Författare: dressyrbitchen

Ringde hovslagaren för att höra när han kommer nästa gång och passade samtidigt på att fråga om hur jag skall göra med styltorna under Mackans framhovar. Han var förvånad över att det blev styltor i och med att Mackan har heltäckande sulor fram, men han tipsade om att jag kunde testa att köpa teflonspray.

På vägen hem från jobbet stannade jag på Lantmannabutiken i Fjärås och köpte en burk siliconspray (?) och kände mig både nöjd och förhoppningsfull när jag satte mig i bilen igen. Åkte till stallet, gjorde rent Mackans framhovar riktigt ordentligt innan jag sprayade dem invändigt och lät honom stå en stund på stallgången innan jag tog ut honom i det underbara vinterlandskapet för att testa om sprayen funkade. Mackan var lite yster och det kändes lite riskabelt att gå med honom bockandes vid min sida så jag tog risken och släppte lös honom. Under tiden som min häst bockade loss i den halvdjupa snön så stod jag och njöt av den underbart vackra miljön. Snötyngda buskar och träd, ett rosa slott inbäddat i vit snö, en stilla å med snötäckta flytande stockar i och en måne som lös upp alldeles fantastiskt och gjorde så att det blev skuggor i snön trots att klockan var sent på kvällen. Helt makalöst vackert!

Glädjande nog så verkade det fungera med siliconspray (även om det var teflonspray som hovslagaren tipsade om), så i morgon hoppas jag att jag kan rida i paddocken istället för inomhus. Håll tummarna för att det funkar, för då blir det även uteritter till helgen!

Mitt i detta underbara vinterväder så är jag lite bekymrad. I dag ville jag kolla om det funkade att motionera Mackan i paddocken utan att han fick styltor, så jag inledde med att stå på backen och ha Mackan på linan. Tyvärr visade det sig att han fick rejäla styltor fram trots att jag hade sprayat med pälsglans på sulorna (enligt tips på nätet). Det var bara att avbryta longeringen för att gå in och sadla och förbereda för ett ridpass i manegen.

Väl inne i manegen så satt jag upp och skrittade en del och märkte då att Mackan snubblade ovanligt mycket. Skit också! Det verkar som om han kan vara extra känslig för hur underlaget är (med tanke på hans spänningar i muskler och allt snubblande) och i och med det så får jag problem. Rida ute = styltor. Rida i manegen = snubblig häst och spända muskler. Alternativet, som jag ser det nu, är att lasta och åka iväg för att rida på ett stabilare underlag. Typiskt. Som tur är så är det inte så långt tills dess att Mackan skall få nya skor och då måste vi fixa så att han inte får snöstyltor fram. Men då kanske snön är borta…

Nu är vargavintern här! Vattnet i stallet har frusit, hinkarna inne har frusit och i hagen fryser vattnet snabbare än kvickt. I och med att vi normalt sett inte har så här kallt så är jag inte ordentligt rustad – vare sig med kläder eller termobar.

För att inte frysa ihjäl så har jag ibland valt att promenera med Mackan istället för att rida och det går väl sådär får jag erkänna. I går var planen att promenera en längre sträcka men jag fick vända efter några hundra meter eftersom Mackan gjorde luftsprång och var allmänt stollig. Att jag inte hade broddar och att Mackan också halkade runt som en varm skit i en kall pisspotta (pappas uttryck) var en bidragande orsak till att jag vände tillbaka och jobbade med ledarskapsträning på gårdsplanen istället. Hur som helst så fick han röra på sig och förhoppningsvis fattade han att det är jag som är chefen. (I dag fick jag påminna honom om det eftersom han hade glömt det under natten…)

I kväll var jag ensam i ridhuset och passade då på att dra på lite musik som jag gillar. Promenerade i ca 15 minuter och hoppades få upp värmen i fingrar och fötter något, men det gjorde inte mycket nytta. Satt upp och fortsatte skritta i ca 15 minuter och testade då en av övningarna i gårdagens länkar – Karin Öljemarks lampa i bröstbenet. Skrittade och tänkte extra noga på att jag skulle lysa vägen med lampan i bröstbenet och när det funkade så kopplade jag på höfterna också och skrittade öppna på långsidan. Det funkade suveränt!

För att inte förfrysa mig så övergick jag till trav och galopp och efter en stund kom känseln tillbaka i fingrarna. Skönt! Fortsatte att rida öppna med lampan i bröstbenet och höfterna som Mackans bakben och det fungerade över förväntan. Det skall bli kul att fortsätta utveckla detta även på träning så att jag till slut kan få skolorna att flyta som smält smör i solsken. 🙂

I morgon är det dags att börja jobba igen efter två veckors ledighet och jag kan väl erkänna att jag inte är särskilt peppad.

Som vanligt så fastnar jag lätt på nätet och letar information om olika saker. Efter dagens träning så har jag sökt på ”koll på yttersidan” samt ”sittbenens placering på volt” och hittade det här:

Karin Öljemark om lampan i bröstbenet som skall lysa vägen.

Karin Öljemark om att rida öppna på nytt sätt.

Volt och förvänd öppna ger koll på ytter.

Karins förklaring om lampan i bröstbetet känner jag igen från de gånger jag tränade för henne i samband med kursen Mental träning, så det var bra att jag blev lite påmind nu. Eftersom jag inte riktigt får till skolorna på ett riktigt bra sätt så hoppas jag få hjälp med ovanstående länk om att rida öppna på nytt sätt och den understa länkens övning skall också  bli spännande att testa.

Nu längtar jag till morgondagens ridpass! 😀

Gårdagens saltning i manegen gjorde susen och i dag gick det att träna utan problem. Jag var ute i god tid och tog faktiskt ut Mackan redan 45 minuter före utsatt tid och då mest för att hinna skritta tillräckligt länge. Det blev ca 15 minuter promenad, 15 minuter uppsutten skritt och lite trav och galopp innan det var min tur att träna.

I dag började vi med att stämma av takt, balans och lösgjordhet. Mackan kändes pigg och fräsch och det var mycket som stämde bra, men rätt vad det var så hade jag ingen koll på yttersidan i vänster varv. Jag skulle galoppera på volten och hålla mig ca en halvmeter innanför spåret och när jag lämnade den öppna delen så ”flöt” Mackan ut mot sargen. Jag fick då arbeta med att rama in honom bättre och flytta mitt yttre sittben närmare mitten av sadeln. För att verkligen vara tydlig och känna efter ordentligt så överdrev jag det hela och då blev det inte heller bra. Märkligt hur det kan köra ihop sig i hjärnan ibland… Efter en stunds förklaring av Isabel så fick jag testa igen och då tänka att jag skulle ha kontakt hela vägen från vad till ljumske med yttersidans skänkel. Då och då tappade jag linjen och min egna analys var att jag då hade släppt kontakten med yttertygeln och inte ramat in honom ordentligt, men så fort jag gjorde det igen så fungerade det mycket bättre. I höger varv fick jag göra avstämningar genom att då och då i traven göra 10-meters volter, och i galoppen fick jag tänka fyrkant på volten och göra tänkta hörnpasseringar/början på galopppiruett för att flytta in framdelen på bakdelen.

I morgon skall jag känna på det igen, fast då på egen hand, och då hoppas jag att det funkar bättre. Första tävlingen är i mitten av mars och det vill till att vi är väl förberedda då. 😉

Nu äntligen frös det till här på västkusten med allt vad det innebär: rena hästar, rena täcken, fruset vatten i hagen och (ibland) fruset underlag på ridbanan. Trots alla baksidor med kylan så tycker jag att det är fantastiskt skönt. Det är bara lite snö också som fattas för att det skall bli riktigt bra!

Nu så här efter jul och nyår så var det dags att ta tag i träningen igen och jag bokade därför in två träningar på raken för att verkligen komma på banan igen. I dag var det dags för första träningen av de två men den ställde jag in på grund av att underlaget i manegen hade frusit och det var hårt och knaggligt. Inget jag vill betala pengar för att rida på och istället för att träna red jag så gott det gick i ca en timma. Det blev mycket skritt med små volter och skänkelvikningar, men också lite trav och galopp på spåret med fokus på övergångarna. Det var riktigt kul i och med att Mackan så småningom kom upp i nacken och bar sig själv (utan att jag hade något ”häng” i tyglarna alls) och i morgon hoppas jag att underlaget har svarat på saltet som skulle läggas in i dag och att det är fullt ridbart.

För att få koll på planeringen av vanlig ridning, träning och tävling så köpte jag ett nytt ex av Stallboken och nu hoppas jag att det inte kommer för mycket annat emellan som gör att jag får ändra min planering titt som tätt. Även om jag är flexibel så gillar jag när min planering rullar på utan för många störningsmoment.

Snart är det dags att surfa in på TDB för att fixa licenser och leta tävlingar och det skall bli kul. Ibland frågar jag mig om jag verkligen tycker att det är så kul att tävla då jag (och alla andra) lägger så oerhört mycket tid på förberedelser, åker långt och är därefter inne på banan endast några minuter. Är det värt det? Förmodligen, men ibland undrar jag. Faktum är att lite av grejen är ju att komma ut och träffa alla andra hästnördar som jag så sällan träffar.

Från det ena till det andra så håller jag på och läser en bok som handlar om evolutionen och Paleokost – så himla intressant! Jag skall försöka att äta så basic som möjligt och i förlängningen gäller det Mackan också. Nu skippar jag müslin till honom och går över på enbart hösilage och extra lucern (samt en dos vitaminer och mineraler också).

Med ny kost, träning och planering så ser jag fram emot en spännande tävlingssäsong. 😀

Skolavslutning, jul och andra aktiviteter har medfört att jag inte har kunnat rida regelbundet och nu var det ca en vecka sedan som jag satt på Mackans rygg. Det positiva är att det gick lättare att stretcha ljumskarna än vad jag befarade, det negativa är att den lilla ridkänsla jag har jobbat fram har runnit ut ur kroppen. Jag har haft fantastiskt bra hjälp av Jossan som har ridit Mackan åt mig, men vad hjälper det när det är jag själv som tappar känslan? Första ridpasset efter en veckas uppehåll från ridning ägnades åt att jogga Mackan och försöka få min kropp att fatta att jag var på hästryggen igen. Undrar vad som händer med min ryttarkänsla om jag måste opereras och vara utan ridning upp mot sex månader??

Nästa vecka har jag bokat in två träningar och hoppas på så vis komma på bana igen för nu är siktet inställt på div I till våren. För att bättra på det hela ytterligare så tänker jag ta tag i mina pilatesövningar igen, men hittar inte min pilates-DVD. Trist! Mest troligt är den på Humlans minilager så jag får be maken ta en sväng dit. 😀 Nu jäklar!

Internet is my best friend! Nej, riktigt så är det inte men Internet är fantastiskt bra och jag kan lätt flyga iväg i olika riktningar i min iver att hitta information om det är något jag söker efter. Som t ex smärtor i ljumsken (som jag har haft i säkert fyra år nu). Exakt vad det beror på vet jag inte men min teori är att det kom i samband med en sadel jag hade och som inte var bra för mig. Under åren har jag på egen hand försökt att hitta olika lösningar som bl a Yoga och besök hos olika sorters terapeuter. Till slut tröttnade jag på att skjuta med hagelbössan rakt ut i luften och förhoppningsvis träffa något, så jag tänkte lite häst. Vad hade veterinären gjort? Jo, mest troligt kanske man hade undersökt med ultraljud.

Ultraljudet hos fysioterapeuten visade att jag har tendinos i adduktor longus, alltså degenerativa förändringar i övergången från muskeln till senan. Tendinos kan lättast förklaras som oelastisk ärrvävnad och det finns olika sätt att behandla det och det görs då av en duktig idrottsläkare. Dessvärre kan det vara rätt lång konvalescens innan man förhoppningsvis har en fungerande muskel igen.

Jag hade tur och fick komma till en duktig idrottsläkare och jag hade då med mig mina ultraljudsbilder så att han skulle kunna se skadan. Han tittade knappt på bilderna och skickade istället ner mig på röntgen. Röntgen visade att jag har pålagringar på höftlederna och jag är rekommenderad att göra en titthålsoperation för att fräsa bort pålagringarna. Till en början tänkte jag inte så mycket utan lät dem boka tid för operation i början av nästa år. Nu har tankarna börjat snurra i huvudet igen och jag har skjutit upp operationen på obestämd framtid. Innan de fräser pålagringar i mina höftleder så måste de banne mig göra vad de kan åt tendinosen först. OM det är pålagringarna som gör att jag har ont vid vissa tillfällen så borde väl inte stelheten och smärtan försvinna om jag stretchar insidan låret? När jag stretchar så gör det ont till en början, men ju längre jag stretchar desto smidigare blir jag och då kan jag rida utan några som helst problem. Dessutom har jag inga som helst smärtor efter ridning och DET tycker jag talar för att det är muskulärt. Absolut att pålagringarna kan hämma min rörlighet men det är inget jag tror att jag märker av i dagsläget.

Det vill till att man som patient inte sväljer allt som läkaren säger – eller som min man uttryckte det: ”du måste vara världens jobbigaste patient”. Japp, och det bjuder jag på! 😉

Jakten på sanningen fortsätter.

PS. Det är inte jag på bilden, men ungefär så stretchar jag varje dag på stallgången.