Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Falsterbo!

Nu sitter jag hemma vid datorn efter tre härliga och roliga dagar i Falsterbo med min kompis Lotta. Det har varit tre dagar med babbel – mest om hästar men även om annat och det har inte varit många stunder med tystnad. Så himla kul! Lotta och jag bodde hos min äldsta dotter och hennes familj i Ystad i två nätter och det var mysigt att även få träffa dem. Det blev ju en och annan mil i bilen dessa dagar… men det var det värt! Tiden går ju så fort när man har roligt. 🙂

Lotta och jag hängde mest vid dressyrbanan, men vi hann även se lite hoppning. Allra mest imponerad var jag av ponnyryttarna i dressyren. Så himla duktiga! Tänk om jag hade haft en gnutta av deras talang… En av flickorna fick frågan om hur länge till hon kunde tävla sin ponny, och då brast hon ut i gråt och berättade att det här var sista året. Stackars liten! Både Lotta, jag och säkert 75% av de som var där fick tårar i ögonen. Tur att man inte rider ponny och måste hålla åldersgränserna…

Siktet var inställt på att shoppa ett par bra ridbyxor i år. Tidigare år har jag fyndat Pikeur och PK till halva priset, men trots att Lotta hjälpte mig att leta så hittade jag inga jag ville ha i år. Dock fyndade jag ett par Muck boots för 200 kr! Alltid lika kul att göra fynd! Jag bytte också mobilabonnemang och fick ett schabrak och en telefon på köpet. 🙂 Att månadskostnaden dessutom blir lägre trots att jag får mer surf gör ju inte saken sämre. 😉

Jag passade på att prata med folk i olika montrar och blev väldigt intresserad av att testa djupvågsmassage på mina lårmuskler som jag tror orsakar mig besvär. Jag fick känna hur det kändes och det var intressant att se hur rörelserna spred sig vidare i kroppen och hur de inte spred sig när någon muskel var spänd. Nu fick jag ingen chans att sätta massageapparaten på låren, men det skall jag prata med Viveca Ewards om. 🙂 Jag var också i Expåras monter och pratade underlag med dem, vilket var väldigt intressant. Tjejen som jag pratade med betonade vikten av att underlaget skall hålla ihop för att inte orsaka skador på muskler och senor och lösningen är magnesiumklorid. Hon berättade att de brukar vattna ca 30 minuter när det är högsommar, men inte annars. Underlaget i vår manege kräver nog mycket mer än så och då håller det ändå inte alltid ihop. Jag håller fortfarande på och gruvar mig över hur jag skall kunna hålla igång ridningen om underlaget i manegen påverkar Mackan negativt, vilket det har gjort två vintrar i rad. Flytta? Helst inte, men om det är nödvändigt så får det kanske bli så.

Efter att ha suttit på läktaren och tittat på alla fantastiska ekipage så är jag grymt peppad att utveckla min egna ridning, men först skall jag tillbringa några dagar i en segelbåt. 🙂 Jag har lämnat Mackan i Amandas och Jossans vård och jag är övertygad om att de tar hand om min prins precis så som jag skulle ha gjort.

tack

Att hitta ett passande bett – går det?

Jag vet inte hur många timmar jag har suttit och hängt vid datorn, pratat med personal i ridsportbutiker eller pratat med ”experter” för att kunna hitta ett bett som min häst trivs med. Det verkar nämligen vara en omöjlighet. Jag köpte Mackan i mars -07, strax före hans 2-års dag. Ganska så tidigt upptäckte jag att han hade hyss för sig med tungan, för en dag stod han med huvudet ut från öppningen i boxdörren och gapade och höll på med tungan så att saliven rann ner på stallgången så att det blev alldeles blött. Min första tanke var ”hjälp, han har fått foderstrupsförstoppning”, men tack och lov så var det inte det. Jag ringde uppfödaren för att kolla om han brukade göra samma sak hemma, men hon hade aldrig sett honom göra så. Märkligt.

Åren har gått och Mackan har fortsatt sitt jox med tungan, både på stallgången och vid arbete, och jag blir inte klok på vad det beror på. Han har fått sina tänder kollade 1-2 gånger per år sedan har var tre år gammal och han är kollad av veterinärer, kiropraktorer och terapeuter av olika slag. Så det här med att om hästen gapar eller håller på med tungan måste bero på att hästen har ont tror jag inte riktigt på. Inte det med att om hästen trivs med bettet så skummar den i munnen, för om det hade stämt så hade Mackan verkligen trivts med samtliga bett eftersom det ser ut som om han har stoppat mulen i en gräddbunke – fast oftast bara på vänster sida. 😉

Jag tror att en del tänker att min häst säkert har ont, eller att jag rider med väldigt hård hand, men så är inte fallet. Min förra häst var oerhört känslig i munnen och då fick jag verkligen fokusera på mina händer. Den hästen hade haft problem med en tand redan när jag köpte henne, men hon blev mycket bättre med åren. Mackan har överbett och får hakar mm i sin mun och därför behöver han fixas var 8:e månad, så det bör inte vara problemet. En i stallet tror att han kanske har inre stress, men hur kollar jag det? Han verkar verkligen inte stressad, snarare tvärt om.

Nu har jag börjat rida utan nosgrimma hemma bara för att han skall få en möjlighet att kunna öppna munnen och få plats med både tunga och bett och jag märker ingen skillnad i ridningen om han går med eller utan nosgrimma. Jag tänker att det måste vara skönare för honom att gå utan eftersom det då inte är något som trycker när han gapar. Visst, det ser inte snyggt ut, men så länge det funkar för både mig och honom så är det ok. Jag har fått frågan ”rider du UTAN nosgrimma???” Ja, varför inte? Måste man verkligen ha en nosgrimma när man rider hemma? Om man skulle ställa frågan till folk varför de rider med nosgrimma så vet de flesta förmodligen inte det. Man gör som alla andra… Ungefär som att vissa unga ”hoppryttare” måste ha martingal i alla lägen, eller när folk helklipper sina hästar på vintern även om hästarna knappt arbetas… Man bara gör som alla andra utan att själv tänka efter varför.

Även om jag har hittat ett bett som fungerar och att jag rider utan nosgrimma så fortsätter jag att leta efter det optimala bettet. På tur står ett Baucher som jag har fått låna av en tjej i stallet. Himla käckt när man kan låna istället för att köpa hela tiden, för det blir så dyrt. Undrar hur många tusenlappar jag har lagt på olika bett under åren? Allt från tunna stela till tjocka tredelade – allt utifrån rekommendationer.

Ett axplock:

Det som funkar bäst är Sprengerbettet – tack och lov. För det var RIKTIGT dyrt. 😉

Tvärstopp!?

Åkte in till Göteborg i dag för att, som jag planerat, få stötvågor för min adduktortendinos. Men ack vad jag bedrog mig! Ortopeden gick igenom min rörlighet och styrka väldigt noga och när han var klar så sa han ”jag tror faktiskt INTE att det är adduktortendinos du har”. What? Jag som har bilder från ultraljud på det. Hur skulle det inte kunna vara det? Ortopeden var inte alls intresserad av att titta på bilderna eftersom han inte var kunnig på det området enligt honom själv. Så istället för stötvågor och en förhoppningsvis snabb lösning så måste jag nog krypa till korset och kontakta IFK-kliniken för en operation. Inte alls roligt! Jag som var helt inställd på att det var en muskulär orsak till mina smärtor (bl a tack vare tidigare utlåtanden). Om jag har tur så kan jag ha full belastning 3-4 månader efter en operation, men enligt läkaren på IFK-kliniken så kan det dröja 4-6 månader innan jag kan sätta mig på hästen igen. Hemska tanke! Just nu snurrar tankarna i huvudet för att komma på en så bra lösning som möjligt med Mackan. Jag vill inte låna ut honom till någon annan som skall rida ”vanligt”. OM jag skall ställa honom någonstans så skall det i så fall vara hos någon som kan utbilda honom vidare under tiden som jag inte kan rida, och det är ju inte gratis direkt. Undrar om det går att hyra ut boxen i 2:a hand under tiden i så fall, för då täcks ju en del av kostnaden. Att betala dubbelt är verkligen inte aktuellt på en lärarlön. 😦 Ett annat alternativ är att Jossan rider så mycket hon kan och utöver det så kanske min tränare Isabel kan rida då och då mot betalning. Ja, jösses… nu fick jag något att fundera på.

imgres

Och där tog det stopp…

…fast förhoppningsvis bara tillfälligt. Hämtade Mackan i hagen i dag och hade planerat olika bomövningar i paddocken för att variera lite, men fick ställa tillbaka honom i hagen för att leta efter tappsko istället. Typiskt. Ordinarie hovslagare har semester och ”vikarien” kan komma tidigast på torsdag morgon. Blickade ut över den stora hagen där Mackan går tillsammans med kompisen Kalle och tänkte att jag säkert skulle få tillbringa resten av kvällen med att leta efter skon. Som tur var hittade jag den redan efter en liten stund och jag misstänker att det är så att jag har fått lite rutin på att veta var ungefär jag skall leta – även om det inte är ofta han har tappskor nu för tiden.

När jag skurade Mackans hovar för att få bort leran så såg jag att strålen på hoven utan sko INTE såg rolig ut. 😦 Den var näst intill obefintlig och jag misstänker att Propad-sulan inte gör någon nytta alls då. Skall bli intressant att höra vad vikarierande hovslagare säger på torsdag – alltid bra med en second opinion. Förhoppningsvis kan Mackan fortsätta ha sulor i och med att han är rätt ömfotad och får svårt att gå ordentligt på vägarna och stigarna runt omkring stallet om han är utan sulor. 😦

Passade på att fotografera Mackans huvud i dag för att göra en jämförelse med hur han såg ut för två år sedan och det verkar som om det går åt rätt håll nu. Så här såg han ut för två år sedan och det var ingen som visste vad det berodde på. Veterinärerna tog hudprover, men de ansåg inte att det var någon större idé att ta leverprov.

Så här ser han ut i dag och det finns endast rester av hudskadorna kvar. Tack och lov!

Varje dag har han en UV-huva och heltäckande mulskydd på sig, så han ser ut som värsta alien, men det är det värt. 🙂 Om det mot förmodan blir värre igen så skall de kolla levern på honom sa C-F som är veterinär på Slöinge. Hoppas vi slipper det.

Han är i alla fall ganska snygg min ädle springare! När det här fotot togs härom veckan så fick han gå ut i grushagen en kort stund utan flugtäcke, alienhuva och mulskydd eftersom han skulle få hälsa på en liten shettis som han var sååååå intresserad av. Mackan har nog aldrig sett en så liten på så nära håll förr. När han hade hälsat så kunde jag ta in honom igen och fortsätta borsta, för då var han lugn igen.

Istället för ridning över bommar så fick det bli lite ledarskapsövningar i manegen. Mackan tror nämligen emellanåt att det är han som bestämmer… Målet är att jag skall kunna rida över presenningar och annat jox utan minsta spänning i Mackan och allra helst skall han vara så lugn att inget utanför vår bubbla påverkar honom under ridningen – inte ens motorgräsklipparen på Gåsevadholm. 🙂

För egen del avslutade jag dagen med ett pass på Friskis&svettis utejympa. Vi var ett tappert gäng som låg och sprattlade i gräset trots hällregn vissa stunder och jag blev faktiskt lite full i skratt. Är man klok eller? 😀 Jag är i alla fall supernöjd med att jag kom i väg (på cykel!) och det gör faktiskt inte så mycket att vissa delar av magen och rumpan levde sitt eget dallrande liv i vissa hopp- och skuttövningar. 😉 Första dagen på semestern inleds på ett hälsofrämjande sätt: motion, nya tag med lågkolhydratkost och bara ett liiiitet glas vin. 😉

Det ser ljusare ut!

Fortsätter planen med att variera ridning på ridbanan med uteritter och det känns som om det verkligen gör nytta. Upplägget är att köra varannan dag på ridbanan och varannan i skogen och med en ”vilodag” efter tre till fyra dagars arbete. Mackan går nu i stor gräshage tillsammans med kompisen Kalle och de rör på sig en hel del i hagen (har jag hört) så han behöver inte ridas varje dag. Ibland har man ju liksom annat att göra också…

Arbetet på ridbanan känns mycket bättre då Mackan orkar mer och är mer liksidig nu än för ett antal veckor sedan. Jag får visserligen passa ytterbogen i början av passet, men efter hand så behövs inte det och det är ju ett framsteg i sig. Det är mycket som faller på plats nu igen. 🙂

Ridningen ute bjuder på riktigt varierad terräng – allt från grusväg till icke-stigar i granskogen där Mackan får lyfta ordentligt på benen och se var han sätter fötterna. Det enda jag hade önskat är att det funnits fler bra sträckor för trav och galopp, för i dagsläget blir det till att rida en relativt kort sträcka i t ex galopp, vända och rida tillbaka. Snart är det semester och då tänker jag att det kommer att bli mer tid över till att lasta Mackan och åka iväg till olika platser med bra terräng. Det ser både jag och Mackan fram emot! Det märks tydligt att han gillar att trampa runt i skogen, för när det är en stig som går in från grusvägen så tar han gärna eget initiativ för att gå in på den – även om det inte är den stigen jag har tänkt mig. 🙂

Framför allt upplever jag att bjudningen på ridbanan har blivit bättre efter det att jag har börjat varva ridningen på det här sättet. Ok, jag låter honom fräsa på lite i galopp under uppvärmningen också och det gör säkert sitt till, men han är plötsligt väldigt ”självgående” och det är superkul!

Pratade med Isabel om mina funderingar kring vinterperioden och hur jag skall göra för att inte hamna i samma situation som jag har gjort tidigare, det vill säga med en häst vars muskler som inte fixar att gå i ett djupare och tyngre underlag dag efter dag. Förhoppningsvis går det att lösa med stödbelysning i paddocken så att det går att rida där även bäcksvarta kvällar. Vi pratade bl a om att lägga ljusslingor på översta ribban i paddocken så att man tydligt kan se staketet – resten behöver man ju inte se, för det känner man ju. 😉 OM det blir den här lösningen så kommer det att vara julstämning hela vinterhalvåret! Underbart!

Träning för Isabel.

Äntligen var det dags att träna igen! Jag var hemma från jobbet på Sommarskolan relativt tidigt så jag hade gott om tid på mig att mocka, borsta, stretcha mm. Så skönt att inte behöva ha bråttom! Jag hann till och med sätta mig i solen en stund och då blev jag så himla trött att jag hade kunnat somna direkt. Det var rätt motigt att lyfta på rumpan och gå in i stallet igen…

Under uppvärmningen lät jag Mackan rulla på i galoppen i ett hyfsat friskt tempo för att få lite gratis bjudning efteråt och det funkade även i dag. Najs! Hann med några övergångar också innan dess att Isabel kom och det var dags att plugga in öronsnäckorna för att kunna höra henne bättre. Vi stämde av lite övergångar, takt och spårning på volten först och rätt så snabbt kunde jag lämna volten för att träna på skänkelvikningarna. Ingångarna var bra och tvärningen var ok för dagen men jag måste tänka på att sitta rakt över Mackan och inte ”hjälpa till” med sätet eftersom jag då lätt kollapsar i ena sidan och andra sidans axel lyfts något. Inga stora grejer, men här siktar vi mot perfektion! 😉 När skänkelvikningarna satt så övergick jag till att rida skolor – först öppna utmed långsidorna med volt i första hörnpasseringen och på mitten. De gick förvånansvärt bra och jag fick övergå till att rida sluta på samma sätt. Jag har lite svårt att få samma flyt i dessa, men med träning skall väl de också sitta lite bättre så småningom.

Avslutade med lite galopparbete på volten. Jag upplever att Mackan är stadigare i högervarvet och att han orkar lite mer där. För att fixa till vänstervarvet och öka drivet i hans bakben så fick jag minska volten för att ur det öka volten genom att tänka/rida skänkelvikning. Jag fick också rida öppna i galoppen utmed långsidorna ett par gånger och efter det så blev det mycket bättre. Duktig häst! I slutet var Mackan lite trött och det kan jag gott förstå. Svettiga och nöjda lämnade vi paddocken för en avkylande dusch av Mackan och en avslutande promenad i den underbara sommarkvällen. ❤

Härlig uteritt!

Veckan som har gått har varit rätt kompakt i och med att alla omdömen i skolan skall skrivas och publiceras samtidigt som den vanliga verksamheten pågår. Varje ”ledig” stund har fått gå till att dubbelkolla omdömen så att de blir rätt. Det finns typ ingen tid avsatt alls för att göra allt det administrativa som skall göras parallellt med undervisningen och tyvärr är det planeringen inför nästa läsårs arbetsområden som blir lidande. Lösningen? Ja, kanske att inte ha häst och arbeta större delen av dygnet, men det har jag ingen lust med. Så i dag, lördag, blir det till att sitta och arbeta med omdömen (som skulle publicerats före skolavslutningen som var i torsdags). Bättre sent än aldrig? Istället för semester väntar två veckor på Sommarskolan där jag och mina kollegor skall försöka stötta elever i år 9 som inte har fått betyg, och förhoppningsvis kan vi godkänna någon eller några av dem så att de har en möjlighet att komma in på en nationell gymnasielinje. Det brukar vara roliga och givande veckor, så det ser jag fram emot. 🙂

I måndags och tisdags red jag som vanligt, det vill säga en dag ute med klättring och en dag med lösgörande arbete. I onsdags fick Mackan vila i och med att jag skulle på styrelsemöte med ridklubben. I torsdags hade vi skolavslutning på kvällen och då fick Jossan ta stallet och rida Mackan. I går hade Jossan hand om Mackans boxgranne och då passade vi på att rida ut tillsammans. Jossan har provat att skritta ut på egen hand på den hästen, men hon har inte lyckats komma så långt eftersom han sätter sig på tvären och testar henne rejält. Fast å andra sidan så har den hästen inte varit utanför gårdsplanen särskilt många gånger sedan den kom för två år sedan så det kanske inte är så konstigt att den inte vill gå iväg på egen hand…

Tanken var att jag skulle visa Jossan lite olika vägar som hon kan rida så det blev en högst varierad ridtur i alla tre gångarter. Kul! Vi hittade en stig som gick rakt in i skogen som vi kunde gå på tack vare att det är rätt torrt i marken för tillfället. Jag har testat den stigen tidigare men då har Mackans hovar sjunkit ner långt i det sumpiga underlaget och då har jag valt att vända om. Stigen bjöd på både rötter, stubbar, bergnallar och slät stig så det var riktigt bra träning för hästarna. Boxgrannen snubblade ett antal gånger, men det har ju sin förklaring. 😉 Det var supermysigt i skogen! Det var dessutom otroligt vackert när solstrålarna nådde markens mörkgröna mossa efter att de först hade silats genom granarnas grenar, och all energi sådana tillfällen ger är helt fantastiskt.

Hästarna tyckte att det var riktigt roligt att galoppera på småvägarna och boxgrannen bockade med Jossan ett antal gånger. Som tur är har hon bra balans och är relativt orädd. 🙂 Vid ett tillfälle fick Mackan extra eld i baken och höll på att galoppera sidvärts ner ni diket, och då trodde jag att Jossan hade åkt av sin häst bakom mig och Mackan, men det hade hon inte – men det hade varit nära! Hennes känsla var att hästen bockade för att han tyckte att det var så kul och inte att han ville ha av henne, vilket är bra. Det lär bli fler tillfällen för Mackans boxgranne att komma ut i naturen, för Jossans kommentar när vi var i skogen var ”det HÄR har jag saknat” och det kan jag förstå. ❤

Hastaboke-solljus-OF-416px

(Lånad bild)

Lyckigt lottad!

Nationaldag. Nationaldagsdressyr. Tävling, fast utan min medverkan den här gången. Istället för att tävla så åkte jag till Frillesås för att ge min vän och klubbkamrat Lotta en hjälpande hand. Jag är dock övertygad om att hon hade klarat sig alldeles utmärkt på egen hand, men det var ju ett bra tillfälle att få träffas i all den stund det sällan blir av. I Frillesås träffade jag inte bara flera av mina tidigare klubbkamrater från FRK-tiden utan också Beata som jag inte heller träffar särskilt ofta. Hästar, sol och trevliga människor – kan det bli bättre? Tror inte det. 🙂

På eftermiddagen cyklade jag till stallet för att försöka få lite stil på min egen ridning. 😉 Dock fick jag börja med att sanera Mackans krubba eftersom han hade lagt en stor bajshög rakt i krubban. Antingen ville han säga att maten inte smakade bra eller så tyckte han att det var på tiden att jag gjorde rent krubban, eller så var det en kombo av båda.

I går var vi ute i skogen och klättrade så i dag fick det bli lösgörande arbete i paddocken. Började med att värma upp ordentligt i skritt med olika övningar, travade lite och galopperade därefter i friskt tempo utmed långsidorna. Efter galoppen blev Mackan som ett ånglok och plötsligt fanns det riktigt mycket motor i bakkärran – så himla kul! Kom på mig själv med att skratta åt honom ett flertal gånger. Underbara häst! Det var knappt att jag behövde nudda honom med skänklarna för att han skulle gå framåt i fräscht tempo och jag kunde göra skänkelvikningar, mellantrav och tempoväxlingar lätt som en plätt. Längtar redan till nästa ridpass!

I dag när jag pratade med Beata så gick det upp för mig att det kanske verkar som om det är mycket som inte fungerar i stallet, men så är det verkligen inte. Jag använder skrivandet för att skriva av mig tankar och åsikter för att kunna gå vidare och jag tror faktiskt att Gåsevadholm är det absolut bästa stallet vi har stått i. Fördelarna är många! Bl a:

Mackan kan ha öppet fönster i princip 365 dagar om året och man väljer själv hur man vill ha det.
Det finns både grushagar och gräshagar. Mackan har grus vintertid och gräs sommartid.
Man kan själv välja om ens häst skall gå in vid 17-tiden eller senare. Ofta är Mackan kvar ute även om jag kommer vid 19-tiden och har då fått sitt eftermiddagshö ute. Helt suveränt då jag gillar mycket utevistelse.
Man kan välja om ens häst skall gå ute dygnet runt sommartid eller om den skall vara inne på natten. (Mackan är inne eftersom han tappar väldigt i vikt om han går ute dygnet runt.)
Det är en fantastisk miljö med många trevliga människor i stallet.
Jag har min tränare i stallet och det är flexibelt med träningstider.
Bra underlag i paddocken. (Bäst när det har regnat!)
Helt ok ridvägar om man rider ut 1-2 dagar i veckan, vilket jag gör.
Helt ok underlag i manegen om det sladdas och vattnas tillräckligt ofta.
Det finns en man (Idriz) som jobbar 8-17 måndag-fredag och kan hjälpa till med det mesta. T ex intag och service när hovslagaren kommer.
O S V

Vi har det med andra ord himla bra, Mackan och jag! 😀

Cattis&Mackan — Bild tagen av Amanda Sellman hemma på Skåaliden för flera år sedan, men jag älskar den ännu.

Träning istället för tävling…

Ja, ibland blir det liksom inte som man har tänkt sig. I går tänkte jag att jag minsann skulle åka på tävling på söndag eftersom jag behöver tid på banan för att få lite rutin. I dag hämtade jag bilen på verkstaden efter det att den hade fått nya bromsbelägg och på väg hem lös det en varningslampa som jag tidigare inte har sett. Märkligt. Frågan är vad det är? Enligt instruktionsboken så är den en allmän varning som kan betyda att det är fel på i princip vad som helst. Skumt. På tisdag skall den tillbaka till verkstaden för att byta något som har med handbromsen att göra och då får han se vad det är som i övrigt kan vara fel. Att då ge mig ut på vägarna med Mackan i transporten känns inte alls bra, så jag har faktiskt avanmält från söndagens tävling. Det gör faktiskt ingenting i och med att jag upplever att Mackan behöver lite mer styrka och att äldsta dottern med familj kommer på besök i helgen. 🙂

Planen är att träna vidare och anmäla mig till några tävlingar i slutet av sommaren. Tills dess blir det både styrke- och konditionsträning – både för mig och för Mackan.

Träning för Isabel.

Dagarna går fort och snart är det dags för semester. Det skall bli så skönt! Trots att jag arbetar extra på Sommarskolan 14 dagar så blir det nog ändå 6 veckors sammanhängande ledighet med möjlighet att göra lite av varje. Men innan dess så är det dags för några intensiva jobbveckor med betygsättning och resa till Stockholm med våra nior.

Den här jobbveckan har också varit intensiv men jag har ändå fokuserat på att hinna med stallet precis som vanligt. I måndags började jag rida i paddocken men förflyttade mig till manegen i och med att jag irriterade mig på en annan ryttare som ”går på” sin häst lite väl mycket med sitt ridspö. Att dra ihop hästen och banka på den med skänklarna samtidigt som man piskar den ser inte trevligt ut. Att dra ihop hästen och piska på den så att den börjar rygga och fortsätta piska den när den ryggar ser inte heller trevligt ut. Hästen måste vara alldeles förvirrad. Vad vill hon egentligen? Hästen går ju framåt och verkar göra så gott den kan. Hur som helst ser det inte ut som om någon av dem tycker att det är särskilt roligt. Eftersom jag vill att Mackan skall tycka arbetet är roligt och att jag erbjuder intressant arbete så att han vill befinna sig i samma bubbla som jag så lämnade jag paddocken. I min iver över att lyckas med ridpasset så var jag lite överambitiös och gjorde lite av varje istället för att fokusera på några få moment. Följden blev väl att inget blev direkt bra… men kul hade vi. 😉

Vis av måndagens ridpass så valde jag på tisdagen att fokusera på några få moment som till exempel övergångar och skänkelvikningar, vilket medförde att kvalitén i ridningen blev mycket bättre. Tur att jag lär mig någonting av mina misstag. 😉

I onsdags var det vila för Mackan och övertid på jobbet för min del. 11 timmars arbete med endast 20 minuters rast… Kanske inte att rekommendera, men så fick det bli. Elevernas arbete skall bedömas och betygen skall sättas.

I dag, torsdag, så var det dags för träning igen och då det var hoppning i paddocken så tränade jag inomhus i värmen. Som vanligt så hade jag gott om tid när jag kom till stallet men fick ont om tid till framridningen. Så typiskt. Jag började med att glatt berätta för Isabel att Mackan har känts mycket bättre i båda varven det sista och att jag knappt alls har behövt jobba för vändande hjälper. Och vad händer? Givetvis höll jag på att rida rakt in i sargen flera gånger… Så typiskt. Jag fick rida förvänd sluta i skritt – trav för att få in ytterbogen och det fungerade bra. Som vanligt var det nog övergångarna som räddade mig och som gjorde att jag så småningom fick en häst som spårade, var i balans och bjöd framåt. Så typiskt att den känslan skall infinna sig precis när det är dags att avsluta träningen – när det är som roligast. Fast å andra sidan skall man ju vara glad över att känslan infinner sig över huvud taget. Målsättningen är att komma till en lösgjord häst mycket tidigare, så som det var i höstas, men det tar nog lite tid innan vi är där igen. Nu skall vi dessutom fokusera på att bygga upp styrkan efter vårens icke-fungerande period.

På söndag skall jag rida en LA:3, men efter det blir det nog mest fokus på träning ett tag. Förhoppningsvis är vi på G igen i slutet av sommaren. 😀

Här hade jag tänkt att lägga en bild, men eftersom jag är så himla dåligt på att komma ihåg att använda kameran så blev det ingen bild. 😉