Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Tränade på läxan.

Sen dag på jobbet igen men jag var fast besluten om att rida trots att det skulle bli sent på kvällen innan jag kom hem. Skrittade fram ganska länge och övergick till att träna på det som jag tränade på för Ammie härom dagen. Faktum är att det är mycket svårare att hitta rätt i ridningen när det inte är någon som tittar och talar om hur det ser ut. Tyvärr har vi inte fått några speglar till ridhuset ännu, men det kommer förhoppningsvis inom en inte allt för avlägsen framtid. 

Jag har fått så mycket input att jag knappt vet vad jag skall fokusera på. I dag blev det i alla fall händerna och att försöka hålla reda på vilket öra Mackan sänker så att jag kan ta ett uppresande tygeltag på den sidan. Jag försökte också skapa energi i övergångarna – framför allt från skritt till trav. Likaså försökte jag få kontroll på ytterbogen i höger varv, men det är banne mig inte lätt. Mackan skjuter ut bogen och jag måste försöka hålla in den med hjälp av skänkeln och tygeln, vilket inte är helt lätt alla gånger.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 50

Ett gott försök i alla fall :)

Lagom till jag skulle rida så började det regna och blåsa riktigt mycket och jag trodde nästan att det skulle lossna delar från ridhusets väggar. Mackan var riktigt spänd och hoppade hit och dit när det knakade i väggarna och taket, så jag fick avbryta ridpasset tidigare än beräknat eftersom det knappt var någon idé att försöka få till en lösgjord häst.

Jag är nöjd med att jag faktiskt sadlade och red min häst trots att klockan var mycket på kvällen. (Kom precis på att jag alldeles har kommit av mig med att skriva tre bra saker – det som ingick i kursen Mental träning som jag gick förra vintern. Får nog uppdatera mig på det vi gick igenom då.)

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 35

Yoga

I dag vad det sista gången på min yogakurs och Mackan fick därför vila. Yogan känns faktiskt riktigt bra och jag har beställt hem en DVD så att jag kan yoga hemma också när jag inte får tillfälle att gå på någon ”klass” i veckan. Hoppas bara att det blir av… I min fantasi så ser jag mig själv, stark och smidig, utöva yoga på altanen i sommar – det är väl en bra målbild?

Efter yogan så var det stallmöte för att stämma av diverse saker. Verksamheten är ju nystartad och alla bitar finns inte på plats riktigt ännu, men det kommer att bli kanonbra när allt fungerar som det skall. Ammie överraskade mig genom att ha mockat Mackans box. Gulligt! Hon visste att jag skulle bli sen och ville då underlätta för mig. Tusen tack! Det var ett trevligt stallmöte och det känns hoppfullt inför framtiden.

Lev väl!

Skyndar långsamt.

Även om jag gärna hade ridit i den nyharvade manegen eller den lika nyharvade paddocken och tränat galopp-öppnor, tramp och annat roligt så fick jag hejda mig och tänka att jag inte alls har bråttom – det viktiga är ju att Mackan håller så att vi kan rida vidare i flera år framöver. Så istället för att göra det jag kanske allra helst hade velat så skrittade jag ut på halvlång tygel i 50 minuter. 

Hade svårt att bestämma mig för vilken väg jag skulle ta, men till slut valde jag vägen bort mot golfbanan (igen). Istället för att gå upp i skogen så fortsatte jag rakt fram för att se vart vägen gick, men den anslöt ganska snart till motionsspåret – och där får man ju inte rida, så jag vände tillbaka och red bort mot golfklubben för att se hur långt jag kunde komma där. Inte så långt där heller, tyvärr. Vände ännu en gång och red tillbaka till stallet. Förhoppningsvis blir ridvägarna fler när/om det torkar upp i naturen.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 50

Dressyrträning på grusvägen.

Underbara lördag! Ställde inte klockan, utan sov tills jag vaknade vid 9-tiden. Härligt! Tillbringade några timmar på Kungsmässan tillsammans med dottern Amanda som ville ha smakråd om vilken jacka hon skulle köpa. Hon samlade vuxenpoäng när hon bjöd mig på fika! Supermysigt att ha lite tid tillsammans – det är ju inte så ofta nu för tiden när hon inte har häst längre.

Dagen efter träning brukar innebära repetition och i dag körde jag det ute på grusvägarna istället för i manegen eller i paddocken. Red bort till golfbanan och fortsatte på grusvägen där. Testade att ge Mackan lite adrenalin genom att använda skänkel, spö och röst. Första gången nöjde jag mig med att låta honom skritta på efter samlingen, men gångerna därefter lät jag honom trava på en liten bit. Tycker själv att det gick rätt så bra, även om jag fick arbeta med att han inte skulle böja sig som en ostbåge och slänga ut rumpan åt höger. Försökte vara lite tuffare så som Ammie sa och det fungerade för stunden. Efter ett par korrigeringar så fattade Mackan vad som gällde och gick rakare framåt. När vi kom in på slingan som går utmed motionsspåret så fattade jag galopp och lät Mackan galoppera på tills dess att vi skulle in på stigen genom skogen. Sträckan genom skogen är inte så lång innan man kommer ut på en annan grusväg och själva rundan är rätt kort, så jag red rundan två gånger med samma upplägg. Jättemysigt! Skrittade sedan tillbaka till stallet och stretchade Mackan under tiden som jag pratade med några andra i stallet. Riktigt trevligt att inte vara ensam i stallet. Konstaterade att jag är så otroligt nöjd med min häst och att han är så trevlig som han är – bussig och okomplicerad. 

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 50

Bättre energi i en högre form.

Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bokade träning en fredag eftermiddag.. Jag som alltid är dödstrött på fredagarna. Gjort är gjort och det var bara att bita ihop.

Skrittade fram Mackan lite extra länge i dag i och med gårdagens ansträngande uteritt och hann dessutom jogga honom före det att Ammie kom. Började direkt med att ställa krav på formen och aktiviteten – inget slöridande här inte! ”Du skall ha hans rumpa till vänster om dig”, ”in med bogen”, ”han får inte stå på dina fötter, eller?” är bland annat sådant jag får höra. Vissa uttryck är nya för mig och då måste jag fråga vad hon menar. Jag fick höra att jag måste vara tydligare med att säga till honom vad jag tycker i vissa lägen, för annars kommer det aldrig att bli bättre. T ex i höger varv i galoppen så slänger han in rumpan innanför spåret och då skall jag korrigera det med att rida mer på yttertygeln för att få in bogen och jag skall tydligt tala om för honom med innerskänkeln att jag inte accepterar att han står emot min skänkel. Ammie liknade det vid att jag förmodligen hade sagt till honom ordentligt om han hade ställt sig på min högerfot, och att jag skall reagera på nästan samma sätt i ridningen. Det där är lite av min akilleshäl… Jag är lite för diplomatisk för det mesta. Ofta blir det ”jaha, du tänker så, då kan vi väl kanske göra det istället” som jag säger till hästen (och till människor). När jag red som Ammie sa så blev det riktigt bra och nu är det upp till mig att försöka hålla det så. Skall bara komma ihåg alla nya saker som jag skall hålla reda på – det blir inte lätt. Inte ens nu när jag sitter och skriver kan jag komma på alla instruktioner som jag fick. Jag minns att jag skall rida mer öppna i galoppen för att stärka honom, och jag skall stretcha högerbogen även i ridningen. Jag skall använda skänkeln längre fram, för jag vill gärna dra bak den. Korsande tygeltag kan jag arbeta med när jag tränar, men inte på tävling. ”När vi tränar kan vi göra (nästan) vad vi vill.” I öppnan skall jag stödja tyglarna mot halsen på honom, höja ytterhanden något och lägga den över innerhanden, vilket då innebär att jag korsar tyglarna (om jag kommer ihåg det rätt…). Energin är oerhört viktig och jag kan gärna peppa honom både med skänklar och röst för att ge honom lite adrenalin. Skall också komma ihåg att behålla energin även i övergångarna till skritt. 

När jag väl får till det så blir det en härlig känsla! I örat hör jag Ammie som säger ”fiiiiin häst”, ”duktigt där”, ”fin sida”, ”bra ridet”, ”där har du en MSVB-form” mm. I dag sa hon också ”där du tror att du är ridmässigt – det har du passerat för länge sedan”. Hmmmm.. Det är nog bara att inse att jag är nog bättre på det här än jag tror och jag måste ha det tänket med mig i ridningen för att inte fastna i en medioker LB/LA-lunk. Dessutom sa Isabel, som jag har tränat för tidigare, att hon aldrig hade sett Mackan så bärig och i en sådan form. Kul! Det var visserligen ett tag sedan hon såg honom, men beröm är alltid trevligt. 

Skall försöka träna en gång i veckan några gånger till så att jag kommer in i det här nya – skall bara ta en titt i plånboken först…

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Vilse i skogen…

Så här dagen före träning var tanken att rida ut en lite lagom sväng, men så blev det inte riktigt. Precis när jag kom ut med Mackan från stallet för att sitta upp så kom det ut två ponnytjejer från ett annat stall intill, och de skulle också rida ut. Först red jag lite bakom dem, men Mackan tog älgkliv och var ganska snabbt ikapp dem. Där de skulle vänster hade jag tänkt höger och Mackan var inte alls nöjd över det. Snabbt frågade jag om jag kunde haka på dem – jag ville ju samtidigt lära mig nya vägar som jag kan rida. Sagt och gjort – jag följde med dem istället för att rida själv.

Vi började med att rida på den s k galoppbanan, som för ett tag sedan faktiskt var en galoppbana men som nu tyvärr har fått makadam på sig och inte alls är lämpad för galopp. På en sträcka är det lite bättre och där travade vi. Sedan tog vi en grusväg/skogsmaskinsväg upp på ett kalhygge och vidare in i skogen. Så långt hade jag ridit tidigare, men inte längre. Det var en fin skogsväg som tog oss längre och längre upp på berget, och terrängen blev värre och värre. (Tjejerna hade aldrig tidigare ridit här, men var nyfikna på om man kunde det…) När vi kom upp på toppen så var det ett  kärr där och marken var riktigt sumpig och äcklig – med inslag av stubbar, stenar och annat. I det läget hade vi kommit så långt så att vi inte ville vända och ta samma väg tillbaka eftersom det hade varit jobbigt att ta sig upp på toppen. Mitt uppe på berget så hade vi ingen aning om vart vi skulle. Det fanns inga riktiga stigar eller traktorspår att följa, så det kändes lite olustigt i och med att det började skymma. Det slutade med att jag fick ta upp mobilen för att se hur väderstrecken låg och åt vilket håll vi möjligtsvis skulle kunna rida för att komma hem före mörkrets inbrott. Tur att jag hade sällskap! Kartan visade riktningen, men terrängen var riktigt eländig. Var lite orolig för att skorna skulle lossa eller att Mackan skulle skada sig i det djupa, geggiga underlaget där man knappt kunde se hur stubbar och grenar låg. Efter en stund så kunde vi se en riktig grusväg och vi blev då lättade över att ha hamnat rätt. Sista biten ner till grusvägen var riktigt jobbig: hästarna hade fullt sjå med att hålla sig på benen och benen kanade hit och dit emellanåt. Fy! Det kändes riktigt skönt när vi fick fast mark under fötterna.

Istället för att rida direkt hem så visade tjejerna mig en annan väg man kunde ta, och då kom vi ner intill en motionsslinga där det var jämnt och bra underlag. Vi hade tur som kom ut ur skogen i tid, för när vi kom tillbaka till stallet så var det nästan mörkt och Mackan såg helt slut ut, vilket jag gott kan förstå. Pannbandet satt på sned och han hade en liten grankvist i pannluggen, så det syntes att han hade varit ute på äventyr i skogen.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 100

Yinyoga!

I dag testade jag Yinyoga för första gången. Jag går en kurs i Hathayoga på måndagar, men i och med att jag tränade med Mackan i söndags och ville rida i måndags när kursen var, så fick jag gå på Yoga i dag istället. Yinyogan var väldigt annorlunda mot Hathayogan! Jag visste att man skulle hålla sina positioner väldigt mycket längre i Yinyogan, men det var även annorlunda ”ställningar” som gjorde att jag blev lite vilsen ett par gånger. Jag tror säkert att det är väldigt nyttigt för hela mellangärdet, men jag tror nog att jag föredrar Hathayogan – den är mer dynamisk. Får se hur jag kan pussla ihop yogapassen med ridningen när kursen är slut och det är dags att börja träna mer på egen hand.

Jag köpte mockning och matfix i stallet i dag så att jag kunde träna efter vår APT på jobbet. Jag sa dessutom att om det var så att de ville rida ut så fick de gärna låna Mackan, men jag vet inte hur det blev med den saken. Han hade säkert uppskattat att komma ut en sväng istället för att stå i grushagen och boxen hela dygnet. Nu längtar jag tills dess att de kan gå i stora hagen i flock! Det återstår väl då att se om Mackan kan hålla sig i skinnet och inte bralla så att han skadar sig hela tiden…

Lev väl!

Tid (i minuter): 90

Repetition i manegen.

Tränade i går och repeterade i dag för att se om vi kunde fixa lite adrenalin på egen hand. Det hann bli mörkt innan det var dags för ridning, vilket innebar ridning i manegen i dag. Skrittad fram rätt länge i och med att Mackan fick gå rätt ordentligt i går och märkte då att underlaget var väldigt djupt på sina ställen. Förhoppningsvis sätter sig underlaget inom kort så att det blir ”havsbotten” över hela manegen istället för bara i mitten. 

När det var dags att övergå till traven så började jag med att jogga Mackan några varv åt vardera håll innan jag övergick till att försöka få lite adrenalin och tramp före övergångarna i skritt till trav. Han fattade rätt snabbt vad jag var ute efter och jobbade mer uppåt än framåt i övergångarna. Kul! Gjorde några stycken i varje varv innan jag övergick till att försöka få med mig känslan i övergångarna till galoppen. Det finns helt klart en del att träna på, men det är kul att det i alla fall går lite framåt. Ser verkligen fram emot att få speglar i manegen så att det går att hålla lite bättre koll och inte bara gå på känslan.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60