Författare: dressyrbitchen

I dag var det min tur att sitta upp på Mackan och känna lite på traven, men innan dess promenerade jag i 20 minuter med honom en bit på den så kallade galoppbanan och efter det arbetade jag honom i skritten i ca 30 minuter. Han är lugn och fin och lyssnar rätt bra, med andra ord STOR skillnad mot hur det var för ett tag sedan. Skönt! Nu bryr han sig inte så mycket om de andra hästarna som är på ridbanan samtidigt, vilket han gjorde en period för ett tag sedan. Då kunde han hoppa och studsa bara det prasslade lite i vassen intill dammen.

Det blev inte mycket trav i dag men tillräckligt för att jag skulle få en känsla för hur han kändes. Mest på rakt spår, men även lite på stora volterna. Inga hyss, inga direkta spännigar, aningens lite stelare i höger varv men ändå STOR skillnad mot tidigare. Nu fortsätter jag arbetet med att få honom mjuk och fin i båda varven genom ridning, massage och stretching.

Det tar en jäkla tid med allt! Först skall så mycket som möjligt av vinterpälsen av, sedan skall halsen ”gungas” eller försiktigt ställas/böjas, efter det skall frambenen stretchas åt tre olika håll och roteras åt två olika håll. När jag har fixat det och dessutom sadlat min häst så är det dags att stretcha mig själv. Det tar också en stund och ibland känns det som om andra i stallet hinner både komma, rida och åka hem igen innan jag ens hinner sitta upp på min häst. Men, men… jag får i alla fall valuta för pengarna om man räknar i stalltid. 😀

Onsdags förra veckan så var jag på återbesök med Mackan hos Stefan och fick konstaterat att den skada som fanns i halsen veckan innan var mycket bättre, MEN att triceps på vänster sida inte var ok. Va? Fanns inte den skadan i så fall veckan innan och varför åtgärdades den i så fall inte? Eller hade skadan uppkommit akut nu? Ingen aning faktiskt. Jag lyssnade och ifrågasatte inte det jag fick höra, utan det var först när jag satt i bilen på väg hem som jag började fundera på vad som hade sagts. Rådet jag fick för kommande veckor var att promenera ytterligare en vecka, uppsutten skritt på rakt spår veckan efter, trav och galopp på rakt spår veckan efter det och först därefter kunde jag börja böja. Varför då? Faktum är att jag inte alls har samma plan. Tyvärr. Min första tanke var att ta det lugnt ett par dagar och därefter sitta upp och börja jobba Mackan i skritt med lösgörande arbete. Ganska så snart efter det så blir det lite trav och galopp och beroende på hur Mackan känns då så anpassar jag arbetet efter det. För säkerhets skull så har jag stämt av min plan med både Mackans massör och med min tränare, och de tycker att min plan är bra.

I fredags och lördags red jag honom i skritt och på söndagen fick han endast en kort promenad eftersom jag var både frusen och trött efter en dag i Laholm med laget. I dag fick Jossan rida i och med att jag arbetade sent och dessutom skulle hämta halm på kvällen och hon sa att han kändes lite stel i högervarvet men inte alls som tidigare, så förhoppningsvis är det på rätt väg. I morgon är det min tur att känna på lite trav och galopp. 🙂 Tills vidare fortsätter jag att massera halsen och stretcha båda frambenen/bogarna som jag har gjort tidigare. Håller tummarna för att han snart är bra!

Om tre veckor kommer Magnus Lindén till stallet för att kolla över både Mackan och ett par andra hästar – får se om han kan lägga någon pusselbit. Om Mackans problem kvarstår så blir det nog att kolla upp halskotpelaren igen för att se så att inte det har uppstått inflammation igen. Hemska tanke.

…framför allt när jag kommer hem från stallet sent på kvällen OCH fixar 45 minuters sjukgymnastik. Det är banne mig inget plättlätt program han har satt ihop till mig, min sjukgymnast på Ortho Center Rehab. Hela kroppen får sig en rejäl omgång och det absolut värsta och jobbigaste av allt är övningen med pilatesbollen. Om inte det här kommer att minska dallret på min kropp då vet jag inte vad som kan göra det! (Övningarna skall göras varannan dag, och för det mesta lyckas jag med det.)

För att komplettera träningen så brukar jag använda stabiliseringsrullen som jag köpte i samband med Birte Vogelius föreläsning som ORF hade för ett par år sedan. Den rullen är verkligen super! Förutom att stabilisera ryggen med så är den också bra att använda när man behöver mjuka upp bröstryggen och stretcha höftböjarna. De gånger jag kommer ihåg så försöker jag dessutom att tänka på att ha en ”atletisk hållning” (Birthe) även när jag kör bil/åker buss/sitter på jobbet. Birthe berättade att ju oftare vi intar vår atletiska hållning desto lättare blir det att automatisera den, vilket har sina fördelar när vi skall sitta i sadeln och se snygga ut. 😉

Dagens ridpass innebar inte mycket mer än skritt, men inte vilken skritt som helst: ökad skritt, mellanskritt och samlad skritt. Jag skrittade bort på galoppbanan och upp för backarna så att det skulle bli lite klättring också och på hemvägen fokuserade jag på takten och försökte ha samma takt oavsett vilken skritt jag red i. Det gick riktigt bra! 🙂 Den senaste tiden har jag fokuserat väldigt mycket på takten, men det kan bero på att jag inte kan tänka ”gul bil” hela tiden – då är det bättre att räkna 1-2-3-4-1-2-3-4 och så vidare. Det är dessutom riktigt roligt när det funkar.

Kommande dagar lär nog bli ridfria dagar i och med att både jag och Mackan skall få behandling av kiropraktor. Hoppas att det gör oss mjuka och fina! 😉

Tänk att en siffra kan betyda så mycket. I vårt stall har man bestämt att det av säkerhetsskäl får hänga MAX två täcken på boxdörrens täckeshängare. Om man har två tjocka vintertäcken eller tre tunna fleecetäcken spelar ingen roll för det skall vara TVÅ. Inte fler. För om man har tre så läggs det ena upp på loftet vare sig man vill eller ej. I förrgår var jag sen i stallet och ville skynda mig hem för att hinna göra mina övningar som sjukgymnasten har gett mig och innan jag slängde på Mackan täcket med linern så kollade jag för säkerhets skull SMHIs väderprognos. SMHI sa att det skulle vara växlande molnighet och inte allt för kallt, vilket medförde att jag snabbt plockade av linern från täcket och hängde den på boxdörren. I min enfald trodde jag faktiskt att det var ok eftersom det endast var två tunna täcken där sedan innan, men ack vad jag bedrog mig. I går var det ett (argt?) inlägg på FB som sa att vi enbart få ha TVÅ täcken. Inte fler. Lite obstinat som jag kan vara så undrade jag varför regeln om antal täcken finns. Så var den diskussionen igång… Att vi inackorderingar ifrågasätter vissa saker är verkligen inte poppis och personligen tycker jag att det är jättebra när människor är ifrågasättande, för om man aldrig ifrågasätter saker så blir det aldrig heller någon förändring. I skolan uppmanar vi våra elever att ifrågasätta, även om det bidrar till att det ställer högre krav på oss pedagoger. Att det skulle vara en arbetsmiljöfråga för stallpersonalen om det hänger två eller tre täcken på boxdörren har jag svårt att tänka mig. Det är nog snarare så att det är en prestigefråga – man får helt enkelt inte ifrågasätta de regler som finns. Ge och ta, tänker jag. Från och med nu så tror jag faktiskt att jag struntar i att stå i gödselcontainern och gräva 4-5 gånger i veckan för att det skall bli lättare för alla att kunna köra upp sina kärror och tömma dem…

Frågan är vad som gäller när täcken, byxor och annat försvinner? Vem ersätter det? Nu i kväll var det en stallkamrat som saknade sitt ländtäcke och en annan som saknade sina byxor. Frågan är vart de har tagit vägen? Soptunnan? Irritationen växer hos en del av inackorderingarna, vilket är väldigt synd. Kanske dags för en utvärdering? Kanske dags för Åsa Gårdsskolas FFF – Framhålla, förändra, förbättra. Våra elever får utvärdera såväl sig själva som verksamheten regelbundet – allt för att ligga på topp som verksamhet!