Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Tömkörning enbart i vänster varv… :(

Började dagen tidigt i stallet i och med att jag hade frukostmatning och utsläpp av hästarna i stallet.  Svinkallt och snorhalt, men tack vare bra kläder och ett par gamla sporrar till skorna så gick det bra att ta sig fram på den isiga gårdsplanen mellan hagarna. 

Förra helgen när jag hade utsläppet så planerade jag lite fel och fick väldigt ont om tid för tömkörningen i och med att jag skulle luncha alla hästarna, så i dag tänkte jag om och tänkte rätt (trodde jag). Gjorde i ordning Mackan och gick i god tid ner till den delvis frusna manegen för att tömköra och upptäckte till min glädje att spåret och volten längst ner i manegen var helt ok för ändamålet. Började med att gå på spåret, göra volter och serpentiner mm. Oftast får jag till det rätt bra men ibland blir det missförstånd och Mackan kan gå åt ett helt annat håll än vad jag har tänkt. MEN övning ger färdighet. 

När det var dags för trav och galopp så fick han gå på volten och det gjorde han med besked. Brallade loss rejält ett par gånger och i det läget var jag tacksam att jag inte satt på honom… Det var mycket energi i kusen och det kändes bra att han fick jobba av sig på tömmar istället för att ha mig på ryggen. 

Rätt vad det var kom A in i manegen och sa att hon skulle ta bort cavalettihindret som jag hade planerat att Mackan skulle på gå över ett antal gånger avslutningsvis. Jag svarade att jag skulle använda det och att jag hade ca 20 minuter kvar för att kunna avsluta min tömkörning. En kort stund verkade det som om jag fick den tiden och jag fortsatte tömköra. Så fel jag hade. Efter några minuter öppnades porten och in kom 4-hjulingen med efterföljande harv. Va? Gick det verkligen inte att vänta en kort stund? Vare sig harvning eller saltning var kommunicerat tidigare så det hela gjorde att jag blev riktigt irriterad. Med Mackan fortfarande på töm fick jag mer eller mindre kasta mig ur ridhuset i och med att han spände till rejält när 4-hjuliingen kom in, och i det läget hade jag ingen som helst lust att stå kvar med risk för att han skulle kasta sig iväg innan jag hade fått loss tömmarna. Frågan jag fick var: ”Har du inte läst på Facebook??” (Jo, senast vid 10-tiden.) Faktum är att jag blev skitförbannad över att de inte kunde vänta den stunden jag behövde för att bli klar. Jag hade inte sagt något om det hade varit kommunicerat i god tid om att de skulle salta och harva, för då hade jag självklart planerat efter det. Det verkade tyvärr som om ingen av dem hade förståelse för det och jag är övertygad om att om samma sak hade hänt någon av dem så hade de reagerat precis som jag. Alltså han jag bara jobba Mackan i vänster varv på töm och fick därefter ta en promenad för att skritta av. 

Deras inlägg på FB om saltning och harvning lades ut ca 30 minuter före det att de skulle börja, och då hade jag redan lämnat FB för att göra iordning min häst för dagens tömkörning. Lite kort varsel kan jag tycka…

Så, nu har jag skrivit av mig och lämnar det bakom mig – hoppas bara att det inte händer igen. 😉

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 20

Bilder på hur utslagen på Mackans huvud såg ut och ser ut idag.

I somras fick Mackan fruktansvärda soleksem i ansiktet. Det började med bläsen som blev röd, tappade päls och blev alldeles sårig. Senare så började han få fläckar även på andra ställen i ansiktet, men mest runt ögonen. Till en början var det små utslag med gråaktig färg som så småningom blev hårlösa ljusa fläckar. Några av dem blev till och med som sår – framför allt i/direkt vid ögonen. Ögonen rann och ögonlocken svullnade och de såg ut att göra ont. Stackars lilla Mackan. 

Jag hade ute veterinärerna i somras men de visste inte alls vad det kunde bero på eller vad jag kunde göra för att få bort det. Jag hade tidigare testat riktigt hög solskyddsfaktor men det verkade som om Mackan reagerade ännu mer på det än vad han gjorde utan. Jag fick köpa en UV-huva och ett heltäckande mulskydd för att han skulle kunna vara ute – frågan är om det gjorde någon skillnad. 

Två av varandra helt oberoende foderförsäljare sa att det kunde vara kopparbrist och jag har sökt på nätet för att hitta något om det, men dessvärre utan resultat. I somras fick Mackan en kur mineraler och en zinkkur från St Hippolyt och nu i höst har jag boostat med ännu mer mineraler från Dodsson & Horrell (Daily). Jag vet inte om det är det som gör skillnad, men nu går det i alla fall åt rätt håll. (De översta tre bilderna är från i somras och de tre understa från december.)

Om du vet någon annan häst som har sett likadan ut eller om du har något annat tips så tar jag tacksamt emot kommentarer.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Och där frös manegen…

Nu har kylan kommit och med den frusna underlag. Typiskt att jag inte har fått på dubbdäcken på transporten så att jag kan åka iväg och rida. I förrgår när Amanda red Mackan så trodde jag att det var plaskblött i manegen eftersom det lät så, men det visade sig att kylan hade börjat ta det fuktiga underlaget och göra om det till ett fruset sådant. Trist. Vi hoppades att lite färre minusgrader och salt på skulle göra susen, men i dag hade det frusit så pass att mycket det inte ens gick att köra med harven för att få ner saltet i underlaget. Vad gör man då som hästägare? Jo, man tar och går en promenad på isgatan med en superladdad häst som av och till beter sig som en hingst: skriker och slår med frambenen för att därefter hoppa rätt upp i luften. Jobbigt värre emellanåt. På vägen tillbaka till stallet så fick jag köra lite extra ”uppfostran” med Mackan, så det blev några steg framåt, halt, några steg framåt, halt, rygga, halt, och så vidare. Till slut sansade han sig och insåg nog att det trots allt är jag som bestämmer. Av säkerhetsskäl så valde jag att vända efter ca 15 minuter och det innebar en kort promenad på sammanlagt 30 minuter. (I morgon skall jag också ha broddar på mig…)

Nu hoppas jag på att underlaget i manegen skall ta till sig saltet så att det går att rida där – fast jag tänker nog börja med att tömköra min elektriska häst. 🙂

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Ny foderstat.

Analysen på det nya hösilaget har äntligen dykt upp och när jag räknar på det så ser jag att det endast har en proteinkvot på 4 och att det ligger lågt även på mineralerna. Med lite räkning hit och dit så fick jag minska hösilaget till 11 kg igen och istället komplettera med annat foder som är mer proteinrikt.

Introducerar det nya kraftfodret i små mängder, så det dröjer nog tills årsskiftet innan jag är uppe i full giva av det och har fasat ut Build up.

Med den nya foderstatet så kommer jag upp i en proteinkvot på ca 6.7, vilket är mycket bättre nu när jag skall försöka bygga upp Mackans muskler igen. Trist när de faller ur…

Häst: Machiavelli EC
Grovfoder: 11 kg hösilage
0,75 kg lucernpellets
Kraftfoder: 1,6 kg Fibergi Muscle Up
0,5 kg Krafft muskel
Tillskott: 1 dl Mineraler, Daily från Dodson Horrell.

Sammanfattning: variation i vardagen.

Inser att det är evigheter sedan jag skrev ett inlägg och det måste bero på att jag har haft fullt upp med betygsättning, skolavslutning och förberedelser inför julen. I dessa tider är det ju knappt att man hinner med sig själv…

När jag tittar i Stallboken så ser jag att jag har tränat på det jag har fått fokusera på när jag har tränat för Kajsa och utöver det så har jag varierat ridningen med tömkörning, promenader och uteritter. Rätt varierat alltså. Jag upplever att Mackan trivs när jag rider honom med lite mer öppen nacke och att han dessutom oftare blir lite lugnare i munnen. Positivt! 

Jag fick min sadel kollad av Jeanette på Stall Rustorp 5/12 och det var endast mindre justeringar som (behövde) göras. Hon tog in den aningens lite för att den skulle komma lite högre över manken och ryggen och hon stoppade om sadeln så att den blev jämnare. Egentligen var nog inget av det nödvändigt, men nu när hon ändå kom så fixade hon till det. 

Mackan vaccinerades 17/12, både influensavaccin och botulism. Jag har aldrig tidigare vaccinerat någon häst mot botulism, men nu kände jag att det var dags. 

19/12 fick Mackan massage av Emelie och hon konstaterade att Mackan var spänd i bogmuskulaturen men fin i rygg och bakdel. Hon masserade huvud, hals och bog i ca 1,5 timma och det skall bli intressant att se om det blir någon skillnad över tid. Vi pratade om att Mackan skall få massage en gång per vecka i tre veckor och därefter får vi se vad som behövs. Emelie märker stor skillnade på sin egen häst, vilket har resulterat i att hon inte har behövt ta ut kiropraktorn lika ofta som tidigare. Spännande!

Fick reda på att min hovslagare befinner sig på annan ort till i mitten av januari, så det vill till att hitta någon annan som kan fixa Mackans skoning i början av januari… 

Nu är jag ledig fram till 7/1 och det skall bli skönt! Hoppas på många timmar i stallet och på hästryggen!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Träning för Kajsa Boström.

Veckan som har gått så har jag försökt ha fokus på det Kajsa och jag gick igenom på förra träningen och jag tycker nog att Mackan svarar rätt bra. Istället för att bryta av när han börjar dyka i galoppen så har jag lyft händerna och sagt ”upp”, och det fungerar över förväntan. Jag har också blivit mer medveten om mina skänklar och att jag lätt tjatar på Mackan genom att gnaga, men nu skall det bli ändring på det! Jag har också fokuserat mer på att låta Mackan ta ansvaret att bära sitt eget huvud och inte bli hängande i mina händer, och det börjar bli bättre och bättre. Misstänker att det inte är något som man bara ändrar över en natt…

I tisdags så tömkörde jag Mackan med snokremmen knäppt uppe på nosryggen så som Anders Eriksson visade och Mackan var mycket lugnare med tungan då. Jag satte ingen gramantöm utan hade en ledande innertöm och en ”vanlig” yttertöm fäst högt upp. På det stora hela gick tömkörningen riktigt bra och jag fick till en riktigt bra öppna på ena långsidan i vänster varv och skulle göra om det i höger varv, men oj så fel det blev. Istället för att gå in i en öppna så gick Mackan in på volt varje gång och jag gjorde mängder av försök innan jag insåg att jag måste nog börja rakt på spåret i skritt och utgå från det. Det  blev faktiskt bättre, men långt ifrån så bra som i andra varvet. Skall försöka tömköra lite oftare nu när jag är bättre i mina fötter. 

I går var det underbart väder och då blev det en uteritt för att få lite omväxling. Egentligen hade jag tänkt att åka iväg till bättre ridvägar, men äldsta dottern och hennes sambo kom från Ystad och hälsade på och då ville jag ju inte vara borta mer än nödvändigt. 

I dag var det dags för Kajsa-träning igen. Jag började med att berätta lite om mina tankar och funderingar kring det här med nacken: är målsättningen att han skall gå så högt upp med nacken så att första nackkotan är högst? I så fall blir det ju värsta GrandPrix-formen! Eller kan jag placera honom lite längre ner men ändå ha honom lite ”öppen” i nacken. Det var det senare som gällde. Det viktiga är att jag förhindrar honom att dyka ner och krypa in med nosen bakom lodplan, och det allra bästa är om jag skiter i att fokusera på huvudet över huvud taget, utan istället fokuserar på bak- och mellandelen. Mackan skall börja använda sina bukmuskler mer, så då är vi två…

Jag berättade för Kajsa hur jag hade tänkt när jag har ridit de senaste två veckorna och därefter fick jag visa. Hon tyckte att det var stora framsteg, vilket jag blev glad över att få höra. Då märktes det ju i alla fall att jag hade tränat på läxan. Därefter fick jag arbeta Mackan i traven genom att korta stegen, ca 5-6 steg, öka steglängden (utan att släppa iväg hela hästen), ta tillbaka honom igen för att därefter bryta av till skritt. Därefter fick jag göra likadant i galoppen, men då ta ner honom till trav istället för till skritt. Jag skall tänka på att inte fastna i ytterhanden utan då och då göra en överstrykning (utan att själv falla fram). I höger varv så måste jag vara noggrann med ställningen och få honom runt innerskänkeln istället för att han faller inåt. 

Det blev en hel del beröm i dag och jag ser redan fram emot nästa gång!

För övrigt tycker Kajsa att Mackan är lite väl tunn bak, vilket jag instämmer helt i. Det är ju lite av det jag har brottats med under en längre tid nu. Om jag blickar tillbaka så var han nog som mest rund efter den långa rehabiliteringen då vi promenerade i kuperad terräng i flera månader… Sadeln behöver sig en omgång. Det Kajsa ser är att den åker fram samt att den lättar något bak. Hon tycker att jag skall försöka få upp hela sadeln, men också höja den aningens bak. Så nu får jag ringa till Jeanette på stall Rustorp och beställa tid för en sadeljustering. Tur att det ingår i själva köpet…

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 80

Tömkörningsclinic

Veckan som har gått så har det varit fokus på det som jag fick göra på träningen för Kajsa förra helgen. Upp med huvudet (på hästen), lätt i handen och rätt ställning i nacken (så att gropen i muskeln syns). Det har inte varit så mycket konditionsträning, utan mest teknikträning – men det är inte fy skam det heller. 🙂

I onsdags red jag inte utan lät Mackan gå på linan istället för att slippa ha en heffaklump på ryggen varje dag… Han var riktigt nöjd med det och när han skulle trava över cavaletti så gick det bra i ena varvet, men i andra varvet fick han tokspel och hoppade längdhopp över bommarna istället. Full racergalopp blev det också emellanåt.

I dag fick Mackan vila i och med att Frillesås Rid- och körklubb hade tömkörningsclinic med Anders Eriksson. Det var några år sedan som jag var på clinic med honom och det är alltid roligt att få chansen att lära sig något nytt. Jag vet inte om det var så att han anpassade nivån efter publiken, men det var ganska basic det han visade. Det jag tog med mig från kvällen var att jag skall tänka ”skottkärra” när jag tömkör, hålla händerna lågt, inte ställa några direkta krav på hästens huvud, inte ha något i handen, inte använda gramantöm, sätta snokremmen genom bettet och upp över nosryggen istället för att knäppa den under hakan på hästen. (Funkar tydligen bra att rida med också, vilket jag skall testa så snart som möjligt.) Kanske att det var något mer, men det har jag för tillfället glömt i så fall.

Ser fram emot att testa mina nya kunskaper, men ser samtidigt att jag måste träna på det jag tränade på med Kajsa – hon kommer ju tillbaka 7/12.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Träning!

Efter det att Amanda hoppade lite i onsdags så har han haft en planerad vilodag och en oplanerad. Den som var oplanerad var efter skoningen i fredags då Mackan var både varm och lite stapplig i båda fram. Jag lät honom vila för säkerhets skull eftersom jag skulle ha dressyrträning för Kajsa Boström i dag, söndag. I går skrittade jag ut en runda och red därefter i manegen en stund.

I dag var det alltså dags att rida för Kajsa igen. Det var nog 10 år sedan som jag red för Kajsa på min förra häst Salna. Jag har många gånger önskat få rida för Kajsa igen, men det verkar vara svårt att få tider i och med att jag inte kan ta ledigt på vardagarna. Den här gången skickade jag iväg ett mail till Kajsa och frågade om det fanns chans till träning och till min glädje så kunde hon komma förbi Gåsevadholm så som i dag.

Vi pratade en liten stund först och jag fick då tillfälle att uppdatera Kajsa på vår historik och Kajsa bad mig därefter rida lite så som jag brukar så att hon kunde bilda sig en uppfattning sjäv. Efter ca tre minuter sa hon ”det räcker så”. ”Oj!” tänkte jag. Redan? Kajsa såg det jag (och andra) också har sett och känt. Mackan joxar med tungan, han lägger huvudet på sned, han ser snäll och väluppfostrad ut men det saknas energi. Hon ställde sig framför Mackan och tog tag i bettringarna, ställde honom åt vänster och bad mig titta på vad som hände med hans nackmuskel. Det blev som en grop! Hon förklarade att han hade ”svårt” att ställa i nacken och att han går och spänner sig samtidigt som han gapar och joxar med tungan. Han blir också låg fram – lite framtung och hängig i handen. Oftast upplever jag inte att han hänger i handen, men när jag fick känna skillnaden så kan jag instämma i att han ofta ”sitter fast” eller inte tar stöd. Antingen eller. 

Jag fick skritta på volten i vänster varv samtidigt som Kajsa gick med mig och hade koll på Mackans ställning i nacken. Ofta fick hon ruska tag i honom då han var på väg att dra igång med tungan, sänka sig och bli introvert. Han fick sig en dask på hakan då och då för att försöka bryta mönstret och då vaknade han till och blev mer vaken. Efter det så fick jag prova att hitta rätt ställning på egen hand och jag måste erkänna att det inte var helt lätt. Jag blev fast med blicken i hans nackmuskel för att se när det var rätt ställning. Jag som har jobbat intensivt med att höja blicken och fokusera på olika punkter på ridhusväggarna… Ja, ja, det är bara att göra det som behövs för stunden. Jag fick trava och galoppera med samma ställning och fokus på att han skall bära sitt huvud själv, och det gick bra ibland och ibland inte. Det viktiga nu är att jag inte fortsätter trava eller galoppera om jag inte får kvalitet i det jag gör. Det kan vara så att jag kanske bara kan galoppera 1,5 varv på volten till en början, men då får det vara så. Fokus måste vara på att Mackan skall få upp nacken och bära sig själv – utan att joxa med tungan. Det som var intressant var att han blev lugn i munnen när han kom rätt med nacken. Hm.

Kajsa sa att jag måste ”öppna dörren” för Mackan innan jag kan vänta mig rätt energi och att det inte spelade någon större roll om jag försökte rida honom framåt om jag inte hade ”öppnat dörren” först. Att ”öppna dörren” innebär att få upp huvudet och få honom självbärig. Dessutom måste han kunna gå framåt utan att jag gnager med skänklarna, vilket sker om jag ”öppnar dörren” (om jag förstod det hela rätt). 

Det var mycket nytt i dag och jag har nog bara fått med en bråkdel av det här, men jag har förhoppningsvis fått med det viktigaste. Nu ser jag fram emot att få träna på det här och också märka skillnad.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 120

Amanda hoppade :)

Fick återigen med mig Amanda till stallet för lite hoppning. Superkul! Jag hade plockat ut en övning från Hippson: trav över tre bommar, travhoppa hinder, landa i galopp (allt på medellinjen), fortsätta i galopp på en mjuk båge tillbaka och därefter hoppa ett hinder på diagonalen (kvartslinjen). Övningen gjordes så att hon växlade mellan vänster och höger varv efter hindret. Mackan har taggat ner och lyssnar betydligt bättre nu än vad han gjorde första gången. Är övertygad om att det är både roligt och nyttigt för Mackan att få hoppa lite, så jag skall fortsätta med det här upplägget framöver. Förhoppningsvis blir det så att jag också kommer mig för att hoppa lite då och då.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 70

Så roligt!

Ibland är det bara så roligt att rida! I dag var en sådan dag. De senaste dagarna har jag fokuserat på att ha ett friskare tempo och att göra tempoväxlingar och övergångar med bibehållen aktivitet, och det har väl gått så där. I dag föll allt på plats! Det tog inte lång stund förrän Mackan var med på noterna och jobbade på bra med bakbenen, vilket också resulterade att han var väldigt lugn i munnen och jag fick ett jämnt och lätt stöd i handen. Härligt! I dag blev det både skolor och annat i och med att han kändes så fin. 

För egen del så koncentrerade jag mig på att rida mer med magen i dag och det fungerade riktigt bra. Jag försöker oftast också tänka på de olika delarna (huvud, händer, skuldror mm) som Birthe Vogelius talade om i sin föreläsning, men det är banne mig inte lätt att komma ihåg allt när man väl sitter på hästen. Det blir lite lösryckta insatser här och där, men någon gång bör väl även de bitarna falla på plats. 🙂

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60