Kategori: Okategoriserade

Söndag. Söndag och vacker väder. Söndag och vackert väder, som gjort för en uteritt. Kan inte blir så mycket bättre – eller? 

Potentiella faror: kossor, mopeder, bilar, motorcyklar och cyklister.

Fråga nummer 1: Hur kommer jag upp på Bräckan på bästa sätt?

Svar: Förbi kossorna och upp genom sommarhagen.

MEN kossorna står precis intill staketet intill stigen. Rida i paddocken istället? Nej, var inte en sådan mes!

Fråga nummer 2: Finns det en annan väg upp på Bräckan?

Svar: Ja, asfalten.

MEN där kör det ju bilar och motorcyklar – ibland i full fart utan hänsyn till häst och ryttare. Det får nog bli stigen istället… Jag har ju faktiskt haft min häst i 10,5 år och det har ju aldrig inträffat något. MEN det händer ju andra så varför skulle det inte kunna hända mig? Jag har ju aldrig ens varit nära att åka av… OM han blir rädd så gör han ju oftast ett jämfotahopp rakt upp och landar med fötterna fastfrusna i marken, så vad kan gå fel? Var inte en mes! Klart att det går bra! Det är ju världens bussigaste häst! Ett, två, tre, GÅ!

Sagt och gjort. Bara att styra hästen mot stigen bredvid kohagen…

Inte titta på kossorna, inte titta på kossorna, inte… snart har vi passerat dem, bara en liten bit kvar… Jäklar va fåglar det är i busken vid slutet av stigen, bara han inte blir rädd för dem… Inte titta på kossorna, inte ta notis om fåglarna, titta bara vart vi skall… Puh! Det gick ju bra.

In i grusgropen och försöka se var stigen upp till sommarhagen börjar. Där! Jösses vad brant! Ett stadigt mantag för att få upp rumpan ur sadeln. Äntligen uppe! Bara en liten bit kvar tills dess att vi är uppe på Bräckan… Va? Det sitter flera ungdomar på bänkarna där jag skall rida – undra om de har mopeder…? Bara rid, bara rid, bara rid… Inte ta i tyglarna, inte ta i tyglarna. OJ! Där kommer en cyklist! Bäst att vänta tills han har kört förbi… Puh! Det här verkar ju gå riktigt bra. Titta framåt, inte ta notis om kamphunden som sitter precis intill vägen… Den är säkert lugn och snäll. Skäller kanske aldrig… Lugn och fin. Det här går ju bra… 🙂

Dags att lämna det bil- och motorcykelfria området och vidare ut på asfaltsvägen som leder bort mot skogen. Hoppas att det inte kommer en motorcykel, hoppas att det inte kommer en motorcykel… Ingen i sikte i alla fall – än så länge. Men va?! Islandshästar och får i samma hage? Ja, ja, fåren står i alla fall en bit ner i hagen och hästarna verkar inte reagera alls. Skönt. Snart framme vid grusvägen som leder ner mot skogen och här kommer en bil i full fart… Inte ta tyglarna, inte ta tyglarna… Det här går ju också bra! Vad är det som låter?? En bjällra? OJ! Nu kommer flocken med får i full galopp och ett får har en bjällra runt halsen! Inte ta tyglarna, inte ta tyglarna… Mackan står och tittar och vet inte riktigt vad han skall tro om fåren, men han gör ingenting. Han är rätt käck, min häst. 🙂 Vad är det jag hör? En älg? Näää, det är ju en annan ryttare som är på väg in i skogen. Vilken tur att det inte var en älg! Det här är ju riktigt mysigt! 

Lämnar grusvägen och går in på skogsstigen som leder ner mot Lygnern. Solen skiner och det är helt underbart i skogen. Fåglarna kvittrar och solstrålarna strilar ner igenom bokskogen – makalöst vackert. Det är flera år sedan som jag red den här vägen, men jag känner igen mig och vet ungefär hur jag skall rida. Kommer fram till en liten, liten vattenfåra, och misstänker att det kan bli ett rejält hopp över. Lika bra att ta ett mantag och lätta rumpan något ur sadeln för att underlätta ett eventuellt hopp. Tjoho! Vilket hopp! Skrattar högt och säger till häst att han är en riktig knasboll. Möter ett promenerande par på stigen och de ser helt förskräckta ut så jag försöker gå åt sidan så att de kan komma förbi. Fortsätter ner mot sjön men viker av från stigen som leder ner till stranden en liten bit innan eftersom det verkar vara riktigt blött och sumpigt där nere. En kvinna i stallet har berättat att hon brukar rida runt i skogen innan hon vänder hem igen, så jag tänker att jag skall göra det samma. Knallar rakt in i skogen.

Målsättningen med dagens ute ritt är att Mackan skall få lyfta på fötterna ordentligt i skogen, och det får han ju verkligen göra nu. Pinnar och bröte överallt… Undrar hur jag skall komma ut ur det här snåriga? Hästen som jag tidigare såg gå in i skogen dundrar fram i full galopp på en stig lite längre fram och både Mackan och jag hör den utan att till en början se den. Mackan håller på att förvandlas till en bomb mitt i den snåriga skogen, men han håller sig ändå ”på mattan”. Tack för det! Stannar för att se vart vi skall gå, men upptäcker att det är väldigt sumpigt under oss. Sjunker han? Är det typ ett kärr här? OJ! Bäst att gå framåt – det får bära eller brista, men vi måste härifrån! Duckar för grenar, styr över ris och snår för att komma ut på stigen igen, och YES här är den.

Den galopperande hästen gjorde att Mackan nu är riktigt på G och jag får prata med honom för att lugna ner honom. Bra, bra, bra… bra, bra, bra… Duktig häst… Kommer så småningom ut till grusvägen igen (efter att ha gjort ett praktfullt hopp över det lilla vattendraget) och styr Mackan hemåt igen på halvlånga tyglar. På vägen hem möter vi bilar, cyklar och hundar utan att min häst ens vinklar öronen åt något håll. Fattar inte att jag ens tvekade på att rida ut!

Undra hur jag skall ta mig nerför branten? Rida? Tänk om han snubblar? Nej, jag hoppar nog av och promenerar ner för säkerhets skull. Sagt och gjort. Ovanför branten hoppar jag av och leder min häst ner för den grusiga och steniga branten och känner mig sååå nöjd när vi är nere igen. Hoppas inte att kossorna är för nyfikna när vi skall gå förbi, hoppas inte… Sista biten går precis lika bra som allt annat. Kossorna står bara och tittar när vi går förbi och Mackan bryr sig inte ens om att de står där, så nära stigen. Framme! Jag gjorde det! Jag utmanade mina små jäkla demoner som försökte sabba min planer. Känner mig riktigt nöjd och glad!

Jag fattar inte ens att de här tvivlande tankarna (demonerna) kan dyka upp i mitt huvud! Jag har haft liknande perioder tidigare och även då vägrat att ge efter för fjärilarna som börjar fladdra i magen. Det här var nog inte sista gången jag fick bekämpa minidemonerna, men om de dyker upp igen så skall jag platta till dem rejält! 🙂

 

I måndags tränade jag för Sofia och jag upplevde att Mackan blev lite trött och tung i slutet av träningen, men ändå gjorde snällt det jag bad honom om. Vet inte varför det känns viktigt att ta tag i konditionsträningen just nu, men det kan ju aldrig vara fel att göra det. Egentligen har jag ingen koll på hans kondition, jag bara rider. Misstänker starkt att jag alldeles för sällan utmanar hans kondition vilket gör att den inte heller förbättras. Men nu har jag en plan! 😉 Jag skall jobba med intervallträning enligt Hippsons ridövning två gånger i veckan tills dess att konditionen är bättre – då lär det räcka med en gång i veckan enligt källan på Hippson.

I dag var jag ensam i manegen och kunde göra övningen utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Helt suveränt! Faktum är att Mackan fick lite turbomotor av intervallerna även om han blev lite trött i sista intervallomgången, och det verkade som att han tyckte det var kul (trots att vi var i manegen).

De senaste dagarna har jag skippat att rida på sidepull och har haft vanligt träns med bett och bettlyftare istället. Det blir en helt annan ridkänsla med ett bett i munnen och genom bettlyftaren så blir det som ett mellanting mellan sidepull och vanligt träns. Jag har spänt bettlyftaren och nosgrimman lagom mycket så att Mackan kan öppna munnen lite och på så vis slippa trycket av bettet på tungan och lanerna, men att jag ändå kan ha lite kontakt via bettet. Än så länge känns det lovande och det verkar som att Mackan också tycker att det fungerar. 😉

Ibland springer kossorna i hagen bredvid stallet och då ser Mackan ut så här:

Älskade häst! ❤

Jag köpte ett equiband för några veckor sedan och jag försöker att använda det minst 2 gånger i veckan, helst 3 men det är svårt att få till tiden ibland eftersom det är så mycket jag vill göra med min häst. Om jag jämför med hur det var för fem månader sedan med hur det är nu så tycker jag nog att det har förbättrats – om inte annat så har jag märkt att månaderna med A2R/equibodybalance har förbättrat överlinjen.

Så här såg det ut för fem månader sedan när Vivvi var hos Mackan för första gången med equibodybalance:

 

Så här såg det ut när jag linade med equibandet härom dagen:

Oftast brukar jag arbeta med honom inne i ridhuset eftersom det är så mycket annat som stjäl hans fokus när vi är i paddocken, men å andra sidan så måste han ju lära sig att koppla bort det och fokusera på arbetet istället. Just den här dagen hade jag turen att maken cyklade förbi när jag var i paddocken och jag gav honom raskt uppdraget att få filma en snutt. Alltid bra med film! Det är bara några minuters film och de visar inte allt, men de ger i alla fall ett hum om hur det kan se ut. Jag brukar alltid växla gångarter, tempo och vägar för att inte fastna i samma voltspår hela tiden.

Vi jobbar vidare med bandet och gör nya uppdateringar framöver. 🙂

Äntligen lördag! Rejäl sovmorgon, mandelplättar med hallon till frukost och ett besök på Svensk Ridsport i Kungsbacka. Kan inte bli mycket bättre. 😉

Anledningen till att jag åkte till Ridsport var att jag hade beställt ett par sneda stigbygelinlägg efter att ha sett Birthe Vogelius tipsa om det i sin DVD. Jag fick fixa och trixa rätt mycket för att få dem på plats, men till slut satt de där de skulle. När jag satt upp på min häst i dag så var jag beredd på att det skulle kännas riktigt konstigt eftersom de är rejäl skillnad mellan inner- och yttersida, men jag blev positivt överraskad. Wow! Så bekvämt! Varför har jag inte köpt sådana här tidigare?? Hade ingen aning om att det kunde göra så stor skillnad!

För ett par veckor sedan blev jag rekommenderad av hovslagaren att köpa ett preparat för Mackans hovar och som enbart finns i hovslagarsortimentet i särskilda butiker, men eftersom jag sällan har tid att besöka dessa när de har öppet så köpte jag en annan produkt på Ridsport:

Hoppas att den kan hjälpa till att fixa så att hovarna inte flikar sig och blir trasiga i nederkanterna. Det kommer att bli en intensivkur under en veckas tid och därefter skall jag komplettera med ett hovbalsam ur samma serie.

Inför dagens ridpass så hade jag en plan: övergångar, övergångar, övergångar och enkla byten och när jag kom in i manegen så såg jag att det låg några galoppbommar på diagonalen och tänkte Kul! det kan vi också klämma in! Började som vanligt att skritta på långa tyglar och arbeta för att få Mackan snabb i reaktionerna på skänklarna. Rätt som det var så började det åska och i samband med det så kom det in ett 20-tal kajor i manegen och de flög som tokar hit och dit. Mackan fick Hitchkock-feeling och rätt vad det var så hade jag väldigt lite att säga till om…

Satan i gatan! Blåst, regn, åska, blixtar och en hel flock med flaxande fåglar ovanför huvudet! Det kändes som om Mackan skulle krypa ur skinnet och för säkerhets skull så hoppade jag faktiskt av min häst. Lossade tygeln på ena sidan och arbetade honom i skritt från marken istället. Han var rejält upprörd över alla fåglar och drog några galopprepor runt mig, men till slut lugnade han ner sig och jag satt upp igen. Fåglarna ”hängde” på kortsidan vid A, så jag valde att hänga på volten vid C. Åskan drog över och jag kunde börja arbetet med övergångarna precis så som jag hade planerat.

Upp med blicken, in med magen, lätta i vänster. Upp med blicken, in med magen, lätta i vänster. Upp med blicken, in med magen, lätta i vänster… Att det skall vara så jäkla svårt!?Hela tiden fick jag påminna mig själv, men å andra sidan sägs det ju att om man är medveten om VAD man skall göra så är det ett steg i rätt riktning. 🙂 Långa ben! Lite lättare i dag med de nya inläggen tror jag, eller så var det bara inbillning… 😉 Vrid om vänsterhanden så att tummen är uppåt! Jösses vad mycket det är att hålla reda på! 😉 Till slut blev det ett roligt ridpass och jag gjorde mina övergångar och galoppen kändes riktigt bra. Mackan bar sig själv och jag kunde rida med en relativt lätt kontakt även om jag red på sidepull. Vänsterhanden! Lätta i vänsterhanden! Ja, ja… Till slut fick jag till även det. 😉

Det är kul med utmaningar – varje gång! 😀 Nej, nu ljuger jag… 😉 

Nu är semestern slut och jag har jobbat i nästan en vecka. Från noll till hundra över en natt… Puh! Snart drar dessutom studierna igång och då blir det ännu mer att göra. Puh!

I och med att det är fullt ös i vardagen så har jag inte haft tid att hålla igång uppdateringarna här, så det får bli en liten summering:

Jag har köpt ett begagnat equiband som jag har använt några gånger och jag tänker fortsätta arbeta Mackan från marken 2-3 gånger i veckan. Det skall bli spännande att se om det kommer göra skillnad. 🙂

Jag har tränat för Sofia igen efter ett låååångt uppehåll på grund av mina jobbiga muskler i säte och lår på högersidan. Jag red på hackamore och träningen gick riktigt bra – och musklerna i rumpan höll (även om de blev lite ömma på högersidan). 😉 Nästa träning är om drygt en vecka och då vill Sofia att jag rider på sidepull istället och jag tycker det är suveränt om vi kan få det att fungera. Jag fick bl a rida skänkelvikning in till kvartslinjen för att där övergå till öppna en bit, rakrikta före kortsidan och därefter göra likadant på andra långsidan – först i skritt och sedan i trav och galopp. Att göra det på hackamore var inte helt lätt, men det gick och hästen blev fin! 🙂

Häromdagen tog jag med mig min häst på en promenad. För att undvika bilar, bussar och motorcyklar genade jag upp till Fjärås Bräcka via sommarhagen. Där uppe var det ovanligt många människor som både motionerade och flanerade, men Mackan tog ingen notis om dem alls. Skönt. Jag gick fram och tillbaka på Bräckan och på vägen tillbaka träffade jag Isabel (som jag tränade för på Gåsevadholm) och hennes man och vi slog följe en bit. Supertrevligt att få prata med dem igen! När jag kom bort till vägen jag skulle ta tillbaka till stallet så var den avstängd på grund av vägarbete, så jag ta en annan längre väg tillbaka istället. På den vägen mötte vi bilar, bussar, bil med släpvagn och Mackan vinklade knappt öronen trots all trafik, vilket jag misstänker delvis beror på att jag bara gick och pratade med Isabel hela tiden. 😉

I dag var det bomträning med coach Emelie – även det efter ett lååååångt uppehåll. Det var både svettigt, svårt och roligt! Att köra bomträning på sidepull gjorde det ännu svårare, men jag tänkte att eftersom Sofia vill att jag rider på sidepull på nästa träning så vill det ju till att jag har ”ridit in” mig på det lite innan. Inledningsvis var väl Mackan så där lagom taggad, men när jag så småningom styrde mot bom-planka-bom på diagonalen så var öronen framåt och han fick ett jäkla tryck och drog iväg i full fart. Tokstolle! Jag hade noll koll men noterade till min glädje att han gjorde ett fint byte från höger till vänster galopp. 😀 MEN det tog ett antal meter innan jag fick stopp på honom… Jag fick rida om linjen några gånger för att hitta bättre kontroll, och när jag återfick kontrollen så blev det ju såååå mycket bättre. 😉 På det stora hela var mer okontrollerat i dag än tidigare, men det skyller jag på att det var så länge sedan vi tränade på bommar.

Nästa vecka är det EM och jag har seriebiljett till dressyren! MEN frågan är om jag hinner med allt… 😉

Äntligen blev det av! Jag och min kompis Lotta har pratat i evigheter om att åka till Stättared igen för att rida ut. Det är säkert drygt 10 år sedan som vi var där senast och den gången hade vi andra hästar och dessutom var min dotter Amanda med på sin C-ponny Appollo Silver. Världens sötaste C-ponny! ❤

(Amanda och Appollo, 2004.)

För ett antal veckor sedan mailade jag till Stättareds 4-H-gård för att höra om det var ok att rida där upp och vilken/vilka leder man i så fall fick rida på. Jag fick ett trevligt svar som berättade om att det var ok att rida på leden som var markerad med blått och vitt. Ungefär samtidigt la jag ut en förfrågan på FB där jag undrade om det var några som brukade rida i Stättared och i så fall var. Även denna gång fick jag bra svar och till och med en vägbeskrivning på den speciella ridleden – av en tjej som jag inte alls känner. Trevligt! 🙂

Väl framme i Stättared parkerade vi transporterna och ganska snart kom en tjej som jobbade där och berättade för oss att vi inte fick lasta ur våra hästar på Stättareds område eftersom Stättared räknas som djurpark och att det då är särskilda regler som gäller (från Jordbruksverket). Vi fattar… Absolut respekterar vi de regler som gäller, så det var bara att komma på en plan B. Efter några telefonsamtal så löste det sig och vi fick vi åka en liten bit för att parkera på en liten gård ett par kilometer från Stättared. Suveränt! 🙂 När vi kom dit blev vi fint mottagna och vi fick till och med en utskriven vägbeskrivning att ta med oss, och när jag läste sista stycket på vägbeskrivningen så tyckte jag att det kändes bekant och det visade sig att vi fick parkera hemma hos tjejen som hade kommenterat mitt FB-inlägg. 🙂 Ibland är världen liten!

Med vägbeskrivningen i fickan skrittade vi iväg upp mot Stättared. Det var alldeles lagom väder – växlande molnighet och lite lagom vind. Vi passerade getter, får, barn, grisar och kossor på vår uteritt och båda hästarna skötte sig exemplariskt. Så himla skönt! Vi red på grusvägar, genom bokskog, på asfalt och över stock och sten, upp och ner i terrängen och det var så himla mysigt! ❤ Vi mötte cyklister i skogen och bilar på vägen och inte en enda gång gjorde hästarna en sak av det. Så skönt! Det var ju en himla tur att vi hade fått vägbeskrivningen utskriven, för utan den så hade vi säkert irrat runt i skogarna fortfarande… 😉 Världens bästa vägbeskrivning!

Rundan vi red var ca 1,2 mil och jag vet faktiskt inte hur länge vi var ute, men det var nog minst i två timmar i all fall. 🙂 Och som Lotta sa: ”Det var nog inte tyst en sekund.” 😀 Vi enades om att det här var något vi borde göra i alla fall minst en gång i månaden, men då får vi hitta ett bra ställe att parkera på och kanske även andra trevliga ställen att åka till.

Tack Lotta för att jag fick ta del av dina bilder i all den stund jag är lite kass på att ta fram kameran. ❤

Första riktiga semesterdagen! Så himla skönt! Helt perfekt att semestern tajmade med det inbokade besöket hos veterinären för att fixa Mackans tänder. Före det att vi åkte till Kungsbacka Hästklinik för att träffa Carl-Fredrik så fick Mackan skritta på linan à la A2R och återigen blev jag positivt överraskad över hur väl han stretchade och i dag behöll han dessutom tempot. Egentligen hade jag tänkt att köra WIH (work in hand) också men då han arbetade på så fint på linan så lät jag honom göra det i ca 25 minuter.

Resan till kliniken tog ca 15 minuter och vid sådana här tillfällen är det väldigt skönt att inte bo i obygden, för jag har nära till typ allt. Väl på plats fick Carl-Fredrik trycka i Mackan två doser lugnande för att han skulle kunna arbeta i lugn och ro med Mackans tänder. Det är inte det att min häst är dum och stissig, för det är tungan som är problemet. Tungan är oerhört vältränad och om den far omkring i munnen så är det nog lätt att ”slipmaskinen” gör skador i slemhinnorna eller i tungan, och det vill jag inte. Bortsett från hakarna, som han får både fram och bak, och vågbett så såg det riktigt bra ut. Inga som helst skador från vare sig vassa tänder, bett eller nosgrimma. Skönt.

I vanliga fall brukar jag gå ut och promenera med Mackan innan jag lastar och åker hem, men i dag valde jag att låta honom stå i en av deras boxar i ca 40 minuter och vakna till under tiden som jag drack kaffe och läste tidning. 🙂 Semester!

Jag glömde fråga dem om det är åtta månader tills nästa besök, men det räknar jag med att det är. Carl-Fredrik sa att i och med att Mackan är 12 år så drar tänderna snart ner på växttempot, och jag tycker att det skall bli skönt att slippa åka var 6:e-8:e månad. 🙂 2050kr fattigare åkte jag hem med en häst som kommer att vara fin i munnen i alla fall de närmaste månaderna. Undrar just om jag skall beställa tid hos tandläkaren för egen del? Minns inte riktigt när jag var där sist… 🙂

Nu var det ett litet tag sedan som jag försökte mig på WIH och för att få lite inspiration och kunskap så har jag återigen tittat på Art2ride’s videos,  bl a den här där Will Faerber visar hur man kan/bör/skall göra. Jag har också läst och läst och läst och hittat info som jag nog missat (eller glömt att jag har läst): skynda långsamt! Alltså backade jag tillbaka i dag och fokuserade enbart på att uppnå stretch – först i WIH och därefter på linan. Jag brydde mig inte alls om att bakbenen nästan släpade efter hästen och jag var supernöjd med att han stretchade bättre än någonsin tidigare. Ungefär så här (om man bortser från bakbenen):

Bilden har jag lånat från https://www.youtube.com/watch?v=VaTHWtxhlmc för att illustrera hur det kan se ut. Gå gärna in på länken och titta. När Mackan börjar stretcha så gäspar han flera gånger, vilket är lite lustigt. Min tanke är att han säkert slappnar av mer än vanligtvis och att det är därför som han gäspar. Oftast är han stilla med tungan, men när han stretchar så gapar han lite och drar upp tungan – ungefär på samma sätt som i ridningen, men jag vet inte varför han gör så. Kanske blir det bättre med tiden? Detta gör han även när det inte är någon kontakt alls mellan hand och mun.

Efter ca 20 minuter med skritt så bytte jag ut tyglarna mot longeringslina och inspänningstyglar för att låta honom gå lite längre ifrån mig. Inspänningstyglarna tog jag bort efter bara ett par minuter då jag testade och upptäckte att det gick bättre utan dem. Bra! Efter några minuters skritt så lät jag honom trava lite i båda varven och han behöll stretchen rätt bra även i traven. Han arbetade bra med ryggen men aktiviteten i bakbenen var inte lysande, men den hade jag ju bestämt mig för att strunta i tills vidare. 😉 Jag måste erkänna att han hamnade lite på bogarna i traven, men eftersom jag har läst att det är en övergående fas så brydde jag mig inte så mycket om det i dag. Vi några tillfällen testade jag att trycka på honom lite mer för att få igång bakbenen i bibehållen stretch och det fungerade rätt bra. Jag får väl utöka de korta stunderna så att de blir längre och längre. 🙂

Bra jobbat i dag, Mackan! ❤

”Hur är det här då?” frågade Yvonne och jag svarade ”jo tack, det är rätt bra men jag har haft lite problem med piriformis…”. ”På höger sida?” frågade Yvonne och mitt svar blev ”ja”. ”Jag ser det, eftersom din högerfot är lite utåtroterad.” Fräckt att hon kunde se det, för själv hade jag inte en aning om det. 🙂 Inledningen på träningen blev lite skönt smärtsam eftersom Yvonne tog tag i mitt högerben och flyttade lårbenet bakåt, lyfte det uppåt och skakade lite lätt i det plus lite andra rörelser. Så himla najs! Det vänstra benet var mer följsamt och inte lika påverkat som det högra och jag kände en väldig skillnad på vänster och höger när Yvonne testade rörelseförmågan i benen. Efteråt var det en skön känsla i benen och det kändes som om benen var 10 cm längre än vanligtvis. 🙂 Tänk om hon kunde komma varje dag och dra i mina ben när jag sitter i sadeln… På den frågan svarade hon att det gick att ordna, men att det var en pengafråga. 😉 Kan tänka mig det! Jag fick också ställa mig upp och sätta mig ner igen och då vinkla mitt bäcken bakåt: ”Tänk att fisen skall gå framåt om du råkar fisa.” 😀

Den här träningen var inte hemma hos Yvonne utan hos en av Dressyrpinglorna som jag känner sedan tidigare. Mackan har aldrig gått i den här paddocken tidigare och han tog flera tillfällen att ”bli rädd” för olika saker. Fjant! Även om jag tycker att han bara är fjantig så får jag svårt att slappna av helt i det läget eftersom jag inte vet när/om han skall reagera på något. ”Andas och låt andningen placera bollen lågt ner i din kropp”. Självklart, det är ju lösningen på allt… 😉 Andas, andas, andas.

”Ha dina händer lite mer burna och tänk på att ha tummarna upp – framför allt på vänsterhanden” hörde jag Yvonne säga i hörluren i örat. Va? Har jag inte tummarna upp?? Det känns ju så… Tänk vilken kroppsuppfattning jag har. Högerfoten pekar utåt och vänstertummen inåt. 😉 ”Varför behöver du göra omtag på tygeln så ofta? 🙂 Är det för att han är tung i handen eller för att tygeln glider ur handen?” ”Det är för att tygeln glider…” Nu skall jag försöka hålla fast tygeln bättre/hårdare men aktivera det där gummibandet i armbågsleden som en tränare sa till mig för så många år sedan. Varför kan man inte bara ta till sig all kunskap och ha kvar den? Lite som när man programmerar en dator… Det smärtar att behöva erkänna att jag är lite som en teflonpanna – typ inget fastnar. 😉 Jo, det gör det väl, men det behövs väldigt många repetitioner och om det går för lång tid mellan påminnelserna så faller de ur minnet så småningom. Ofta är det nästan som att lära om sådant som jag redan har lärt mig. Märkligt.

Nu skall jag fokusera på att ha champagneglas i händerna för Yvonne hotade med att ha en test om ett tag där det skall vara champange i glasen och att jag får dricka upp det jag inte spiller ut. 😉 Så nu vill det till att jag tränar riktigt flitigt! Skål!

Om jag skall summera den senaste träningen så är det följande jag skall tänka lite extra på:

• Ha champagneglas i händerna.
• Bara mjukt följa med i skritten och inte driva med mitt säte.
• ”Fisa framåt”. 😉

Nu hoppas jag att jag kan boka in fler träningar under sommaren, både för Sofia och för Yvonne, och dessutom få tummen ur att lasta min häst och rida ut i underbar natur som komplement till A2R och equibodybalance. Jag skall dessutom ladda DVD-spelaren med Birthe Vogelius Spänst och harmoni i ryttarens sits. Det är en DVD jag verkligen kan rekommendera! Bara det att lyssna och titta på goda exempel gör mycket för min kroppsuppfattning då jag matar hjärnan med ”rätt” input och det blir lättare för mig att hitta rätt när jag väl sitter på hästryggen. Träna, träna träna.