Författare: dressyrbitchen

Jag som skriver på bloggen är 60+ och min stora passion i livet är hästar. För några år sedan hade jag en dröm om att bli så duktig på dressyr att jag skulle tävla i "hatt och frack" men nu har jag insett att tävling inte alls är det som är viktigt för mig längre. Det som är viktigast är att min häst mår bra och att jag rider och tränar honom på ett så bra sätt som möjligt. De senaste åren har jag fokuserat på CR (centrerad ridning) och VBR (vertikal balanserad ridning), men tyvärr har jag ont i mina höftleder/ljumskar och kan numera rida max 2 gånger i veckan. För att aktivera min häst på ett bra sätt så mixar jag ridningen med tömkörning, Equibodybalance (både med och utan Equiband) samt en och annan promenad. Min häst är en så kallad "halshäst" och han fick ett antal behandlingar med kortison i halskotpelaren sommaren 2013. (Mer om det i bloggen.) Det var många som förberedde mig på att han förmodligen inte skulle kunna fungera som ridhäst, men jag fick god hjälp av veterinärer och ett behandlingsteam på Husaby Hästklinik och efter det har han fungerat ypperligt som ridhäst. Han har pålagringar i halskotpelaren och jag har följt rådet jag fick på Husaby: "Halshästar måste underhållas." Det har jag gjort, både med massage, laser, elektroterapi och kiropraktik (dock får kiropraktorn inte jobba med halsen). I och med att min häst har fungerat så bra åren efter pärsen med halskotpelaren så hoppas jag att han kommer fungera lika bra i många år framöver. Förutom problemen med halskotpelaren så har vi även överlevt en allvarlig fraktur i ett underarmsben och en foderstrupsförstoppning som inte var helt lätt för veterinären att lösa.

Programridning för Britt Hammar.

Söndag och programridning. Nu var det över ett år sedan som jag red program och det var med skräckblandad förtjusning som jag åkte till Frillesås för att rida för Britt Hammar. Britt i sig är ju väldigt positiv, så det såg jag fram emot. Det jag var orolig för var att få hjärnsläpp och inte komma ihåg programmet, vilket i och för sig inte hade varit någon katastrof heller. Så jag vet egentligen inte varför jag var lite nervös.

Jag var helt övertygad om att jag skulle rida 10.15 och planerade min framridning utefter det, men efter en stund på framridningen konstaterade vi att vi var två som hade samma tid. Typiskt! Jag dubbelkollade mitt mail och såg då att det var jag som hade tagit fel på tiden. JAG! Ja, ja… det var bara att hoppa av hästen för en stund och köra lite kortare framridning inför min nya tid.

Mackan kändes riktig fin när jag red fram i manegen och när jag tittade i speglarna så såg jag att han rör sig betydligt bättre nu än före alla behandlingar i halsen – både fram- och bakben är mer aktiva. Kul!

Jag fick startsignal och började rida mitt program. Inridningen var rak och fin, halten var också bra, traven på diagonalen kändes också riktigt bra, men när jag gick in i skänkelvikningen så utbrast Britt: ”Är det inte MsvC:1 du rider?” ….”Eeehhh, nej. Där är jag inte ännu…” blev mitt svar. Britt fick rota i sin väska och hittade som tur var ett protokoll för LA:3, så jag fick börja om. OK, bara att göra om. Tyvärr blev inledningen den här gången inte lika bra som den tidigare (fick bara 5 på inridningen), och jag var i det läget tacksam över att det bara var en träning och inte tävling. Resten av programmet flöt på rätt bra med undantag för ena skänkelvikningen där Mackan la huvudet på sned och när jag skulle vända halvt igenom i samlad galopp då det blev travinslag. För övrigt var det mest i skalan 7-8 poäng per moment. Amie stod på läktaren och tittade samtidigt som hon filmade (på eget initiativ). Helt super att hon är med på träning och tävling och kan stötta vidare på träning och tävling! 

Efteråt sa Amie att Britt (för en gångs skull) var ganska nära verkligheten och att hon inte alls var så snäll som hon brukar. Tack för det! Jag vill gärna ha så ”verkliga” poäng som möjligt så att det inte blir en chock när jag kommer ut på tävling. Kommentarerna från Britt var: Ga bra gångarter (7), ga bra påskjut från bakbenen (7), rör sig i ga bra balans men ibland orolig i form (6). Snygg sits, ga bra förberedda rörelser (7). Du red noggranna vägar och hade rätt tempo (7,5).

Nu tränar vi vidare och hoppas nå oanade höjder! 😉

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 90

Tillbaka till ridning!

Vid gårdagens uteritt så kom jag på att jag nog behövde en drillning i ridningens ädla konst – helst i morgon, dagen före programridningen. Jag hade sådan tur att Amie hade tid! Nu var det ju nästan 1,5 vecka sedan som jag red sist och på något vis så tappar jag ridningen då, så det var välbehövligt med en träning nu. 

Skrittade fram ordentligt och hann trava, galoppera och skritta lite till innan Amie kom ner till manegen. Jag fick tänka på att hitta takt och tempo, ”rida bogarna” för att han skulle spåra. Amie konstaterade att jag lätt blir fast/hängande i vänsterhanden, vilket jag tror kan bero på att Mackan lägger tungan där och är då stenhård i munnen. Jag har tidigare lättat mycket oftare i vänsterhanden och erbjudit stöd i höger och får nog börja med det igen… För övrigt kändes det bra – även om Mackan rör sig mycket mer i kroppen nu och att det känns som om jag inte kan sitta still, men Amie säger att det inte syns. Tack för det. Märkligt vad snabbt jag kan hitta tillbaka, bara jag får lite hjälp på traven.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 80

Morgonritt med yogapass efteråt.

Dessa underbara långhelger! De är guld värda! Den här dagen satte jag klockan tidigt och var i stallet redan före 8.00 för att hinna fixa allt innan yogapasset vid 12. Det är så mysigt att komma till stallet på morgonen, men det kan vara lika mysigt att ha långfrukost hemma…

Skrittade ut en sväng och njöt av det vackra vädret. Helt fantastiskt! Red bort till golfbanan, klättrade upp för några backar, genom skogen, nerför några backar, vände, skrittade uppför igen och skrittade därefter tillbaka till stallet. Helt ok runda. Det är dock lite trist att det ligger makadam på flera av vägarna runt omkring Gåsevadholm nu, men det är väl för att de har kört med stora skogsmaskiner under vintern och våren. Hoppas bara att de kan återställa vägarna så att det går att trava och galoppera där också. Galoppbanan är helt värdelös nu – det är knappt att det går att skritta där. Riktigt trist! För övrigt är det olika projekt på gång vid stallet och ett av dem är en stor gräsbana/äng där det skall komma upp hinder. Nu känner jag att det får bli en hoppsadel igen så att jag kan låta Mackan ha lite kul igen!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 50

Lite motvilligt fattade han höger galopp.

Lite nervös så sadlade jag Mackan för att ta ett ridpass i manegen. Nervös var jag för att jag inte visste hur han skulle kännas och för att han kanske inte var så bra som jag hoppades. Paddocken är stenhård så jag valde manegens havsbottenlinknande underlag istället. 

Skrittade fram extra länge och passade på att skritta hela LA:3 så att jag skall komma ihåg det när det väl blir dags att rida det. (Har också tittat på YouTube för att komplettera minnesträningen.) Tror att jag nu har koll på programmet, för det vore ju dumt att tappa poäng för en felridning när jag har fullt upp med att skrapa ihop poäng ändå. Efter skritten red jag lite fultrav innan det var dags för galoppen. Började galoppera i vänster varv och det var inga problem, men när jag bytte varv så ville han först inte fatta höger galopp. Jag testade olika varianter: övertydliga hjälper, lätta ordentligt i innertygeln, rakt spår, böjt spår och efter några fattningar så fick vi till en högergalopp. När han väl galopperade så var han inte fyrtaktig utan galoppen kändes helt ok. Skönt. Jag red honom i en lite lägre form än vad jag har gjort det senaste eftersom jag tänkte att det nog var bra om det var så att han hade haft känningar av nacken. Galopperade en del i båda varven, stämde av den förvända galoppen och red även öppna i galopp utmed långsidorna. Avslutade med att skritta ut en liten vända. Nu känns det hoppfullt igen, så jag avbokar inte söndagens programridning. 🙂

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 70

Laserbehandling

Valborgsmässoafton. Vart tog allt festande vägen? Förr, när jag var ung, då var det alltid Göteborg och Cortegen som gällde. Så är det inte nu. Nu är det precis som en vanlig dag, inget märkvärdigt alls. Jag tror att det behövs lite mer glitter och glamour i vardagen för min del. Annars blir ju de flesta dagarna lika – och det är ju inte så kul. Tyvärr är jag väl typen som tänker en massa och planerar, men när det väl kommer till kritan så händer det ingenting… Undrar om det går att göra något åt det? Eller om man är som man är? Hur många gånger har jag inte tänkt att jag skall fixa med en ”after ride” utan att det har blivit av? Minst 10 gånger! 

Trots att det var afton så hade Mackan en laserbehandling inbokad – det finns tydligen fler som inte firar så värst mycket. 😉 Efter behandlingen så gick jag en stund med Mackan i paddocken och så fick han äta gräs en stund innan det var dags att ställa honom i boxen igen. Har bokat in en ny tid för helkroppsbehandling samt laser om 14 dagar. Pengarna rinner mellan fingrarna i en strid ström…

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Vill inte fatta höger galopp…

Nu har det gått ett antal dagar efter förra veckans dipp och Mackans kiropraktorbehandling och det var dags att sitta upp för att kännas hur han kändes. Red i paddocken, som var stenhård, så det blev ett kortare pass bara för att stämma av. 

Skrittade fram rätt länge och övergick till att trava och rida lätt en stund. Inga konstigheter. Fattade vänster galopp och rullade på lite i lätt sits, bytte varv och skulle fatta höger galopp men det ville inte Mackan. Testade ett antal gånger och var övertydlig i mina hjälper och till slut fattade han rätt galopp, men den kändes inte alls bra. Är det sträckningen i vänster triceps som spökar? Eller var det på grund av något annat? Ingen aning, men jag red i max 30 minuter och gick in och stretchade Mackan ordentligt istället för att rida vidare. I morgon är det dags för en laserbehandling och då uteblir ridningen, så det fick bli lite light i dag.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Besök hos dottern, Spanska Ridskolan och yoga.

Efter fredagen behandling av kiropraktor Magnus så fick Mackan vila lite fler dagar än vad han kanske behövde, men hellre lite fler än för få. På lördagen åkte jag till Malmö för att hälsa på äldsta dotterna Martina och hennes sambo Stefan och på kvällen var jag och Martina på Spanska Ridskolan. Efter föreställningen åkte vi tillbaka till Martinas lägenhet och då hade Stefan maten på G. Det blev en sen middag, men väldigt mysig! 

Dagen efter så var vi en sväng på Plantagen för att fixa blommor och krukor till deras uteplats, och därefter så lämnade jag och Stefan av Martina på sjukhuset i Malmö eftersom hon började sitt arbetspass 12.30. I och med det så var jag hemma tidigare än planerat och hann ta en sväng förbi Mackan på eftermiddagen. Brydde mig inte om att rida, men han fick beta gräs en stund.

På måndagen hade jag kunnat rida, men jag valde att ge Mackan en vilodag till medan jag själv gick på ett yogapass. Det var ett riktigt ansträngade pass och jag tror faktiskt att yogan kan göra god nytta för min ridning – kanske inte rent tekniskt, men i alla fall om man ser till styrka och smidighet.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Kiropraktor Magnus på besök.

Sköna fredag! Konstaterade på vägen till jobbet att även om det är riktigt roligt att jobba så är det ännu roligare att vara ledig. Tur att det är så många klämdagar framöver och dessutom snart sommarlov. 

Svängde förbi stallet i morse igen, inte för att kolla Mackan utan för att lämna behandlingsprotokollet från Husaby, och konstaterade då att det är så himla mysigt att komma in på morgonen och höra hästarnas välkomnande – det kan jag verkligen sakna från åren då vi hade gård och hästarna hemma.

På eftermiddagen var det dags för Mackan att träffa kiropraktor Magnus igen och det var ju tur i och med att Mackan har varit lite annorlunda de senaste dagarna. Magnus konstaterade att det fanns en del att justera och hans kommentar var ”han är ju inte direkt Sparven från Minsk”. (Olga Korbut, kallad Sparven från Minsk, var en av 1900-talets främsta gymnaster. Hon deltog i OS i München år 1972 och vann tre guldmedaljer och tog sin fjärde i Montréal år 1976.) Nej, det kan man ju inte anklaga honom för att vara… Ända sedan han var liten så har han varit rätt så klantig: sprungit in i träd, rusat omkull med sträckningar som följd mm. Hur som helst så gjorde Magnus det han kunde och nu skall Mackan ta det lugnt i några dagar och efter helgen kan jag sitta upp igen, skritta och känna av hur han känns. Förhoppningsvis så är han helt symptomfri och fungerar som vanligt. Jag har beställt ytterligare tid för laserbehandling och Magnus får lägga upp en serie med behandlingar för att ev stävja en begynnande inflammation. Jag har också bett Magnus att fixa en ny tid för behandling så att vi motar Olle i grind och gör vad vi kan för att underlätta för Mackan. Jag fick tips om hur jag kan göra med bakbenen för att öka rörligheten: stå med böjda ben, lyfta Mackans bakben ungefär som man gör på ett böjprov, cirkulera hoven/benet. Tänker att det kan göra underverk även för min bakdel. 😉

Magnus kunde inte känna något i nacken som var akut eller som kunde ha orsakat Mackans märkliga beteende och det tolkar jag som att det ändå känns hoppfullt. Efter behandlingen, när jag gick med Mackan i paddocken, så krumbuktade sig Mackan och var riktigt pigg. Härligt! Det var annat än härom dagen.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Inte alls bra… :(

För att hinna rida efter jobbet vid 19-tiden i går, så hade jag bett om hjälp med mockning och matfix. Var fast besluten om att orka genomföra ett ridpass med fokus på galopparbetet, men märkte genast att något inte stod rätt till med Mackan. Han verkade sinnesslö och hade mycket mat kvar i boxen trots att han hade stått inne i ca 1,5 timma, och så lång tid skall det inte ta att äta upp 2 kg hö… Först tänkte jag att det kanske bara var som jag inbillade mig och att det skulle gå över om han väl kom ut på ridbanan, men det gjorde det inte. Jag brydde mig inte ens om att sitta upp. Han stod med lite sänkt huvud och var ovillig att röra sig framåt. Skit också! Kolik? Feber? Nackkotorna? Tankarna flög runt i huvudet på mig. Gick tillbaka upp till stallet och sadlade av, hämtade transportskydden och satte på dem för att se om han skulle nervösbajsa – och det gjorde han. Ingen kolik vad det verkade som. Letade febrilt efter min febertermometer, men kom på att den mest troligt låg kvar hemma i ena stallskon i hallen – bara för att jag skulle komma ihåg att ta med den. Typiskt att jag tog joggingskorna i dag då. Som tur var så kom det några tjejer till stallet, varav den ena hade en termometer jag kunde låna. Tempade och konstaterade att han låg strax över 38°, och med den värmen som hade varit på dagen kunde det gott vara så att tempen hade gått upp något under dagen. Tog ut honom på gräset för att se om han ville röra sig och äta lite, och det ville han verkligen. Ja, inte röra sig då, men äta i alla fall. Han hetsåt alla grässtrån han kom åt, så aptiten var det inget fel på. Misstänkte starkt att han hade gjort något med nacken så att nerverna hade kommit i kläm igen. Jag kände liksom igen signalerna trots att de inte var så starka som när han skulle lägga sig ner på stallgången för drygt ett år sedan. F-n också! Det kan mycket väl vara så att han i sin iver att få bort någon fluga eller annat flygfä har slängt till med nacken och försatt sig i en dum situation – det är enda förklaringen jag kan ha. Dagarna innan har han ju gått riktigt bra i ridningen och dessutom varit riktigt pigg.

Jag fick lämna honom i stallet vid 21-tiden för att återvända vid 7-tiden i morse, och då för att ta tempen och lägga på ett insektstäcke. Får erkänna att jag var nervös när jag körde till stallet eftersom jag inte visste i vilket skick jag skulle hitta honom. Glädjande nog var han mycket piggare och han hade inte heller någon temp. Skönt. I och med att jag inte vet om det är nacken som spökar igen så skall jag ge honom några dagar ledigt för att utvärdera efter helgen. I morgon kommer kiropraktorn (som var inbokat sedan tidigare) och då kan han även ge Mackan en laserbehandling. På lördag åker jag till äldsta dottern i Malmö för att mysa och gå på Spanska Ridskolan, så det blir lagom att kolla statusen på Mackan på måndag. 

Funderar på att åka bort till veterinären och be dem ultraljuda halsen för att se så att det inte är inflammerat igen. Behöver kanske inte åka hela vägen till Husaby för det… Håll tummarna!

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Repetition av gårdagens övningar.

Fick sällskap av dottern Amanda till stallet i dag, och det är inte ofta det händer nu för tiden. Riktigt mysigt! Eftersom vi inte har några speglar ännu så red jag ute och placerade Amanda vid kvartslinjen för att hålla koll på om jag lyckades rida Mackan rak i alla gångarter. Det gick väl sådär… Efter en stund kom Amie ut med sin häst och typiskt nog så fick jag lite prestationsångest och funderade på om hon tyckte att jag lyckades med läxan eller ej. Faktum är att hon säkert hade fullt upp med sin egen ridning och absolut inte hade koll på mig. Precis som vanligt så går det mycket bättre på träningen när jag får hjälp, och inte alls lika bra när jag skall träna själv. Misstänker att jag inte är lika sträng mot mig själv och godkänner/ger upp lite väl snabbt istället för att vara ihärdig. Egentligen borde jag väl träna minst en gång i veckan – men plånboken är tunn nog som det är. Någon dag kanske jag vinner på Triss 😉

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 60