsteg här… Halt och hälsning. Trav, trav, trav, tillsittning, trav, trav, trav, tillsittning. In på diagonalen och iiivääääg! Japp, det här går ju som smort! Nu ska vi bara hålla tempot hela vägen fram till F… Väääänster Mackan! Vi måste hålla mer till vänster! Mackan genar i hörnet efter diagonalen och jag har fullt sjå att försöka få ut honom till spåret – utan att använda vänsterhanden. 😉 Inner skänkel, använd inner skänkel! Lagom till nästa hörnpassering är vi på banan igen. 😉 Jag rider in på diagonalen och känner att det blir ett bra flyt och en bra tvärning i skänkelvikningen. Najs! Jag rider vidare i programmet och försöker vara så avslappnad jag bara kan vara, 10-metersvolten känns helt ok och i samband med nästa hörnpassering förbereder jag mig för nästa mellantrav. Tillsittning, tillsittning, tillsittning. Hallå Mackan, vänta på mig! Och iväääääg! Mackan är laddad och det är inga som helst problem att få en ok mellantrav. Den här gången behåller han takten och länger stegen bättre än i förra mellantraven. Snart framme vid A och förbereder mentalt en halt genom att verkligen tänka på att inte ta halten i handen utan i kroppen. Lätta i tygeln, använd sätesbromsen, lätta. Yes, det gick ju rätt bra! Sist ville Britt ha mer energi i ryggningen, så det vill väl till att fixa det då. Rygga, rygga, rygga. 1, 2, 3, 4 steg. Hur många ska det vara?? Det får räcka med fyra… Framåt Mackan, FRAMÅT! Mackan verkar vilja stå kvar på samma ställe efter ryggningen, men med lite extra peptalk så tuffar han käckt på igen. Underbara häst! ❤ Halvcirkel i trav med gradvis längning av tygeln. Undrar om det här räcker? Lite fjösigt kanske… Skänkelvikning igen. Bra flyt och bra känsla. Rakt fram och volt till höger och rakt fram på medellinjen igen. Höger? Vänster? Eller är det höger? Blixtsnabbt bestämmer jag mig för att rida höger och då trillar poletten ner. Nu är det dags för övergång till skritt. Puh! In på diagonalen i mellanskritt. Hej och hå… gunga på… Snart framme vid E och då ska jag ta tyglarna igen… Vänder vid E och skrittar vidare mot spåret på andra sidan för att där förbereda en galoppfattning som inte blir på dubbla spår. Ett, två, tre, NU! Galopp, Mackan, galopp! Lyckas överraska Mackan lagom mycket så att han inte hinner trycka in rumpan så mycket och fattningen känns ganska bra. Vänder halvt igenom i samlad galopp, använder sätesbromsen och ”smetar ut skinkorna” i sadeln för att Mackan inte skall fräsa iväg i världens turbogalopp. Dags för halvcirkel i förvänd galopp. Hjälp honom, hjälp honom, hjälp honom… Yes, det här gick ju också bra! 🙂 Trav och ny fattning vid A. Hjärnsläpp. Är det vid F eller P jag ska öka?? Ökar vid F och inser att det är rätt i och med att jag ska utrymme att hinna bromsa upp ekipaget före nästa hörna. 😉 Trycker på lite extra på långsidan och börjar inverka med sätet så att jag kan gå över i arbetsgalopp vid R. Yes! Det gick ju som smort! Vänder halvt igenom och rider en halvcirkel till i förvänd galopp. Undrar om ställningen i räcker så här? Fortsätter i förvänd galopp en liten bit till på spåret innan det är dags att göra en övergång till trav och därefter en ny fattning vid C. Galopp, galopp, galopp. Försöker göra en bra hörnpassering utan att rida rakt in i gödselkärran som står i hörnet. Wiiii… In på diagonalen och trycker på. Känner att jag får en bra galopp och hinner knappt tänka förrän jag är framme vid V där jag ska göra en övergång till trav. Mackan är lydig och vi får en övergång till trav och kan tuffa vidare genom hörnet och upp på medellinjen. Rakt fram, titta på C, tänk hela vägen fram… halt, Mackan, halt. Puh! Halt och hälsning. ”Tack så mycket för den fina uppvisningen. Jag kommer om en liten stund” hör jag Britt säga i samma stund som jag ger Mackan långa tyglar och en chans att pusta ut innan det är dags att gå igenom protokollet med Britt och rida om vissa moment.

”Det här var det bästa jag har sett dig rida någon gång!” nästan ropar Britt när hon kommer in på ridbanan. ”Det ser så lätt och självklart ut – precis som när Charlotte Dujardin rider på Valegro!”  ”Föredömlig ridning!” What? Hörde jag rätt?? Visst, jag fattar att jag inte är lika bra som Charlotte, men ändå… 😉 Jag blir oerhört glad över att Britt ser det jag faktiskt har kämpat för det senaste året – att kunna rida på ett lätt sätt genom att använda min kropp mer än vad jag använder mina händer. Superkul! Jag förklarar för Britt att jag inte har tävlat något alls under 2017 och bara fokuserat på att hitta rätt i min ridning, och när hon då svarar att det märks så blir jag jätteglad. 😀 Centrerad ridning i kombination med mina andra tränare har gjort susen och det är sååååå roligt! 😀

 

Britt förklarar för mig att domarna ska fokusera på bland annat precision i år och att om jag missar att göra en övergång vid exakt rätt ställe så kan det straffa sig med 1-2 poäng, vilket det gjorde även idag. Mellangaloppen på diagonalen var egentligen 8-mässig, men i och med att övergången till trav kom före V så drogs det 2 poäng. Surt sa räven… Ja, ja, det är bara att börja träna på precision – också. 😉 Britt avslutade med att ge mig världens komplimang, men den tänker jag inte dela med mig av här. 😉

Målsättningen för dagen var att rida programmet på samma sätt som jag rider till vardags och när jag tränar – alltså med kroppen och inte med handen. Och banne mig, jag tror faktiskt att jag lyckades med det! 😀

Programridning

 

Fina övergångar och envis vänsterhand.

Wow! Vilken fantastisk dag! Strålande sol från en alldeles klarblå himmel! Underbart! Att det blåste halv storm var bara att förtränga. Det bästa med den här dagen var att jag hade träning för Yvonne2 inbokad – redan 10.30. Jag är verkligen ingen morgonmänniska… 😉

Var ute i hyfsat god tid för att kunna rida fram en stund före det att Yvonne skulle komma, men av någon anledning sprang tiden ändå iväg och jag fick lite bråttom. På väg ner till manegen trodde jag att Mackan skulle lyfta från marken när kåporna på sadeln ställde sig rakt ut på var sin sida. Han var garanterat övertygad om det själv också, för jösses så uppblåst han blev. Helvete! Där flög sadelöverdraget iväg… ”Lugn, bara lugn, det är inte farligt.” Bäst att försöka få tag i sadelöverdraget innan det blåser in till hästarna i hagen… Ja, du kan säkert se det framför dig: ett sadelöverdrag som blåser iväg över grusplanen, jag som försöker få tag i det samtidigt som jag ska övertyga min häst om att det inte alls är farligt. 🙂 Jag lyckades faktiskt få min häst att förstå att sadelöverdraget inte var farligt och efter en kort stunds jakt lyckades jag sätta foten på det så att jag kunde plocka upp det innan det blåste iväg igen. Ok, sadelöverdraget var inte längre farligt men det var plasten som satt på hästtransporternas dragkrokar då den fladdrade och rasslade i vinden. Lite lätt spänd häst som jag ledde vidare in i manegen. OK, bara att jobba på avslappningen i dag… Av erfarenhet så vet jag ju att det bästa jag kan göra i det här läget är att börja skritta på halvlånga tyglar och aaaandaaaas luuuugnt. Ett, två, tre, fyra… ett, två, tre, fyra… ett, två, tre, fyra… Känns ju rätt bra det här.

På halvlånga tyglar kunde jag så småningom även börja med övergångar mellan skritt och trav. Slappna av… slappna av… Kanske kan våga mig på lite galopp också?… Slappna av… slappna av… Efter en stunds ridning märkte jag klart effekten och kunde då rida på hela ridbanan och även trava över några bommar som låg på marken. Underbart när det funkar med avslappningen! När Yvonne kom så var både jag och hästen klara för dagens träning. 🙂 Jag fick berätta vad jag hade gjort sedan sist och ett par av de sakerna som jag har haft extra fokus på är vänsterhanden (tro det eller ej) samt att kunna göra övergångar utan att ta Mackan i munnen, snarare lätta i handen i övergångarna som min förebild Uta Gräf gör. (Titta gärna ordentligt på klippet i länken och lyssna!)

Uta Gräf

Jag hade nog gjort ”läxan” rätt bra för de allra flesta övergångarna trav-skritt blev riktig bra. 🙂 Om jag bara har tajmingen och ger rätt signal i rätt ögonblick så ökar förutsättningarna att jag får det jag ”beställer” – en bra övergång. När det var dags att göra övergångar trav-galopp blev det inte lika lätt. Va fan! Jag ska ju åt vänster och hästen galopperar ju iväg åt höger! What! Jag hade ju inga problem att galoppera på volten innan det att Yvonne kom… Vid typ tre tillfällen galopperade Mackan åt höger trots att jag frenetiskt försökte svänga åt vänster med hjälp av hela min kropp – dock utan att få använda vänsterhanden. 🙂 Ett snabbt överslag i tanken. Om jag kan galoppera i vänstervarv när jag rider på egen hand så måste det innebära att jag använder vänsterhanden mer än jag tror… Shit! Läxan jag tar med mig från dagens träning är att verkligen, verkligen, verkligen inte använda vänsterhanden. Ett sätt att göra det är att rida med ett ridspö mellan händerna, under tummarna. Enligt Yvonne är det bättre än att bara lägga tyglarna i brygga mellan händerna, så så får det bli. 🙂

Vi hann också titta lite på hur jag kan förbättra aktiviteten i skritten. Mackan blir ju lite mentalt avstängd i och med att han joxar med tungan och bettet, och Yvonnes tanke är att det är det som tar Mackans fokus där och då. Så för att få Mackan lite mer vaken så kan jag dutta lite lätt med skänklarna för att säga ”hallå, är du med mig?” och därefter kan jag lägga till skänkeln och be om mer aktivitet eller en övergång. Om han inte är med mig i det ögonblicken så uteblir den tänkta effekten och då ska jag istället dutta med spöet på bogen. Allt för att få honom mer uppmärksam på mig. 🙂 Eller heter det spöt? Spöet… spöt… Ingen aning… När jag kan få honom lite mer uppmärksam så ska jag skapa mer aktivitet och på så vis få upp honom lite i formen i skritten.

Summa summarum så ska jag fortsätta avaktivera min vänsterhand… Det är ingen lätt resa det här. 😉

___________________________________________________________________________________________

Titta gärna även på det här klippet med Uta: Skolboksstretch 🙂

”Stöd är den mjuka, stadiga kontakten mellan ryttarens hand och hästens mun.” (Ridhandboken 1 sidan 180.)

”Stödet får aldrig åstadkommas genom att tyglarna verkar bakåt utan måste vara resultatet av den påskjutande kraften bakifrån. Hästen ska på grund av ryttarens drivande inverkan förtroendefullt gå fram till handen. /…/ Ett mer uttalat stöd kallas också eftergift. Denna böjning i nacken (hästen ”går på tygeln”) är i sig inte något mål i hästens utbildning men väl resultatet av skickligt dressyrarbete. Därför får varken unghästar i grundutbildning eller äldre, rutinerade hästar ”tas ner på tygeln” för tidigt i den lösgörande fasen. Ett sådant förfarande är alltid till nackdel för lösgjordheten och bakbensaktiviteten och därmed för hela utbildningen, i synnerhet om ryttaren endast inverkar med handen.” (Ridhandboken 1 sidan 181.)

Jag vill bli skicklig! ❤

I dag fick jag cykla baklänges.

Äntligen var det dags för träning i centrerad ridning igen! Och den här gången kom Yvonne1 till Ligården, vilket innebar att jag inte behövde lägga flera timmar bara på att transportera mig och Mackan. Lyx! Det som inte är så lyxigt är mina höftleder och det har inte blivit riktigt så mycket träning som hade varit optimalt, men det är väl bara att ta tag i träningen igen…

Den senaste tiden har det blivit väldigt mycket skritt i och med att Mackan har varit lite tjock i vänster bak, men i går red jag på lite mer som vanligt för att se vad som hände. Det hände typ ingenting. Visst, i dag var han aningens lite tjockare när jag hämtade honom i hagen på förmiddagen, men det misstänker jag beror på att han inte hade rört sig så mycket innan. För säkerhets skull så gjorde vi en lite lugnare träning i dag och det är som Yvonne sa: ”man kan göra mycket i skritt”. 🙂

Istället för att driva så mycket i skritten så fick jag tänka att jag skulle cykla baklänges – fast med mycket mindre rörelser. Eh… vänta nu… har vi verkligen pratat om det här tidigare… bzzz… bzzz… Ja, kanske när du säger det att jag har en vaaaag aning om det… Måste nog läsa mina gamla inlägg… bzz… bzzz… Yvonne tog tag i mitt ena ben och visade mig hur jag skulle tänka att ben och höft skulle röra sig i skritten under tiden som jag verkligen försökte fokusera på att känna in rörelsen. När det väl var dags att skritta iväg på egen hand så var det mycket lättare att känna tanken av att cykla baklänges.

cykel

När jag hade cyklat baklänges en stund så skulle jag känna efter hur rak jag (inte) var, för Yvonne frågade mig om jag kände att jag vek mig i vänster sida. Va? Jag? Nej, jag sitter väl rakt över hästen…? Eller? Tydligen är jag inte så rak som jag trodde, så det blev till att känna efter och arbeta även med det. Förklaringen var att Mackan är högerroterad, vilket innebär att han är aningens lägre på höger sida och då placerar både sadel och mig lite lägre på höger sida och som kompensation för att höger sittben hamnar lite lägre så viker jag mig lite i vänstersidan för att vara rak. (Tänk dig att du sitter på en stol och lyfter upp ena sittbenet lite och bibehåller axlar och ryggrad raka – vad händer? Jo, du viker dig mest troligt lite i midjan. Typ så gör jag i alla fall. 😉 ) Det var supersvårt att känna bara genom att skritta rakt fram, men när jag fick Yvonnes vantar under höger sittben så kände jag en väldig skillnad. Wow! Enligt Yvonne så blev det mycket bättre och läxan blir nu att hitta detta på egen hand och tipset är att klippa ut ett par små fyrkanter ur t ex ett sittunderlag och lägga under sittbenet. 🙂 Eventuellt kan jag till och med stoppa in dem i brallorna så att de ligger still… Hahaha! Meningen är inte att jag alltid ska ha sittunderlag i byxorna utan bara en stund så att jag kan känna skillnaden och hitta rätt även utan dem. När jag tänker efter så är det ju inte så konstigt att Mackan i vissa situationer har ”ramlat” åt höger om det nu är så att jag har suttit/sitter med mer vikt på höger sittben…

I traven fick jag rida lite annorlunda än vad jag hade gjort på tidigare träningar i och med att de korrigeringar jag tidigare har fått göra har bytt sida – alltid positivt att det händer något i alla fall. Det som tidigare var i vänster varv fick jag nu arbeta med i höger varv: passa ytterbogen med ytterlåret och putta på inner bakben lite. Jag fick också rida med lite högre högerhand i och med att Mackan gärna lägger huvudet på sned när han joxar med tungan. Ytter lår, inner skänkel, ytter lår, inner skänkel, lyft handen, höger skuldra mot ryggraden, ytter lår, höger hand, inner skänkel… Puh! Som vanligt blev det riktigt bra när jag väl gjorde rätt. 😉

Som vanligt gick tiden väldigt fort när man har roligt och nu är det upp till mig att känna efter och träna på allt på egen hand.

Klippet är från en tidigare träning när jag fick tänka ytter lår, inner skänkel, fast i andra varvet. Förhoppningsvis kan jag få med mig någon som filmar nästa gång jag tränar. 😉

Back to basic: skritt

Träning bokad. En häst som i går var varm och lite tjock i vänster bak. Alternativ 1: ställa in träningen. Alternativ 2: träna i skritt. Valet föll på alternativ 2 eftersom jag fick följande svar när jag frågade Yvonne2 om jag kunde träna i skritt: ”Vill du skritta så löser jag det. Jag älskar skritt!”

Tänk att ett träningspass i skritt på lång tygel kan vara så givande! Verkligen back to basic! 🙂 Bara det där med att lägga till skänkeln växelvis i exakt rätt ögonblick är inte alls lätt. 😉 Jag har i min enfald trott att jag hade koll på det, men ack vad jag bedrog mig. När jag skulle säga ”vänster, höger, vänster, höger” när jag skulle lägga till skänkeln så visade det sig först att jag gjorde helt tvärt om. 😳 Varför det blev så nu vet jag inte, för så illa kan jag väl inte tänka mig att det har varit tidigare. När jag väl fick koll på vilken skänkel jag skulle använda så visade det sig att jag var aningens för sen med min hjälpgivning – jag skulle vara lite tidigare för att få en bättre effekt. Yvonne fick hjälpa mig ”vänster, höger, vänster, höger, vänster, höger”. Jäklar vad hon speedar! Jag hinner ju knappt med i den takten som hon säger… vänster, höger, vänster. Oj, nu blev det fel!

”Jag är så långsam” sa jag till Yvonne och blev full i skratt när jag fick svaret entusiastiskt levererat: ”Jaaa! Jag veeet!”. 😂😂😂 Undrar om hon hörde vad jag sa? 😂 Kanske gjorde hon det… 😉 I så fall så bjuder jag på det! 😂 Det var dagens roligaste!

Förutom att tajma växelvis drivning i skritten på ett bra sätt så ska jag tänka på att hänga med i höfterna ordentligt så att jag inte bromsar upp rörelsen. Gällande det så har jag Yvonne1’s (centrerad ridning) bild av Tjuren Ferdinands mammas gungande rörelser när hon går. 🙂 Jag har tränat rätt mycket det senaste året på att vara mer följsam i mitt bäcken och genom det har jag fått en bättre skritt hos min häst – och i dag blev den ännu bättre! Lång tygel, växelvis drivning i rätt ögonblick, följsam sits och händer som följer med framåt i rätt ögonblick utan att störa. Även om Yvonne sa att Mackan bara gick på 70% av sin kapacitet i skritten så kändes det ändå som om det var väldigt mycket bättre än när jag rider själv, så nu ska jag försöka bli lite snabbare och hitta rätt tajming på egen hand. 😉

Trots att jag skrittade i sammanlagt 70 minuter i dag så fixade mina höftleder det över förväntan! Den senaste veckan har jag inte haft orken att göra mina stärkande och lösgörande övningar för höftlederna, och det kan straffa sig tyvärr. Vet inte riktigt hur jag ska pussla ihop vardagen för att hinna och orka allt som jag vill göra, men det är väl bara att ta en dag i taget och göra det bästa av den. 😀

335234122_77923d4d93_b