Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Kandar

För att inte fastna i samma dragande som i går så valde jag att rida på kandaret i dag, vilket visade sig vara ett bra val. Mackan gick bra och jag var betydligt gladare efter det här ridpasset än vad jag var i går.

 

Tre bra saker:

1. Mackan gick fint i båda varven.

2. Jag hade en buren hand och la den inte på manken.

3. Jag red med bättre framförhållning i dag.

 

Att förbättra:

Få Mackan bättre fram för skänkeln.

 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 45

Svårt att hitta tre bra saker i dag.

I dag red jag på det tvådelade Pessoa Magic men tyckte inte alls att Mackan gick lika bra på det i dag som tidigare. Det går lite upp och ner med betten. Ibland är det riktigt bra och ibland inte alls bra. Jag försökte tänka på det som Karin Öljemark sa till mig på träningen: lys vägen med lampan i bröstkorgen och placera bettet mitt över linjen som du skall rida. Det hjälpte inte riktigt i dag.. Mackan var stel som en pinne i vänstervarvet och det var som förr i tiden när jag fastnade i en enda lång dragkamp. Försökte dock att lätta i vänsterhanden ofta och det hjälpte för ögonblicket, men jag kan ju inte rida med helt lös innertygel!? 

 

När jag hade ridit klart så pratade jag lite med några i stallet och fick hjälp med att hitta bra saker i dagens ridning (för jag kunde inte komma på någon alls):

1. Högervarvet fungerade bra.

2. När jag red öppna i slutet av ridpasset så fungerade de riktigt bra i båda varven.

3. 

 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 30

Ensam i manegen med nejdens raketer som bakgrund.

När jag kom till stallet så var hela stallgången full av folk som skulle ner till ridhuset, och när de hade gått så var jag i princip ensam kvar i stallet. Jag hörde hur vissa i närheten smällde smällare och sköt raketer – trots att nyårsafton var i går. Under tiden som jag höll på att greja i stallet så kom en efter en upp från manegen och berättade om hur hispiga hästarna varit och hur de hade reagerat på raketerna. I det läget ställde jag mig själv frågan om jag skulle rida eller promera.. Valet blev att rida – trots raketer och smällare. Tänkte faktiskt att det kanske är lättare att rida än att promenera med en häst som blir skrämd.

 

Jag satte på radion på ganska hög volym och började skritta. Mackan reagerade endast lite på de smällare och raketer som sköts, så läget var rätt lugnt. Jag fick dock sysselsätta honom hela tiden med tempoväxlingar, skänkelvikningar och annat så att fokus var på mig och inte på det som hände runt omkring. Red bara i ca 30 minuter, mest skritt. Skall fortsätta att massera triceps med liniment samtidigt som jag skall öka intensiteten i ridpassen successivt. I slutet av januari så är det träning för Karin Öljemark igen, och då måste vi vara igång.

 

Tre bra saker i dag:

1. Jag red trots smällare och raketer.

2. Mackan var fokuserad största delen på mig och brydde sig inte om raketerna.

3. Styrningen med överlivet börjar sätta sig.

 

Att förbättra:

Planera passen bättre och rida med mer framförhållning.

 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 30

Fladdrande plast och spänd häst.

Det är så skönt att ha jullov! Jag kan njuta av mina långa frukostar, se på tv, slappa och göra det jag vill. Underbart!

 

Nu var det hög tid att jogga Mackan i och med att han har varit som ett energiknippe när jag har promenerat med honom. Det gjorde ju inte saken lättare att det blåste halv storm och plasten på spånbalarna fladdrade och smattrade i vinden precis utanför manegen. Mackan var spänd och reagerade för minsta lilla, så det blev inte mycket till ordentlig ridning i dag. Mest skritt och lite trav. 

 

Bra i dag:

1. Karin tyckte att han tog för sig bra med båda frambenen.

2. Emellanåt kändes han riktigt fin och spänstig.

3. Mackan lyssnade bra för skänklarna.

 

Att förbättra:

Vara mer still i handen och tänka på att visa vägen med bröskorgen i större utsträckning.

 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 50

Muskelbristning, vila och promenader.

Nu har jag varit riktigt slarvig med att skriva, men jag har liksom inte riktigt haft motivation till vare sig det ena eller det andra. Det har varit mycket på jobbet, vilket har tagit sin tid, och dessutom har jag inte riktigt varit nöjd med Mackans högerbog. Den 19/12 var jag med Mackan hos Stefan Andreasson som då konstaterade att Mackan hade en muskelbristning i vänster biceps. Konstigt, jag har ju hela tiden varit fokuserad på högerbogen eftersom det är den som inte har rört sig som den borde. Stefan förklarade det hela med att bristningen har medfört att Mackan har fått ont när vänster framben rört sig bakåt och för att kompensera det så har han satt ner höger fram snabbare än han borde eftersom han har velat avlasta vänster biceps. Låter vettigt, tycker jag. Det har ju bara synts i skritten (fast Stefan såg det även i traven) och det beror säkert på att rörelserna är kortare i trav och galopp än i skritt. Stefan sa inget om hur jag skulle rida när jag kom hem, så jag lät Mackan vila ett par dagar och så frågade jag Magnus, kiropraktorn/osteopaten, hur de gjorde med sin häst när han hade muskelbrisning. Rekommendationen var att ta det lite lugnt i ca 14 dagar, mest promenader och skrittarbete så att bristningen kan läka ordentligt innan muskeln belastas igen. Och så har jag gjort. Förutom skrittarbete och promenader så har jag masserat båda biceps och haft på liniment efteråt.

 

När jag promenerade med Mackan senaste gången så bockade han på stället och stod på bakbenen, så det är nog dags för lite lättare travarbete.

 

Tyvärr medförde det här att jag missade den inbokade tömkörningsträningen för Anders Eriksson.. 😦

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Träning för Karin Öljemark.

Mental träning i går och dressyrträning i går. Härligt!

 

Skrittade fram en bra stund i och med att jag tog Mackan direkt ut nattens vila i boxen. Det var fullt av folk och hästar/ponnysar i manegen och Mackan var riktigt spänd (och det var nog jag också). Det är alltid lite pirrigt med ny tränare i och med att jag inte vet hur det kommer att bli och vad hon kommer att säga om oss. Förhoppningsvis inte att jag borde samla frimärken istället för att rida.. 🙂

 

Karin ville se hur kommunikationen fungerade mellan mig och Mackan så jag fick börja med att rida runt lite som jag ville. Ganska så omgående berättade Karin för mig att jag skulle vara tydligare med att visa Mackan vart han skulle gå, och det genom att vrida överlivet så att ”lampan” i min bröstkorg skulle lysa upp vägen där vi skulle gå. Det här har jag ju hört förut, men av någon anledning så har jag tappat bort det under tidens gång. Jag skulle också tänka att Mackans nacke, manke och kors skulle följa linjen/spåret där jag skulle rida. Bettet skulle också vara placerat på den linjen. Ganska så omgående märkte jag att Mackan slappnade av och han tuffade på riktigt bra och jag upplever också att han blev mer still i munnen. Karin sa att det är inte ovanligt att hästar joxar med tungan om de inte är riktigt i balans, och så kan det ju faktiskt vara med Mackan också. Ofta är han ju bättre i munnen när han är riktigt koncentrerad och när allt flyter på, dvs när han och jag är samspelta och i balans. Det är också viktigt att jag ger Mackan lite tid att reagera på mina kroppsrörelser och inte förvänta mig att allt skall ske NU. (Jag lever mycket här och nu, så det är något jag måste träna på – att rida med framförhållning.)

 

Vid några tillfällen så tappade jag fokus på ridningen och då var Karin blixtsnabb med att analysera situationen och jag kan bara instämma i det hon sa: Om jag t ex möter någon och blir osäker på vart jag/den andra skall rida så tappar jag fokus, och det gör Mackan också då. Jag skall istället ta ut min väg och rida den så att Mackan kan lita på mitt ledarskap. Om något oväntat inträffar så skall Mackan givetvis vara med på att min plan kan komma att ändras, men i grund och botten handlar det om att han skall känna sig trygg och det kan han bara vara om jag är det. 

Inledningsvis så frågade Karin mig vad jag ville träna på, och då svarade jag att jag vill hitta rätt i min sits så att jag inte skumpar så mycket i sadeln. En bit in i ridpasset så fick jag sätta mig ner i sadeln och trava, Karin tittade på mig och konstaterade att jag var följsam i mitt bäcken och att man nog inte kunde vara mer följsam än så. Hon sa också att jag absolut inte skumpade, men att jag skulle fokusera mig på att låta Mackan lyfta mitt bäcken och föra det framåt i rörelsen. Det är gjorde att jag kanske måste inse att det inte är så farligt med skumpandet som jag har fått för mig. Får nog ändra min självbild där..

I dag var det basic ridning, men ack så viktigt. 

 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Mental träning, del II.

Äntligen var det dags för del II av kursen Mental träning. Jag har sett fram emot den även om jag inte har lyckats göra läxan beträffande den mentala avslappningen fullt ut – jag har nämligen somnat i stort sett varje gång som jag har lyssnat på det avsnittet. Fick tipset av Karin i stallet att jag skulle lägga mig på golvet istället för på sängen. Skall testa det.

 

I dag pratade Karin mycket om självbild: självförtroende (tron på min egen förmåga), självkänsla (mitt värde i mina ögon) och den inre dialogen (hur jag talar till mig själv). Vi fick fundera över vårt eget självförtroende på en skala 1-10 och vår självbild, också det på en skala 1-10. 

 

Karin pratade också en del av vår minneslagring. Hjärnan automatiserar mycket av det vi gör, t ex gå. Hjärnan sparar den starkaste känslan så att vi kan känna igen t ex fara när det behövs, och på så vis har vår art förmodligen överlevt genom tiderna. Om vi t ex är på fest och det är massa trevliga människor där men bara en riktigt otrevlig som till och med säger något kränkande till dig så är det den man minns och inte alla andra trevliga. Hon gav också exempel om hur det kan vara i hoppningen: Säg att man rider en bana på 8 hinder, över de första 7 är man ett med hästen och allt bara flyter på. När man kommer till hinder nummer 8 (vit grind) så uppfattar man bara att det går åt h-vete. Krasch! Det som då oftast händer efteråt är att man ältar det som går fel – hinder nummer 8. Man ältar och ältar, om och om igen. Till slut har man ältat det hela så att hjärnan har gjort ett automatiserat mönster och nästa gång man skall rida en bana och det finns ett vitt hinder, kanske till och med en grind, så signalerar hjärnan FARA. I det läget spelar det ingen roll om man tänker att man INTE skall få ett stopp där eller att man INTE skall göra något annat fel där så uppfattar hjärnan inte INTE och stoppet kanske är ett faktum. Det man måste lära sig är att bromsa sitt eget ältande och istället fokusera på alla de hinder som var bra och istället fokusera på det. Hjärnan är skapt sådan att den starkaste känslan sparas automatiskt. Om människan inte hade varit skapt på det sättet så hade vi förmodligen inte överlev som art.. Om man lyckas tänka på alla de hinder som var bra ett antal gånger så är det det som automatiseras, och nästa gång blir det lättare att klara banan. Bästa stunden att programmera om sig är när man är riktigt avslappnad, t ex genom mental avslappning. 

 

Det är viktigt att göra bra saker i fantasin – inte bara i verkligheten. Man skall bygga positiva spår om framtiden i hjärnan. Det är viktigt att hitta sina egna ”vita grindar” och tänka om/tänka på det positiva istället. 

 

Beträffande den inre dialogen så är det viktigt att formulera ALLT man säger till sig själv som om man skulle prata till sin bästa vän/väninna.

 

Hur man kan stärka sin självbild:

* Ta fram bilden du vill ha av dig själv.

* Hitta begränsande övertygelser du har av dig själv, ifrågasätt dem och utmana.

* Utöka din trygghetszon – hitta utmaningar.

* Ta itu med din inre dialog, var din egen bästa vän. Stötta och peppa.

* Skapa framgångsrika bilder.

* Uttryck dig positivt om dig själv, inför dig själv och inför andra.

* Ge dig feedback på rätt sätt: Vad är jag nöjd med idag? Vad kan jag göra bättre nästa gång?

* Jobba med korta affirmationer.

* Lev med: Det finns inga misslyckanden – bara feedback.

* Hitta glädjen i det du gör. Optimister presterar  bättre och mår bättre.

 

Hjärnan bekräftar ens självbild. Hur vill jag se mig själv?

 

Det vi gick igenom i dag var S i SMAK (självbild, målbild, attityd, känsla/koncentration.)

 

Ser redan fram emot nästa tillfälle som blir i slutet av januari!

 

Lev väl!

Påpälsad i underbart vinterväder!

Ställde klockan och var i stallet ovanligt tidigt eftersom jag skulle rida ut med Sara. I dag var det ett helt sagolikt väder – alldeles vindstilla och sol på en klarblå himmel. Mackan var lite taggad och hade svårt för att gå ordenligt den första sträckan. Småtaktade och var lite allmänt fjantig, men det gav med sig efter en stund. Vi red Vallby-rundan och det blev mest skritt i dag. 

 

För att inte frysa häcken av mig så hade jag pälsat på mig två par långkalsonger, fyra tröjor, dubbla sockar samt termobyxor och varm jacka. Som pricken över i så hade jag lagt halsduken under hjälmen och virat den runt halsen – allt för att inte tappa öronen. Fast, i dag var det ju BARA -10 grader..

 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 60

Nytt underlag?

Fredag. En riktigt kall fredag. Trots det hade jag bestämt mig för att rida som vanligt i dag i och med att jag skall träna för Karin Öljemark på söndag, och då kan jag ju inte komma utan att ens knappt ha suttit på hästen.. 

När jag precis hade kommit ner i manegen så kom det några som skulle kolla underlaget i manegen. Vi har tidigare påtalat att det har varit lite dåligt med underlag på den nedre volten så nu hade Ulla & Co bett någon att komma och titta på det. De gick runt och kollade underlaget lite här och där, och när de sparkade i det så blev Mackan alldeles hispig. Likaså när de tog fram spaden och grävde lite här och där, så jag valde därför att promenera med Mackan tills dess att de var klara – det skulle nog ändå inte bli någon bra ridning när de var där. Sammanlagt så blev det 30 minuters skritt innan jag satt upp och efter det så var det bara jag, Mackan och julmusiken kvar. Härligt. Joggade mest i dag och lät honom rulla på i galoppen en stund. Så mysigt!

Jag hade på mig ordentligt med kläder och var faktiskt riktigt varm i hela kroppen när jag var klar, faktiskt nästan lite svettig. Den enda kroppsdelen som inte mådde bra var låren.. De var riktigt kalla efter bara 15 minuter utan dunkjol. Skall nog försöka komma på någon käck lösning så att jag slipper frysa om låren, för jag vet inte om jag får plats med långkalsonger i ridbyxorna.. Kanske dags att köpa ett par varmare vinterridbyxor?

 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 60