Kategori: Okategoriserade

Bättre energi i en högre form.

Vet inte riktigt hur jag tänkte när jag bokade träning en fredag eftermiddag.. Jag som alltid är dödstrött på fredagarna. Gjort är gjort och det var bara att bita ihop.

Skrittade fram Mackan lite extra länge i dag i och med gårdagens ansträngande uteritt och hann dessutom jogga honom före det att Ammie kom. Började direkt med att ställa krav på formen och aktiviteten – inget slöridande här inte! ”Du skall ha hans rumpa till vänster om dig”, ”in med bogen”, ”han får inte stå på dina fötter, eller?” är bland annat sådant jag får höra. Vissa uttryck är nya för mig och då måste jag fråga vad hon menar. Jag fick höra att jag måste vara tydligare med att säga till honom vad jag tycker i vissa lägen, för annars kommer det aldrig att bli bättre. T ex i höger varv i galoppen så slänger han in rumpan innanför spåret och då skall jag korrigera det med att rida mer på yttertygeln för att få in bogen och jag skall tydligt tala om för honom med innerskänkeln att jag inte accepterar att han står emot min skänkel. Ammie liknade det vid att jag förmodligen hade sagt till honom ordentligt om han hade ställt sig på min högerfot, och att jag skall reagera på nästan samma sätt i ridningen. Det där är lite av min akilleshäl… Jag är lite för diplomatisk för det mesta. Ofta blir det ”jaha, du tänker så, då kan vi väl kanske göra det istället” som jag säger till hästen (och till människor). När jag red som Ammie sa så blev det riktigt bra och nu är det upp till mig att försöka hålla det så. Skall bara komma ihåg alla nya saker som jag skall hålla reda på – det blir inte lätt. Inte ens nu när jag sitter och skriver kan jag komma på alla instruktioner som jag fick. Jag minns att jag skall rida mer öppna i galoppen för att stärka honom, och jag skall stretcha högerbogen även i ridningen. Jag skall använda skänkeln längre fram, för jag vill gärna dra bak den. Korsande tygeltag kan jag arbeta med när jag tränar, men inte på tävling. ”När vi tränar kan vi göra (nästan) vad vi vill.” I öppnan skall jag stödja tyglarna mot halsen på honom, höja ytterhanden något och lägga den över innerhanden, vilket då innebär att jag korsar tyglarna (om jag kommer ihåg det rätt…). Energin är oerhört viktig och jag kan gärna peppa honom både med skänklar och röst för att ge honom lite adrenalin. Skall också komma ihåg att behålla energin även i övergångarna till skritt. 

När jag väl får till det så blir det en härlig känsla! I örat hör jag Ammie som säger ”fiiiiin häst”, ”duktigt där”, ”fin sida”, ”bra ridet”, ”där har du en MSVB-form” mm. I dag sa hon också ”där du tror att du är ridmässigt – det har du passerat för länge sedan”. Hmmmm.. Det är nog bara att inse att jag är nog bättre på det här än jag tror och jag måste ha det tänket med mig i ridningen för att inte fastna i en medioker LB/LA-lunk. Dessutom sa Isabel, som jag har tränat för tidigare, att hon aldrig hade sett Mackan så bärig och i en sådan form. Kul! Det var visserligen ett tag sedan hon såg honom, men beröm är alltid trevligt. 

Skall försöka träna en gång i veckan några gånger till så att jag kommer in i det här nya – skall bara ta en titt i plånboken först…

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Vilse i skogen…

Så här dagen före träning var tanken att rida ut en lite lagom sväng, men så blev det inte riktigt. Precis när jag kom ut med Mackan från stallet för att sitta upp så kom det ut två ponnytjejer från ett annat stall intill, och de skulle också rida ut. Först red jag lite bakom dem, men Mackan tog älgkliv och var ganska snabbt ikapp dem. Där de skulle vänster hade jag tänkt höger och Mackan var inte alls nöjd över det. Snabbt frågade jag om jag kunde haka på dem – jag ville ju samtidigt lära mig nya vägar som jag kan rida. Sagt och gjort – jag följde med dem istället för att rida själv.

Vi började med att rida på den s k galoppbanan, som för ett tag sedan faktiskt var en galoppbana men som nu tyvärr har fått makadam på sig och inte alls är lämpad för galopp. På en sträcka är det lite bättre och där travade vi. Sedan tog vi en grusväg/skogsmaskinsväg upp på ett kalhygge och vidare in i skogen. Så långt hade jag ridit tidigare, men inte längre. Det var en fin skogsväg som tog oss längre och längre upp på berget, och terrängen blev värre och värre. (Tjejerna hade aldrig tidigare ridit här, men var nyfikna på om man kunde det…) När vi kom upp på toppen så var det ett  kärr där och marken var riktigt sumpig och äcklig – med inslag av stubbar, stenar och annat. I det läget hade vi kommit så långt så att vi inte ville vända och ta samma väg tillbaka eftersom det hade varit jobbigt att ta sig upp på toppen. Mitt uppe på berget så hade vi ingen aning om vart vi skulle. Det fanns inga riktiga stigar eller traktorspår att följa, så det kändes lite olustigt i och med att det började skymma. Det slutade med att jag fick ta upp mobilen för att se hur väderstrecken låg och åt vilket håll vi möjligtsvis skulle kunna rida för att komma hem före mörkrets inbrott. Tur att jag hade sällskap! Kartan visade riktningen, men terrängen var riktigt eländig. Var lite orolig för att skorna skulle lossa eller att Mackan skulle skada sig i det djupa, geggiga underlaget där man knappt kunde se hur stubbar och grenar låg. Efter en stund så kunde vi se en riktig grusväg och vi blev då lättade över att ha hamnat rätt. Sista biten ner till grusvägen var riktigt jobbig: hästarna hade fullt sjå med att hålla sig på benen och benen kanade hit och dit emellanåt. Fy! Det kändes riktigt skönt när vi fick fast mark under fötterna.

Istället för att rida direkt hem så visade tjejerna mig en annan väg man kunde ta, och då kom vi ner intill en motionsslinga där det var jämnt och bra underlag. Vi hade tur som kom ut ur skogen i tid, för när vi kom tillbaka till stallet så var det nästan mörkt och Mackan såg helt slut ut, vilket jag gott kan förstå. Pannbandet satt på sned och han hade en liten grankvist i pannluggen, så det syntes att han hade varit ute på äventyr i skogen.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Hög
Tid (i minuter): 100

Yinyoga!

I dag testade jag Yinyoga för första gången. Jag går en kurs i Hathayoga på måndagar, men i och med att jag tränade med Mackan i söndags och ville rida i måndags när kursen var, så fick jag gå på Yoga i dag istället. Yinyogan var väldigt annorlunda mot Hathayogan! Jag visste att man skulle hålla sina positioner väldigt mycket längre i Yinyogan, men det var även annorlunda ”ställningar” som gjorde att jag blev lite vilsen ett par gånger. Jag tror säkert att det är väldigt nyttigt för hela mellangärdet, men jag tror nog att jag föredrar Hathayogan – den är mer dynamisk. Får se hur jag kan pussla ihop yogapassen med ridningen när kursen är slut och det är dags att börja träna mer på egen hand.

Jag köpte mockning och matfix i stallet i dag så att jag kunde träna efter vår APT på jobbet. Jag sa dessutom att om det var så att de ville rida ut så fick de gärna låna Mackan, men jag vet inte hur det blev med den saken. Han hade säkert uppskattat att komma ut en sväng istället för att stå i grushagen och boxen hela dygnet. Nu längtar jag tills dess att de kan gå i stora hagen i flock! Det återstår väl då att se om Mackan kan hålla sig i skinnet och inte bralla så att han skadar sig hela tiden…

Lev väl!

Tid (i minuter): 90

Repetition i manegen.

Tränade i går och repeterade i dag för att se om vi kunde fixa lite adrenalin på egen hand. Det hann bli mörkt innan det var dags för ridning, vilket innebar ridning i manegen i dag. Skrittad fram rätt länge i och med att Mackan fick gå rätt ordentligt i går och märkte då att underlaget var väldigt djupt på sina ställen. Förhoppningsvis sätter sig underlaget inom kort så att det blir ”havsbotten” över hela manegen istället för bara i mitten. 

När det var dags att övergå till traven så började jag med att jogga Mackan några varv åt vardera håll innan jag övergick till att försöka få lite adrenalin och tramp före övergångarna i skritt till trav. Han fattade rätt snabbt vad jag var ute efter och jobbade mer uppåt än framåt i övergångarna. Kul! Gjorde några stycken i varje varv innan jag övergick till att försöka få med mig känslan i övergångarna till galoppen. Det finns helt klart en del att träna på, men det är kul att det i alla fall går lite framåt. Ser verkligen fram emot att få speglar i manegen så att det går att hålla lite bättre koll och inte bara gå på känslan.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Fick påbörja tramp!

I dag var det dags att testa det där som Ammie pratade om i onsdags. Hon sa bl a att jag har en flashigare häst än vad jag rider honom, vilket innebär att jag måste komma till ridning för att visa vilken fin häst jag har. Sant. Det är ju min akilleshäl och jag behöver verkligen hjälp för att få till det där lite extra. En liten adrenalikick är vad som behövs!

Jag skrittade bort till golfbanan som uppvärmning och det blev en lagom skrittur. Joggade lite och gjorde några övergångar för att Mackan skulle slappna av och bli lite mer samarbetsvillig. Fattar inte riktigt vilken skillnad det är nu mot tidigare, och jag vet att jag har sagt det tidigare men: jag är övertygad om att han äntligen har fått en sadel som passar och som gör att han lättare kan röra sig/arbeta korrekt. Nytt för mig i dag var att jag skulle arbeta med höjande/resande tygeltag (?) i framför allt vänster sida där han lägger tungan på bettet. Jag skulle inte heller lätta så mycket i handen som jag har gjort tidigare – utan ha ett jämnt stöd hela tiden. Lite ovant. Fick också arbeta extra mycket med att vända honom för ytter tygel och skänkel, vilket jag har gjort mest i vänstergaloppen i och med att han tidigare flutit ut annars.

Ganska snart frågade Ammie om jag någonsin hade testat att trampa med Mackan, vilket jag aldrig har gjort. ”Då är det på tiden”, sa hon och hämtade långpisken. Jag fick därefter tänka samlad skritt samtidigt som hon försökte få Mackan att lyfta lite kvickare på bakbenen. Det  var inte helt lätt för Ammie i och med att Mackan inte hetsar upp sig i onödan och jag misstänker att hon fick dutta till lite extra för att han skulle fatta. Ur skritten fick jag komma fram i trav och försöka bibehålla bakbensaktiviteten samtidigt som jag skulle försöka få igång frambenen genom att knacka med underskänkeln lite längre fram. Det kändes helkonstigt att flytta fram skänkeln, men det hjälpte. Hög nacke, buren hand, aktivitet både bak och fram! Jag kände skillnad mot hur det brukar vara när jag rider, och det var riktigt kul. Jag fick också som uppdrag att boosta Mackan med lite adrenalin genom att smacka och kicka igång honom i övergången från skritt till trav. Det funkade riktigt bra! Efter övergången så skulle jag bara släppa fram honom aningens så att han kunde vinna väg. Jag fick också göra övergångar trav-galopp-trav och försöka bibehålla känslan av aktivitet in i galoppfattningen, vilket gick bra ibland och mindre bra ibland. Jag glömde emellanåt att boosta med energi före övergången till trav, och då blev det en mindre bra övergång och också en mindre bra trav efteråt. Kul att ha något att träna på! 

Ammie konstaterade att Mackan nästan blir lite passgångare i skritten, vilket jag redan visste. Det märkte vi redan när han var fyra år och då fick jag uppdraget att skritta ute med draghjälp. Nu har han en riktigt bra skritt och det är bara när jag samlar upp honom som man kan se tendenser till passgång. Får han bara lite tygel så tar han ut steget och får ett riktigt bra övertramp. 

Det var riktigt kul att göra lite nytt, och Mackan fick jobba så att han skummade under sadelgjorden – det pyste till och med ut lite skum ur hålen i stropparna. Duktig häst! Ammie har också i uppdrag att ge mig lite bättre självförtroende – jag kan (tydligen) mer än vad jag tror. Tack! Satsar på träning nästa fredag och tills dess skall jag träna på min hemläxa.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 80

Tungt underlag.

I dag var jag ensam i stallet på kvällen och det blåste rejält så jag tog med mig Mackan in i manegen. Det knakade och knarrade i såväl väggar som i tak. Till en början trodde jag nästan att det skulle lossna bitar från gaveln, men som tur var så höll de.

Underlaget var sladdat men ridet på, så det var djupare på spåret och lite fastare innanför. Jag märkte ganska snabbt att Mackan tappade ett bakben då och då och hoppades att det skulle bero på underlaget och inte på nerverna i halskotpelaren. Galoppen orkade han inte hålla så bra som vanligt och jag tänker att det var för att underlaget var djupt och tungt – trots att jag försökte hålla mig innanför spåret. Det tar väl ett tag innan det sätter sig ordentligt. Eftersom jag skall träna i morgon så hade jag fokus på lösgjordhet, vilket gick lite sådär. Dels knakade det i väggarna och Mackan var spänd, men när han väl slappnade av så drog det förbi en sådan där motorcykel som låter som ett jet-plan – DÅ blev han riktigt spänd. Som tur var så gick det att rida på igen och i slutet kändes han riktigt fokuserad och lösgjord. Härligt!

Hade stalltjänst den här helgen, vilket innebar intag och kvällsfodring lördag och utsläpp/morgonfodring och lunch söndag. Helt ok – nu dröjer det några veckor innan det är dags igen.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Mellan
Tid (i minuter): 60

Hittade en ny bra klätterväg.

Herrejösses så trött man kan vara så här i slutet av veckan! Trots att jag tog bussen redan 14.40 från jobbet så var jag helt slut och lyckades inte hålla mig vaken på vägen hem, så det blev en sorts powernap på ca 20 minuter. Rätt skönt, faktiskt.

Höll mig till planen och red ut en vända. Den här gången testade jag att rida höger när jag hade kommit över vattendraget vid Gåsevadholm, och då kom jag bort till kanten av Forsgårdens golfbana. Trodde att jag var tvungen att följa vägen bort mot golfklubben, men upptäckte att det gick en grusväg upp till vänster i skogen – och självklart så valde jag den. Vägen gick uppåt, uppåt och uppåt, ända tills dess att den tog slut uppe på toppen av berget. Det måste vara en av världens bästa klätterbackar! Lika lämplig i skritt som i galopp och säkert väldigt krävande konditionsmässigt om man tar den i galopp. Sista delen var så brant att jag nästan trodde att Mackan inte skulle orka upp, men med lite drivning så gick det – och då hade jag ändå bara skrittat! Det såg ut som om det gick in stigar lite här och var i skogen, men det var rejält blött och jag visste inte riktigt vilken väg jag skulle ta, så då vände jag hemåt istället. När det har torkat upp lite bättre så gör jag ett nytt försök och då skall jag ha gott om tid på mig (ifall jag rider vilse).

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC
Intensitet: Låg
Tid (i minuter): 50

Fick mig en spark i baken ;)

I går tittade jag på det nya programmet Ryttareliten och fick mig en liten spark i baken. Det var någon i programmet som sa att om man vill någonstans så måste man också försaka vissa saker. Sant. Det är lätt att glömma av det ibland – om man frågar mig. Jag vill gärna träna och tävla, men jag vill samtidigt ha myskvällarna hemma med familjen. Med ett heltidsjobb, egen träning, häst och familj så går den ekvationen inte riktigt ihop, men nu fick jag mig alltså en spark i baken så att jag måste tänka om. Faktum är att jag vill komma någonstans i min ridning och då får jag nog vackert inse att det också tarvar en del tid, vilket i sin tur medför att familjen får klara sig utan mig vissa kvällar. 

I dag var det en sådan kväll där jag lätt hade kunnat låta Mackan vila eftersom jag arbetade sent och kvällen också då blir sen i stallet. I dag tog jag mig den tiden. Är rätt nöjd med det, faktiskt. I och med att Mackan har vilat nästan en vecka så joggade jag lite och började rida vissa delar ur LB:2 – bara för skojs skull. Då kom Ammie in i manegen och vi började prata om Mackans form, mina mål och min ridning mm. Ammie hade många intressanta tankar och vi bestämde att hon skall hjälpa mig någon dag och berätta mer om hur jag kan tänka. Förhoppningsvis blir det redan på söndag. Vi pratade så länge att det inte var någon större idé att jobba igång Mackan igen, så jag promenerade en liten stund med honom innan vi gick upp i stallet igen. Kvällen blev sen, men det var det värt.

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC

Powerwalk i manegen.

I dag var Mackans hov aningens varm men jag bestämde mig för att skritta en stund i alla fall. Han verkar inte ha ont i hoven efter skoningen i torsdags, så det är nog ingen fara. De flesta hade redan varit i stallet och jag fick manegen helt för mig själv, vilket är toppen när jag bara skall skritta. Som vanligt så blev det powerskritt på medellinjen och diverse övningar utmed långsidorna – jag varierade och gjorde skritt-halt-skritt, öppna-volt-öppna, skänkelvikning vänster – skänkelvikning höger, skritt -rygga-skritt. Med Spotify i fickan och en trevlig häst att rida på så gick tiden rätt fort, vilket den sällan gör när man bara skrittar. 

Nu skall jag testa att ge Mackan hö på boxgolvet igen och jag hoppas att han äter upp det istället för att riva ut det och trampa runt i det, men är det så att han inte äter upp det så får jag nog ge honom i nätet i alla fall.

I dag läste jag på Facebook att en av mina vänners häst hade brutit benet i hagen och fått avlivats direkt. Fy så ledsamt! Ena dagen frisk som en nötkärna och andra dagen död – det känns inte så bra. Det värsta är väl att man aldrig vet från en dag till en annan, men det är väl likadant med oss människor – där vet man heller knappt från en dag till en annan..

Lev väl!

Häst: Machiavelli EC