Författare: dressyrbitchen

Tajming, tajming… I dag var det equibandsträning på schemat för Mackans del och i förmiddags hörde Vivvi av sig och frågade om hon kunde svänga förbi för att stämma av hur det går samt för att introducera bandet bakom rumpan för Mackan. Tajming, tajming!

På vägen ner till manegen var jag tvungen att stanna för att be Vivvi titta på Mackans hals. Visst börjar det hända något?! var min reflektion. Vivvi tittade och konstaterade att visst är det så – även om det inte är någon avsevärd skillnad så börjar man kunna ana en liten förbättring. Kul! Och fräckt! Vivvi pekade också på ett ställe på rumpan där hon också tyckte att det började synas en liten förändring, och det känns sååååå bra. På något vis gör ju det här att det blir ännu roligare! Det är bra att ha en plan! 😀

Ibland har jag funderat över vilket tempo jag skall be Mackan gå i när jag använder Equibandet, och nu fick jag ett svar: jag kan jobba som jag gör, men det är bra att variera tempot. Precis som i ridningen alltså. Check på den! Vivvi tycker också att Mackan har fattat grejen med equibandet och han är mycket mer avslappnad i arbetet nu än förra gången hon såg honom. Emellanåt droppar han hals och huvud rätt långt ner för att därefter gå till en mer normal form igen.

Efter en stunds arbete med endast magbandet så satte Vivvi på bandet som ligger mot bakbenen och då blev han väldigt fundersam över vad det var, vinklade öronen bakåt som för att få lite koll men gick snällt vidare ändå. Det tog inte mer än ett par minuter så accepterade han bandet fullt ut och jobbade på bra med det också. Kul! Jag kan tillägga att bandet sitter väldigt löst och det för att han skall våga ta ut stegen på ett bra sätt utan att känna att det är något som tar emot och hämmar rörelsen. Bandet är där som en liten muskelpåminnare om att aktivera rumpan – och jag undrar just om det kan funka på mig också? 😉 Lite tejp på tantrumpan kanske kan göra susen?

Som vanligt är jag helt värdelös på att komma ihåg att fotografera, så det får bli bilder på Mackan med banden på en annan gång – för det lär bli många fler dagar som han får arbeta med Equiband. 😀

Håll till godo med en bild på en annan häst:

Bilden är från Vivvis hemsida, så det är säkert ok att jag har lånat den. 😉

Jag vet inte riktigt när jag tappade den röda tråden i min ridning och när jag tänker efter så var nog Mackan finast i sin överlinje efter inflammationen i halskotpelaren för tre år sedan då jag hade promenerat i nästan sex månader med honom i ur och skur. Jag blev visserligen helt kass i mina hälar under den perioden, men min häst blev fin och jag fick mycket cred på Husaby för mitt arbete med att bygga upp honom. Vad hände sedan? Ingen aning… Men jag tror att det i princip bara har gått utför sedan dess. Oavsett vad som har hänt och när det hände så tar jag nu nya tag och har gett mig den på att snygga till honom ordentligt i överlinjen.

Alla som känner mig vet att jag googlar så fort det är något jag söker svar på och nu har jag även hittat Art2Ride på nätet. Så spännande! Det finns mängder med videos på YouTube! Så kul! Jag har gått med i deras FB-grupper och har planerat att gå på clinic i maj då Will Faerber kommer till Halmstad. Här är några exempel på filmer som jag har tittat på:

Longering

Developing your horses back

Osteopatbehandling

I veckan som har varit så har jag arbetat Mackan med equiband och även lagt till lite A2R-tänk i arbetet. I tisdags arbetade jag honom i ridhuset med bandet och det fungerade riktigt bra och i torsdags var vi i paddocken och det fungerade också riktigt bra. Det det har tagit några gånger innan han har fattat grejen för att kunna slappna av i arbetet, men nu upplever jag att han faktiskt börjar fatta vad det handlar om. Ju mer han slappnar av desto bättre förutsättningar för att kunna arbeta rätt. 🙂

Dagarna mellan arbetet med equibandet så har jag försökt ha A2R-tänk kombinerat med centrerad ridning. I går blev det ett riktigt roligt ridpass och jag är övertygad om att Mackan också var nöjd! Det var såååå kul! Med väldigt lätt kontakt kunde jag få Mackan att jobba ordentligt med rygg och bakben, sänka sig och stretcha på ett avslappnat sätt samtidigt som han frustade nöjt. Härligt! 🙂

I dag var det dags för en träning med Sofia igen och med gårdagens roliga ridpass i bagaget så såg jag verkligen fram emot att träna. Vi började precis som förra gången med att stämma av skritten på en sexkantig volt där jag skulle ha Mackan rak och vända för ytterskänkeln och vikthjälp. I dag hade jag problem i början med att hålla honom på volten, men det kan säkert bero på att jag hade alldeles för mycket att hålla reda på och därför glömde  av att rida. Fattar inte att det kan vara så svårt att ha fler än två saker i huvudet samtidigt! Får väl skylla på åldern… Min alltså. 😉 När det var dags för traven så fick jag ställa mig upp i lätt sits för att verkligen kunna trampa ner i inner stigbygel och på så vis bli tydlig med vikthjälpen. Jäklar vad mina vader fick arbeta! Det märks att jag inte är hoppryttare och jag misstänker att träningsvärken kommer infinna sig i morgon. Inser att jag får lägga till träning av vaderna i mitt veckoprogram. 😉 Jag fick hålla mig ett par meter från sargen och arbeta med skänkelvikning in till kvartslinjen både i trav och galopp. Funkade bra. Jag fick också träna på att rida (planerade) snirkliga vägar med hjälp av vikthjälper och ytterhjälper. Inte helt plättlätt, men det blev bättre och bättre allt eftersom – men bara då jag planerade vägen. I galoppen la Mackan in en extra växel och det blev inte helt lätt att rida utan att ta i tyglarna. MEN genom att bromsa med sitsen så lyckades jag reglera honom någorlunda utan att ta förhållningarna med händerna. Skitsvårt! När han drog iväg med turbon inkopplad så fick jag lägga en volt och på så vis reglera tempot. Emellanåt hörde jag Sofia sägas ”andas” och det var tur att hon påminde mig för annars hade jag väl svimmat av syrebrist och ramlat av hästen. 😉 Bara genom att andas på rätt sätt kunde jag påverka Mackan och få honom i ett lugnare tempo. Hmmm… Måste komma ihåg att andas!

Det jag tar med mig från träningen i dag är att

• Alltid erbjuda eftergift och att inte arbeta med händerna mot mig.
• Ha en lätt och elastisk kontakt.
• Vara noga med att använda vikthjälperna.
• Bröstben och höfter visar vägen.
• Ha bettet mitt i munnen på min häst.
• ANDAS!

Nu dröjer det 14 dagar tills dess att Sofia kommer igen och jag skall banne mig träna och visa att vi fixar det här.

På bilden är Mackan två år och den är tagen samma dag som jag besiktigade och hämtade honom i Skåne. Jag fattar inte att jag redan har haft honom i 10 år! Varje dag är lika rolig och jag har inte för en sekund ångrat att jag frågade uppfödaren Eva C Andersson om jag fick köpa honom och jag är så tacksam över att hon lät mig göra det. Vi hade vid det tillfället redan Madam EC, en annan av hennes fantastiska hästar, till låns så hon hade ju lite koll på vem jag var. Här är Evas fina bilder på Madam EC:

Tyvärr vandrar Madam på de evigt gröna ängarna tillsammans med sitt föl eftersom fölningen hos den nya ägaren för ett par år sedan inte gick som den skulle. Fina Madam. ❤ Hon älskade bebisar men fick tyvärr aldrig uppleva hur det var att ha en alldeles egen bebis. ❤

Efter att ha tränat på egen hand och försökt ha både Yvonnes och Sofias instruktioner i huvudet när jag har ridit så var det dags att stämma av med Sofia igen. Det har hänt mycket i mitt huvud sedan förra träningen för 14 dagar sedan då Sofia tyckte att min häst bestod av två delar: en framdel och en bakdel. Jag har tänkt mycket, googlat mycket, pratat med andra och kommit till en slutsats: jag skall inte anmäla mig till någon tävling förrän jag har fixat en stark häst med en fin överlinje – oavsett hur lång tid det tar. En del tänker nog att det går rätt snabbt och andra tänker att det kommer att ta minst ett år. Det får ta den tid det tar. Jag berättade för Sofia om var jag har landat rent tankemässigt och det verkade som om hon tyckte att det var ett klokt beslut.

Upplägget på träningen blev lite annorlunda i dag än förra gången och den största skillnaden var att vi hade mycket mer fokus på att Mackan skulle droppa hals och huvud för att själv söka en lätt kontakt med handen. Lite tvärt emot vad jag har fått höra på vissa andra håll under årens lopp: ta ett rejält tag i tygeln, håll fast och rid honom in i handen – han får vänja sig.

I början fick jag skritta länge och väl för att han skulle gå riktigt avslappnat och ta ett lätt stöd. Då och då fick han fokus på något som hände utanför, men då fick jag ta tillbaka honom i min bubbla igen och det fungerade fint. Jag skulle (och skall) vara extra försiktig med vänsterhanden, i och med att han låser bettet med tungan på vänster sida, och istället erbjuda ett lätt stöd på höger tygel. ”Höger hand, höger skänkel.”  Istället för att rida på en rund volt så skulle jag tänka mig en volt med sex linjer och i varje vändning skulle jag vända med hjälp av vikthjälp och ytterskänkel – OCH djupandas! Jag har sagt det förr och säger det igen: hur svårt kan det vara?! Tydligen jättesvårt eftersom jag jämt och ständigt missar antingen det ena eller det andra. Ibland funderar jag på om jag är obildbar, men så illa kan det väl inte vara? Hoppas inte det. Det sägs ju att det tar längre tid att lära gamla hundar sitta, och jag är ju inte dagsfärsk direkt. 😉 Andas!

När skritten fungerade så fick jag gå över i trav och tänka på samma sätt. Först på volten några varv för att därefter följa spåret, göra några skänkelvikningar till kvartslinjen, in på volten igen. Sofia tyckte att Mackan fick in ett bra gung och att han bar sig bra. Kul! I galoppen fick jag göra ungefär samma sak och jag fick bra tips på hur jag skulle göra när det inte flöt på så bra i förflyttningen sidvärts från spåret till kvartslinjen: jobba med sätet åt sidan. Fungerade riktigt bra! Också kul! Efter lite galopparbete fick jag avsluta med att trava och tänka lite samling med bibehållen form och aktivitet för att därefter rida lite framåt igen. I det arbetet kände jag hur trött Mackan var och i ungefär samma sekund konstaterade Sofia att han såg lite trött ut. 🙂 Avlutade med att rida lite lätt innan det var dags att ge honom lite ledigt. Andas!

Nu känns det som om jag har en bra plan: CR med Yvonne där vi har mest fokus på mig, träning med Sofia där vi har fokus på hela ekipaget och equibodybalance för att stärka min häst. Låter väl som en bra plan? 😉

Och för Guds skull – glöm inte att andas! 😉

Nästa helg är det träning för Sofia igen och om några veckor åker jag till Yvonne. Däremellan kommer Vivvi för att stämma av hur det går med equibodybalance. Så kul!! 😀

Dammar av en gammal bild från när Mackan var ca tre år och vi bodde på vår lilla hästgård i Åsa. Det är min dotter Amanda som har tagit bilden och efter att jag hade publicerat den i min blogg på Hippson så frågade de om de kunde få publicera den i Hippson Magazine  – och det fick de ju såklart! 🙂

Jösses vad tiden går fort! Konstaterar samma sak varje vecka och inser att jag säkert har börjat bli tjatig, men faktum är att jag knappt upplever något annat än måndagar och fredagar på jobbet och helger som swishar förbi. Nästan så att jag blir yr i huvudet…

I söndags blev Mackan introducerad i equibodybalance av Vivvi och i måndags red jag i princip som vanligt. Räknade med att Mackan skulle ha lite träningsvärk och det hade han nog i och med att han var lite ovanligt stel och stolpig i början av ridpasset och blev mjukare allt eftersom.

I tisdags var det programridning i manegen vilket medförde att jag fick hålla till i paddocken trots kulingvindar och duggregn, men jag överlevde det. 😉 Baksidan med att vara ute var att Mackan hade väldigt svårt att slappna av och komma till arbete och att det kom och åkte transporter titt som tätt och då hade han fokus mer utanför staketet än innanför.

I onsdags fick Mackan vila i och med att jag arbetade sent (och att det var dags för en vilodag) och i torsdags red jag som jag brukar, d v s avslappning, andning och att vända genom att endast använda överskänkeln á la centrerad ridning. 🙂 Hur kul som helst när Mackan svarar och vänder lätt som en plätt när jag endast trycker lätt med insidan lår och knä. I och med att det är träning för Sofia snart igen så fick jag träna lite extra på det vi gjorde på förra träningen, för jag vill ju inte vara sämre än sist… 😉 Skänkelvikning i galopp flyter på riktigt bra i ena varvet men inte lika bra i andra varvet, så där har vi lite att arbeta med. Enhandsfattning i galoppen på volt fungerade också rätt bra och likaså att öka volten ett par steg i taget – också i galopp. Kul!

I dag var det dags för equiband igen och det blåste rätt mycket även idag så jag valde att gå in i manegen istället för att vara ute. Jag ville ju gärna att min häst skulle arbeta på rätt sätt med equibandet istället för att strutta omkring som en kamel. Vilken skillnad! Inledningsvis var han lite högt med hals och huvud, men ganska snart slappnade han av och sänkte huvudet och joggade på rätt bra med bra aktivitet i både bål och bakben. Vid ett tillfälle sänkte han huvudet så mycket att han nästan doppade mulen i underlaget, men då snubblade han och höll nästan på att gå ner på knä. Skumt! Eller bara dålig balans?

Nästa vecka blir det tre nya träningstillfällen med equibodybalance och jag hoppas att de blir lika bra som idag. 😀 För att få lite inspiration har jag tittat på olika klipp på YouTube och här är ett där man kan se hur Will Faeber arbetar på liknande sätt (även om gummibandet runt magen saknas).

(Bilden från SvenskHästrehabs hemsida.)

Ibland blir det lite mycket i min hjärna… En liten kommentar kan rulla igång mina tankar så att jag inte kan släppa dem och då googlar jag hej vilt. Nu var det dags igen. Förra helgen när jag tränade så sa tränaren att Mackan bestod av två delar – en rejäl framdel och en mindre bakdel. Ja, tänkte jag då, det är nog så han är skapt eftersom bogpartiet och bröstbenet/bringan är en halvmeter framför frambenen. 😉 Nej, riktigt så illa är det inte, men nästan. I och med att hon kommenterade bakdelen så började mina tankar snurra igen – det är inte första gången. Under åren så har jag haft svårt att få en fin överlinje och en rundad bakdel på honom oavsett om jag har klättrat två dagar i veckan eller ridit regelbundet för tränare. Jag har räknat foderstater och sett till att proteinkvoten har varit bra, jag köpte en ny sadel som skulle passa min häst och jag har varit ute i naturen och klättrat ett par dagar i veckan mm. Säg det jag inte har gjort…

När jag googlade så sökte jag på olika saker som t ex ”bygga överlinje”, ”muskla hästens rumpa” mm och då fick jag flera träffar som var intressanta, men det var EN som stack ut: Svensk hästrehab. Jag läste flera inlägg och alla var lika intressanta, men just det här om equibodybalance, bogfrihet och samling var extra bra och det stämde precis med det jag letade efter. Sagt och gjort, jag kontaktade Viveca Ewards för att höra när hon hade möjlighet att hjälpa mig. Vilken tur jag hade! Hon kunde komma till mig och Mackan redan dagen efter! Helt suveränt! (Jag är nämligen funtad så att om jag bestämmer mig för något så är jag väldigt tacksam om det går undan.)

I dag var det alltså dags för Mackan att få en introduktion i equibodybalance av Viveca. Vi började med att titta på Mackan och prata lite om vad som kunde göras och hur och även hon konstaterade att han består av två delar som inte riktigt hänger ihop, men att det finns gott hopp om att fixa så att rygg, länd och bakdel får mer muskler. Spännande. Mackan fick på sig schabraket med gummiband under magen redan i stallet och när vi kom ut i paddocken började Vivecka att introducera Mackan i equibodybalance. Jag har hela tiden trott att Mackan har bra balans, men det har han tydligen inte. När jag longerar honom så får han arbeta i ett ganska friskt tempo och då upplever jag att han är balanserad och bärig, men nu när han fick arbeta i ett lägre tempo så visade han en helt annan sida. Intressant. Utan fart och utan ryttare som stöttar och hjälper så hade han visst inte så bra balans… Här är han första gången med equiband och han ser ju riktigt knagglig ut, faktiskt stundom halt, men det blev bättre efter ett tag. Efter en stund så fick jag ta över linan och Viveca talade om för mig hur jag skulle göra: I skritten är det viktigt att jag ser till att han trampar på ordentligt och i traven skall han bara jogga och inte trava på som han brukar. Målsättningen är att han skall kunna sänka huvud och hals för att få en rundning i halslinjen och att han skall formas efter spåret (min översättning för att komma ihåg). När det fungerar så kan jag testa att låta honom galoppera, men då skall det inte vara någon racergalopp. Om jag vill så kan jag även testa att rida med equibandet, men det väntar jag nog med ett litet tag. 😉

När vi började arbeta med Mackan och bandet i dag så var Mackan struttig och hade mer fokus på det som hände utanför paddocken än på Viveca och mig, men så småningom slappade han av och svarade bra på bandet. Det märktes att det var jobbigt eftersom han blev både fysiskt och psykiskt trött och gäspade som bara den när vi var klara och han såg faktiskt riktig nöjd ut när vi gick tillbaka upp till stallet.

Om 3 veckor kommer Viveca tillbaka för en avstämning och jag är så oerhört nyfiken på resultatet. OM det här fungerar så lär jag investera i ett eget equiband. 😀 Tills vidare skall jag arbeta med honom och equibandet 2-3 gånger i veckan för att förhoppningsvis kunna se en förbättring redan om 3  veckor. Fortsättning följer! Så spännande!

I dag var det dags för min andra träning i centrerad ridning och det första jag såg när jag slog av alarmet på mobilen i morse var en notis om att det var blixthalka på vägarna runtomkring. Typiskt! I ett första skede tänkte jag ringa återbud men ganska snart bestämde jag mig för att ändå åka till stallet och se om det gick att åka iväg – och det gjorde det! 🙂

Dagens träning började med en kort repetition av vad vi gjorde förra gången: rör på tårna, slappna av i vristerna och rör dem, slappna av i vaderna och i låren, växla mellan att svanka och kuta med ryggen (inklusive att samtidigt rulla bäckenet och växla mellan att sitta på ”klockan 12 och klockan 6” – dvs rôven eller musen 😉 ). Det här fick jag göra under tiden som Mackan fick skritta på långa tyglar och eftersom jag brukar skritta fram i minst 10 minuter så passar det bra att känna av kroppen så här även hemma. Yvonne ”drog” även i dag i mina ben och det var precis lika skönt som sist. OK, det är inte heeeelt skönt i och med att jag har problem med höftlederna, men det är skönt när det är klart. 🙂  Benen känns mycket längre och tyngre efteråt!

Jag fick rulla med axlarna och hålla händerna still, jag fick klämma på mina axelmuskler en liten stund för att känna hur det kändes efteråt och jag fick röra mina skuldror i en fyrkant: uppåt, utåt, nedåt, och inåt. Först i en större rörelse och därefter i en mindre rörelse. Det märkliga var att mina skulderblad inte var liksidiga! Undrar vad det kan bero på? (Som tur är skall jag till osteopaten i morgon för att få en ny omgång chockvågor + en genomgång av kroppen…)

När kroppen var checkad skulle jag rida på en liten fyrkant och flytta Mackan för ytter överskänkel, alltså låret, genom att lägga ett litet tryck med den. Väldigt intressant att min häst lyssnade så bra på det! Här har jag suttit år ut och år in med näst intill brutala hjälper när det kunde ha räckt med att trycka lite lätt med låret!? Varför har jag aldrig fått lära mig det tidigare? Kanske redan på ridskolan som barn? Tänk att jag skulle hinna fylla 55 år innan jag fick komma till den här insikten. Stackars häst. Hjälpgivningen fungerade bättre i skritten än i traven, för när jag skulle testa att rida skänkelvikning i trav för samma hjälper så blev det direkt svårare. Då struntade Mackan typ i vad jag bad honom om – i alla fall till en början. Det här fick bli min läxa: att få min häst mer alert för det jag ber honom om att göra. Flyttar han inte undan för skänkeln i ett första skede så skall jag förstärka med underskänkeln, och om inte det heller fungerar så kan jag lägga till spöet på bogen/bakom skänkeln. Vid ett par tillfällen så fungerade det rätt bra men målsättningen är att han alltid skall lyssna på lätta hjälper.

Vi hann med lite galopp också och då med badbollen i åtanke. 😉 Rulla med, rulla med, rulla med… Jag hade inte riktigt koll på Yvonnes förklaring om badbollen sist, så jag gjorde mig en egen variant som fungerade den också. 🙂

Just det! Jag skulle ju komma ihåg att andas också!

I galoppfattningen så såg Yvonne att jag drog åt mig vänster hand vilket bidrog till att fattningen inte blev så bra som den skulle kunna bli och därför skall jag tänka på att lätta i den – kanske inte bara i fattningarna utan över lag? I och med att Mackan emellanåt lägger tungan på vänstersidan och låser fast bettet så har jag tidigare tyvärr hamnat i en dragkamp, men jag upplever att det är betydligt mer sällan nu än tidigare. I galoppen fick jag prova att växla mellan att rulla på en liten badboll och att rulla på en stor badboll – kortare steg och längre steg. Även om jag tidigare har kunnat ta in Mackan på en liten volt i samlad galopp så har jag inte använt den här tekniken, så det gick väl sådär med det i dag. Det får vi också träna mer på hemma. 🙂

Kom ihåg att andas!

Tiden går fort när man har roligt och tiden sprang iväg även i dag, så rätt var det var så var det dags att avrunda dagens träning och åka hemåt. Den här träningen var mer utmanande för hjärnan av någon anledning, så jag hoppas att jag kommer ihåg allt rätt. Att det kan vara så himla svårt att koordinera kroppen, tänka och andas samtidigt!

Andas!

(Bild hämtad från http://thereselogdahl.com/andas-ratt/)

Äntligen sportlov och möjlighet till både sovmorgon och tid för lite extra stallhäng. Underbart! I love sovmorgon! I dag fick jag dock ställa klockan lite tidigare eftersom jag skulle åka till Dalåbergsgård för min första lektion i centrerad ridning, men det var det värt.

På morgonkvisten var det svinkallt (enligt halländska mått) men för övrigt ett helt fantastiskt väder att åka på utflykt i. Solen sken och det var vindstilla, endast lite trafik på fina torra vägar. Najs! Det var ju tur att jag bytte till dubbdäck härom dagen… 😉 Dalåbergsgård ligger på vägen mot Ullared, närmare bestämt i Rolfstorp och det var hur lätt som helst att hitta. Skönt.

Yvonne, som är CR-instruktör nivå II,  började med att titta på mig när jag skrittade och travade utan att jag hade fått några instruktioner om vad jag skulle tänka på, och det var för att hon ville se hur jag använde min kropp i ridningen. Den första frågan jag fick var ”hur andas du?” Inte vet jag… Jag försökte verkligen fundera ut HUR jag andas när jag rider – i bröstkorgen eller i magen? Mest troligt är att jag andas med bröstkorgen, men jag är fortfarande inte säker. Jag fick instruktionen om att andas in genom näsan och ut genom munnen samtidigt som jag skulle känna om magen rörde sig. Det gjorde den typ inte… Andningen är ett av de moment jag skall fokusera på fortsättningsvis. 😉

Efter andningen så var det dags för den undre delen av kroppen. Kunde jag röra på tårna? Japp. Kunde jag vara avslappnad i vristerna och röra dem? Japp. Var mina vader avslappnade? Nej, det var de inte helt och hållet… Yvonne bad mig göra halt och tog därefter tag i mitt vänstra ben för att föra det utåt och bakåt – precis som i boken Ett med hästen av Sally Swift. Precis vad jag har velat att någon skulle göra! Jag fick slappna av samtidigt som hon ”grejade” lite med benet och det kändes riktigt bra. Därefter var det dags för höger ben, men där kändes det inte lika bra. Det tog liksom emot lite när hon skulle föra benet utåt och mest troligt kan det vara pålagringen i höftleden som bidrar till det. Hur som helst så kunde jag så småningom slappna av även i höger ben och fick därefter börja trava med fokus på att vara avslappnad OCH att andas. Inte helt lätt kan jag lova! När jag väl kunde slappna av så blev det genast mycket bättre och Mackan var säkert nöjd med det. 😉 I traven blev dessutom min rygg inte så svankig som i skritten.

När benen var kontrollerade så var det dags för mitt bäcken. Hur satt jag? Upplevde jag att jag hade lättare för att svanka än att kuta med ryggen? Svar JA. Jag fick prova att växla mellan att svanka och att kuta för att kunna hitta ett för mig optimalt läge. Jag skall tänka på att dra in naveln mot ryggraden och att dra in svansen mellan bena för att kunna sitta på ”triangeln”. Uttrycken har jag hört förut men det här var första gången som jag har fått jobba så pass aktivt för att hitta rätt läge. När jag skulle trava så skulle jag tänka på att sitta på Mackans bakben. Jäklars! Jag som har så svårt för att känna dem! Yvonne sa att jag skulle tänka på kossan i Tjuren Ferdinand på jul – där rör sig hela bakpartiet rejält! Vänster, höger, vänster, höger… Mycket lättare i skritt än i trav, men lika viktiga att hitta i traven. För att ytterligare underlätta så fick jag ställa mig upp i lätt sits för att känna efter hur jag belastade benen i traven. Jag fick växla mellan att belasta ytter, respektive inner för att känna skillnaden och därefter fick jag sätta mig ner igen. Vänster, höger, vänster, höger… Tror att jag måste börja använda min pilatesboll lite mer för att rucka loss mitt bäcken innan jag stelnar till alldeles för mycket. Vänster, höger, vänster, höger…

Efter traven var det dags för galoppen, och där skulle jag tänka att jag satt på/rullade på en badboll. Jag kan tyvärr inte minnas EXAKT hur Yvonne sa, men det hon sa gjorde att jag följde med mycket bättre i rörelserna och blev kvar i sadeln. Det kändes riktigt bra!

Förutom ovanstående så skall jag försöka töja lite extra i mina höftböjare eftersom de mest troligt påverkar mina möjligheter att vinkla mitt bäcken. OM jag kan bli lite smidigare i höftböjarna så blir det också lättare för mig att sitta rätt i sadeln. 🙂

Vid något tillfälle berättade jag för Yvonne om min gamnacke som jag arbetat med för att få bort, och då berättade hon om hur jag kunde tänka för att ”sträcka” på mig och att jag genom den sträckningen kommer att kunna göra både halvhalter och övergångar. Jag kände att jag ville testa! Förmodligen blev jag kvar aningens för länge i sträckningen eftersom Mackan bröt av från trav till skritt första gången jag testade. Fräckt! Provade att göra ett par halvhalter på samma sätt och det funkade också. Riktigt fräckt!

Eftersom jag visste att centrerad ridning fokuserar på ryttaren och inte enbart på hur hästen går så måste jag säga att jag är riktigt nöjd med dagens träning. Visst, Mackan gick väl som en älg ibland, men jag fick kännedom om många saker som påverkar min ridning mer än jag anade. Fräcktfräckt! På torsdag är det dags igen och då blir det mer fokus på överkroppen. 😀

Lev väl!