Dressyr – Sida 4 – dressyrbitchen

Träning för Isabel.

Äntligen var det dags att träna igen! Jag var hemma från jobbet på Sommarskolan relativt tidigt så jag hade gott om tid på mig att mocka, borsta, stretcha mm. Så skönt att inte behöva ha bråttom! Jag hann till och med sätta mig i solen en stund och då blev jag så himla trött att jag hade kunnat somna direkt. Det var rätt motigt att lyfta på rumpan och gå in i stallet igen…

Under uppvärmningen lät jag Mackan rulla på i galoppen i ett hyfsat friskt tempo för att få lite gratis bjudning efteråt och det funkade även i dag. Najs! Hann med några övergångar också innan dess att Isabel kom och det var dags att plugga in öronsnäckorna för att kunna höra henne bättre. Vi stämde av lite övergångar, takt och spårning på volten först och rätt så snabbt kunde jag lämna volten för att träna på skänkelvikningarna. Ingångarna var bra och tvärningen var ok för dagen men jag måste tänka på att sitta rakt över Mackan och inte ”hjälpa till” med sätet eftersom jag då lätt kollapsar i ena sidan och andra sidans axel lyfts något. Inga stora grejer, men här siktar vi mot perfektion! 😉 När skänkelvikningarna satt så övergick jag till att rida skolor – först öppna utmed långsidorna med volt i första hörnpasseringen och på mitten. De gick förvånansvärt bra och jag fick övergå till att rida sluta på samma sätt. Jag har lite svårt att få samma flyt i dessa, men med träning skall väl de också sitta lite bättre så småningom.

Avslutade med lite galopparbete på volten. Jag upplever att Mackan är stadigare i högervarvet och att han orkar lite mer där. För att fixa till vänstervarvet och öka drivet i hans bakben så fick jag minska volten för att ur det öka volten genom att tänka/rida skänkelvikning. Jag fick också rida öppna i galoppen utmed långsidorna ett par gånger och efter det så blev det mycket bättre. Duktig häst! I slutet var Mackan lite trött och det kan jag gott förstå. Svettiga och nöjda lämnade vi paddocken för en avkylande dusch av Mackan och en avslutande promenad i den underbara sommarkvällen. ❤

Lyckigt lottad!

Nationaldag. Nationaldagsdressyr. Tävling, fast utan min medverkan den här gången. Istället för att tävla så åkte jag till Frillesås för att ge min vän och klubbkamrat Lotta en hjälpande hand. Jag är dock övertygad om att hon hade klarat sig alldeles utmärkt på egen hand, men det var ju ett bra tillfälle att få träffas i all den stund det sällan blir av. I Frillesås träffade jag inte bara flera av mina tidigare klubbkamrater från FRK-tiden utan också Beata som jag inte heller träffar särskilt ofta. Hästar, sol och trevliga människor – kan det bli bättre? Tror inte det. 🙂

På eftermiddagen cyklade jag till stallet för att försöka få lite stil på min egen ridning. 😉 Dock fick jag börja med att sanera Mackans krubba eftersom han hade lagt en stor bajshög rakt i krubban. Antingen ville han säga att maten inte smakade bra eller så tyckte han att det var på tiden att jag gjorde rent krubban, eller så var det en kombo av båda.

I går var vi ute i skogen och klättrade så i dag fick det bli lösgörande arbete i paddocken. Började med att värma upp ordentligt i skritt med olika övningar, travade lite och galopperade därefter i friskt tempo utmed långsidorna. Efter galoppen blev Mackan som ett ånglok och plötsligt fanns det riktigt mycket motor i bakkärran – så himla kul! Kom på mig själv med att skratta åt honom ett flertal gånger. Underbara häst! Det var knappt att jag behövde nudda honom med skänklarna för att han skulle gå framåt i fräscht tempo och jag kunde göra skänkelvikningar, mellantrav och tempoväxlingar lätt som en plätt. Längtar redan till nästa ridpass!

I dag när jag pratade med Beata så gick det upp för mig att det kanske verkar som om det är mycket som inte fungerar i stallet, men så är det verkligen inte. Jag använder skrivandet för att skriva av mig tankar och åsikter för att kunna gå vidare och jag tror faktiskt att Gåsevadholm är det absolut bästa stallet vi har stått i. Fördelarna är många! Bl a:

Mackan kan ha öppet fönster i princip 365 dagar om året och man väljer själv hur man vill ha det.
Det finns både grushagar och gräshagar. Mackan har grus vintertid och gräs sommartid.
Man kan själv välja om ens häst skall gå in vid 17-tiden eller senare. Ofta är Mackan kvar ute även om jag kommer vid 19-tiden och har då fått sitt eftermiddagshö ute. Helt suveränt då jag gillar mycket utevistelse.
Man kan välja om ens häst skall gå ute dygnet runt sommartid eller om den skall vara inne på natten. (Mackan är inne eftersom han tappar väldigt i vikt om han går ute dygnet runt.)
Det är en fantastisk miljö med många trevliga människor i stallet.
Jag har min tränare i stallet och det är flexibelt med träningstider.
Bra underlag i paddocken. (Bäst när det har regnat!)
Helt ok ridvägar om man rider ut 1-2 dagar i veckan, vilket jag gör.
Helt ok underlag i manegen om det sladdas och vattnas tillräckligt ofta.
Det finns en man (Idriz) som jobbar 8-17 måndag-fredag och kan hjälpa till med det mesta. T ex intag och service när hovslagaren kommer.
O S V

Vi har det med andra ord himla bra, Mackan och jag! 😀

Cattis&Mackan — Bild tagen av Amanda Sellman hemma på Skåaliden för flera år sedan, men jag älskar den ännu.

Älg i skogen?

För ett par veckor sedan promenerade jag med Mackan efter ridpasset och fick se en älg på ängen inte så långt ifrån vägen och för säkerhets skull så vände jag tillbaka snabbt som tusan för att inte älgen skulle få syn på oss. I dag när jag red ut så fick Mackan vittring på något och han blev alldeles paralyserad. Från att ha suttit på en avslappnad häst på lång tygel och med fin bjudning så satt jag plötsligt på en häst som var lika uppblåst som en heliumballong. Huvudet var högt upp i skyn och öronen var spetsade som två spjutspetsar, hästen var en halvmeter kortare och 50 cm högre än annars. Jösses! Mackan stod som fastfrusen i marken och stirrade rakt upp mot skogen. Det var nästan så att jag trodde att hans ögon skulle hoppa ut ur huvudet på honom. Rätt vad det var så började Mackan att rygga snabbt och jag kände att han allra helst ville vända helt om och dra iväg som en skadeskjuten iller. Men jag lät honom inte vända utan han fick istället stå kvar på stället i förhoppning om att han skulle slappna av och kunna gå förbi ”det farliga”. Han blåste ur lungorna några gånger och jag insåg att det inte var någon idé att pressa honom förbi det som var farligt. Älgen som jag såg för ett par veckor sedan var en ko och risken att det var samma älg nu, och då kanske med kalv, gjorde att jag valde att vända tillbaka. Mackan var hur spänd som helst men slappnade av något när vi närmade oss stallet. Så istället för att träna övergångar och tempoväxlingar ute i naturen så fick jag göra det i paddocken. Mackan jobbade bra och precis som på träningen i torsdags blev galoppfattningarna riktigt bra och i dag blev även avbrotten rätt bra. Dock upplever jag att han dyker något i galoppen så där jobbade jag lite extra med volter i olika storlekar för att stärka honom. 🙂

Det är lite synd att hästen måste vila då och då, för det är så himla roligt att rida!

Dressyrträning.

Äntligen dags för lite hjälp. Så behövligt för att komma rätt i ridningen igen. Förra veckan var ju lite si och så i och med att Mackan fick kiropraktorbehandling på måndagen och nya skor på onsdagen med lätt hälta som följd. Jag red fredag och lördag med varierat resultat. På söndagen red Jossan eftersom Onsala RF anordnade tävling och jag var funktionär hela dagen. Måndagen ägnades åt promenad och i tisdags red jag och det gick så där i och med att jag var väldigt ofokuserad. Anledningen till att jag var ofokuserad var att vi var tre i paddocken samtidigt, varav den ena hästen ”slog i sko” typ hela tiden och vid ett tillfälle var den bakom Mackan när det small till och följden blev att han ilade iväg som om han blev stucken av ett bi. Efter det försökte jag hålla mig ifrån den hästen och bara det var ett helt företag med följden att jag inte riktigt kunde fokusera ordentligt på min egen ridning. Så trött jag blir på mig själv! Fördelen är att jag nu kan se vissa mönster och i och med att jag ser dem så kan jag förhoppningsvis göra något åt dem.

På träningen i dag så var det andra hästar i paddocken också, men jag hade mina hörlurar med Isabels röst i så jag hade (oftast) fullt fokus på Isabel och min ridning. Tänk vilken skillnad det kan göra bara man kan stänga av omgivningen. Tror inte ens att eventuella änder i dammen skulle kunnat spela oss ett spratt i dag.

Till en början sköt Mackan ut högerbogen i vänstervarvet och flöt ut åt sidan, men när jag rättat in framdelen på bakdelens spår så gick det mycket bättre. I andra varvet var det nästan likadant och även där gick det bättre efter en stund. Vi arbetade med övergångar och det är helt otroligt vilken nytta de gör. Övergångarna i skritt-trav-skritt fungerade rätt bra men jag fick jobba lite med övergångarna galopp-trav. Trav-galopp var riktigt bra över lag, så fattningarna behövde jag inte lägga så mycket fokus på. Det är tajmingen när jag bryter av från galopp till trav som inte fungerar så bra. Jag tajmar ofta mindre bra och Mackan ”dyker” då lite. Jag fick jobba på att hålla igång bakbenen och korta upp honom samtidigt som jag skulle hitta exakt rätt tillfälle att bryta av. Inte alls lätt. Framför allt inte om man har en petig tränare, vilket jag verkligen uppskattar att jag har. När jag hade arbetat med rakriktningen och övergångarna så fick jag en riktigt trevlig häst att rida. Han var mjuk och följsam i varenda steg. Isabel sa att han fick en ”flott” trav och jag kände verkligen skillnad mot hur det var när jag började träningen. Så jäkla kul! Nu måste jag bara arbeta med den mentala delen också så att jag känner mig lika säker som jag gjorde i höstas när jag knep några placeringar. 🙂 Längtar redan till nästa träning!

images

Träning för Isabel.

Torsdag och ledig dag. Så skönt. På fredag är det en lovdag så då är jag också ledig och efter det är det helg. Summa summarum fyra dagars ledighet. Skönt! Inte så att jag kommer ha massa tid över, men det är alltid trevligt att kunna göra lite som man vill.

I dag var det träning för Isabel igen och vi fortsatte arbetet med rakriktning som vi påbörjade förra veckan – det vill säga att flytta in framdelen på bakdelen och då framför allt i vänster varv. I höger varv fick jag tänka lite likadant i och med att jag höll på att hamna i staketet vid upprepade tillfällen. Märkligt. Första gången det blev så så sköt Mackan ut bogen och flöt iväg så att vi höll på att rida in i staketet. Andra gången tänkte jag ”inte in i staketet, inte in i staketet” och givetvis tittar jag på staketet OCH hamnar i samma situation igen. Typiskt. Jag vet ju att jag inte skall titta på staketet utan istället titta längre fram på spåret och när jag väl gör det så går det mycket bättre. Att jag aldrig lär mig! I vänstervarvet fick jag arbeta med de vändande hjälperna och det var mycket lättare i galoppen än i traven – framför allt när jag tittade låååångt fram, dit jag skulle, så på den öppna delen av volten fick jag titta på A för att vända in Mackan på rätt spår och när det fungerade så kändes han riktigt bra. I slutet av ridpasset så gick han fiiiint och jag satt djupt i sadeln utan att det kändes jobbigt. Najs! Avslutade dagens aktivitet med att hänga av sadel och träns i stallet och sätta på repgrimman för att gå på en promenad med Mackan då han också fick äta gräs. Han är så himla rolig när han stannar för att äta ett par tuggor under tiden som jag fortsätter att gå, för att därefter trava ikapp mig för att återigen ta ett par tuggor. Så kan han hålla på hela tiden. 🙂 Tur att jag har drygt tre meter långt rep så att han hinner tugga när jag går, men det är ett himla jobb att se till så att han inte trampar på repet.

På söndag är det tävling och i dag passade jag på att putsa sadeln och smörja den eftersom det inte är så ofta som den får omvårdnad. I morgon skall jag fixa sommardäck på transporten och på lördag skall jag vara funktionär på ORF’s ponnydressyr för att därefter åka till stallet och förbereda Mackan för söndagens tävling. Dessemellan hoppas jag kunna umgås med maken och sonen – de tycker att jag likaväl kan bo i stallet eftersom jag nästan aldrig är hemma…

Jag känner mig som en vinnare!

Självförtroendet och tilliten har haft en rejäl svacka på grund av Mackans stolligheter den senaste tiden, men i dag så tog jag revansch med råge. Så jäkla skönt! Nu hoppas jag verkligen att det här var en engångsföreteelse som inte kommer att upprepas…

I går började jag med att rida ut i ca 30 minuter och tog då galoppbacken först i trav och därefter i galopp. Andra gången jag galopperade så kände jag att Mackan hade energi så att det räckte och blev över och därför släppte jag honom i full galopp på en sträcka. Satan i gatan vad han galopperade! Faktum är att jag för ett ögonblick inte trodde att jag skulle få stopp på honom, men välartad som han är så lyssnade han på sin matte efter det att jag vid upprepade tillfällen hade försökt att etablera kontakt med honom. Puh! Skrittade tillbaka till stallet och gick in i paddocken för att trava och galoppera under lite mer kontrollerade former. Det var två hästar till där men Mackan brydde sig inte. Skönt! I slutet av ridpasset fick jag ett ryck och tänkte prova att rida MsvC1 i och med att det var det programmet som jag var anmäld med till programridningen i dag. Sagt och gjort, jag försökte rida ett program med två andra ryttare i paddocken samtidigt och jag kan väl säga att det gick så där… Skit samma. Det viktiga var att jag fick galopperat och känt på de enkla bytena och den förvända galoppen som ingår i programmet – och det fick jag. Nöjd med det så avslutade jag ridpasset och funderade på hur jag skulle lägga upp programridningen. Var den ens någon idé att försöka rida hela programmet? Eller skulle jag bara ha träning med Britt? Tankarna gick och jag kunde inte bestämma mig. Ett var i alla fall säkert – jag skulle åka iväg och ta det som en träning.

I dag hade jag fortfarande inte bestämt mig hur jag skulle göra, men hur det än var så red jag hela programmet och var synnerligen förvånad över hur bra det gick. Redan i inridningen så kände jag att ”det här var ju rakt och bra”. 🙂 Samma kände jag med mellantraven och en hel del annat också. Fantastiskt skönt! Vi kämpade oss igenom programmet, Mackan och jag, och när det var avklarat så kände jag mig som en vinnare. Jag fixade det! Jag åkte iväg, jag galopperade, jag red programmet och det kändes bra. Nu hoppas jag att tidigare hjärnspöken är bortjagade och att vi kan fortsätta träna och utvecklas.

Något av det roligaste i dag var den 8 som jag fick på fattningen vid E: ”mjuk fattning i uppförsbacke” – och inte alls dubbla spår som det lätt blir annars. Med tanke på att jag inte har tränat på en månad och knappt ridit ordentligt alls sedan dess så var det riktigt kul med så många 7:or och dessutom ett par 8:or. 🙂 🙂 🙂

morot

”Gul bil, gul bil, gul bil”

I går hade jag Genny som gästryttare på Mackan. Dels för att jag skulle kunna se honom på håll och dels för att jag ville att Genny skulle känna på Mackan och höra om hon tyckte att han kändes konstig. Hon red rätt länge i paddocken och tyckte inte att det var något särskilt konstigt med honom, vilket jag tyckte vad skönt att höra. Jag fick be henne att galoppera lite extra för att se om han skulle slänga sig med henne också, men det gjorde han inte. Det var bara vid ett tillfälle som han slängde sig åt sidan – varför vet jag inte. När Genny var klar så satt jag upp för att känna på galoppen och jag erkänner att det var med blandade känslor. Jag fattar inte varför jag har fått dessa hjärnspöken!? Jag har ju ridit min häst sedan han var tre år gammal och nu är han elva! Min egna teori är att jag inte riktigt kan lita på honom längre och att jag får så jäkla ont i ljumskarna om han kastar sig. Inte direkt, men smärtan kommer liksom i efterhand, på natten eller dagen efter på jobbet. Att vakna flera gånger på natten eller att knappt kunna räta på mig efter att ha suttit en stund på en stol för att det gör ont i ljumsken är inte roligt. Jäklars skit! Jag har ju (nästan) alltid känt mig trygg på min häst, men det har jag inte gjort de senaste veckorna. För att råda bot på det här och utmana mina hjärnspöken så inledde jag dagens ryttaraktivitet med mantrat ”gul bil”, men varför det blev just gul bil vet jag inte.

Promenerade i 15 minuter bort på galoppbanan och upprepade ”gul bil, gul bil” för mig själv hela tiden för att fokusera och behålla lugnet. Kom tillbaka till paddocken, satt upp och upprepade mantrat tyst för mig själv. Tror faktiskt att det påverkade Mackan eftersom han var lugn som en filbunke. 🙂 Skrittade en stund, travade och försökte få honom lösgjord. Sällskapet i paddocken avlägsnade sig och då försökte Mackan kasta sig men i det läget var jag på honom som en hök. Jäkla häst! Jag sa till honom på skarpen, knackade till med sporrarna och fick ett negativt gensvar från honom genom att han nästan satte sig på röven och lättade fram. Jag drev på honom och travade därefter i ett friskare tempo – skam den som ger sig. Strax därefter tog jag av mig sporrarna för att se om det var bättre och det upplever jag nog att det var. Nu kunde jag trycka till honom utan att han överreagerade och jag kunde trava och galoppera utan större problem. ”Gul bil, gul bil, gul bil.”

Även om jag inte upplever att det kanske var världens bästa ridpass så är jag sjukt nöjd med att ha galopperat så mycket. Konstigt va? Nu känns det hoppfullt igen och det känns som om jag kan jaga bort mina hjärnspöken när det behövs.

PS. Jag har dessutom plockat bort havren helt och hållet…. 😉

Klappar mig själv på axeln!

I dag är jag så himla nöjd! Arbetet i manegen härom kvällen gjorde susen och i dag hade jag en Mackan som var mer lösgjord och liksidig än på länge – trots att jag red i paddocken. Började som vanligt och arbetade mycket skritt samtidigt som ett par stallkamrater travade och galopperade runt och Mackan brydde sig knappt alls, vilket var himla skönt. På så vis märkte jag att jag också kunde slappna av och fokusera mer på mig och min häst än på omgivningen. Både traven och galoppen fungerade bra och det blev många övergångar och mycket lösgörande arbete. Det var sååååå roligt! Mackan fortsatte att vara i min bubbla även när de andra lämnade paddocken och det kändes också himla bra. Äntligen känns det riktigt hoppfullt igen och jag ser fram emot programridningen nästa helg. Tre bra saker jag har gjort i dag:

Jag jagade bort fjärilarna i magen och red ute.
Jag är supernöjd med att jag har lyssnat av min häst, anpassat övningarna och ridit igenom honom så att han känns fin igen (utan hjälp av någon annan).
Knep igen när jag egentligen hade lust att käfta emot. 😉

I vårt stall har vi en riktig besservisser. OK, jag medger att jag har en släng av det också men samtidigt så kanske jag grundar mina åsikter på studier och forskning och inte enbart tyckande. Härom dagen fick jag rekommendationen av fröken Bästvetande att jag skulle rida förvänd galopp och skänkelvikningar eftersom det var bra. Tack för rådet, men jag tror inte att förvänd galopp hade hjälp mig alls i det läget jag var då. I går kommenterade fröken Bästvetande att en viss ryttare minsann var hoppryttare och inte dressyrryttare (trots att vederbörande rider MsvB)… Jag blir så trött. Fick också rekommendationen av en annan (ung) ryttare att jag kanske skulle testa att rida Mackan på graman. Varför då??? I det läget är jag nöjd med att jag biter ihop och går vidare i livet.

Faktum är att jag har kommit på att mitt skrivande här beror nog på att hemma är det ingen som har intresse av att lyssna, vilket jag på sätt och vis kan förstå. Som i går t ex när jag kom hem och var överlycklig över att det hade gått så bra att rida: ”Fasen vad bra det gick i dag!” ”Jaha….” I dagsläget saknar jag någon att prata med, att bolla tankar och idéer med, att utbyta erfarenheter med. Att bo med två musslor är ingen för en pratglad bitch. 😉